Arkitektur nr 3 - Ledare: Folkhemmets återkomst

Ledaren för nya numret finns här >>> PDF.

Arkitektur nr 3

Kort om arkitektur/architecture in short
Att lämna Fagersta – Bosse Bergmans samlade texter. Lars Marcus about the work of urban historian Bosse Bergman.
Pro bono – det tysta alternativet till stjärnarkitekturen. Rebecka Gordan reflects on an increasing interest in pro bono architecture.
Inte bara förtätning: Den globala trädgården. Claes Caldenby reads three new books and discovers a growing interest in urban agriculture.
Färre besökare men hejdlöst idéflöde på MIPIM i Cannes. Andreas Fries reports from the MIPIM fair in Cannes.

Ny arkitektur/New Architecture
Fem nya projekt presenteras: H+ i Helsingborg av Helsingborgs stad, No Picnic i Stockholm av Elding Oscarson, Västra hamnens skola i Malmö av HMXW arkitekter, Svensk Handels hus i Stockholm av Bergkrantz Arkitekter och Hus N i Växjö nav Henrik Jais-Nielsen Mats White Arkitekter.

Arenaintervju: Olof Hultin/Interview with Olof Hultin
Olof Hultin lämnar över. Efter drygt två decennier som chefredaktör för Arkitektur går Olof Hultin i pension.

Centrala Stadsbyggen/City Planning
Jernhusens stora planer. Dan Hallemar har tittat närmare på tre pågående projekt kring Centralstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dan Hallemar about the state-owned commercial real estate developer Jernhusen.

PS: debatt, recensioner, kolumn/PS: Debate, Reviews, Column
En process i fel ordning. Alexis Pontvik kritiserar stadsbyggnadskontorets förslag till ny bebyggelse på Albano-området i Stockholm.
3 nya böcker recenseras. Rum och ansvar, No Room to Move och In favour of public space.
Arkitekturens 30-årskris. Anders Bodin om åldrandets problem.
Sist men inte minst. Hört på bloggen.

Rem Koolhaas/OMA:s refuserade förslag till hus i Stockholm

I höstas skrev vi att Jernhusen och Stockholms stad inbjudit tre stjärnarkitektkontor att rita på ett nytt hus för Citybanan snett emot entrén till centralstationen. På platsen där den nuvarande Hotel Continental ligger. I det nya numret av Arkitektur visar vi bilderna på arkitektkontoret OMA:s förslag, som Jernhusen och staden pekade ut som det bästa (ovan, klicka för större bilder). Förslagets höjd, 69 meter, gjorde dock att politikerna i stadshuset inte kunde godkänna det.

Förslaget var ett resultat av ett parallellt uppdrag som Jernhusen gett åt tre arkitektkontor våren 2010: Snøhetta, Foreign Office Architecture och OMA. I den processen hade Jernhusen med sig stadsbyggnadskontoret i en bedömningsgrupp tillsammans med Jernhusens ledningsgrupp. Gert Wingårdh och Bjarke Ingels deltog också som experter. Uppdraget var att rita två förslag, ett på 100–150 meter och ett på 50–70 meter. Båda förslagen skulle vara ”en attraktiv byggnad, världsklassarkitektur, hög hållbarhet gällande energi, ett landmärke som skulle förstärka stadsmiljön och manifestera stationen samt ett genomförbart projekt”.

OMA:s vinnande förslag var en delvis offentlig byggnad, med ett pendlar- och människoflöde upp genom hela huset ända upp på takterrassen (det röda flödet i sektionen ovan). En byggnad, som enligt OMA:s analys, låg på gränsen mellan det gamla och det nya Klara och därför kunde gestalta denna gräns med en högre höjd, men också som en sorts funktionell brygga mellan 1960- och 70-talscity och det nya stationsområdet och det planerade Västra city. .

Under våren och sommaren pågick processen. I augusti 2010 gjordes en avstämning. Projektet uppfattades av både stadsbyggnadskontoret och Jernhusen som politiskt förankrat. Inte minst vad gäller den känsliga frågan om höjd i riksintresset Stockholms stad. I november 2011 förordade bedömningsgruppen OMA:s förslag. Jernhusens ledning fattade sedan det officiella beslutet. Det statligt ägda fastighetsbolaget lade fram saken för Stockholms politiker. Och fick nej.

