Ny blogg

Den här bloggen har flyttat till arkitektur.se. Gamla inlägg och kommentarer är också medflyttade; diskussionen fortsätter där.

This blog has moved to arkitektur.se and older entries and comments has been transferred.  

Ragnar Östberg, Stockholms stadshus och samtider

Nu i dagarna kommer Ann Katrin Pihl Atmers monumentala bok om Stockholms stadshus. Där kan man läsa allt om vad som ledde fram till en av landets finaste byggnader. På bilden överst syns Östbergs tävlingsförslag för nytt Rådhus (som senare blev Stadshuset). Här kan man bland annat läsa om Ragnar Östbergs estetik och vad som formade den. Här finns fina citat, som det här om den svenska arkitekturen efter Tessins kungliga slott:

"De präktiga tegelverk som fasaderna uppvisa å Gripsholm och Uppsala gamla slott eller de förträffliga i granit och kalksten hopfogade murverken i Vadstena byttes ut mot den grötvälling som kallas puts-arkitektur och bakom sedermera låg all möjlig teknisk orenlighet".

Det där kan ju få en att tänka på samtidens bostadsbyggande, som Arkitekturmuseets Monica Fundin Pourshahidi kritiserade i en debattartikel i Dagens Nyheter i veckan: "I Stockholm ser nämligen i princip allt som byggts de senaste 20 åren precis likadant ut. Klonade vita lådhus med plastbalkonger i glada färger. Varför? Visioner, fantasi och variation verkar stå lågt i kurs".

Jag besökte själv i veckan Eriksberg i Göteborg, där putshusen stod bleka i höstregnet, två tegelhus av White i Brf Eriksbergsdockan stod ut i putssamlingen (Arkitektur 8/2010, till vänster på bilden ovan). Det är så klart inte bara en fråga om material, men om materialitet, närvaro i husets tillkomst, något som känns.

Tog oss från Eriksberg till byggandet av nya Hotell Post, ett omdiskuterat höghus vid Drottningtorget i Göteborg, som också är en efterlängtad nyöppning och renovering av Ernst Torulfs (som kom tvåa i tävlingen om Stockholms stadshus efter Ragnar Östberg) posthus från 1925, som är statligt byggnadsminne. Arkitekter är Semrén och Månsson. Den gamla kassahallen blir restaurang, bilden ovan visar vilken romantik man har att förvalta och förmedla.

När man sedan ser trettonvåningshuset som man kopplat på det gamla posthuset kan man åter tänka på Ragnar Östbergs bild av sin samtid, som han menade beundrade blandningar framför lagbundenhet och såg anledningen till detta "att man önskade sig mer frihet i formkompositionen".

Gästblogg: Lena From från Istanbuls konstbiennal

Arkitekturen hör till det som uppskattas mest på nyss öppnade konstbiennalen i Istanbul. Föga förvånande: Ryue Nishizawa – som hela tiden drivit sitt eget kontor parallellt med SANAA som han är medgrundare av – har med utställningsarkitekturen fått in en fullträff som fungerar perfekt för biennalens fem grupputställningar och 50 separatutställningar av enskilda konstnärskap.

Platsen för Istanbulbiennalen är i år två hamnmagasin vid Bosporen i stadsdelen Tophane. Inuti dessa har Nishizawa skapat ett gatusystem i korrigerad plåt som ställts direkt på betonggolvet. Lösningen minner materiellt om hamnens containrar och i plan om det gamla Istanbuls gränder. Varje grupputställning fungerar som en kärna, till vilken ett antal satelliter är knutna för separatutställningarna: en för varje enskild konstnär. Innerväggarna i separatutställningarna har målats vita. Grupputställningarnas innerväggar i grått.

Gränderna hålls helt fria från utställda verk. Med ett undantag: Ryue Nishizawas modeller över utställningsarkitekturen. Ett stilgrepp från arkitekten, som därmed lyckas med konststycket att både hålla arkitekturen diskret i bakgrunden och framhålla den som konsten över alla konster.

Lena From

Foto: Jeff Warner

Malmös nya symboler och en mer diskret

I ett tidigare inlägg diskuterades Lund och det nya Domkyrkocentrumet. Lund har varit en försiktig stad i arkitektoniskt hänseende de senaste fyrtio åren. Malmö har varit dess motsats. En del debattörer, politiker och tjänstemän har hävdat att Malmö borde växa mot Lund istället för mot Köpenhamn, man talar om twin-cities. Något som kommenterats vasst som "en dröm hos främst unga familjebildare i Lund - som ogärna vill lämna kullerstenen men ändå ha möjligheten att spegla sig i Malmös kosmopolitiska energi."

