2009 års debutpris går till LLP Arkitektkontor /Mattias Palme för ett sommarhus på Fårö, Gotland. Projektet nomineras för: »En raffinerat enkel volym som givits en rikedom av genomarbetade detaljer och arkitektoniska uttryck.«
Tvärsektioner
Plan, övervåning
Plan, bottenvåning
Debutpriset 2009/Young Architects’ Competition
Vinnaren!/THE WINNER! LLP Arkitektkontor: Sommarhus på Fårö. LLP Architects with Summerhouse at Fårö.
Stefano Mangili, White: Vattenfabriken, Falun/Water purification plant, Falun
Unit: Villa Bohlin, Göteborg/Villa Bohlin, Gothenburg
02Landskap: Bostadsgård Kummingatan, Göteborg/Residential courtyard area, Gothenburg
Magnus Nilsson, BYFAB: Villa Hellström, Hittarp/Villa Hellström, Hittarp
DIVE architects: Electric Works, Sheffield/Interior of Digital Business campus, Sheffield
m.arkitektur: Villa m, Gotland/Villa m, Gotland
Johan Casselbrant, Kanozi Arkitekter: Villa K, Kungsbacka/Villa K, Kungsbacka
Lotta Åberg, Max Arkitekter: Skogens förskola, Bandhagen/Nursery School, Stockholm
Thomas Marcks: Sands hus, Vrångö/Villa at Vrångö, Gothenburg
Elin Abrahamsson, Tema Landskapsarkitekter: Innergårdar kv Karin, Malmö/Courtyards, Malmö
Fredrik Rosenhall, NFR Arkitekter: Villa Kempe, Göteborg/Villa Kempe, Gothenburg
Kjellgren Kaminsky Architecture: Strandbaden, Skanör/Dancehall, Skanör
Plats på scen! Olof Hultin presenterar LLP Arkitektkontor.Olof Hultin presents the winners.
Seniorboende
Bo på äldre dar. Kerstin Kärnekull om framtidens seniorboende.
Arenaintervjun: EM2N
Inte bara schweiziskt. Claes Sörstedt intervjuar Daniel Niggli från EM2N i Zürich.
PS: Recensioner, Kolumn mm
5 nya böcker recenseras: Welcome to the Urban Revolution, The Poetics of a Wall Projection, Visits, 20 minutes in Manhattan och Så byggdes villan.
Norden granskat. Tomas Lewan har bevistat en konferens på Moderna Museet.
Inventerad landskapsarkitektur. Dan Hallemar rapporterar från Oysterseminariet.
Kulturhuvudstad utan huvud? Kolumn av Thomas Hellquist.
Om ni kikar lite längre ner i högerspalten här på bloggen så kan ni se att ett kalendarium har flyttat in. Där finns länkar till de viktiga utställningsplatserna i norden och världen.
Jag hann inte raportera allt som hände på World Architecture Festical och ska inte tråka ut er med alltför mycket, men tre projekt (varav två nordiska) som uppmärksammades är ändå värda att nämna:
Design for Londons projekt East London Green Grid, som vill länka samman östra Londons gröna platser, tillgängliggöra naturen och öka tillgången på gestaltade öppna ytor i stadens närhet och samtidigt hantera framtida översvämningsrisker och vattenkvalitetsfrågor. En sorts grön infrastruktur för 2010-talet. Projektet är på planerignsstadiet.
Entasis projekt för de gamla Carlsbergsbryggerierna Our city – our urban spaces (övre bilden). En koldioxidneutral vision som bevarar det gamla bryggeriets byggnader och samtidigt låta små byggare med olika inriktning prägla den nya stadsdelen.
Variuos architects, Mobile Performance Venue (undre bilden). En märkvärdig flyttbar film- och teaterbyggnad med plats för 3 500 personer som turnerar världen runt under 2009. Lättvikt för att minska transportutsläppen och med ett torg som bildas inuti.
