Slussen i den politiska vågskålen

Ikväll håller bjuder den så kallade Café Blom-gruppen, som gjort sig kända som hårda kritiker av de liggande slussenförslagen, in till en hearing om Slussen i Stockholm på Moderna Museets under rubriken "Sista varvet?". Intressant nog inleder den nya Moderna Museet chefen Daniel Birnbaum, som en liten vink om museets närmande till den urbana och arkitektoniska samtiden. I rollen som djävulens advokat ser vi arkitekturkritikern Wilfried Wang, som granskar det liggande förslaget från sin plats som samtidshistorisk kritiker från utlandet.

Det liggande slussenförslaget ska upp till beslut i stadsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige i höst.

Den senaste veckan har den politiska polariseringen slutet det liggande Slussenförslaget i bitar. Socialdemokraterna deklarerade att man vid en valvinst kommer att riva upp förslaget. Detta efter en tre timmar lång debatt där man slog fast att förslaget är "undermåligt". Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin kallade Nya Slussen för "vår politiska generations största misstag". "Oansvarigt", läxades Socialdemokraterna upp av finansborgarrådet Sten Nordin (M).

De politiska kollegorna i Stadshuset kommenterade. Erik Slottner (KD): "Vi vill sätta spaden i jorden och förfasar oss över omsvängningen av S". Regina Kevius (M): "Vi vill fortfarande ha så bred enighet som möjligt, så nu snackar jag med partiernas gruppledare". Mark Klamberg (FP): "Förslaget är en bra kompromiss som ger både trafiklösning och vattenvyer". Christer Mellstrand (C): "Vi står fast vid förslaget. Det är grönare än tidigare och ger båtburen kollektivtrafik till Slussen". Stella Hamrin (V): "Vänstern är emot detaljplanen sedan länge. Vi ligger nära S:s nya ståndpunkter." Mats Lindquist (MP): "I stora drag är vi med på liggande förslag, men tar slutlig ställning nästa vecka."

Kevius tal om bred enighet är intressant, och doftar inte samma kategoriska ilska som Sten Nordin. Men alliansen har två mandat mer än oppositionen och med MP med på båden så kanske enigheten trots allt är halvbred.

De synpunkter som lämnats in till stadsbyggnadskontoret under utställningen kommer att sammanställas och redovisas för politikerna i stadsbyggnadsnämnden i höst när nämnden fattar beslut att godkänna detaljplanen. I slutet av 2011 kommer kommunfullmäktige att fatta beslut om detaljplanen. I höst kommer kommunfullmäktige besluta om detaljplanen. Därefter detaljutformas Slussen, inom ramen för detaljplanen.

Det rivs på Kvarnholmen

Om du inte bor på södra Djurgården med sjöutsikt, kan du ha missat att Olof Thunströms silo från 1927 har rivits (presenterad i Arkitektur 1926, nr 12). Det gäller även en hel del andra byggnader på KFs gamla flaggskeppsö. Ön med livsmedels-industri och bostäder har befunnit sig i limbo sedan den ursprungliga verksamheten avvecklades och kooperationens byggnader samlades i KF Fastigheter 1991.
Ett antal projekt, utredningar och tävlingar har beställts under åren för att aktivera den ekonomiska potential man har tycks sig se, där, nära centrala Stockholm, vid vattnet. Men det var inte förrän 2006 när man rekryterade en ny finansdirektör från ett engelskt investmentbolag och skapade ett företag för exploatering av Kvarnholmen samt fick JM att köpa in sig för 350 miljoner, som processen accelererade.
Vad som tidigare var en unik miljö – kulturhistoriskt och arkitektoniskt – och som på andra platser i världen lätt hade kvalat in som världsarv, typ Zeche Zollverein i Essen, var relativt skyddat.
Nyréns antikvariska utredning från 2004 låg till grund för ett planprogram som var väl medvetet om platsens särart som den svenska modernismens nollpunkt, långt innan Stockholmsutställningen 1930. Men kombinationen av aggressiva fastighetsstrategier, Stockholms bostadsmarknad och en mycket svag kommun – Nacka – är allt annat än lyckad.
Thunströms silo som till en början skulle vara kvar, revs plötsligt i planprocessens steg tre, för att ersättas av »en grupp byggnader som anknyter i volym och uttryck till de tidigare byggnadsverken«.
Swecos vinnande förslag till bostadshus [1+2] på platsen präglas av en historielöshet och en osjälvständighet som förvandlar platsen till en gräll illustration av den kortsiktighet som är så typisk för mycket av det samtida stadsbyggandet. En skandal i skuggan av Slussendebatten.