Närma sig varandra eller ej, de två städerna kunde knappt vara mer olika. Nu finns, på sant malmövis, ett par nya projekt på gång som vill vara nya symbolbyggnader. Ett hotell i Västra Hamnen och en byggnad för högskolan. Men också ett projekt som kanske gör mer för vardagsstaden, men inte syns så mycket: det nya Caroli city.

Lundberg Tranberg ritar ny 50 meter hög byggnad för högskolan i Malmö i kvarteret Niagara (bild överst). Samrådstiden har just gått ut. Det är en byggnad som vill vara "en stark symbol för högskolan". I utlåtandet efter det parallella uppdraget skrev staden att "en konsekventa horisontella indelningen i fasaderna har ett starkt grafisk uttryck och ger tillsammans med de tydligt gestaltade siluetterna och volymerna byggnaden stora möjligheter att bli den profilbyggnad som efterfrågas i tävlingsprogrammet."

AIX ritar Hotell Dockan åt Wihlborgs (bild underst), detaljplanen antogs i april 2011. Det är ett 85 meter högt hotell med 400 rum vid Dockplatsen som "är tänkt att bli ett nytt landmärke för staden". AIX beskriver sin idé som att "ge hotellet en identitet genom att spegla omgivningens olika skalor och avstånd". Kronprinsen i Malmö är 82 meter.

Alla symbolprojekt måste inte synas. När Malmö förändrades som mest på 1970- och 1980-talet byggdes några slutna kvarter som täppte igen stadens tidigare öppna gatustruktur. Ett av dessa var Caroli City. Där har en ny detaljplan antagits efter ett förslag från det danska arkitektkontoret schmidt, hammer, lassen. Förslaget öppnar åter upp kvarteret och gör rörelserna möjliga igen. En symbolhandling om något, om än på tidstypiskt vis i glasade gångar (plan nedan).

Slussen i den politiska vågskålen

Ikväll håller bjuder den så kallade Café Blom-gruppen, som gjort sig kända som hårda kritiker av de liggande slussenförslagen, in till en hearing om Slussen i Stockholm på Moderna Museets under rubriken "Sista varvet?". Intressant nog inleder den nya Moderna Museet chefen Daniel Birnbaum, som en liten vink om museets närmande till den urbana och arkitektoniska samtiden. I rollen som djävulens advokat ser vi arkitekturkritikern Wilfried Wang, som granskar det liggande förslaget från sin plats som samtidshistorisk kritiker från utlandet.

Det liggande slussenförslaget ska upp till beslut i stadsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige i höst.

Den senaste veckan har den politiska polariseringen slutet det liggande Slussenförslaget i bitar. Socialdemokraterna deklarerade att man vid en valvinst kommer att riva upp förslaget. Detta efter en tre timmar lång debatt där man slog fast att förslaget är "undermåligt". Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin kallade Nya Slussen för "vår politiska generations största misstag". "Oansvarigt", läxades Socialdemokraterna upp av finansborgarrådet Sten Nordin (M).

De politiska kollegorna i Stadshuset kommenterade. Erik Slottner (KD): "Vi vill sätta spaden i jorden och förfasar oss över omsvängningen av S". Regina Kevius (M): "Vi vill fortfarande ha så bred enighet som möjligt, så nu snackar jag med partiernas gruppledare". Mark Klamberg (FP): "Förslaget är en bra kompromiss som ger både trafiklösning och vattenvyer". Christer Mellstrand (C): "Vi står fast vid förslaget. Det är grönare än tidigare och ger båtburen kollektivtrafik till Slussen". Stella Hamrin (V): "Vänstern är emot detaljplanen sedan länge. Vi ligger nära S:s nya ståndpunkter." Mats Lindquist (MP): "I stora drag är vi med på liggande förslag, men tar slutlig ställning nästa vecka."

Kevius tal om bred enighet är intressant, och doftar inte samma kategoriska ilska som Sten Nordin. Men alliansen har två mandat mer än oppositionen och med MP med på båden så kanske enigheten trots allt är halvbred.

De synpunkter som lämnats in till stadsbyggnadskontoret under utställningen kommer att sammanställas och redovisas för politikerna i stadsbyggnadsnämnden i höst när nämnden fattar beslut att godkänna detaljplanen. I slutet av 2011 kommer kommunfullmäktige att fatta beslut om detaljplanen. I höst kommer kommunfullmäktige besluta om detaljplanen. Därefter detaljutformas Slussen, inom ramen för detaljplanen.

Lägga till i Lund

I Lund färdigställs nu under hösten slutligen prestigebygget Domkyrkoforum, ett besökscentrum för Lunds Domkyrka, ett projekt som pågått sedan 2003.