Alla minns Berlinmurens fall just nu. För att ge en glimt av något annat hände då och som på sitt dekadenta vis kan vara en passning till Berlin (och som precis som muren inte längre finns) ger vi er här tre uppslag ur tidskriften Arkitektur nummer 6/1989 där Abelardo Gonzales projekt Tunneln presenterades. I kommentaren skrev Ernst Lohse: "Vi behöver en ny arkitektur som är djupare och lyfter fram något mer än vad den etablerade postmodernismen gör – också utanför diskotekens drömvärldar". Projektet prisbelönades till exempel av tidskriften Architectural Review. Läs, res och minns. Klicka på bilderna för större versioner.
Andra projekt som presenterades detta år: World Trade Centre, Stockholm, Öijareds Country Club, Globen, Stockholm.
Minns du någon särskild artikel eller bild ur Arkitekturs historia som du inte sett på länge eller ett projekt från förr som du skulle vilja se, säg till så kanske vi publicerar den här på bloggen.
Peter Rich Architects blev World Building of the year i den pågående World Archietcture festival i Barcelona för deras Mapangubwe Interpretation Center i Sydafrika. På bilden flankeras Peter Rich bland annat av superjuryns ordförande Rafael Vinoly (längst till vänster) och WAF-generalen Paul Finch (längst till höger).
En ganska typisk vinnare i årets festival, de bästa och intressantaste projekten har varit de som har närmat sig såväl frågor om kultur som hållbarhet. De projekt som har sett bra ut på bild har fått hård konkurrens från mer inte riktigt så fotogeniska projekt som vill förändra och understödja platsen som de byggs på. Och det var också vad Peter Rich sa i sitt tacktal att han kommer att fortsätta att försöka göra skillnad för de som behöver det.
I det här projektet som ligger i Mapungubwe national park har landskapet varit utgångspunkten, såväl vad gäller material som form. Den lokala befolkningen har undervisats i byggnadstekniken under projektets gång och kommer att kuna använda den i sina byar framöver. På platsen ska man visa upp den lokala historien och utbilda folk i hur det här tvåflodslandskapet blivit till och dess ekologi.
Juryn tog i sitt val utgångspunkt i projektets råhet, dess ovilja att göra sig till, men också i just dess relation till kultur, landskap och framtiden för de som bor i regionen.
Uppdaterat: Juryn avslöjade senare att de projekt som låg närmast segern var Bras Basah Mass Rapid Transit Station i Singapore av WOHA architects och man höll också landskapsprojektet från Turenscape högt för dess "inlevelsefulla kvaliteter och styrkan i utförandet". Det i sin tur stärker känslan av att det finns en ganska utbredd längtan efter de grundläggande kunskaperna inom arkitekturen, stadsbyggandet, ekologin, relationen till den befintliga kulturen.
Det drar ihop sig till avgörande i World Architecture Festival. Hela fredagen har de vinnande projekten i de olika kategorierna presenterats. Däribland Murman Akitekters Restaurang "Tusen". Snart drar sig superjuryn tillbaka för att delge resultatet.
WOHA arkitekter från Singapore vars australiensiske ägare Richard Hassel jag träffade igår (han talade förvisso hellre om sitt möte med tio valar och sin uppväxt i Perth 7 timmar från närmaste stad än om arkitektur men hann nämna att de trots framgångarna är tvungna att gå från 80 till 60 anställda och att Singapore är överlägset Hong Kong) har med två projekt: bostadshuset The Met i Bangkok (bilden) och Bras Basah Mass Rapid Station i Singapore (en tågstation bedårande dold under en vattenspegel mellan ett antal koloniala byggnader i Bangkok). The Met ligger nog nära en möjlig seger.
Själv håller jag såklart en tumme för landskapsprojektet från Turenscape. En annan favorit är Produkcija 004:s Emergency Central i Zagreb. The Pearl Academy i Jaipur Indien av Morphogenesis är också ett väldigt tjusigt projekt.
