torsdag, juli 30, 2009

U2 intar Sverige med en spindel



U2 spelar i Sverige i helgen. Deras scenbygge gör allt för att verka spektakulärt. Arkitekt bakom spindelbygget är Mark Fisher Studio. De var också med och skapade designen till invigningen av Peking OS 2008. Det här är evenemangsarkitektur.

Lite som när Sverige var ett envälde på 1700-talet och skulle ha kungaceremonier där Nicodemus Tessin d.y skapade scenografier för "tiotusentals deltagare och åskådare från alla samhällsskikt med triumfportar, vinfontäner, musik och fyrverkerier utgjorde dessa fester och ceremonier några av sin tids mest storartade och fascinerande konstnärliga skapelser", som det står om Mårten Snickares avhandling "Enväldets riter" från 1999. Snickare beskriver hur Tessin dy "till de kungliga begravningarna lät klä hela Riddarholmskyrkan och smycka den med bevingade skelett". Inget nytt under solen.

Om U2 konserten blir en visuellt fascinerande konstnärlig skapelse ska jag låta vara osagt. Jan Gradvall hyllar scenen och showen
i en bra text i Expressen med rubriken "Larger is more". Han skriver att den visar på en extrem omsorg om varje besökares unika upplevelse av närhet så att "att publiken längst bak på arenorna ska känna sig lika delaktiga som de längst fram". Och vänder sig emot idén att ”adjektivet äkta är och förblir rockkulturens honnörsord. Och ingenting kan vara mer äkta än en blind, svart man som spelar på en liten bar där det ryms tolv personer".

Lämpligt nog kan man nu på Arkitekturmuseet se en utställning om ornamentets återkomst. Dags för lite extra allt till hösten?



tisdag, juli 28, 2009

En ny villaförort?

Kort amerikanskt tema i bloggen. Från Case Study-drömmar i det förra inlägget till mer banala villadrömmar.

I en artikel i The Atlantic förra våren med rubriken "The next slum" skrev man om den övergivna amerikanska villaförorten i kreditkrisens spår, och hur man här kunde se den amerikanska drömmens drabbas av övergivna hus och därpå följande brottslighet. Men inte bara på grund av kreditkrisen, menade man, utan också beroende på synen på själva drömmen. I artikeln konstateras att "For 60 years, Americans have pushed steadily into the suburbs, transforming the landscape and (until recently) leaving cities behind. But today the pendulum is swinging back toward urban living, and there are many reasons to believe this swing will continue."

Den amerikanska förorten är satt i fråga. Men kommer den att sluta växa?

Det tror man nu inte på webmagazinet Inhabitat och dwell magazine, och anordnar därför en tävling om den nya villaförorten, reburbia. Deras utgångspunkt är att förorterna kommer att fortsätta att växa, och att det mer är en fråga om hur de kan växa annorlunda. Den 19:e augusti utses vinnarna.

Kanske kommer det också att finnas idéer där för den svenska villaförorten, som det enligt uppgift har spikats mer än någonsin på i sommar: "Sommaren kommer inte att bjuda Sveriges villaägare på vare sig rast eller ro. 67 procent kommer att renovera och fixa till hus eller trädgård och över en tredjedel kommer att ägna så gott som hela sommaren åt detta. Det är en ökning med 14 procent sedan 2005", meddelade Vi i villas "Villapanel"

måndag, juli 27, 2009

Snyggare blev aldrig Kalifornien


Fotografen Julius Schulman är död, 98 år gammal. Han var med och skapade bilden av det där modernistiska Kalifornien som så många av oss älskar att tänka på och längta till. Kanske framför allt hans makalösa bilder av Pierre Koenigs case study house #22. Av Arts & Architecture 26 Case Study hus, mellan 1945 to 1967 fotograferade Schulman 18. Bilden av California Dreamin' kommer från honom och Brian Wilson. Schulmans bilder är ännu ett exempel på hur fotografer kan skapa och förstärka en historia. Som den här om arkitektur.