Redan i november 2003 avslutades tävlingen, 351 tävlingsbidrag kom in. Våren 2004 meddelade juryn sitt val: Carmen Izquierdos förslag. När domkyrkorådet i maj 2004 gick ut med anbudsförfrågan var byggmarknaden överhettad och ingen var intresserad. Projektet lades på is. I november 2008 kom byggentreprenören Arne Paulsson med ett eget förslag, tillsammans med arkitekten Vlade Naumowski. De ville förtäta hela kvarteret med en sammanhållen flervåningsbyggnad mellan Kyrkogatan och Kungsgatan. Besökscentrumet skulle placeras i bottenvåningen. Bostadsrättsförsäljningen skulle finansiera kalaset. Men i maj 2009 sa Domkyrkorådet nej till förslaget. Och staden återupptog arbetet med Carmen Izquierdos förslag, som omarbetades. Projektet är färdigt i december, då vi på Arkitektur naturligtvis kommer att presentera det i tidskriften. Men projektet ställer några frågor: är det ett rimligt tillägg, hur förhåller det sig till staden och stadsbilden? Det finns säkert ett flertal åsikter om det.

Intressant nog bygger man även till Lunds gamla saluhall, ett bygge som ska vara klart om ett år. Det är tilläggens tid i Lund.

Edit: Det är inte tävlingsförslaget nedan utan ett utvecklat och relativt annorlunda förslag. Tävlingsförslaget finns här. Nederst Arne Paulssons alternativa förslag.

Ai Weiwei om Peking: "En mardrömsstad".

På websajten The Daily Beast skriver den kinesiske konstnären och arkitekten Ai Weiwei idag om Peking. Där beskriver han Peking som ett "fängelse där folk blir galna". Jag tycker ni ska läsa den texten, där han bland annat skriver att "To properly design Beijing, you’d have to let the city have space for different interests, so that people can coexist, so that there is a full body to society. A city is a place that can offer maximum freedom. Otherwise it’s incomplete."

Och:

"This city is not about other people or buildings or streets but about your mental structure. If we remember what Kafka writes about his Castle, we get a sense of it. Cities really are mental conditions. Beijing is a nightmare. A constant nightmare."

I det nyutkomna numret av Arkitektur (5/11) har Alexander de Cuveland skrivit en text om Weiwei. Den tycker jag också ni ska läsa. Bilden: Restaurangen Go Where av Ai Wewei/Fake Design, ur boken Ai Weiwei Arcitecture, daab books

Guide: Ny arkitektur i Basel

Visa Ny arkitektur i Basel på en större karta

Basel är en representativt orepresentativ plats bland alla individualistiska schweiziska städer. Landets tredje största stad ligger inte i bergen, utan är en hamnstad vid Rhen och sväller över gränsen till både Frankrike och Tyskland. Mindre ovanligt är det ekonomiska välståndet. Med en stor kemi- och läkemedelsindustri genererar staden Schweiz högst BNP per invånare. Till skillnad från det borgerligt lågmälda Zürich, omvandlas pengar till hus på ett mer iögonfallande sätt i Basel. Före både Beyeler Foundation (Renzo Piano) och Schaulager (Herzog & de Meuron), satte Rolf Fehlbaum redan på 1980-talet nivån när han genom Vitra etablerade sig som beställare av internationell kvalitetsarkitektur, i dag en lite sliten metod. Projekt av Nicholas Grimshaw, Álvaro Siza, Frank Gehry, Zaha Hadid (hennes första byggda) och till hösten SANAA hittas alla hos möbelproducenten i Weil am Rhein.
Till lokala efterföljare hör läkemedelsproducenten Novartis som på 2000-talet har samlat ihop Gehry, SANAA, Peter Märkli för att bebygga sin inhägnade företagsstad i norra Basel. Från att ha varit ingenting särskilt utvecklade sig den lokala arkitekturen och framför allt de lokala arkitekterna till att definiera den nya schweiziska arkitekturen. Med Diener & Diener och Herzog & de Meuron rörde sig arkitekturen från lokal briljans till internationell dominans. Vid sidan av det goda exemplets kraft, har de bägge kontoren som initiativtagare till ETHs urbanistiskt fokuserade Studio Basel, fortsatt att utveckla Basels arkitekturklimat. Dit är kopplingarna till unga lokala kontor många, men antalet direkta kontorsavknoppningar är få. Harry Gugger från Herzog & de Meuron är det nyaste undantaget. Annars har yngre kontor som Christ & Gantenbein, Buchner Bründler, HHF och Miller & Maranta rötterna på andra platser. Projekten utanför Basel och Schweiz är många, men de lokala blir fler med att staden växer och gamla gränszoner mellan stad och industri exploateras. ProVolta-området i norr intill Novartis, är ett bra exempel på ett av flera stadsplaneprojekt med höga arkitektoniska ambitioner.

Arkitektur nr 5 - Ledare: Vägar in i arkitekturen

Ledaren för nya numret finns här >>> PDF.