Resultat kommer vid sju.
Inga svenska vinnare ikväll i Barcelona, men en highly commendation till Wingårdh för deras Kuggenprojekt i Göteborg. Vilket möjligen kan vara plåster på såren eftersom en av snackisarna efter jurygenomgången var Will Alsops sågning av samma Wingårdhs Smålands Musik och teater.
Glädjande att notera också att Turenscape välförtjänt tog hem landskapskategorin med sin Qiaoyuan Park. Intervju med dem kommer i kommande nummer av Arkitektur. Och i kategorin hälsa besegrades alltså Stirlingprisvinnaren Maggies center av det mexikanska projektet Teleton Tampico, Sordo Madaleno Arquitectos, ett rehabcenter för handikappade och hjärnskadade barn (inga bilder än tyvärr).
Några svenska projekt har varit upp i hetluften här idag. White Arkitekters Naturum Kosterhavet och Wingårdhs projekt Kuggen. Liksom samma kontors projekt för Smålands Musik och teater, vilket för övrigt placerade dem i samma kategori som White.
Jag kan också avslöja så här en halvtmme innan dagens vinnare utses att vi vågade att inte ge förstapriset till det Stirlingprisvinnande Maggies Center. Det dök nämligen upp starkare kandidater efter lunchpausen. Så nu får vi se om jag vågar möta Charles Jencks på middagen i Mies van der Rohe paviljongen ikväll.
Dag två på festivalen. Stöter på Robert Schäfer från landskapsmagasinet Topos. Han sitter i juryn för dagens landskapskategori. Han gillar Turenscape, som jag intervjuade igår. De tävlar med sitt projekt Qiaoyuan Park i Tianjin, där man använder sig av växters förmåga att förändra platsen, en före detta skjutbana som förvandlades till en plats där man slängde sina sopor. En förgiftad och övergiven plats förvandlas till en park. Turenscape kallar sin strategi "The Adaptation Pallette". Man skapar olika biotoper, med en blandning av växtlighet som startar en regenerativ design process, som förändras över tid. Men det intressanta är att det inte handlar om att återskapa utan om att skapa nytt. För till allt detta lägger Turenscape design och arkitektur. I slutänden handlar det om att människor ska ta del av platsen.
Och i juryrummet håller Charles Jencks hov i lila kostym. Hans fru, landskapsarkitekten Maggie Jencks, ligger bakom den serie av byggnader som kallas Maggies center, och en av dem Maggies center i London tävlar i kategorin hälsa idag. En av de kategorier som jag råkar vara jury i. Det vann också Stirlingpriset. Frågan är om man vågar ge det här priset till någon annan än det. Dennis Sharp som jag åt lunch med tyckte att det kunde man nog. Kanske. Men den starkaste konkurrenten tycks vara en annan av de nominerade till just Stirlingpriset Kentish Town Health Center (bilden). De vann nu inte Stirligpriset. Enligt Dennis Sharp för att deras design hade för mycket grafisk form i sig. Mina kollegor i juryn gillade inte heller den grafiska inslagen, ytligt tyckte de. Arkitekter kanske inte gillar grafisk form i hus. Jag tyckte det var ganska snyggt.
Här är projekten som vann i dagens kategorier på World Architecture Festival, Barcelona. I en del jämna kategorier utsåg juryn också Highly Commended:
Civic/Community: Produkcija 004 – Emergency Terminal, Zagreb (bilderna) Highly commended: Ross Barney Architects – Jewish Reconstructionist Synagogue, Chicago och GPY Architects – La Cisnera Community Center, Spanien.
Culture: Peter Rich Architectes – Mapungubwe Interpretation Center, Sydafrika.
Holiday: Murman Arkitekter – Restaurang Tusen, Ramundberget.
Shopping: Isay Weinfeld – Havaianas, Brasilien.
House: McBride Charles Ryan – Klein Bottle House. Highly commended: C-laboratory – Chen House, Taiwan och dRMM – Sliding House, England.