Och den här bilden av Case study house #21 är makalös, hela den där Cary Grant-känslan.

För ett år sedan gjordes en dokumentär om Schulman, Visual acoustics.

Läs också Erik Hovlins artikel från Kalifornien om Case study husens uppföljare i senaste numret av Arkitektur.

fredag, juli 17, 2009

Framtidsrapport från Arkitekturmuseet i sommarstiltjen

Den första juli, medan resten av landet förberedde sig för en lång semester levererade Arkitekturmuseet sitt svar på regeringens uppdrag att bli ett "centrum för arkitektur, form, design och gestaltningen av den gemensamma miljön". Svaret står i "Rapport om Arkitekturmuseets vidgade uppdrag" (pdf). Och medan museichefen Lena Rahuolt enligt uppgift samlar kraft inför uppdraget i semesterparadiset Torekov ligger rapporten och skvalpar i sommarstiltjen.

När Arkitekturmuseet av regeringen fick designcenteruppdraget var det många som såg det som ett sätt att marginalisera arkitekturen och fortsätta på den olyckliga väg som rått sedan riksdagen 1997 antog "Handlingsprogrammet för arkitektur, form och design". Intresseorganisationen Sveriges Arkitekter skrev att "arkitekturen kommer på undantag". De var inte ensamma om den åsikten.

Ett av de mest kritiserade förslagen i regeringens uppdrag till museet var förslaget att flytta museets arkiv från det framtida centret med bland annat det häpnadsväckande konstaterandet att
de "kanske mest omistliga objekten för ett arkitekturmuseum är ju de byggnader som förverkligas i det fysiska rummet".

Svaret på det här från Arkitekturmuseets del blir att "Arkitekturmuseet ska bevara och öka tillgängligheten till museets samlingar. Verksamheten inom arkiv, bibliotek och forskning ska utvecklas jämte det vidgade uppdraget. Nya samarbeten inom forskning ska knytas till museet och ett forskningsråd planeras."

Ett klart nej till regeringens rapport sålunda.

En annan stor fråga vad gällde det nya centret var att det skulle växa utan nya medel. Nu meddelar museet att man ska nyanställa: "Arkitekturmuseet ska stärka kompetensen inom arkitektur-, samhällsbyggnads- och designämnet på museet. Det ska ske genom inrättande av totalt sju tjänster varav tre experttjänster som bevakar ämnesområdena ur ett nationellt och internationellt perspektiv". Och dessutom iscensätta en stor marknadsföringskampanj.

Museet menar att den anslagshöjning på 9 miljoner som man lovats av Kulturdepartementet "i sin helhet kan användas för löner och övriga direkta kostnader för det vidgade uppdraget. Men med en passning till regeringen skriver man också att beloppens storlek knappast är "tillräckliga för att Arkitekturmuseet på egen hand skulle kunna uppfylla alla tänkbara förväntningar inom detta omfattande samhällsområde. Vi vill därför betona vikten av att målen och förväntningarna sätts på en konkret och realistisk nivå inför 2010".

Synen på utställningsverksamheten i rapporten lovar en hel del: "Museet ska arbeta både långsiktigt med treårsteman och flexibelt för att kunna göra nedslag i aktuella frågor. Fler utställningar än idag ska vara egenproducerade och gestaltas så att de med lätthet kan skickas på vandring. Museet ska arbeta mer gränsöverskridande med andra museer och samtal har inletts med Moderna museet och Nationalmuseum."

Och som all förändring nuförtiden manifesteras det hela i en ombyggnad av lokalerna som ska ske "under hösten 2009". Det lär nu bli det lätta i kråksången. Museet lär ha en långt svårare och längre väg att gå för att uppnå alla de där positiva man vill uppnå. När en lång tid av disharmoni, missnöje, internt såväl som externt, utsliten personal, otydlig ledning, ska förvandlas till något så framåtsyftande som rapporten önskar.