Det var politiskt omöjligt att på den här platsen ens driva ett förslag på ett 69 meter högt hus till ett start-pm från stadsbyggnadskontoret. Projektet hade fram till valet haft en politisk förankring, men efter valet fanns den inte längre.
– Det finns inte politiskt stöd för den höjden, säger stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius till Arkitektur.

Nedan nuvarande Scandic Continental.

Vasamuseet byggs till

Vasamuseet får en tillbyggnad. Tillbyggnaden ritas av ursprungsarkitekterna Göran Månsson och Marianne Dahlbäck tillsammans med Berg Arkitektkontor. Vasamuseet invigdes 1990 och blev snabbt en av den svenska postmoderna arkitekturens mest uppmärksammade verk. När byggnaden presenterades i tidskriften Arkitektur (8/1990) blev den kallad "ett mästerverk" och presenterades på 35 sidor.

Tillbyggnaden lägger sig nära marken och blir i stort sett osynlig från vattnet, "en mer lågmäld form", som Ulf Tomner på Statens Fastighetsverk uttrycker det. Projektledaren på Statens Fastighetsverk Vanja Knocke menar att "det varit viktigt att hålla nere den synliga volymen på tillbyggnaden, liksom att välja färger som smälter in. Med sin långsträckta fasad i rött och svart bildar tillbyggnaden en lugn fond i Galärparkens öppna landskapsrum".

Det låter klokt. Även om det kanske också sätter fart på stockholmsdebatten om att nya byggnader måste synas. Kanske kommer Vasamuseets tillbyggnad, i den bästa av världar, visa att det inte är synligheten det kommer an på.

När Sven Danielsson blev aktuell igen

Känner ni till arkitekten Sven Danielsson? En sökning i tidskriften Arkitekturs arkiv gav inget svar. Det är han som sitter på bilden överst, framför Vattenfalls huvudkontor i Råcksta, Stockholm, som han ritade. Färdigställt 1964. Det gjorde honom aktuell när Vattenfall för ett tag sedan bestämde sig för att lämna det och flytta till Solna, till den nya arenastaden som växer upp kring den nya nationalarenan. Vattenfalls gamla huvudkontor, som ägs av Svea Fastigheter, på 80 000 kvadratmeter ska bli 1500 nya lägenheter.

Möjligen blir han än mer aktuell nu igen när Vattenfallschefernas bonusar började dugga tätt i media. Det illustreras nämligen alltid med den stora kolossen i Råcksta. Som bild av en koloss (bonus, boss etc) är den ju utmärkt. Se bild på den nya föreslagna vattenfallbyggnaden i Solna av Archus arkitekter nedan. Olika tider, olika ideal. Vad den gör med bonuskulturen, elelr bilden av bonuskulturen, återstår väl att se.

Sven Danielsson blev också aktuell efter skalvet och efter efterskalven i Japan, när kärnkraftsdebatten tog fart igen. Han var nämligen chefsarkitekt på Vattenfall när de två första reaktorerna i Forsmark, de med de bruna ränderna ritades (Forsmark 1, bild ovan, han ritade dem tillsammans med Fritz Lange). Hur är det med ränderna på kärnkraftverk? Fanns de innan dess? Någon som vet?

Nu ska Vattenfalls kontor i Råcksta tömmas och bli bostäder. Runtomkring ska en hollandsinspirerade småstad, Vällingby parkstad, växa upp. Se bild nederst. Också här är det Svea Fastigheter som är markägare. HMXV arkitekter är med i planeringen.

Vilket håll kärnkraftverken i Forsmark ska är en fråga under uppsegling. Men någon parkstad blir kanske inte aktuellt om de skulle skrotas.

Vattenfalls nya buvudkontor i Solna

Vällingby parkstad så som den presenteras på hemsidan, klicka för större bild. Mitt i parkstaden Vattenfalls gamla kontor (jämför bilden nedan)

Zumthor + Oudulf i årets Serpentine pavilion

Arkitekten Peter Zumthor plockar med sig det holländska blom-geniet Piet Oudulf i sitt Serpentine Pavilion-projekt i London i sommar. Idag presenterade han de första renderingarna av projektet.

Oudulf har lämnat spår i Sverige i Enköpings stora parksatsningar (Drömparken). Enligt Piet Oudulf var parken i Enköping sedan förebild när han samarbetade med den amerikanska landskapsarkitekten Kathryn Gustafson i arbetet med den makalösa Millennium Park i Chicago, där Oudulf stod för blomsterplanteringarna i den del som kallas Lurie park.