Arkitektur nr 5

Kort om arkitektur/Architecture in short
En cross-over av arkitektur, vetenskap och konst. Claes Caldenby besökte »Living« på Louisiana och imponerades.
Arkitekten Weiwei, katterna och den goda arkitekturen. Alexander de Cuveland om Ai Weiweis arkitektur.
Det rödrostiga möter grönskan i nya hus. Henrik Rundquist gav sig ut på spaning efter corten och rostigt stål.

På spaning efter Bo01 – tio år efteråt/Bo01 area in Malmö revisited
Med foton av Jens Markus Lindhe.
Bo01 – en del av berättelsen om det nya Malmö av Dan Hallemar.
Var vägen ut ur modernismen en återvändsgränd? Av Thomas Hellquist.
En antidemokratisk stadsplan där alla inte får allt av Karsten R S Ifversen.
Innan lägenhetsägarna blev en maktfaktor i arkitekturen av Katarina Rundgren.
När aktivitetsparkerna kom till den stillsamma byn av Anders Kling.
Tidens dom över framtidsstaden: Den fungerar. Av Jonas Olsson.
En planarkitekt vänder åter. Klas Tham intervjuad.
Framtidsplaner för Västra Hamnen.
Guiden till Bo01-området.

Ny arkitektur: Transformering x 2/New architecture
Bostäder Tegeludden 11, Stockholm. Arkitekt: Tengbom arkitekter. Kommentar av Tomas Lauri.
AG Restaurang & Bar, Stockholm. Arkitekt: Jonas Bohlin. Kommentar av Annica Kvint.

Rio de Janeiro/Shanty towns in Rio de Janeiro
Kartlagd kåkstad. Henrik Brandão Jönsson om urbaniseringen av Rios favelor.

PS: recensioner, debatt, kolumn/PS: reviews, debate, column
3 nya böcker recenseras. Planerat, alltför planerat; Dash 04: The Residential Floorplan och Svenska Institutet i Rom.
GPs arkitekturbevakning, skulpturen på Kivik Art Centre och Jernhusens agerande debatteras.
Planering – för vem? Per Bornstein om bristen på byggbar mark.
Sist men inte minst. Kalmar domkyrka restaurerad.

ÅWL i Ängelholm trots allt

Det blir ett badhus i Ängelholm av ÅWL arkitekter. Efter alla turer.

2009 vann ÅWL den internationella tävlingen om ett nytt badhus. De hann fram till systemhandlingar när kommunen fick kalla fötter. Sjukhuset i Ängelholm var i behov av rehabiliteringsbad. Varför inte göra gemensam sak?

Kommunen köpte upp en tomt på sjukhusområdet och lät handla upp en byggare och förvaltare. Tre team anmälde sitt intresse och valde ÅWL, Erseus arkitekter och Liljevalchs arkitekter att skissa fram en lösning på den nya tomten. ÅWL:s förslag var överlägset, enligt de tio tjänstemännen som har bedömt resultatet, uppger kommundirektören Jan-Inge Hansson.

ÅWL kan skatta sig lyckliga. De har fått sin belöning i efterhand. Men det är ett annat förslag än det som vann som kommer att bli byggt. Ett förslag som är enklare att bygga än vårt vinnande förslag 2009, och som passar den nya tomtens förhållanden, säger Malin Pappila, ansvarig på ÅWL.

Vad är det med ett tävlingsresultat som skrämmer? Speciellt resultatet i öppna tävlingar tycks vara svårsmält. Sametinget, Hudiksvalls nya badhus, Visans Hus i Västervik, Sundsvall konst och teater, Glashus i Borås stadspark, för att inte tala om Stockholm stadsbiblioteks tillbyggnad, dessa tävlingar har gemensamt att resultatet har gett kalla fötter av en eller annan anledning. Plötsligt blir väldigt många väldigt övertygade om att det inte går att bygga tävlingsresultatet, att den byggda verkligheten måste vara annorlunda.