[Planprogram: PDF]

Årets Stockholmsbyggnad ritad av vem?

Får ett helt pressmeddelande från Stockholmsmoderaten Regina Kevius om "Årets Stockholmsbyggnad", där hon berömmer "en innovativ gestaltning och planlösning" utan att nämna arkitekterna. Istället talar Stadsbyggnadsborggarrådet Kevius om "det nya arkitekturprogrammet Arkitektur Stockholm", ett program kanske utan arkitekter? Sedan avslutar man meddelandet med uppmaningen "Bilden i pressmeddelandet är fri att använda, men uppge fotograf: Stockholms stad".

(Vinnaren heter kvarteret Barnmorskan 2, ligger i Kärrtorp i södra Stockholm och arkitekterna är Arkitektmagasinet AB). Fotot ovan är taget av Dan Hallemar.

Nya Station Stockholm City

Så här blir Stockholms nya station för citybanan, Station Stockholm City, intill Centralsiationen. Vi har tidigare skrivit om Jernhusens planer för ett nytt hus snett emot Stockholms Central på Vasagatan (än mer utförligt i Arkitektur 3/2011). Om hur OMA:s förslag, som Jernhusen och Stadsbyggnadskontoret gillade, refuserades av stadens politiker på grund av sin höjd. Uppdraget gick istället till Strategisk Arkitektur. Nu finns ett förslag för den byggnaden färdigt. OMA:s förslag var 69 meter högt, den höjd som då ansågs som rimlig i kvarteret var 39,5, den höjd som nu planeras med bland annat nya bostäder som argument är 49,5 (bostäder i indragna våningar på taken är verkligen det nya växande Stockholms exklusiva svar på bostadsbristen).

Hushöjder i Stockholm fortsätter, också efter det uppmärksammade Stockholms Waterfront, att åka upp och ner. Och det är kanske inte framför allt höjderna som är lite störande, utan trixandet och fixandet med dem. Den där känslan av varken eller, som också finns i planerna för Slussen. Vi går halva vägen, vi gör lite av varje. Är det en god vilja att bemöta kritiken, eller en alltför stor önskan att undvika den?

Stadsbyggnadskontoret slår fast att "platsens läge i staden, närheten till Klara Kyrka, samt med beaktande av de publika funktionerna, innebär att byggnadens arkitektoniska egenskaper håller hög ambitionsnivå och kvalitet, t.ex. vad gäller karaktär, materialval och detaljeringsgrad. Detta även utifrån att planerad bebyggelse föreslås gå en något större volym och höjd jämfört med dagens byggnad."

Edit: höjden är för närvarande (17/9) nere på 43 meter

Städer i startgropar

I Göteborg hålls den här veckan en stor workshop, River City Gothenburg, om älvstaden framtida utveckling. Ett stall av arkitektkonglomerat har valts ut för den diskussionen: West 8 med Stockholms Environment Instutute och White arkitekter, Henning Larsen med SLA och Social Action, Schönherr tillsammans med Architecture Is Made, Güller Güller, GRAU tillsammans med Lars Lerup, East architecture tillsammans med R_E_D och arkitekturkritikern Kieran Long, Sweco under ledning av Ulf Ranhagen, Erik Giudice tillsammans med Atelier Dreiseitl och MA Arkitekter samt ett spanskt team med Olga Tarrasó Climent och Julia Espinàs Casas mfl. Det ambitiösa uppkastet syftar till att stärka Göteborg kring Göta Älv, när staden "står på tröskeln till en ny era" och målet är att hitta en vision och en strategi för framtiden, vid expansionen över älven.