När Zumthor nu plockar upp Oudulf blir det ännu ett bevis på hur arkitekturen och landskapsarkitekturen längtar tillbaka till blomsterprakten. Zumthors byggnad är, säger han, bara "en bakgrund till ljuset och blomsterprakten, som är projektets hjärta och fokus". Paviljongen ska enligt honom själv "hjälpa besökarna att koppla av, se sig omkring och sedan, kanske börja prata igen – eller inte". En trädgård för utbrända är alltså årets Serpentin-paviljong. Arkitekturen blir blott en kruka. Om än en snygg förmodligen.

Vi minns Björn Linn

Björn Linn har gått bort efter en tids sjukdom. Han var född 1933, utbildad på KTH och en tid anställd på Riksantikvarieämbetet och verksam som restaureringsarkitekt. Åren 1982–1998 var han professor i Arkitekturens teori och historia på Chalmers. Hans licentiatavhandling Osvald Almqvist: en arkitekt och hans arbete kom ut i bokform 1967. 1970 gav han ut debattboken Miljöplanering: på papperet eller på jorden? och 1974 kom hans doktorsavhandling Storgårdskvarteret: Ett bebyggelsemönsters bakgrund och karaktär. Ett livslångt intresse för arkitektyrket och arkitektens kunnande sammanfattades i boken Arkitektur som kunskap 1998. Björn Linn var en regelbundet återkommande skribent i tidskriften Arkitektur. Nedan återger vi en av hans tidiga artiklar, ”Den svenska arkitekturens ställning” ur Arkitektur 9-1960. Han skriver där om en nedgångsperiod i svensk arkitektur men med förhoppningar om en vändning till det bättre.
Claes Caldenby

klicka på bilderna för att läsa

Suoto de Moura får Pritzkerpriset

Portugisiske arkitekten Eduardo Suoto de Moura får årets Pritzkerpris tillkännagavs den 28 mars från The Hyatt Foundation i Los Angeles. Bland den uppsjö av priser som delas ut hör Pritzker till det mest prestigefyllda, inte minst för att det innebär att pristagaren får ett stipendium om 100 000 dollar. Suoto de Moura är 58 år, och rankas som Portugals arkitekt nummer två efter den upphöjde Alvaro Siza, som även han fått Pritzkerpriset. Den som vill veta mer om pristagaren hittar det i ett äldre nummer av Arkitektur, nämligen 6/ 2004, där flera av hans verk finns publicerade tillsmmans med en längre intrevju.

Bilden visar Paula Rêgo Museum i Cascais, Portugal.

Rika mäns museer som biografier

I Sverige och inte minst i Stockholm har byggmannen Sven-Harry Karlsson, en kulturens Percy Nilsson, varit i rampljuset sedan hans konsthall öppnade i helgen. I Mexico finns Carlos Slim, världens rikaste man, vars förmögenhet till en början byggdes upp vid en utförsäljning av ett statligt mexikansk telebolag. Carlos Slim har också låtit bygga ett hus kring en konstsamling, huset öppnar för allmänheten i morgon, i den norra delen av Mexico City. Precis som Sven-Harry Karlssons ett skimrande hus, men där Karlssons skimrar i mässing strålar Carlos Slims i silvrig aluminium.

Slims Museo Soumaya ska rymma 60.000 konstverk, kärnan en enorm samling av Rodin-skulpturer, samt verk av Picasso, Monet, Da Vinci, och fritt inträde.

I en intervju i The Daily Telegraph säger Slim: "När jag var liten reste jag till Aztekernas pyramider med mina föräldrar. Jag kommer ihåg hur imponerad jag var, och hur stolt och beundrande jag kände mig inför Mexikanerna som byggde dem". Slim har också låtit konservera sitt barndomshem i exakt det skick det var när hans föräldrar dog. "Det är en del av mig", säger han.

Arkitekten bakom det stora konstmuseet är Carlos Slims svärson Fernando Romero och museet är döpt efter Slims borgångna fru Soumaya, som var den som väckte Slims konstintresse. Museets samlingar cureras av hans dotter.

De rika männens biografier. Sven-Harry Karlsson låter som bekant toppvåningen i konsthallen bli en kopia av sin herrgård.

