Det rivs på Kvarnholmen

Om du inte bor på södra Djurgården med sjöutsikt, kan du ha missat att Olof Thunströms silo från 1927 har rivits (presenterad i Arkitektur 1926, nr 12). Det gäller även en hel del andra byggnader på KFs gamla flaggskeppsö. Ön med livsmedels-industri och bostäder har befunnit sig i limbo sedan den ursprungliga verksamheten avvecklades och kooperationens byggnader samlades i KF Fastigheter 1991.
Ett antal projekt, utredningar och tävlingar har beställts under åren för att aktivera den ekonomiska potential man har tycks sig se, där, nära centrala Stockholm, vid vattnet. Men det var inte förrän 2006 när man rekryterade en ny finansdirektör från ett engelskt investmentbolag och skapade ett företag för exploatering av Kvarnholmen samt fick JM att köpa in sig för 350 miljoner, som processen accelererade.
Vad som tidigare var en unik miljö – kulturhistoriskt och arkitektoniskt – och som på andra platser i världen lätt hade kvalat in som världsarv, typ Zeche Zollverein i Essen, var relativt skyddat.
Nyréns antikvariska utredning från 2004 låg till grund för ett planprogram som var väl medvetet om platsens särart som den svenska modernismens nollpunkt, långt innan Stockholmsutställningen 1930. Men kombinationen av aggressiva fastighetsstrategier, Stockholms bostadsmarknad och en mycket svag kommun – Nacka – är allt annat än lyckad.
Thunströms silo som till en början skulle vara kvar, revs plötsligt i planprocessens steg tre, för att ersättas av »en grupp byggnader som anknyter i volym och uttryck till de tidigare byggnadsverken«.
Swecos vinnande förslag till bostadshus [1+2] på platsen präglas av en historielöshet och en osjälvständighet som förvandlar platsen till en gräll illustration av den kortsiktighet som är så typisk för mycket av det samtida stadsbyggandet. En skandal i skuggan av Slussendebatten.

[Planprogram: PDF]

Stor blir lite större

Tendensen bland svenska arkitektkontor fortsätter. De växer. I veckan offentliggjordes Swecos förvärv av Aros Arkitekter med kontor i Stockholm, Uppsala samt Norrtälje. Med Aros 80 anställda, blir Swecos arkitektverksamhet runt 500 personer. Mer här och här, samt Swecos bloggar.

Live från tunnelgenomgrottet Hallandsåsen

Många har länge förundrats över arbetet med tunneln genom Hallandsåsen. Nu är genombrottet nära. Helsingborgs Dagblad har satt upp en webbkamera i tunneln. Genombrottet kommer att ske någon gång mellan 11 och 12. Snart händer något. Snart. Det sorlar lite som innan ridån går upp på en teaterföreställning. Och en av vår tids märkligaste infrastrukturföreställningar når sitt sista stadium. Följ sålunda detta här.

Uppdaterat: Projektet fullföljer sin tradition och tycks försenade, klockan 12.24 är de fortfarande inte igenom.

Hyresrätten till staden

I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa följande fakta om hyresrättsbyggandet i Sverige:

"Nya siffror från Statistiska centralbyrån visar att antalet bostadsrätter i hela landet ökat med 46 procent sedan 1990. Under samma period har hyresrätterna bara ökat med 4 procent. Drygt hälften av de 233000 bostadsrätterna har kommit till genom omvandlingar av hyresrätter och 74 procent av omvandlingarna har skett i Stockholms län."

I samma artikel slår såväl Handelskammaren som Hyresgästföreningens forskare samt en moderat i Vaxholm fast att just bristen på hyresrätter som gör att rörligheten, flyttandet inom städer, minskar, inte minst i Stockholm och att bristen på hyreslägenheter är en av orsakerna. Och i en artikel i Dagens Nyheter idag hävdar länsstyrelsen att det byggs för få bostäder i huvudstaden, eftersom "lågkonjunkturen satt stopp för en rad planerade bostadsrätter".

I en tid där GM blir ett statligt ägt amerikanskt företag kanske det är dags att damma av de gamla bostadspolitiska målen om bostaden som "en social rättighet" och en bostadspolitik som ska "skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader".

Det kanske är det som är värdeskapande arkitektur.