Samtidigt i Stockholm kastar Stockholms stad ut sitt utkast till Arkitekturprogram, Arkitektur Stockholm en strategi för stadens gestaltning, på samråd. Och öppnar en "interaktiv utställning" med titeln "Våra drömmars stad" med ambitonen att "inspirera och stimulera stockholmarna att dela med sig av sina drömmar och visioner om framtidens stad." Arkitektur Stockholm syftar till att "säkerställa och höja kvalitéen i stadsbyggandet och hur vi skapar ett rikt och levande stadsliv. Programmet tar upp arkitekturens möjligheter i utvecklingen av Stockholm, fokuserar på processer och hur vi kan få in nya influenser med fler arkitekttävlingar". Programmet ska bli en bilaga till Översiktsplanen och ersätter det som kallades Stockholms Byggnadsordning, som betraktats för bakåtblickande och hämmande.

Det sista förslaget för ett nytt Slussen?

En läglig hagelskur drog över Stockholm när det nya slussenförslaget skulle presenteras. Utanför lokalen stod frusna slussenkramare med flygblad och plakat. På dörren ut kunde man läsa den upptejpade uppmaningen: "se till att dörren går i lås". Inne från lokalen mumlet från lyckan hos politiker som får ställa sig på folkets sida. Lokalpressen hade samlats för att beskåda det som politikerna och tjänstemännen samfällt presenterade som "stockholmarnas förslag".

Proteststormen, som hållit till hyfsat lokalt i Stockholms innerstad, ska nu stillas med ett nytt redigerat förslag.

Den tidigare stora offentliga byggnaden mitt på Södermalmstorg blir två glashus (en med vinterträdgård) i två våningar, som ska kännas mer transparenta, men som upphovsmannen Spencer de Gray ser som lika tydliga rumsbildare som det tidigare huset. Om än lägre.

Den föreslagna byggnadsvolymen som la en sorts finlandsbåtsgavel mot det öppna torget har dragits in och givit plats för en park. Siktlinjen ut mot saltsjön bevaras därmed i högre utsträckning.

Byggnadsvolymen är lägre, samtidigt som vistelseytan är större, vilket får räknas inte bara i den ekonomiska ekvationen utan också i den om det förväntade folklivet. Det faktum att man nu också lagt hela bussterminalen i berget bidrar också till minskad rörelse över platsen.

Verklig förändring eller bara ögongodis? I morgon slår utställningen, på Södermalmstorg, upp portarna för den bistra verkligheten.

Renderingar Foster + Partners och Berg Arkitektkontor

Rem Koolhaas/OMA:s refuserade förslag till hus i Stockholm

I höstas skrev vi att Jernhusen och Stockholms stad inbjudit tre stjärnarkitektkontor att rita på ett nytt hus för Citybanan snett emot entrén till centralstationen. På platsen där den nuvarande Hotel Continental ligger. I det nya numret av Arkitektur visar vi bilderna på arkitektkontoret OMA:s förslag, som Jernhusen och staden pekade ut som det bästa (ovan, klicka för större bilder). Förslagets höjd, 69 meter, gjorde dock att politikerna i stadshuset inte kunde godkänna det.

Förslaget var ett resultat av ett parallellt uppdrag som Jernhusen gett åt tre arkitektkontor våren 2010: Snøhetta, Foreign Office Architecture och OMA. I den processen hade Jernhusen med sig stadsbyggnadskontoret i en bedömningsgrupp tillsammans med Jernhusens ledningsgrupp. Gert Wingårdh och Bjarke Ingels deltog också som experter. Uppdraget var att rita två förslag, ett på 100–150 meter och ett på 50–70 meter. Båda förslagen skulle vara ”en attraktiv byggnad, världsklassarkitektur, hög hållbarhet gällande energi, ett landmärke som skulle förstärka stadsmiljön och manifestera stationen samt ett genomförbart projekt”.