Man kan citera titeln boken om Curzio Malapartes hus på Capri: "A house like me", ett hus där Malaparte undersökte möjligheten att bygga ett hus som ett självporträtt. Huset finns bland annat med i Jean Luc Godards film Le Mepris (1963), på Youtube här. Andreas Cassel skrev om Casa Malaparte i Arkitektur 2/99.

Sven-Harry har en plan

Idag pressvisas Sven-Harry Karlssons konstmuseum i Vasaparken i Stockholm. Sven-Harry Karlsson är byggföretaget Folkhems grundare. Konsthallen är en del i ett sexvåningshus som också innehåller 18 hyreslägenheter. Huset är ritat av Wingårdhs. Sven Harry Karlsson kallar i en intervju i Dagens Nyheter huset för "en tyst demonstration mot den girighet som råder i samhället". Och som attack är väl det gott nog.

Konsthallen öppnar för allmänheten på söndag 27 mars, men en avdelning med äldre verk som kommer att visas på museets takvåning komer inte öppna förrän Sven-Harry Karlsson fyller 80, den 8 december. Den takvåningen är uppförd som en kopia av Sven-Harry Karlssons 1700-tals gård Ekholmsnäs på Lidingö eftersom det, enligt Sven-Harry Karlsson är "en av de bästa planlösningarna jag har sett. Det finns inga onödiga korridorer, allt utrymme används på effektivt sätt."

Takvåningen blir en sorts "i huvudet på Sven-Harry Karlsson" med hans egna Hauptbyråer och Märta Måås-Fjetterström mattor och tavel- och skulpturplaceringar precis som hemma i herrgården.

Därför bästa bloggläsare, det ni ser ovan är takvåningens planlösning. En av de bästa Sven-Harry Karlsson sett. Det är delen till höger som är Herrgårdskopian. Vad säger ni? Klicka för en större bild.

Stockholmsporten – BIG, Grontmij och Spacescape vinnare

Idag meddelades vinnaren i den stora tävlingen om trafikplatsen vid Järvafältet, en trevånings trafikplats där den nya Förbifart Stockholm ska möta den nya dragningen av E18. Det vinnande förslaget är ritat av BIG, Grontmij och Spacescape. Deras förslag tar utgångspunkt i en loop, "en gång och cykelväg som sammanbinder de olika områdena på ett ohierarkiskt och demokratiskt sätt". I förslaget finns en hel del ny bebyggelse, radhusområden, kvartersstad och villor. Mest spektakulärt är kanske den speglande bubbla som svävar över trafikplatsen.

Ur juryns utlåtande: "Förslagets magnifika skålform är en genial lösning som samspelar med trafikplatsens geometri samtidigt som den skapar ett stadsbyggnadsmässigt sammanhang som binder samman de olika områdena runt platsen. På ett mycket elegant sätt skapas möjligheter att tillföra platsen kvaliteter och verksamheter som gagnar de boende."

Hela förslaget finns här.

De övriga tävlande var
1. Snøhetta, Norge
2. Arkitekt Kristine Jensens Tegnestue, Danmark, Tyréns, Sverige, Professor Steen Høyer, Danmark
3. Erik Giudice Architects, Sverige & Charlotte von Poehl, Sverige

Tidigare inlägg här och här.

Tävling om "Kulturaxel" i Vänersborg avgjord

En inbjuden tävlin om Vänersborgs så kallade "Kulturaxel" har avgjorts. Det vinnande laget kom från arkitekten Marten Wassman, landskapsarkitekten Martin Arfalk och konstnären David Svensson.

Kulturaxeln i Vänersborg är ett stort och viktigt stadsavsnitt som innefattar bland annat Fisktorget, Residenset, Torget, Plantaget, Kyrkan med kyrkplantage, Huvudnässkolan och Vänersborgs museum. Tävlingsuppgiften innebar att "utifrån områdets unika karaktär utarbeta en sammanhållen gestaltning och helhetslösning för hela Kulturaxeln samt att analysera och visa hur området ska förhålla sig till staden i övrigt". Juryn såg i det vinnande förslaget "ett pärlband av möjligheter". Klicka och zooma i bilden ovan för större version.

Förslagsställarna delar upp kulturaxeln i olika kvarter med egna egenskaper, kvarter som sedan kopplas till varandra. Förslaget bygger också på en vilja att knyta ihop norr med söder och öster med väster.

Hela förslaget finns här (pdf).
Och mer info här.