Det rivs på Kvarnholmen

Om du inte bor på södra Djurgården med sjöutsikt, kan du ha missat att Olof Thunströms silo från 1927 har rivits (presenterad i Arkitektur 1926, nr 12). Det gäller även en hel del andra byggnader på KFs gamla flaggskeppsö. Ön med livsmedels-industri och bostäder har befunnit sig i limbo sedan den ursprungliga verksamheten avvecklades och kooperationens byggnader samlades i KF Fastigheter 1991.
Ett antal projekt, utredningar och tävlingar har beställts under åren för att aktivera den ekonomiska potential man har tycks sig se, där, nära centrala Stockholm, vid vattnet. Men det var inte förrän 2006 när man rekryterade en ny finansdirektör från ett engelskt investmentbolag och skapade ett företag för exploatering av Kvarnholmen samt fick JM att köpa in sig för 350 miljoner, som processen accelererade.
Vad som tidigare var en unik miljö – kulturhistoriskt och arkitektoniskt – och som på andra platser i världen lätt hade kvalat in som världsarv, typ Zeche Zollverein i Essen, var relativt skyddat.
Nyréns antikvariska utredning från 2004 låg till grund för ett planprogram som var väl medvetet om platsens särart som den svenska modernismens nollpunkt, långt innan Stockholmsutställningen 1930. Men kombinationen av aggressiva fastighetsstrategier, Stockholms bostadsmarknad och en mycket svag kommun – Nacka – är allt annat än lyckad.
Thunströms silo som till en början skulle vara kvar, revs plötsligt i planprocessens steg tre, för att ersättas av »en grupp byggnader som anknyter i volym och uttryck till de tidigare byggnadsverken«.
Swecos vinnande förslag till bostadshus [1+2] på platsen präglas av en historielöshet och en osjälvständighet som förvandlar platsen till en gräll illustration av den kortsiktighet som är så typisk för mycket av det samtida stadsbyggandet. En skandal i skuggan av Slussendebatten.

[Planprogram: PDF]

Begärets stad, avstånd och upploppen i Storbritannien

Andres Lokko säger det bra, apropå upploppen i Storbritannien, i dagens Aftonbladet:



"En skoaffär på Portobello Road, en telefonbutik och en klädaffär runt hörnet var de enda butiker som plundrades i det här området. Den scenen återspeglas just nu över hela Storbritannien. Längs den shoppinggata i Clapham där kravallerna verkligen urartade lämnades en enda butik orörd: bokaffären Waterstones. Var detta av något slags nobla skäl? Givetvis inte. Det var för att ingen av de plundrande var intresserade av att ha det de saluför. Ett ideal där allt bygger på konsumtion och om att kunna konsumera ytterligare hamnar till slut just här. De som lämnas utanför men har drömmen mitt framför näsan kommer förr eller enare att brisera. Inga plundringståg nådde vare sig Harrods eller Sloane Square. Kravallerna utspelade sig kring affärsstråken i deras egna hemkvarter och de tog det de ville ha, det de ville äga, det de känner att de förnekas.”



En sida av upploppen är staden som en begärets plats. Staden har alltid varit en begärets plats, och en plats där allt finns, men inte för alla. Allt syns i staden, alla ser. Friheten syns. Pengarna syns. Reklamen syns. Lockelsen, drömmen, ligger inbäddad i staden. Upplopp som begär efter frihet eller som begär efter prylar?

Affärsgator är stadens givna dröm, men på samma plats bara några dagar senare: Den sorgliga förstörelsen, de utplånade butikerna, de sönderslagna småsamhällena. Alla undrar:Varför?



Förklaringsmodellerna är många, premiärminister David Cameron säger att det handlar om "kriminalitet, kort och gott". I dagens The Guardian skriver Seumas Milne: "Vad vi nu ser i Englands städer är en bild av ett samhälle som drivs av girighet – liksom ett politikens och solidaritetens farliga misslyckande". Stadsforskaren Håkan Forsell ser händelserna och dess följder som en dramatisk sammanfattnung av hur ”den rumsliga åtskillnaden och den socioekonomiska gränsdragningen mellan olika grupper bestämmer stadssamhällets värde och utvecklingsväg.” 



Virginia Woolf skrev några essäer om London i mars och april 1931. De samlades för ett par år sedan i boken ”London”. Begäret, liksom avståndet mellan de som producerar och de som konsumerar, är centralt i det London som Woolf skriver så ödsligt märkligt, förskönande närmast estetiserande: ”Bakom båtarnas master ligger en ohygglig dvärgstad av arbetarbostäder”, skriver hon. Begäret och handeln är stadens drivkraft. Woolf skriver: ”Det är vi – vår smak, vårt mode, vårt behov – som får lyftkranarna att buga sig och svänga runt, som kallar hem båtarna från havet. Vår kropp är deras herre”. Det finns ett "vi" här, och följaktligen också ett "dom". Ett avstånd. Städer mäter ut avstånd, men avstånden kan få olika konsekvenser i olika tider. Det har inte sällan att göra med hur rörligheten ser ut, möjligheten att ta sig från en plats till en annan. Både i rummet och i samhället.


Upplopp som de i Storbritannien nu mäter ut nya avstånd. Andres Lokko kallar det "En bortglömd mina på havets botten som efter år, snart generationer, i klass- segregationens osynlighet plötsligt exploderar."

 Stadens gator går rakt igenom staden, det är där upploppen drar fram. Det gör staden sårbar och helt nödvändig. Hur kan man få en stad att sitta ihop istället för att slås sönder? Vilka sammanhang finns i 2010-talets London?

Bilden: Birminghams nya tjusiga galleria The Mailbox.