OMA:s vinnande förslag var en delvis offentlig byggnad, med ett pendlar- och människoflöde upp genom hela huset ända upp på takterrassen (det röda flödet i sektionen ovan). En byggnad, som enligt OMA:s analys, låg på gränsen mellan det gamla och det nya Klara och därför kunde gestalta denna gräns med en högre höjd, men också som en sorts funktionell brygga mellan 1960- och 70-talscity och det nya stationsområdet och det planerade Västra city. .

Under våren och sommaren pågick processen. I augusti 2010 gjordes en avstämning. Projektet uppfattades av både stadsbyggnadskontoret och Jernhusen som politiskt förankrat. Inte minst vad gäller den känsliga frågan om höjd i riksintresset Stockholms stad. I november 2011 förordade bedömningsgruppen OMA:s förslag. Jernhusens ledning fattade sedan det officiella beslutet. Det statligt ägda fastighetsbolaget lade fram saken för Stockholms politiker. Och fick nej.

Det var politiskt omöjligt att på den här platsen ens driva ett förslag på ett 69 meter högt hus till ett start-pm från stadsbyggnadskontoret. Projektet hade fram till valet haft en politisk förankring, men efter valet fanns den inte längre.
– Det finns inte politiskt stöd för den höjden, säger stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius till Arkitektur.

Nedan nuvarande Scandic Continental.

Stockholmsporten – BIG, Grontmij och Spacescape vinnare

Idag meddelades vinnaren i den stora tävlingen om trafikplatsen vid Järvafältet, en trevånings trafikplats där den nya Förbifart Stockholm ska möta den nya dragningen av E18. Det vinnande förslaget är ritat av BIG, Grontmij och Spacescape. Deras förslag tar utgångspunkt i en loop, "en gång och cykelväg som sammanbinder de olika områdena på ett ohierarkiskt och demokratiskt sätt". I förslaget finns en hel del ny bebyggelse, radhusområden, kvartersstad och villor. Mest spektakulärt är kanske den speglande bubbla som svävar över trafikplatsen.

Ur juryns utlåtande: "Förslagets magnifika skålform är en genial lösning som samspelar med trafikplatsens geometri samtidigt som den skapar ett stadsbyggnadsmässigt sammanhang som binder samman de olika områdena runt platsen. På ett mycket elegant sätt skapas möjligheter att tillföra platsen kvaliteter och verksamheter som gagnar de boende."

Hela förslaget finns här.

De övriga tävlande var
1. Snøhetta, Norge
2. Arkitekt Kristine Jensens Tegnestue, Danmark, Tyréns, Sverige, Professor Steen Høyer, Danmark
3. Erik Giudice Architects, Sverige & Charlotte von Poehl, Sverige

Tidigare inlägg här och här.

Fältöversten – och avståndet mellan ideal och verklighet

Idag öppnar Arkitekturmuseet, som en del av sin Live-satsning, en veckas utställning med guldkorn ur arkivet. Ett av de projekt som visas upp är Carl Nyréns modell för ett referensprojekt för Fältöversten, det stora centrumprojektet på Östermalm i Stockholm från 1974. Projektet presenterades naturligtvis också i Arkitektur (nr 4/1974).

Här är faksimilerna från den presentationen. En av de intressanta sakerna med det här projektet är så klart den samhällsmässiga. Här byggde man hyresrätter (Familjebostäder) mitt i Stockholm city på ett sätt som idag skulle väcka viss förvåning. Men här finns också en intressant bild av arkitektarbetet. Carl Nyrén beskriver i Arkitektur 1974 sina intentioner med det referensprojekt (den modell som nu visas på Arkitekturmuseet), som utgjorde grunden för en anbudstävling. En tävling som vanns av Lennart Bergströms Arkitektkontor.

Carl Nyrén går i sin text i Arkitektur (faksimilerna ovan) ganska hårt åt det förslag som istället utfördes med hans referensprojekt som grund (faksimilerna nedan). Under fyra rubriker nagelfar han misslyckandet med att leva upp till hans egen bild av vad det borde varit. Hade Carl Nyréns referensprojekt genomförts helt hade det troligen blivit betydligt dyrare. Resultatet är en pragmatisk tolkning. Det möjligas konst, kanske. Klicka för större bilder.
Uppdaterat: Längst ner bild på modellen från Arkitekturmuseets utställning.

