Gästblogg: Lena From från Istanbuls konstbiennal

Arkitekturen hör till det som uppskattas mest på nyss öppnade konstbiennalen i Istanbul. Föga förvånande: Ryue Nishizawa – som hela tiden drivit sitt eget kontor parallellt med SANAA som han är medgrundare av – har med utställningsarkitekturen fått in en fullträff som fungerar perfekt för biennalens fem grupputställningar och 50 separatutställningar av enskilda konstnärskap.

Platsen för Istanbulbiennalen är i år två hamnmagasin vid Bosporen i stadsdelen Tophane. Inuti dessa har Nishizawa skapat ett gatusystem i korrigerad plåt som ställts direkt på betonggolvet. Lösningen minner materiellt om hamnens containrar och i plan om det gamla Istanbuls gränder. Varje grupputställning fungerar som en kärna, till vilken ett antal satelliter är knutna för separatutställningarna: en för varje enskild konstnär. Innerväggarna i separatutställningarna har målats vita. Grupputställningarnas innerväggar i grått.

Gränderna hålls helt fria från utställda verk. Med ett undantag: Ryue Nishizawas modeller över utställningsarkitekturen. Ett stilgrepp från arkitekten, som därmed lyckas med konststycket att både hålla arkitekturen diskret i bakgrunden och framhålla den som konsten över alla konster.

Lena From

Foto: Jeff Warner

Med fokus på staden

Idag, fredag den 4/2 öppnar en utställning om stadsbyggnad på det idoga Arkitekturgalleriet i Stockholm (Munkbron 3). Det är en grupp kring Kjell Forshed (Brunnberg&Forshed) som ligger bakom. Utställningen kallas "Rum och ansvar" med underrubriken Sju frågor om stadsbyggnadskonst. Som bostadsarkitekt i över 45 år är Forshed idag troligen landets mest erfarne inom gebitet, och i högsta grad en auktoritet värd att lyssna på. Som en röd tråd genom hela hans verksamhet går en plädering för den låga, täta och småskaliga staden. Sju ledord är Kontinuitet, Exploatering, Blandning, Anpassning, Hållbarhet, Integration och Integritet.

JAE och mer

Spanien har sedan ett antal år hört till de mer dynamiska regionerna i arkitekturvärlden. Samtidigt har det varit svårt att få någon riktig översikt landet och officiellt har man konsekvent presenterat sig riktigt trist; de två senaste arkitekturbiennalerna hörde just den spanska paviljongen till lågvattenmärkena. Men så behöver det inte alltid vara, Ministerio de Vivienda - bostadsministeriet - organiserade en utställning med den klassiska formeln arkitekter under 40. Över 700 projekt lämnades in och Cadaval & Solà-Morales, Ensemble Studio [film ovan], CA Group och 59 andra unga kontor hamnade i vandringsutställningen JAE (Jóvenes Arquitectos de Espana - Young Architects of Spain). I Sverige har utställningen hamnat på Arkitekturskolan i Stockholm och står där till den 29:e oktober.
Där visas också Newly Drawn, om ung finsk arkitektur samt 77 x Nobel, studentprojekt om nobelmuseum. Allt under Arkitekturskolans nya satsning 1000 dagar arkitektur som även innefattar en ny tidning: KTHA [#1: PDF]

La Biennale, 3

Maratonintervjuaren Hans-Ulrich Obrist är på plats på Biennalen med en egen del på Arsenale Corderie. En av få rum designade (eller konfigurerade) av SANAA och fyllt av Obrists intervjuer. Alla deltagare har passerat Obrist och några av intervjuer börjar läggas upp på Youtube. Lättare att titta på datorn än på plats: Andrea Branzi, Christian Kerez, Pezo von Ellricshausen, Amid.Cero9, Olafur Eliasson, Ensamble Studio. Fler på Biennalens egen kanal: BiennaleChannel. Även Y Magazine filmade: Vimeo.

La Biennale, 2

Nordiska paviljongen: Economy + Testbedstudio = At Work With - Arkitekturmuseet - Stay in Touch


Raumlabor: Kitchen Monument


Belgiska paviljongen: Rotor - Usus/Usures


Rumänska paviljongen: 1:1


Do ho Suh + Suh Architects: Blueprint


Pezo von Ellrichshausen: Detached


Atelier Bow-Wow: House Behaviorology


OMA: Preservation


Fiona Tan + Kazuyo Sejima + Ryue Nishizawa: Inuijma Art house project + Teshima Art Museum


Japanska paviljongen: Atelier Bow-Wow [modell av det egna kontoret ovan, skala 1:2] + Ryue Nishizawa: Tokyo Metabolizing


Schweiziska paviljongen: Jürg Conzett + Martin Linsi: Landscape and Structures


Junya Ishigami minuten efter ha fått ett guldlejon


Fondazione Giorgio Cini: le Arti di Piranesi


Architectural Association: Beyond Entropy [ovan: Peter Cotes + Eyal Weizman - Gravitational Energy]

Årets arkitekturbiennal skiljer sig en hel del från förra upplagan. I år hittar man inga Gehry, van Berkel, Hadid eller andra etablerade arkitekter i den mer spektakulär sektorn. Sejima har jobbat hårt för att återupptäcka någon sorts glädje i arkitekturen, en undersökande nyfikenhet. I Arsenale och den fd italienska paviljongen i Giardini visar hennes urval - från hennes nyss f.d. anställda som Tetsuo Kondo och Junya Ishigami till mer oväntade och ominimalistiska, typ AMID.cero9 eller en nyupptäckt klassiker som italiensk-brasilianska Lina Bo Bardi. Utöver grundutställningen är det som vanligt ojämt. Tjänstemannaproducerade skärmutställningar i en paviljong, översäljande presentationer av det egna landet (typ Danmark) i en annan samsas med behagligt oängsliga undersökningar som Rotors i den belgiska (slitaget som estetisk kvalitet.)

La Biennale, 1

Bahrain Urban Research Team [Bahrain]





Toyo Ito


Studio Mumbai


Junya Ishigami


Transsolar & Tetsuo Kondo Architects: Cloudscapes


Antón García-Abril & Ensemble Studio


Igår eftermiddag invigdes den 12:e arkitekturbiennalen i ett gigantiskt partytält i Giardini. Årets curator är Kazuyo Sejima och temat People Meet in Architecture. Priser (guld och silver lejon) delades ut samtidigt. Lite glatt överraskande tilldelades Bahrain priset för bästa nationella paviljong: tre små stugor som fiskare (ett utdöende släkte i kungadömet) uppfört vid havet hade demonterats och rekonstruerats i Arsenale. Bästa projekt i utställningen tilldelades nyminimalisten och fd Sejimaanställda Junya Ishigami för en knappt synlig men extremt vacker installation, som först raserades under en natt av en insmugen katt och sedan kollapsade av sig själv.
Mer info: 1 + 2.