Länsstyrelsen upphäver prestigeplan i Helsingborg

Länsstyrelsen i Skåne län har beslutat att upphäva den detaljplan som lagts fram för de så kallade Saltkristallerna i centrala Helsingborg. Vi skrev om projektet på bloggen våren 2010.

Projektet är en konsert- och kongressbyggnad ritad av det danska arkitektkontoret Schmidt Hammer Lassen tillsammans med Sweco. Länsstyrelsen skriver i sitt beslut att "den planerade bebyggelsen avviker kraftigt från den byggnadstradition som finns på platsen samt raderar ut de kulturhistoriska sambanden."

"Med sin nyskapande arkitektur utgör Saltkristallerna en spännande stadsfront mot Öresund.", skrev staden på sin hemsida 2010.

Förslaget är resultatet av en Markanvisningstävling. Juryn konstaterade i sitt juryutlåtande att förslaget var "mycket professionellt, sakligt utformat och presenterar en samtida tolkning av stadens variation och skala". I juryn satt bland andra stadsbyggnadsdirektören Agneta Hammer, Stadsbyggnadsdirektör, stadsarkitekten Konrad Ek, Stadsarkitekt och arkitekten Johan Celsing.

I tävlingsprogrammet efterfrågade Helsingborgs Kummun en byggnad som skulle "tolka och uttrycka en helsingborgsk identitet". Man ville också att nybygget skulle vara "arkitektoniskt högklassig med en stark karaktär som svarar mot platsens betydelse och manifesterar stadens framtidstro i ett hållbart samhälle. Bebyggelsens uppbyggnad i volymer ska väl passas in i omgivningen så strukturen upplevs som måttfull och uppdelad. Kongressverksamheten förväntas inte enbart via sin funktion vara attraktiv utan även genom sin arkitektur förstärka Helsingborgs konkurrenskraft inom näringsliv och turism."

Planen antogs av Kommunfullmäktige i Helsingborg i maj. "Vi har haft en bra dialog med länsstyrelsen under sommaren och jag är förvånad över den slutsats som de kommit fram till", säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Magnus Jälminger (M) till Helsingborgs Dagblad idag. Nu kommer kommunen överklaga Länsstyrelsens beslut till regeringen.

Projektet finansieras av fastighetsutvecklaren Midroc. Hotellet skulle drivas av Marriott, som på kort tid etablerat sig i Sverige med ett nytt hotell i Stockholm och ett i Malmö (i den gamla Saluhallen vid Lilla torg).

Nedan Midrocs snitt för att visa husens relation till omgivningen.

Debutpriset

Finalisterna för Debutpriset 2011, utdelat sedan 2001, är klara. Vinnaren tillkännages den 28:e september och alla projekt presenteras i Arkitektur nr 6/2011. De är, utan någon speciell inbördes ordning:

Villa Altona

Adress: Vaxmoravägen 10, Sollentuna

Arkitekt: The Common Office, Joacim Bengtsson (ansvarig).

Byggherre: Familjen Spiegel

Byggår: 2009–2011

Inredning till Marabouparkens konsthall Entré/butik samt restaurang Parkliv

Adress/ort: Marabouparken, Löfströmsvägen 8, Sundbyberg

Arkitekter: Tove Sjöberg, Milott Widolf, Hedvig Andersson

(Arkitekt för konsthallstillbyggnaden: WGH Arkitektkontor)

Byggherre: Marabouparkens konsthall

Byggår: 2010

Villa K.O.J

Adress: Åkersberga

Arkitekt: Robert Petrén

Byggherre: Rejäl Byggkonstruktion, Karl Oskar Johansson

Byggår: 2009–10

Kv Båtsmannen Större 17, taklägenheter

Adress: Östgötagatan 37, Stockholm

Arkitekt: Paula Lycken (ansvarig), Ylva Berglund (medarbetare).

Byggherre: Johan Engdahl

Byggår: 2009-2011

Studiobyggnad

Adress/ort:Furillen, Gotland

Arkitekt: AQ Arkitekter genom Andreas Forsberg (ansvarig arkitekt),Bengt

Strandberg (handläggande arkitekt), Ann Queckfeldt (medverkande arkitekt), Anders

Litz (byggnadsingenjör)

Byggherre: Michano AB

Byggår: 2009–2010

8 bostäder i Floda

Adress/ort: Ärlevägen 7-21 i Floda

Arkitekt: Pär Thurfjell (ansvarig), David Josefsson, Joakim Haglund, Cecilia

Segerstedt, Joanna Henje.