Tennishall kvar i stor park – ingen har frågat landskapsarkitekterna

Stockholm har i det nya stadsutecklingsområdet Hornsberg/Kristineberg sedan fem år arbetat med en ny stor park. Efter en tävling 2005 utsågs Sydväst arkitektur och landskap som vinnare. En av de största parksatsningarna sedan Fatbursparken 1989. Mitt i den planerade parken står en tennishall. 2006 tog Stadsbyggnadsnämnden i Stockholm beslutet att ersätta planbeteckningen tennishall med planbeteckningen "parkmark". Det har nu visat sig vara ingenting värt. AIX arkitekter presenterar tillsammans med Stockholms stad idag ett förslag där tennishallen ska vara kvar. Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius poserar intill Björn Borg och folk från exploateringskontoret, men ingen från stadens Trafikkontor där parkfrågorna ligger.

Ingen, vare sig från Stockholms stad eller arkitektkontoret AIX, har heller diskuterat förslaget med upphovsmännen, landskapsarkitekterna på Sydväst, vilket är mer än skandalöst.

Det här är uppenbart ingen parkfråga, även om det är svårt att förstå hur "parkmark" inte kan vara det. Parken var ett resultat av den stadsutveckling på Nordvästra Kungsholmen där stadens kunde motivera sin vilja att bygga mycket tätt, genom att det balanserades mot en stor park.

Tennishallen ska finnas kvar, men får gräs på taket och någon sorts galleri runtomkring sig. Det löser dock inte problemet med att man nu delar upp parken i två delar, skapar en fram och en baksida, skär av den pelouseidé som finns i förslaget och det promenad- och aktivitetsstråk som skulle gå längs parkens ena sida. Den nya gestaltningen stjäl dessutom en del parkmark till en egen parkering för tennisspelarna.

Stockholm lyckas därmed att sabba den största parksatsningen på decennier, i tron att en tennishall ska kunna "smälta in i den omgivande parken". Konsten att inte säga som det är. Det här är en landskapsarkitekturens motsvarighet till den välkända stympningen av Henning Larsens pinne, från 40 till 24 våningar, Haglunds pinne (efter det moderata kommunalrådet Sune Haglund). Nu har vi fått Kevius park. Grattis, Stockholm.

Nedan tävlingsförslaget från 2005.

Citybanevisioner i papperskorgen

I höstas bjöd Jernhusen bjöd in det tre stjärnarkitektkontoren FOA (Foreign Office Architects) OMA (Office for Metropolitan Architecture) och Snöhetta för att skissa på en lösning för den byggnad som ska utgöra entré till den nya citybanan i Stockholm, på platsen för nuvarande Scandic hotell. Stora planer, högt uppkast, stjärnor. Inte olikt upplägget kring parallellskissandet vid Slussen. Om det skrev vi på bloggen i september.

Nu har man kastat alla förslagen i papperskorgen. Jernhusen har i kontakter med Stockholms politiker förstått att inget av förslagen är genomförbara. FOA, OMA och Snöhetta hade fått i uppdrag att prova olika alternativa former vad gäller volym och skala. Av detta blir nu intet. Förslagen har vi inte fått se ännu. Kanske ligger de faktiskt i papperskorgen, men vi fortsätter jaga Jernhusen för att få en glimt av vad som är omöjligt.

Akademiska hus bygger om GIH - Wingårdhs ritar

Idag togs det första spadtaget för idrottshögskolan GIH:s nya lokaler i Stockholm. Det nya huset är ritat av Wingårdh Arkitektkontor (bilden ovan). Huset är en tillbyggnad av det befintliga huset från 1940-talet (fasadbild nedan), ritat av Gunnar Wejke och Kjell Ödéen.