Arkitektur nr 2 - Ledare: Postpolitik och postarkitektur

Ledaren för nya numret finns här >>> PDF.

Arkitektur nr 2

Kort om arkitektur/Architecture in Short

Perspektiv på en 300-årig Stockholmshistoria. Monica Andersson reads Per Kallstenius’ book, which is a history and vision of Stockholm.

Kinesisk modellstad ska kopieras över hela landet. Jan Malmborg talks to the initiators of a new chinese model town for sustainable city planning and architecture.

Ett västsvenskt paket kan bli Göteborgs möjlighet. Erik Linn finds great opportunities in Gothenburg’s future, if the city is willing to consider the city planning as a complex.

Scenografi och installationer formar butiksinredningar. Annica Kvint sees a new trend when scenography becomes shop-interiors.

Ny arkitektur/new architecture

Tre nya projekt: Stockholm Waterfront av White arkitekter, Region Skåne i Malmö av Arkitektkontoret Kari Nisssen Brodtkorb och Naturum Vattenriket i Kristianstad av White arkitekter.

Stockholm Waterfront/Stockholm Waterfront

20 meter på 10 år. Dan Hallemar berättar historien om hur projektet växte på höjden under resans gång. Dan Hallemar gives us the history of the hotel, office and congress complex in the centre of Stockholm.

Stockholm Furniture Fair/Stockholm Furniture Fair

Starka uppstickare på eftertankens mässa. Ingrid Sommar rapporterar från en mässa som lämnar utrymme för eftertanke. Ingrid Sommar reports from Stockholm Furniture Fair in Stockholm 8–12 February 2011.

Berlins Friedrichstadt/Berlin’s Friedrichstadt

Berlin: enväldets levande och demokratins döda stad. Mikael Askergren promenerar i Berlins Friedrichstadt och ställer provocerande frågor kring stadsbyggande. Mikael Askergren strolls through Berlin’s Friedrichstadt and poses provocative questions on city planning.

PS: recensioner, debatt, kolumn/PS: reviews, debate, column

5 nya böcker recenseras. Clip, Stamp, Fold; Architecture’s Historical Turn; Swedish Modernism; A Guide to the new ruins of Great Britain och Cemeteries of the great war by Sir Edwin Lutyens.

Inget nytt, bara gammalt. Claes Sörstedt om historiens nya namn.

Sist men inte minst. Hört på bloggen.

Svenskt på Bornholm

White Arkitekter vann, tillsammans med danska Thing & Wainø, den inbjudna tävlingen om nytt havsbad i Hasle Hamn på Bornholm. Projektet är ett pilotprojekt för att utveckla metoder att utveckla gamla fiskehamnar till turistattraktioner. "Med sin skulpturelle form, der rejser sig fra det horisontale havnelandskab, formår det på en gang kraftfuldt og nænsomt at give Hasle havn ny identitet.", konstaterar juryn. Det är själva havsbadsspecialisten (Kastrups havsbad) Fredrik Pettersson, som är en av medarbetarna bakom White/Thing&Wainøs vinnande förslag. Pettersson är också mannen bakom det nyligen invigda naturumet Vattenriket som presenteras i Arkitektur 2/2011.

Svenskt i Roskilde

Roskildefestivalen och DAC arrangerade Build What Here, tävling om en arkitektonisk installation på sommarens festival. Vinnare blev en svensk-norsk duo: Victor Serrander (Stockholm) och Anders Grivi Norman (Oslo), arkitektstudenter med ett kontor, Re-Make/Re-Model, i Berlin. Förslaget, en monumental temporär trappa byggs till sommaren.

Le Corbusier kök utställt och hotad "Corbusier-hus"

På Rhösska-museet i Göteborg ställer man nu ut ett original-kök från Le Corbusiers flerbostadsprojekt Unité d´Habitation, Cité Radieuse uppfört i Marseille 1947-52. "Ett rationellt konstruerat båtkök med närhet till alla funktioner, skulle hjälpa den moderna människan att effektivisera sitt liv."

Ett kanoniserat kök.

Samtidigt planerar, menar vissa byggnadsantikvarier och debattörer, HSB att renovera sönder en av Sveriges tydligaste Corbusier-inspirerade hus, Ribershus 1 i Malmö (uppslag ur Arkitekturs presentation 1938 nedan). Efter en konflikt med hyresgästerna om "lyxrenovering" som gick upp i Hyresnämnden avgjordes frågan till HSB:s fördel. HSB å sin sida lovar att "bevara så många tidstypiska detaljer som är möjlig", med tillägget att "samtliga lägenheter rustas upp till skälig standard".