Uppdaterat: Mer läsning om rörligheten på arbetsmarknaden och hyresrätten i en forskningsrapport från Stockholms universitet, delfinansierad av Hyresgästföreningen, här.

Moskén och den kosmopolitiska staden

Man lyssnar på radioprogrammet Kaliber i P1. Där skrålar Sverigedemokrater till vit makt musik i en hytt på finlandsfärjan. Resan fram till valet blir en resa där alla vi som vill hävda den kosmopolitiska stadens styrka kommer att få höja våra röster. En bra bok som kommer ut i dagarna kan hjälpa till att komplicera argumentationen. Det är Nai publishers som ger ut boken "The mosque – Political, Architectural and Social Transformations". För att enligt egen utsago "fördjupa diskussionen om moskéer". Nai-chefen Ole Bouman skriver om hur arkitekturen kan fungera som medium för vad han kallar "cosmosques", en "kosmopolitisk oas som inte börjar med en arketypisk bild". En av bokens redaktörer Ergün Erkoçu blev i Holland känd för sitt koncept "polder mosque", plattlandsmoskéer, som en reaktion mot det som av vissa kallats för "nostalgiska moskéer", moskéer som blir en bild av det man lämnat. "Polder moské"-idén är också, menar han, ett sätt att nå nya generationer av muslimer.

Moskén är inte bara en andlig plats, utan lika mycket ett gemensamt rum för en stadsdel, ett samhälle, en plats. Dess arkitektur måste då också uttrycka detta sammanhang och inte bara återspegla en idé, menar Ergün Erkoçu. Allt för att den inte ska bli ett monument där man skiljer ut och bygger motsättningar med arkitektur.

Med utgångspunkt i arkitektur närmar sig boken diskussionen om mångfald, religion, politik och hemhörighet. Ett nog så explosivt ämne i samtidsdebatten.

Bilden visar Fusion Multicultural Center i Amsterdam, klart 2009, av Marlies Rohmer arkitekter. De beskriver projektet så här på sin hemsida:

Fusion, a hybrid architectural culture, a quest for synergy and a new iconography: in the multifunctional building in Amsterdam’s Transvaal neighbourhood, which we have named Fusion, the requirement was to combine a Turkish and Moroccan centre (including prayer spaces and training classrooms) with a more typically Dutch institution for job creation.

It is highly unusual to accommodate Moroccan, Turkish and ‘Dutch’ activities under one roof. The rooms for Moroccan and Turkish organizations each have their own separate entrances, but these are subordinate to the communal, more assertive, main entrance. Together with the central staircase, the latter forms a space for contact and mutual interaction.

We sought to create a blend of Arabic architectural styles with that of the surrounding Amsterdam School architecture with geometrical brickwork motifs. The result is a hybrid architecture whose exterior does not immediately betray what happens inside. The ground plan is generic and flexible in design, so that it will be capable of handling different programmes in the future.

OMA:s TVCC brinner

I Beijing har TVCC - OMA:s mindre systerprojekt till CCTV - börjat brinna efter vad som verkar vara ett fyrverkeri från taket på det norra CCTV-tornet. Mer info: Building + här + Flickr + DN. Uppdatering: Moving Cities

Eko ger eko

Nästa stora sak inom ikon- och sätt-staden-på-kartan-byggandet kan vara ekologi. Då får man inte bara staden på kartan för en djärv arkitektur utan man hamnar också på de godas sida i kampen mot undergången. En sorts good-will-ikon-arkitektur. Man kan möjligen placera in Renzo Pianos nya California Academy Of Science i den genren (presenterat i en utmärkt artikel av Erik Hovlin i det nya numret av Arkitektur).
På temat planerar nu Madrid en ny byggnad hel skapad av solceller. Den har, med tanke på sina goda intentioner, fått det något missvisande smeknamnet "dödsstjärnan", efter storskurken Darth Vaders megaplanet i Stjärnornas krig-filmerna. Byggnaden är ritad av Mansilla + Tuñón Architects och kommer att inrymma ett konferenscenter.