Housing: WOHA – The Met, Thailand.
Learning: Morphogenesis – The Pearl Acadamy of fashion, Jaipur, Indien.
New & Old: Choi Ropiha, Perkins Eastman, PKSB Architects – TKTS Booth/Father Duffy Square, New York.
Office: Behnisch Architekten – Unilever House, Hamburg, Tyskland.
Här någonstans finns förmodligen världens bästa projekt 2009 om man vill tro den här festivalen. Vem är vinnaren?
Några fler projekt adderas imorgon (Transport, hälsa, landskap, recycling, och display).
Generalen Paul Finch sa vid drinken när jag frågade att han var nöjd med spridningen av projekten. Och ska man sluta sig till något efter att ha sett de nominerade och också de som talat och delgett sina projekt under dagen så är det att det tippar mer och mer österut, både projektmässigt och kontorsmässigt. Mot Indien och Kina särskilt.
Murman arkitekter tog hem segern i kategorin "Holiday" vid årets World Architecture Festival i Barcelona med sin Restaurang "Tusen" (Arkitektur 3/09). Projektet presenterades av Ulla Alberts. Min föraning när juryn visade sin lättnad över ett projekt som var "på riktigt" visade sig vara riktig. Bland de dyra tjusiga projekten var ett björkhus på fjälltoppen vad man längtade efter. Direkt efter segerceremonin stod fyra arga ryssar som tävlat med ett av motståndarförslagen framför Murman Arkitekters förslag och sa att "det här är inte för människor, det här är för juryn".
Bjarke Ingels gav inte priset till sina landsmän Kim Utzon för deras projekt i Västra hamnen, Malmö utan till WOHA:s projekt "The Met" i Thailand.
När jurymedlemmarna i kategorin Holliday/Shopping utmattade slår sig ner i förfriskningsavdelningen hamnar de intill en av jurymdlemmarna i kategorin "Civic"(allmän eller kommunal). De börjar genast beklaga sig över mängden av semesterortsprojekt som alla börjar med "vi fick en perfekt tomt i en underskön natur och vi ville bevara naturen men det ville inte beställaren och han hade obegränsat med resurser, så 'f*ck it'". Jurymedlemmarna avslöjar också att när väl Hans Murman klev in med sitt lilla fjällprojekt "Tusen" var de närmast oändligt tacksamma över att få se något som var som de sa "på riktigt". Mannen i jury för "civic" däremot berättar om ett kristen kyrka i Kroatien som tagit 20 år att få till eftersom det under kommunismen i stort sett var kriminellt att vara kristen. Ett projekt som följs av ett hem för 30 föräldralösa barn i Ghana.
Äpplen och päron ska onekligen jämföras när det gäller att kora världens bästa arkitekturprojekt.
Bäst hittills är just en byggnad ur "civic" portföljen, inte helt oväntat finns de intressantaste projekten där, inte minst för att de mer tillfredsställande besvarar de frågor som mänskligheten står inför: fattigdom, utbildning, det civila samhället.
Favoriten lyckas vara både en synagoga och dessutom helt byggd av förnyelsebara material, arkitekten heter Ross Barney Architects och projektet är en synagoga i Chicago (se bild).
Om en halvtimme avslöjas vinnarna i dagens kategorier: Civic, Culture, Holiday/Shopping, House, Housing, Learning, New & Old, Office.
Här finns några svenska deltagare: Johan Celsing med sitt projekt för Riksantikvarieämbetet/Riksutställningar på Gotland, Hans Murman med sitt projekt Restaurang "Tusen" och White Arkitekter med Vällingby Centrum. Ett annat svenskt projekt, men av danskar visades också, Kim Utzons bostadsprojekt i Västra Hamnen, Malmö i kategorin Housing där Bjarke Ingels var en av de tre jurymedlemmarna.