Byggherre: Helhetshus i Sverige AB

Byggår: 2010-2011

Bostäder Hjertnespromenaden

Adress/ort: Hjertnespromenaden, Sandefjord, Norge

Arkitekt: Karin Kjellson

(handläggare), Lund Hagem Arkitekter AS genom Svein Lund (planansvarig),

Byggherre: Hjertnespromenaden AS

Byggår: färdigställt januari 2010

Catherina Fored ny förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter

Den nuvarande delägaren i Sven-Harry Karlssons fastighetsbolag Folkhem, Catherina Fored, blir ny förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter efter Staffan Carenholm, som pensioneras till årsskiftet. Catherina Fored har fungerat som arbetschef för flerbostadshus vid Folkhem Produktion AB. Ett av de senaste projektet hon sjösatte där var fyra massivträhus i åtta våningar i Sundbyberg (bild nedan) utanför Stockholm, ett samarbete mellan Folkhem och Wingårdhs Arkitektkontor, som också ritade Folkhems Sven Harry Karlssons konsthall i Vasaparken i Stockholm.

Catherina Fored började på Folkhem i februari 2007, dit hon kom från ett jobb som enhetschef på Statens Fastighetsverk, och sa då till Byggindustrin att "Tidigare jobbade jag på Fastighetsverket i tre år, jag var enhetschef där. Det var inte riktigt min grej. Jag vill jobba så att jag är ute på byggena. Jag älskar att vara nära produktionen från första idén till att man förverkligar och ser resultaten."

Catherina Fored har också arbetat som projektledare på JM Bostad och som projektledare för bostadsutställningen H99.

Nyutexaminerade chalmersstudenter vann tävling i Norge

Två nyutexaminerade chalmersstudenter, Erik Magnusson och Gustav Hultman har vunnit en tävling i Norge om ett platsmuseum i Jössingfjord. Tävlingen samlade 136 deltagare från 18 länder. Juryn ansåg att vinnarprojektet är ett "hus där formerna är präglade av landskapet och kraftstationen, men utan att imitera", ett projekt med ett enkelt och rationellt tillslag, så att det "upplevs som om projektet inte är påhittat, utan att man snarare har hittat fram till det. Som om det på sätt och vis alltid legat där, samtidigt som det känns nytt och sublimt". Hela juryrapporten här (pdf). Erik Magnusson och Gustav Hultman driver nu vidare projektet i sin nystartade firma HultmanMagnusson.
Bilder ovan: Industriromantik AB

Johan Nyrén avliden

Johan Nyrén har avlidit efter en längre tids sjukdom. Han tillhörde den 40-talistgeneration (född 1947) som var skolad i en socialt engagerad arkitektursyn. Denna har också varit signum för den ljusa och humanistiska arkitektur som Johan utvecklade och som har sina rötter i fadern Carl Nyréns kontor. Bland hans många fina arbeten (Linköpings stadsbibliotek) utmärker sig särskilt bostadsprojekten (Hammarby Sjöstad). Nyheten på Nyréns Arkitektkontors webb här.

Olof Hultin

Årets Stockholmsbyggnad ritad av vem?

Får ett helt pressmeddelande från Stockholmsmoderaten Regina Kevius om "Årets Stockholmsbyggnad", där hon berömmer "en innovativ gestaltning och planlösning" utan att nämna arkitekterna. Istället talar Stadsbyggnadsborggarrådet Kevius om "det nya arkitekturprogrammet Arkitektur Stockholm", ett program kanske utan arkitekter? Sedan avslutar man meddelandet med uppmaningen "Bilden i pressmeddelandet är fri att använda, men uppge fotograf: Stockholms stad".

(Vinnaren heter kvarteret Barnmorskan 2, ligger i Kärrtorp i södra Stockholm och arkitekterna är Arkitektmagasinet AB). Fotot ovan är taget av Dan Hallemar.

Nya Station Stockholm City

Så här blir Stockholms nya station för citybanan, Station Stockholm City, intill Centralsiationen. Vi har tidigare skrivit om Jernhusens planer för ett nytt hus snett emot Stockholms Central på Vasagatan (än mer utförligt i Arkitektur 3/2011). Om hur OMA:s förslag, som Jernhusen och Stadsbyggnadskontoret gillade, refuserades av stadens politiker på grund av sin höjd. Uppdraget gick istället till Strategisk Arkitektur. Nu finns ett förslag för den byggnaden färdigt. OMA:s förslag var 69 meter högt, den höjd som då ansågs som rimlig i kvarteret var 39,5, den höjd som nu planeras med bland annat nya bostäder som argument är 49,5 (bostäder i indragna våningar på taken är verkligen det nya växande Stockholms exklusiva svar på bostadsbristen).

Hushöjder i Stockholm fortsätter, också efter det uppmärksammade Stockholms Waterfront, att åka upp och ner. Och det är kanske inte framför allt höjderna som är lite störande, utan trixandet och fixandet med dem. Den där känslan av varken eller, som också finns i planerna för Slussen. Vi går halva vägen, vi gör lite av varje. Är det en god vilja att bemöta kritiken, eller en alltför stor önskan att undvika den?