Ikea for change

Ikea rider på Obamas installationsvåg och ställer ut en kopia av Vita husets ovala rum på Union Station i Washington med konstaterandet att "förändring börjar i hemmet". Ikea har erbjudit presidentfamiljen gratis möbler. Byt ut din soffa Barack, och gå sedan och förändra samhället. Se där en ny politisk innebörd av arkitekturen. Frågan är bara vad som händer när Barack börjar förtvivla över laminatskivor som lossnar och bordsben som skevar. För att inte tala om risken världen, och Michelle och barnen, tar om han tvingas skruva ihop allt själv. Det tillsammans med kraven på att världens mäktigaste man nu inte får röka i sitt nya hem, vilket gjorde att han vid nyår slutade röka, är ju en rent livsfarlig kombination.

Topp 100

Brittiska Building Design har gjort sin årliga granskning av världens största arkitektkontor. Årets fokus är hur giganterna hanterar lågkonjunkturen. Störst men knappast mest känd är San Francisco-baserade Gensler, men Sverige hamnar inte långt efter. White placerar sig på en global 30:e plats, vilket är långt före våra grannländer. Norge och Finland kvalar inte ens in men i Danmark finns Schmidt Hammer Lassen på 74:e plats och Henning Larsen på 104:e. I Europa finns bara åtta kontor som är större än White och de ligger samtliga i Storbrittanien (mest bekant är kanske Foster & Partners med en global 5:e placering.) Karta.

Nästa generation

I september sågade Kieran Long - redaktör för The Architect's Journal och tidigare i Icons ursprungliga redaktion tillsammans med Marcus Fairs - Aaron Betskys egen utställning i på Biennalen. Betsky hade bjudit in samma gamla gäng - Zaha Hadid, Frank Gehry, Coop Himmelb(l)au, Asymptote, UN-Studio et cetera - som sedan mitten av 90-talet har befolkat media, relativt outmanade. I ett försök att formulera ett alternativ, att visa på en ny generation arkitekter som har växt upp parallellt med dem, har Kieran Long sammanställt Hatch. En bok som omfattar 114 arkitekter och kontor från hela världen, varav hela fyra från Sverige: Krets, Servo, Testbedstudio, Tham & Videgård-Hansson. Det är ingen problematiserande bok, mer dokumenterande som en utställningskatalog utan utställning. Vad den lyckas göra är viktigt - att synliggöra en generation som inte bara göra vackra byggnader utan går utanför den snäva arkitekturdiskursen.

Psycho Buildings@Hayward

I onsdags öppnade Hayward Gallerys utställning Psycho Buildings, underrubrik: artists take on architecture. Deltar gör bl.a. Atelier Bow-Wow (ja, trots att de är arkitekter), Michael Beutler, Los Carpinteros, Gelitin, Mike Nelson, Ernesto Neto, Tobias Putrih, Tomas Saraceno [bild ovan hans installation, av E78], Do Ho Suh och Rachel Whiteread [hennes dockhussamling nedan]. Utställningen pågår fram till den 25:e augusti. Fler bilder finns >> här.

Sextio år av arkitektur och annat

Israel som modern stat fyller sextio år i år och Archinect publicerar Owen Hatherleys essä Apparatus of Capture - om arkitektur i Israel och Palestina under sextio år; från kamelerna i Weissenhof till Israels barriär på Västbanken. Annars skriver Hatherley mest på sina egna bloggar The Measures Taken och Sit Down Man, You're a Bloody Tragedy. Nedan, den svenska paviljongen på Levant Fair i Tel Aviv 1934, av Elsa Gidoni.

Störst av de stora: Top-100

I januari i år är det två år sedan Baunetz började kvantifiera framgångarna hos internationella arkitekter. En topplista, med viss tysk slagsida. Nedan är Top-10 för november till december 2007 - resten av listan finns >>> här. Listan bygger på ett poängsystem som bl.a. baserar sig på projektets omfattning och var det publiceras. Och bästa svenska kontor - Wingårdhs på 480:e plats på den internationella listan.

1 [1] 357 Office for Metropolitan Architecture
2 [2] 346 Zaha Hadid
3 [5] 298 Steven Holl Architects
4 [4] 271 Jean Nouvel
5 [3] 261 Herzog und de Meuron
6 [6] 201 SANAA
7 [7] 196 Foster and Partners
8 [10] 174 UN Studio
9 [12] 167 Toyo Ito
10 [9] 160 Alvaro Siza

Jacques favorit

Jacques Herzog listar sina fem favorit rum (i.e. space) - katakomber i Rom, platsen under Eiffeltornet, Biblioteca Laurenziana i Florens och - Stadsbiblioteket i Stockholm. [Tate Modern via Dezain]

Kom igen nu då!