Man får hoppas att de håller tungan rätt i mun. Så inte en byggd ikon blir kanonmat.

Thulehuset får behålla sin karaktär

Ombyggnadspressen i Stockholm är stor. I december kunde vi skriva om Gustav Clasons Skandiahuset (Thulehuset) som hotades av påtaglig förvanskning. Men nu tycks stadens tjänstemän tagit till sig av den hårda kritiken och enligt den nya detaljplanen (pdf) ska fasaden behålla samma karaktär, liksom fönstersättning. Wingådhs Arkitektkontor har gjort ett nytt förslag.

Intill Thulehuset, för 25 år sedan idag, mördades Olof Palme. Palmes farfar Sven Palme var den som gjorde livförsäkringsbolaget Thule i Stockholm till Nordens största försäkringsbolag genom att rikta sig till bredare befolkningsgrupper, inte minst till kvinnor. 1963 köptes Thule upp av Skandia.

Wingårdhs tidigare förslag nedan

Slussens Columbi ägg?

Mats Edblom presenterade idag sin alternativa lösning på den omdiskuterade frågan om omgestaltning av Slussen i Stockholm. Edblom och en krets kring honom (och Konstakademien) har tillhört de hätskaste kritikerna av det liggande förslag som Foster & Partner står bakom. Edbloms utgångspunkt är att Slussen inte ska vara en målpunkt med kultur och shopping, vilket Fosters förespråkat. Istället vill Edblom accentuera Slussen som trafik-och omstigningsplats. I sitt förslag har han ersatt Fosters 8-filiga bro med en kolossal trafikplats kransad av 4-filiga fält för biltrafiken. En idé inte helt olik Alexis Pontviks, (Arkitektur 2/1993).

Vid en hastig genomgång av förslaget förefaller det realistiskt. Borta är de ytor för kommersiella ändamål som i Fosters förslag skulle bidra till finansieringen. Borta är också den bebyggelse som skulle inrymma verksamheter för kulturella ändamål - och som fått mycket kritik för att de skymde utsikten mot vattnet. I stället föreslås ett salutorg under glastak vid Franska bukten.

Intressant är den åtföljande retoriken: I Fosters förslag häcklas "den 8-filiga motorvägsbron". Samma antal filer för biltrafiken blir i Edbloms förslag "en brygga över kajerna från Gamla stan till Södermalm". Visst låter det vackert? Och hur mycket vattenutsikt blir kvar när den 200 meter breda "bryggan" är på plats? Vi anar att sista ordet om Slussen inte är sagt. Utställning pågår under våren på Konstakademien, Fredsgatan 3.

Fältöversten – och avståndet mellan ideal och verklighet

Idag öppnar Arkitekturmuseet, som en del av sin Live-satsning, en veckas utställning med guldkorn ur arkivet. Ett av de projekt som visas upp är Carl Nyréns modell för ett referensprojekt för Fältöversten, det stora centrumprojektet på Östermalm i Stockholm från 1974. Projektet presenterades naturligtvis också i Arkitektur (nr 4/1974).

Här är faksimilerna från den presentationen. En av de intressanta sakerna med det här projektet är så klart den samhällsmässiga. Här byggde man hyresrätter (Familjebostäder) mitt i Stockholm city på ett sätt som idag skulle väcka viss förvåning. Men här finns också en intressant bild av arkitektarbetet. Carl Nyrén beskriver i Arkitektur 1974 sina intentioner med det referensprojekt (den modell som nu visas på Arkitekturmuseet), som utgjorde grunden för en anbudstävling. En tävling som vanns av Lennart Bergströms Arkitektkontor.

Carl Nyrén går i sin text i Arkitektur (faksimilerna ovan) ganska hårt åt det förslag som istället utfördes med hans referensprojekt som grund (faksimilerna nedan). Under fyra rubriker nagelfar han misslyckandet med att leva upp till hans egen bild av vad det borde varit. Hade Carl Nyréns referensprojekt genomförts helt hade det troligen blivit betydligt dyrare. Resultatet är en pragmatisk tolkning. Det möjligas konst, kanske. Klicka för större bilder.
Uppdaterat: Längst ner bild på modellen från Arkitekturmuseets utställning.