Stadsbyggnadskontoret slår fast att "platsens läge i staden, närheten till Klara Kyrka, samt med beaktande av de publika funktionerna, innebär att byggnadens arkitektoniska egenskaper håller hög ambitionsnivå och kvalitet, t.ex. vad gäller karaktär, materialval och detaljeringsgrad. Detta även utifrån att planerad bebyggelse föreslås gå en något större volym och höjd jämfört med dagens byggnad."

Edit: höjden är för närvarande (17/9) nere på 43 meter

Aalto och Stark i Avesta

I en krönika i Dagens Nyheter i söndags skrev kulturchefen Björn Wiman en text om Alvar Aalto och hans förslag till ett nytt stadscentrum för Avesta i södra Dalarna. Wiman frågar sig "vad denna långsamt bort­tynande bruksort – i en kontrafaktisk historieskrivning – kunde ha blivit om Aalto fått bygga sitt Akropolis". När sedan Björn Wiman går för att äta korv på Cityburger och kallar Avesta för "staden som valde bort Alvar Aalto för en varmkorv" startade ett litet dalauppror på den före detta Avesta-bon André Johanssons blogg. Här gör vi vad vi kan för att ge bakgrunden till historien och ger er därför så klart Alvar Aaltos och Albin Starks text om och plan för Avesta, presenterad i Arkitektur nr 23/1941 (klicka för större bild).

Nedan också Aaltos och Starks plan för Johnsoninstitutet i Avesta (nedan).Historien om Albin Starks samarbete med Aalvar Aalto finns också dokumenterat i Arkitektur Förlags bok "Arkitekterna Albin Stark och Erik Stark" (2010), som kan beställas här.

Snöhetta och Fojab ritar laboratorium i Lund

Fojab och det norska arkitektkontoret Snøhetta har båda valts ut att rita ett nytt forskningslaboratorium, Max-Lab, i Lund. Ett parallellt uppdrag gav båda förtroendet att forstätta utarbeta en lösning, där juryn ansåg att Snöhetta hade den bästa "profilbyggnaden" och FOJAB den flexiblaste lösningen. Byggnaden ska ligga vid Brunnshög i nordöstra Lund.

Byggherre är Wihlborgs tillsammans med PEAB, de vann Lunds Universitets upphandling och har bildat bolaget Fastighets AB ML4. Projektet finansieras av Lunds universitet, Region Skåne, Vetenskapsrådet och Vinnova. Vetenskapsrådet och Vinnova bidrar med cirka en halv miljard kronor. Lunds universitet och regionen med sammanlagt 250 miljoner kronor. Lunds kommun bidrar med mark - som ska arrenderas ut "billigt", enligt Mats Helmfrid (M).

Nedan Snøhettas (överst) och Fojabs ursprungliga förslag i det parallella uppdraget i november 2010.

Städer i startgropar

I Göteborg hålls den här veckan en stor workshop, River City Gothenburg, om älvstaden framtida utveckling. Ett stall av arkitektkonglomerat har valts ut för den diskussionen: West 8 med Stockholms Environment Instutute och White arkitekter, Henning Larsen med SLA och Social Action, Schönherr tillsammans med Architecture Is Made, Güller Güller, GRAU tillsammans med Lars Lerup, East architecture tillsammans med R_E_D och arkitekturkritikern Kieran Long, Sweco under ledning av Ulf Ranhagen, Erik Giudice tillsammans med Atelier Dreiseitl och MA Arkitekter samt ett spanskt team med Olga Tarrasó Climent och Julia Espinàs Casas mfl. Det ambitiösa uppkastet syftar till att stärka Göteborg kring Göta Älv, när staden "står på tröskeln till en ny era" och målet är att hitta en vision och en strategi för framtiden, vid expansionen över älven.

Samtidigt i Stockholm kastar Stockholms stad ut sitt utkast till Arkitekturprogram, Arkitektur Stockholm en strategi för stadens gestaltning, på samråd. Och öppnar en "interaktiv utställning" med titeln "Våra drömmars stad" med ambitonen att "inspirera och stimulera stockholmarna att dela med sig av sina drömmar och visioner om framtidens stad." Arkitektur Stockholm syftar till att "säkerställa och höja kvalitéen i stadsbyggandet och hur vi skapar ett rikt och levande stadsliv. Programmet tar upp arkitekturens möjligheter i utvecklingen av Stockholm, fokuserar på processer och hur vi kan få in nya influenser med fler arkitekttävlingar". Programmet ska bli en bilaga till Översiktsplanen och ersätter det som kallades Stockholms Byggnadsordning, som betraktats för bakåtblickande och hämmande.