Stockholmsporten – inbjuden tävling – förslagen

Nu finns de fyra förslagen till utformning av landskapet ring trafikplatsen Stockholmsporten, platsen där den planerade Förbifart Stockholm möter E18, vid Järva i norra Stockholm. De är resultatet av en inbjuden tävling (Stockholms stad arrangerar tillsammans med Trafikverket) om gestaltningen av landskapet och bebyggelsen vid den framtida trafikplatsen. I närheten ska också den begravningsplats som det tävlades om i våras ligga. De deltagande kontoren (anonymiserade i förslagen) är:

Snøhetta, Norge
Arkitekt Kristine Jensens Tegnestue, Danmark, Tyréns, Sverige, Steen Høyer, Danmark.
Erik Giudice Architects, Sverige, Charlotte von Poehl, Sverige.
Big, Danmark, Grontmij, Sverige.

Förslagen innehåller också strategier för bebyggelse och stråk. Bilderna ovan visar endast gestaltningen av konstverket vid själva trafikplatsen. Alla förslag finns att läsa i sin helhet här.
Tävlingsförslagen finns utställda på Liljevalchs Konsthall, Djurgårdsvägen 60, i Stockholm mellan den 17 december 2010 och den 9 januari 2011.

Om Stockholm Waterfront

White, Martin Rörby, Johan Johansson, Eva Eriksson och Johan Zetterstedt om ett projekt som plötsligt bara stod klart i centrala Stockholm. Hela artikeln från senaste numret finns här >>> PDF.

Ur Arkivet: Thulehuset 1940

I Stockholm byggs det sedan en tid en hel del ovanpå befintliga byggnader. Nästa i raden är Gustaf Clasons Skandiahus på Sveavägen (också känt som Thulehuset). Ett klassiskt storstadspalats från 1940 som bland får tre nya våningar (Wingårdh arkitekter) med fri fönstersättning åt ena hållet samt nytt fasadmaterial (detaljplan pdf här, gestaltningsprogram pdf här). Skönhetsrådet protesterar och menar att förändringarna "banaliserar byggnadens nuvarande nyanserade uttryck". Vad man än tycker om absolut respekt för det befintliga så pågår ett utmanande av flera viktiga hus i huvudstaden. Viktigt då att veta vad man gör och varför. Fastighetsägarnas egna initiativ till förändringar här och där är inte en hållbar metod.

Man kan i vilket fall som helst börja med att kika på presentationen i Arkitektur nr 26/1940.

Undergången är nära men vem vinner Salinpriset?

Imorgon delas Kasper Salinpriset ut. Dagens Nyheter har idag ett undergångsreportage om tillståndet i svensk arkitektur i allmänhet och i Stockholm i synnerhet. Bo Madestrand kommenterar och skriver att den nyrika medelklassen stoppar nybyggen i Stockholms innerstad. Jag är inte helt säker på om det stämmer, utan att ha några siffror. De flesta nybyggen i innerstaden har väl blivit av eller håller på att byggas, som Lilla Essingen (klart) och Hornsberg (byggs). Liksom påbyggnader som den märkliga (pdf ) på det klassiska Thulehuset (arkitekt Gustaf Clason,bild nedan, ombyggnadsarkitekt Wingårdh, bild ovan).

I DN tippas Elding Oscarsons Townhouse i Landskrona som vinnare av Salinpriset. Själv tror jag på Skivfilteranläggningen i Göteborg, snyggt gestaltad kommunal hållbarhet ligger helt rätt i tiden. Vad tror ni?

Djurgårdsstaden – folkhemskt 2.0

Gårdagens mest häpnadsväckande uttalande kom från ett moderat borgarråd i Stockholm i sin beskrivning av medborgarna i den framtida stadsdelen Djurgårdsstaden. Dagens Nyheter rapporterade om den nya stadsdelen att instruktionerna till medborgarna ska innefatta ”vilken mat man äter och hur man köper miljömärkta varor”, samt att de ska undervisas i att ”motionera, ingå i en bilpool, umgås med grannarna”. Varje ny utopi kräver uppfostran. De ska sättas i Boskola där man, enligt ett av stadens dokument ska ha ”ett introduktionsprogram för miljöanpassat boende/hållbar livsstil i samband med inflyttning.”