I tre dagar från idag hålls World Architecture Festival i Barcelona, ett ambitiöst försök att söka världen över efter bra färdigställda och kommande projekt. Festivalen boostar sig själv som utnämnare av "World building of the year". Det är andra året festivalen hålls och bakom den ligger förre Arcitectural Review redaktören Paul Finch. Förra årets "World Building of the year var Grafton Architects och deras Universitetsbyggnad i Milano (bilden).
Tidskriften Arkitektur är en av många mediepartners, jag är en av jurymedlemmarna. På fredag avslöjas vinnarna, fram till dess ska jag försöka ge några glimtar av vad som pågår här bland de prominenta gästerna och då möjligen världens bästa arkitekturprojekt.
Först trodde jag att festivalen skulle hålla till i den närmast övergivna Kleinblå Forumbyggnaden (Herzog & de Meuron) som ligger dyster som en tappad dyr kavaj bland de döende platanerna på torget intill. Men själva festivalen håller till i kongressbyggnaden mitt emot. Men också här kan man fundera över det faktum att världens alla konferensdeltagare möter samma öde överallt: drivande mellan hotell, kongressbyggander där fläktljuden och heltäckningsmattorna överallt är de samma, i stadens periferier. Här finns dock en god möjlighet att leka av sig något i Miralles makalösa park Diagonal Mar intill. Rutschkanorna där är perfekta.
Men först ska jag intervjua Alex Camprubi från kinesiska landskapsarkitektkontoret Turenscape. Vi kommer att prata en del om litte-foot och big-foot. Mer om det senare.
Det är en vecka där stjärnarkitekter möter gammal god svensk dito i Sverige. Det är BIG, Causo St John och Ando med Asplund och Lewerentz på Skogskyrkogården och BIG igen med Thorsten Roos Kronprinsen i Malmö. Nu visas första bilderna på Herzog och de Meurons förslag för Ferdinand Bobergs gasklockor i Stockholm.
Den ansvarig byggaren Oscar Properties meddelar: "Förslaget innebär att den stora gasklockan från 1932 omvandlas till ett 170 meter högt, cylinderformat bostadshus med plats för cirka 500 lägenheter. Inspirationen är bland annat hämtad från de historiska stål- och tegelklockorna i området. I och kring byggnaderna skapas en kulturpark och en rad offentliga ytor, både inne och ute. Ett bageri, deli, bokhandel samt en förskola är exempel på faciliteter som kan komma att finnas inom området."
Det där att det ska finnas en deli måste ju lugna många.
Sydsvenskan meddelar att BIG, Bjarke Ingels Group, vunnit tävlingen om den nya internationella kvinnoidrottscentret i Malmö, dubbat Kronprinsessan. Alla vi som stirrat på förslagen för krematoriet vid Skogskyrkogården känner igen formspråket. BIG vill, enligt Sydsvenskan, "betona det kvinnliga och skapa en otvungen atmosfär".
Tema landskapsarkitekter vann restaureringstävlingen för Frodeparken i Uppsala. En 1930-tals park som i samband med att det byggs nya hus ska få nytt liv. Enligt juryn ger förslaget "plats för spontan lek, rörelse och vila och de små pärlorna mellan platserna kan stimulera fantasin och leken och locka vidare in i parken." Fantasi, lek och spontan, är verkligen tre nyckelord i förväntningarna på den samtida landskapsarkitekturen.
Intil parken ritar White (Mats Egelius och Johnny Svendborg) ett nytt "spektakulärt" bostadsområde.
Diskussionerna går höga om förslagen till nytt krematorium på världsarvet Skogskyrkogården. Här två faksimiler ur tidskriften Arkitekturs arkiv: ELLT:s krematorium i Gävle, text av Claes Caldenby och bild Natasja Jovic, Arkitektur nr 8/2000. Samt Ragnar Östbergs krematorium i Helsingborg, text Lars-Eric Jönsson och bild Gerry Johansson, Arkitektur 7/2002. Klicka på bilderna för att läsa och begrunda historien.
