U2 intar Sverige med en spindel

U2 spelar i Sverige i helgen. Deras scenbygge gör allt för att verka spektakulärt. Arkitekt bakom spindelbygget är Mark Fisher Studio. De var också med och skapade designen till invigningen av Peking OS 2008. Det här är evenemangsarkitektur.

Lite som när Sverige var ett envälde på 1700-talet och skulle ha kungaceremonier där Nicodemus Tessin d.y skapade scenografier för "tiotusentals deltagare och åskådare från alla samhällsskikt med triumfportar, vinfontäner, musik och fyrverkerier utgjorde dessa fester och ceremonier några av sin tids mest storartade och fascinerande konstnärliga skapelser", som det står om Mårten Snickares avhandling "Enväldets riter" från 1999. Snickare beskriver hur Tessin dy "till de kungliga begravningarna lät klä hela Riddarholmskyrkan och smycka den med bevingade skelett". Inget nytt under solen.

Om U2 konserten blir en visuellt fascinerande konstnärlig skapelse ska jag låta vara osagt. Jan Gradvall hyllar scenen och showen i en bra text i Expressen med rubriken "Larger is more". Han skriver att den visar på en extrem omsorg om varje besökares unika upplevelse av närhet så att "att publiken längst bak på arenorna ska känna sig lika delaktiga som de längst fram". Och vänder sig emot idén att ”adjektivet äkta är och förblir rockkulturens honnörsord. Och ingenting kan vara mer äkta än en blind, svart man som spelar på en liten bar där det ryms tolv personer".

Lämpligt nog kan man nu på Arkitekturmuseet se en utställning om ornamentets återkomst. Dags för lite extra allt till hösten?