Och det moderata borgarrådet Joakim Larsson slog fast att få kommer bryta mot föreskrifterna som man sätter upp för stadsdelens livsstil i det häpnadsväckande uttalandet: ”Någon hypotetisk individ skulle kunna strunta i det här, men människor fungerar inte så.”

Det gröna folkhemmet har fått sin folkhemskhet.

Stadsbyggnadsborgarrådet Alvendal avgår

Stockholmsmoderaten och stadsbyggnadsborgarrådet Kristna Alvendal gillar inte Trygg Hansa huset (bilden) som Stadsmuseet blåmärkt. Om det har vi skrivit om förut. Nu avgår Kristina "promenadstaden" Alvendal samma dag som en av Trygg Hansa-husets gamla arkitekter Stefan Salamon skriver en debattartikel om de kommande förändringarna av huset.

Alvendal, som kom från näringslivet som exploateringschef för Liedl (ett faktum lätt att göra sig lustig över) hade påbörjat ett arbete med en arkitekturpolicy. Hon bjöd upp oss från Arkitektur och arkitektoniska kändisar som Gert Wingårdh på samtal, tror jag för ett uppriktigt intresse för hur man undviker hus från vår tid som till skillnad från Trygg Hansa-huset är tveksamma på riktigt. I juryarbetet med årets Stockholmsbyggnad tycktes hon förvisso ha mer gemensamt med Magnus Uggla (också jurymedlem) än med den församlade arkitekturexpertisen (till vilka jag hörde), och utbrast omgående om förortens bostadshus att "det där ser ju inte mycket ut". Nej kanske inte, men motfrågan blir: måste det SE mycket ut?

Uppdaterat: Regina Kevius (M) blir nytt stadsbyggnadsborgarråd. Enligt sin egen hemsida är hon "en 29-årig civilingenjör (lantmäteri, KTH) som till vardags arbetar som planeringschef i Danderyds kommun." Där kan man också läsa om hennes tanker om Stockholms framtid.

Foto: Göran Fredriksson, Stockholms stadsmuseum

Slussen i uppriktig genomskärning

Liten varning: om ni går in här kan ni bli kvar hela dagen.
Fotografen David Molander har fotograferat Slussen i Stockholm uppifrån och ner och satt samman det till en stor bild, som finns på webben men också ställs ut i storformat, 10 meter, på Arkitekturmuseet med start imorgon, 28/9.

Bilden är beskuren.

Kristin Jensen vann stor kyrkogårdstävling i Järva

I samma vecka som Kristine Jensens Tegnestue valdes ut som ett av fyra kontor att rita på den stora trafikplatsen Stockholmsporten vann de också tävlingen om den stora Järva begravningsplats som ska ligga alldeles intill. Om det har något med varandra att göra kan man förstås fråga sig.

Kristine Jensens Tegnestues förslag till den begravningsplats som utmålat som vår tids Skogskyrkogården heter "Öarna" och omnämns av juryn som "Ett mycket vackert och inkännande gestaltningskoncept som med hjälp av tydliga formelement, men utan stora åthävor, ger platsen karaktär och identitet som begravningsplats. Förslaget bygger vidare på det befintliga kulturlandskapet med stegvisa tillägg på platsens och landskapets villkor. Det finns en stor konstnärlig känslighet i handlaget och en ödmjukhet inför platsen och uppgiften vilket ger förtroende inför fortsatt utveckling av projektet."

Kristin Jensens begravningsplats är inte en plats med en tydlig ingång (som till exempel Skogskyrkogården), det finns inte en väg in i upplevelsen, utan många. De kallar det för en "demokratisk parksituation". Stigar leder in på begravningsplatsen från flera håll och man väljer att se det som både en begravningsplats och ett rekreationsområde.

De har i förslaget särpräglat det befintliga landskapet med ett antal platsspecifika karaktärer i bestämd form som var och en förses med en begravningsplats: tallskogen, granskogen, poppelöarna, åkrarna och åkerkanterna (inte olikt den naturnära idén bakom Skogskyrkogården). Det är de här delarna som är förslagets "öar" i landskapet.

Hela förslaget här.