Nu har gissningsleken börjat kring vem som gjort vilket av de fem förslagen till nytt krematorium vid Skogskyrkogården tagit fart. Ännu ett tillägg i Stockholm till ett Asplundprojekt. Den stora tävlingen om biblioteket blev ett fiasko, nu kör man inbjudet och med säkra kort. Resultatet tycks blandat. Märkligast är kanske det förslag som många tillskriver BIG (gläntan), en nedkrympt kälkbacksvariant av deras skidbackar på Slussen. Naturromantiken har spirat i namngivningen, John Bauer stämningar blandas med en frisk svensk folkhemstallskog i presentationsbilderna.
Handuppräckning folks, vem vinner?
Förslagen finns utställda på Tekniska nämndhuset, Arkitekturmuseet och Stadsmuseet.
Tävlingen avgörs 18 december.
Bilder, uppifrån och ner:
Gläntan (BIG?)
Skogsskimmer (White?)
Sten i skogen (Caruso St John?)
Columbarium (Tadao Ando)
Vid gläntan (Johan Celsing arkitektkontor?)
Så här presenteras bakgrunden till idén om ett pariserhjul på Stortorget i Malmö i Sydsvenskan: "Det var Malmö Citysamverkan som fick kontakt med företaget Great city attractions, målet är att ge liv åt city under vintern". Pariserhjulet ska stå på torget i fyra månader.
Det ska vara roligt, det slog vi fast i ett tidigare blogginlägg. Men hur roligt ska det vara? Malmö har länge varit känd som staden som aldrig säger nej. Den konspiratoriskt lagda ser en koppling mellan hur den gamla Saluhallen ett stenkast från Stortorget blivit lyxhotell som frontas med en TGI Fridays restaurang. Restaurangen som är känd för att "In Here, It's always Friday". Jättekul! Hela tiden! Samtidigt har nästan alla kaffebarer i centrala malmö tagits över av "europas tredje snabbast växande kaffekedja", Espresso House. Totalt 9 stycken. Är Malmö city på väg att bli en nöjespark?
För ett roligare pariserhjul, se John Körmelings Drive in ferris wheel, Youtube-klipp här.
Bild från Great City attractions.
Ett av de finaste pris en brittisk arkitekt kan få, Stirlingpåriset, gick i år till Rogers Stirk Harbour + Partners och deras projekt Maggie's center (de var nominerade för sin vinbodega i Valladolid, Spanien också). Maggie's center är en plats dit cancerpatienter och deras anhöriga kan vända sig med frågor och råd. De har satsat på särskild arkitektur, grundareg Maggie Keswick Jencks man är landskapsarkitekten Charles Jencks. Architects Journals Kieran Long var inte imponerad av huset och skrev att "the jury was seduced by its poignant programme, but this is not great architecture."
Eftersom Kasper Salinspekulationerna är i full gång kan man kanske fundera på hur man diskuterar i Sverige, pris till projekt som har bra program och god vilja eller till fantastisk arkitektur som sticker ut? I bästa fall båda och, men annars?
Volkswagen tog initiativet till en tävling om att göra saker och ting lite roligare inte minst i stadsmiljön. Som att slänga skräp, tomglas eller gå i trappor. Den här trappan vid Odenplans tunnelbana i Stocholm är ett exempel. Det är fyndigt, det är roligt, det är tillfälligt. Perfekt.
Svenska Dagbladet uppger (uppdatering: nyheten släpptes först på kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts blogg) nu att utbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek stoppas. Officiellt för att den blivit för dyr (1,4 miljarder istället för 800 miljoner) men Madeleine Sjöstedt menar att de också "tagit intryck av kritiken". Den svenska samtidens största arkitekttävling tycks därmed ha slutat i ett fiasko. Kanske för att den aldrig borde ha hållits. Röster höjs nu åter för att placera det nya biblioteket någon annanstans. Till exempel på Slussen.