World Architecture Festival är ett arrangemang som förhoppningsvis kan bli sjösatt den 22 - 24 oktober i Barcelona. Det är engelska medieföretaget Emap med chefredaktören för Architectural review, Paul Finch, i spetsen som ligger bakom. Tanken är att det skall bli en årlig manifestation, eller snarare inventering av världsarkitekturen genom ett omfattande tävlingsprogram i hela sexton olika byggnadskategorier. Man har samlat en "superjury" som skall bedöma inskickade tävlingsförslag till det man kallar Prix de Barcelona. Juryn innehåller namn som Norman Foster, Peter Cook, Zaha Hadid, Stefan Behnisch - och Gert Wingårdh minsann.
Utöver de utställda tävlingsförslagen blir det mingel och massor med seminarier. Det är en imponerande satsning, och Emap har samlat kring sig "mediapartners" från hela världen, där förstås tidskriften Arkitektur finns med! Allt är i skrivande stund inte klappat och klart, men mer info kommer på worldarchitecturefestival.com

Träpriset 2008

De elva offentliggjorda nominerade projekten till Skogsindustriernas Träpris överraskar nog ingen - Murman, Wingårdhs, TVH, Malmström & Edström et cetera har alla passerat revy i pressen det senaste året. Betydligt roligare är det att titta på de övriga 190 insända men ratade förslagen som noggrant presenteras >> här. Allt från villor och flygledartorn till ekbokhyllor och fågelholkar.

Månadens svenska blogg

Norra Grängesbergsgatan ligger i Malmö och korsar blåsiga Amiralsgatan ett par kvarter ifrån Nobeltorgen. Norra Grängesbergsgatan är sedan augusti också namnet på bloggen som kärleksfullt situationistiskt beskriver en plats som knappt existerar. [via Approximation]

Bra initiativ eller statsfinansierad kitsch

När Södra Råda kyrka(bilder) brändes ned i november 2001 dämpades den tragiska händelsen av paralysen efter 11:e september-attackerna. Kvar blev bara en hög förkolnade tidigmedeltida stockar och en försäkran från en riksantikvarie att det skulle byggas upp på nytt. En av Sveriges intressantaste miljöer försvann och förblir borta... tills nu. Rekonstruktionen har föregåtts av utgrävningar och nu bygger hantverkare skolade i medeltida byggnadsteknik en autentisk rekonstruktion av det gamla trähuset. RAÄ:s K-Blogg rapporterar från platsen och här finns RAÄ:s Projektsida, Södra Rådaprojektet. Att snickra ihop en ersatzbyggnad är förutom att vara väldigt dyrt, lite ideologiskt problematiskt också. En rekonstruktion bryter mot ICOMOS Venedig Charter som talar emot rekonstruktion, möjligen en anastylosis. Men den märkliga och ganska postmoderna effekten av branden är att besökarna, som tidigare var ganska få till det lilla trähuset i skogen mellan Värmland och Västergötland, enligt förhoppningarna bli desto fler till kopian. Skulle de inte vara bättre att lagt pengarna på att förvalta byggnader, kyrkor som står kvar. Hur många far förbi den gamla träkyrkan i Älgarås eller går och ber att få nyckel för att gå in i Suntaks gamla kyrka; inte så många men det vore rätt bizarrt ifall det blev färra än som åkte och för att se ett nybygge.

Vad ska man säga om det här?

Daniel Libeskind dricker en espresso och talar om arkitektur i en överproducerad reklamfilm för NCC om Örestaden i Köpenhamn. >> här. Välj: The Movie.

Copy, paste

Vinnaren till arkitekttävlingen om norska Kvenmuseet i Vadsø i Finmark har varit rejält inspirerad. Vad jury tyckte var "Signatur som vil bli lagt merke til. Landemerke. Skulpturelt. Lett og transparent", tyckte andra att projektet påminde om något, kanske ett Seattle bibliotek. A-lab (första pristagaren) bedömdes av NAL:s tävlingsutskott för att vara alltför likvärdigt OMA:s projekt [Arkitektnytt.] Överinspirationen ledde till en revidering som presenterades förra veckan. Men - har vi inte sett det projektet också? Typ SANAA:s New Museum på Manhattan...