Norra station – ett alternativ?
Vi kör en liten Norra Station i Stockholm-serie här på bloggen nu.
Mikael Askergren presenterar nu på sin blogg ett motförslag (bild ovan, klicka för större) till den monumentala rondell som är den trafiklösning som finns i planen. Askergren menar att det "av allt att döma inte omedelbart några trafikala skäl att bygga en rondell. det handlar mer om "stil"." På sin blogg uppmanar Askergren kommunfullmäktige att "undanta den östligaste delen av detaljplanen från beslut, för att möjliggöra en annan utformning av Norrtull".
Den liggande planen och nu-bilder nedan.
Johan Johansson skrev en artikel i Dagens Industri den 4/2 en text som handlade just om relationen mellan Norra Station och planens ineffektiva markutnyttjande. Pdf här.
Och Svenska Dagbladet skrev igår om oenigheten om projektet över kommungränserna, Stockholm och Solna.
Inlägg
7 kommentarer:
Är det inte så med arkitektonisk stil att den fordrar både en förövare och ett offer? Vem förövaren är råder ju ingen tvekan om. Men offret? Kan det vara den som både utpekar stilfrågan som oväsentlig och samtidigt lägger möda på att ta fram ett alternativ - med samma stilfråga som bevekelsegrund?
Att lägga järnvägen under jord vore verkligen ett lyft för Norrtull, fast att dra om den under Norra Stationsgatan verkar vara lite överkurs. Det borde gå att sänka banan så pass mycket inne i Bellevueparken att den kan gå under Norrtull och sedan fortsätta i samma läge som idag, under de nya husen på Norra station.
Annars ser det bra ut, Hagaparken kommer närmare stan och får en mycket bättre entré än idag. Tyvärr tror jag att det faller på trafiklösningen, som är svår att bedöma på skisserna. Hur många bilar är det vid Norrtull idag, 50000 eller 100000? Det gör rätt stor skillnad, och dagens lösning fungerar inte bra. Klarar man sig verkligen utan en rondell?
I en av artiklarna i SvD säger Aleksander Wolodarski att det är ”tekniskt komplicerat och nästintill omöjligt” att minska Norrtullsplatsens storlek, ”eftersom det går trafikleder därunder”. Om jag inte har missförstått planförslaget fullständigt så kommer trafikleden Norra länken att gå under Norra Stationsområdet, och det kommer att byggas hus över den, trots att det är tekniskt komplicerat. Är grundförhållandena just under Norrtull så extrema att det inte går att använda samma tekniska lösningar där som i resten av planområdet? Eller kan det finnas ytterligare skäl till att Wolodarski ser en krympning av Norrtullsplatsen som nästintill omöjlig?
Anonym 21.40, visst är det ett byte av stil. Men det stilbytet gör det också möjligt att förstora Hagaparken, och att skapa en bättre entré till den. Så därför handlar det också om mycket mer än bara stilen i sig.
Hela idén med stadsportar vid Torsplan och Norrtull är fel. Tanken med Norra Station är att bygga ihop Stockholm och Solna till en sammanhängande stadsmiljö, och då behövs det inga portar som markerar gränsen mellan kommunerna.
För övrigt, hur ser du på din egen roll i den här diskussionen? Ser du dig i första hand som förövare eller som offer?
Vackert förslag. Rondellen ser ut att få plats om den minskas i storlek. Något Parisiskt över det här med en rejäl entré till parken. Stockholm tar steget upp i en högre division som parkstad!
En poäng dessutom att när man angör resp. lämnar Stockholm får man Hagaparken i tankarna i stället för någon galenpanna på stadsbyggnadskontoret...
Cheer up in stead of throw up!
Nu ska detaljplanen antas på måndag, så det är för sent att göra någonting åt saken. Jag nöjer mig med att konstatera att det är märkligt att Wolodarski kan sitta kvar som tjänstemän, mäktigare än någonsin tidigare, utan att några politiker ifrågasätter det han gör. Han missbrukar det förtroende han har fått, eftersom han inte använder det till att lösa de verkliga stadsbyggnadsproblem som finns i Stockholm. Istället ägnar han sig åt att bearbeta konstnärliga och arkitektoniska problem som han själv har konstruerat. Hans projekt är bara meningsfulla inom det slutna system han har skapat åt sig själv. Och stadsplanering är verkligen inte samma sak som skulptur – människor ska bo och arbeta i stadsdelarna, dag efter dag, år efter år. Och resultatet av Wolodarskis missbruk kommer att prägla stora delar av Stockholm under lång tid.
Det är inte på något sätt självklart att en enda person ska ha mandat att detaljreglera utseendet på en hel stadsdel, och t.o.m. föreskriva vilka material som får användas som markbeläggning på de privata innergårdarna. I vems intresse görs sådana detaljregleringar? Är det en politisk målsättning att Stockholms stad ska planera hela stadsdelar som om de vore konstverk, där ingenting någonsin ska få förändras? Vilket politiskt parti står bakom det målet?
Riktigt deprimerande är det emellertid att när ett stort antal namnkunniga arkitekter samlar sig till en protestskrivelse i Arkitektur, så handlar den bara om utformningen av Tors torn. Om inte ens fackmännen orkar intressera sig för någonting mer än det allra ytligaste, hur ska man då kunna begära att politikerna ska göra det?
Snyggt!
Skicka en kommentar