Det senaste ett förslag som fanns med i tidskriften Arkitekturs special om stadsbiblioteket nr 1/2008. Där kunde man också läsa bland annat följande kritik mot förslaget:
Arkitekturhistorikern Nicholas Adams: "Vissa projekt är så skändliga att de inte ens borde kommenteras"
Arkitekten och skribenten Ola Andersson: "En tiovåningar hög och etthundratjugofem meter lång tillbyggnad som kräver att flyglarna i den ursprungliga kompositionen rivs skulle möjligen kunna motiveras om förslaget var av enastående kvalitet. Det är det inte. Att det är stort och av glas innebär inte automatiskt, som staden tycks tro, att det är nyskapande arkitektur på högsta nivå".
Arkitekturhistorikern Eva Eriksson: "Delphinium faller på flera punkter. Dess väldiga volym blir förödande för platsen och degraderar det gamla biblioteket till annex".
Arkitekturs förlags bok om Bengt Lindroos "Att vara arkitekt kan vara att..." fick i veckan silvermedalj i tävlingen Svenska Designpriset, kategorin redaktionell print bok. Expertjuryn ansåg boken vara den bästa i kategorin, men sedan folkets röster från webben räknats blev det en silvermedalj. På bilden syns Bengt Lindroos, flankerad av Ilkka Isaksson (bokens formgivare, tillsammans med Igor Isaksson) och Arkitekturs Isa Ekstedt.
I juryn ingick: Dick Ander, Art Director, Torbjörn Eriksson, creative director, Jonas Mattsson, redaktör Cap och Design, Barbro Rydén, grafisk formgivare.
Här kan du beställa boken.
Juryn till Arkitekturs debutpris 2009 har valt ut tretton finalister bland trettiotalet kandidater. En hög och jämn nivå tyckte flertalet juryledamöter under arbetet med urvalet. Den 11 november, vid en högtidlig prisceremoni, kungörs sedan vilken av finalisterna som blir pristagare. Alla tretton kommer att finnas publicerade i tidskriften Arkitektur nr 7, som utkommer just denna dag. Här nedan ett smakprov från var och en av finalisterna:
1. Fredrik Rosenhall: Villa Kempe, Göteborg
2. Johan Casselbrant: Villa K, Kungsbacka
3. Magnus Nilsson: Villa Hellström, Hittarp
4. Unit: Villa i Hjulvik, Göteborg
5. Lotta Åberg: Förskola i Bandhagen
6. Thomas Marcks: Sands hus Vrångö.
7. Martina Eriksson: Villa m, Gotland
8. 02 Landskap: Bostadsgård i Göteborg
9. Kjellgren Kaminsky: Strandbaden dansrestaurang, Skanör
10. Elin Abrahamsson: Innergårdar, Malmö
11. Mattias Palme: Sommarhus, Gotland
12. Dive Architects: Digital Business campus, Sheffield
13: Stefano Mangili: Vattenreningsverk, Falun
Hus för scenkonst i norden
Temaintroduktion - Scenkonstens hus: Vår tids katedraler. Claes Caldenby & Sanna Nordlander.
DR Koncerthus, Köpenhamn. Arkitekt: Ateliers Jean Nouvel.
Skuespilhuset, Köpenhamn. Arkitekt: Lundgaard & Tranberg.
Alsion, Sønderborg. Arkitekt: 3XN.
Operan, Oslo. Arkitekt: Snøhetta.
Hålogaland Teater, Tromsø. Arkitekt: Vulkan Arkitekter.
Operahuset, Nordfjord. Arkitekt: Nordplan.
Sibeliushallen, Lahtis. Arkitekt: Artto Palo Rossi Tikka.
Backa Teater, Göteborg. Arkitekt: Kvarnström Arkitektkontor.
Norrlandsoperan, Umeå. Arkitekt: SWECO FFNS Umeå.
Teori
När och fjärran. Roger Spetz om vardagens rumsliga upplevelser.
Tillbyggnad
Rådhuset, Stockholm. Arkitekt: Ahrbom & Partner. Johan Mårtelius kommenterar.
PS: recensioner, kolumn
5 nya böcker recenseras. Yes is more, The Mosque, Moderna tegeldetaljer,
The Visible and the invisible och Ny agenda/New Agenda.
Inte mina drömmars stad. Kolumn av Tomas Lewan apropå Stockholm Waterfront Building
Här är två nya Tors torn som planeras vid Norra Station i Stockholm. De ska enligt stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvedal "bilda en symbolisk port till Stockholm och ge identitet åt den nya stadsdelen" Som upphovsman anges än så länge Stadsbyggnadskontoret. Alexander Wolodarski på SBK har tidigare sagt (Vi i Vasastan 14/8 2009), att han "har tittat på kyrktorn" som "har en gracil siliuett och skulle man bygga Tors torn på liknande vis så skulle de kanske smälta in bättre och bli mer i samklang med historien". Det förra förslaget på Tors torn var lite lika, fast upp och ner (bild nedan).
Svenska Dagbladet genomlyser förtjänstfullt byggandet kring Stockholms central, i det som kallas Västra City. Eva Eriksson slår fast att: "Vi vet inte vilka hänsyn och uppgörelser som egentligen ligger bakom de vackra ord som står att läsa i officiella planprogram. Vad vi kan ana är en process som lett till en skenande exploatering, där man tappat alla proportioner."
Något liknande kan man säga om planerna kring Norra Station som vi skrev om i förra numrets ledare.
En intressant sak här är att en sådan här diskussion ofta slutar med att man ställer förnyelse mot bevarande. På ena sidan mossiga arkitekturhistoriker och på den andra framåtblickande exploatörer och förtätare. Så enkelt är det så klart inte. Det är en fråga om hur och varför. '
Stockholms nya stadsbyggnadsdierktör använder samtidens utslitna glosor när hon talar om att "skapa samband" och "överbrygga barriärer". Det är ett möjligt sätt att ge legitimitet till i stort sett vilken exploatering som helst. Det som Eva Eriksson kallar en skenande exploatering.
Tänk om det i själva verket är så att man ska riva byggnader för att skapa samband, så som Mikael Askergren förerslog i sitt förslag som han presenterade i Arkitektur (8/2008).
Bild från SvD.
Ingmar Bergmans papperskorgar går för fantasisummor på Bukowskis. Hans hus liger ute till försäljning. Arkitekten bakom Ingmar Bergmans hus är Kjell Abramson. I tidskriften Arkitekturs arkiv hittar vi i numer 11 1970 en arkitektbeskrivning av ombyggnaden av Dramaten i Stockholm signerad Kjell Abramson.
Ombyggnaden gällde till exempel en ny personalmatsal. Abramson skriver: "Utredningen för den andra ombyggnadsetappen påbörjades 1963 med Ingmar Bergman som teaterchef. Den gjordes i samarbete med arkitekt Nils Tesch". Bergmans hus på Fårö stod klart 1967. Bergman hämtade sålunda inte bara sin hushållerska från Dramaten utan också sin arkitekt.
Och det bästa av allt, Kjell Abramsons ombyggnad av Dramaten kommenteras i Arkitektur 1970 av Erland Josephson: "I sin art och innanför skalets möjligheter är den i dag på väg att bli en funktionsduglig teater /../ Behovet av den stora folkteatern, med dess spektakulära rikedom. dess demokratiska gemenskap, bara växer". Klicka på bilden ovan för hela kommentaren och bilder från personalmatsal och smink.
I nummer Arkitektur 2/1968 skriver Kjell Abramson tillsammans med Brita Abramson om scenkonsthus: "I konkurrens med massmedia har teatern tvingats att renodla sin egenart". Kjell Abramson dyker sedan upp i tidskriften med ett par daghemsprojekt under 1980-talet.
Underbar försäljningsfilm för Bergmans hus.
Inlägg
Alla kommentarer
