fredag, maj 29, 2009

Vinnare i H+ tävlingen utsedd



Vinnare i den stora stadsplanetävlingen H+ i Helsingborg blev förslaget "Tolerant city" av Schönherr Landscape i Danmark (bilden visar en detalj i förslaget, det stora torget som plockar in det omgivande landskapet). Juryutlåtandet på den här ambitiöst upplagda tävlingen är på 160 sidor och det vinnande förslaget prisas för att:

"The Tolerant City visar i sitt för slag att de förstått och utgått ifrån Helsingborgs specifika förutsättningar genom att stärka Helsingborgs vattenkontakt genom hela området, Söders mångfald och bygga vidare på H+ områdets rika historia. Förslaget illustrerar en vidgad stadsbyggnadsprocess och innehåller konkreta trovärdiga idéer om hur kulturella, temporära, entreprenöriella och hållbarhetsbaserade initiativ kan integreras med utvecklingen av områdets fysiska miljö."

Den ambitiösa stora stadsbyggnadstävlingen tycks vara en tanke i tiden, med såväl tävlingen om Årstafältet i Stockholm som H+ och president Sarkozys stora idétävling för "Le Grand Paris", som letar tankar och strategier för Paris framtid (Sydsvenskan kommenterar här). Det är lite lovande ändå med de här ambitionerna, särskilt om man jämför med den marknadspragmatism som präglat mycket av stadsbyggnadsutvecklingen den senaste tioårsperioden. Stora visioner sätter i alla fall igång tankarna.

För alla som vill fortsätta att följa diskussionen om framtidens stadsstrategier kan det nog också vara idé att ta sig till Kulturhuset i Stockholm den 8 juni när på när Arkitekturskolan på KTH och 7th international space syntax symposium bjuder in till konferensen Competetive edge in architecture, en dag med föreläsningar av bland andra Bill Hillier och Ellen Hellsten (Ghilardi-Hellsten)

onsdag, maj 27, 2009

Här är dom!

Den 20 maj offentliggjordes namnen på de fem arkitektgrupper som skall tävla om ett nytt krematorium intill EG Asplunds berömda anläggning på Skogskyrkogården i Stockholm. Det blev Caruso St John, England, White, Sverige, BIG, Danmark tillsammans med Topotek1, Tyskland, Johan Celsing, Sverige, tillsammans med Müller Illien, Schweiz och Tadao Ando, Japan, tillsammans med KacicLidén, Italien.

Femtioåtta godkända intresseanmälningar hade inkommit från fjorton olika länder.Urvalet skall sedan ha baserats på ett antal olika kriterier varav ett naturligtvis har varit ingående kunskap om EG Asplunds (och Sigurd Lewerentz) arkitektur. Och visst representerar urvalet tunga namn, men något förvånad blir man över förtjusningen i BIG i detta sammanhang. Det är väl inte för sin finkänslighet som Bjarke Ingels stigit till skyarna som 2000-talets megastjärna. Då finns det garanterat andra namn att välja på. Från Schweiz till exempel.

tisdag, maj 26, 2009

Västra kajen, Jönköping


Tham & Videgård Hansson vann Vätterhems och Riksbyggens inbjudna tävling om bostäder på Västra kajen i Jönköping. Tävlingsförslaget finns här: PDF. De fyra andra deltagande kontoren var Semrén & Månsson [PDF], Erséus [PDF], Kjellander & Sjöberg [PDF] och Kanozi [PDF].

måndag, maj 25, 2009

Nya Akropolismuseet: värdsklass eller katastrof



I Dagens Nyheter i helgen kunde man läsa om det Nya Akropolismuseet i Aten, av postmodernisten Bernard Tschumi, som fick epitetet "ett museum i världsklass". I det nya numret av Arcitectural Review kan man läsa en recension av museets arkitektur. Det nya museet ligger intill Parthenontemplet och Akropolis. Recensenten Alexandra Staras dom är hård över ett projekt som dragit ut på tiden och skulle stått klart till OS 2004. Hon skriver:

"The design concept is only apparent in the architect's diagrams and his explanations. The building itself has hardly anything to do with it. As with la Vilette (också av Tschumi), the abstract geometric constructs that generated the project have little effect on the actual experience. The geometry of the Acropolis suggests a precise understanding of architecture as experienced event, as movement and measure of temporal rhythms – its drawings tell you little of its reality and meaning. With the New Acropolis Museum it is almost exactly the opposite. Tbe reality of the museum is the relentless banality of its spaces, consistently poor material choices and frightful detailing".

Just Bernard Tschumis ordrika teoretiska utgångspunkter blir här en av ingångarna till den hårda kritiken, mycket ord och lite resultat. Och i en minnesvärd avslutning ställer Stara en fråga till beställarna i Aten:

"how can they still stand before us, before this very building and rehash the same sophistry about light and clarity and you-name-it, as if they have never seen well-made architecture in their lives, and as if this isn't all happening in the shadow of a certain Acropolis".

Något är det med ordet "världsklass". I Stockholm använder man det hela tiden, så fort ett nytt byggprojekt dyker upp. Så fort man hör det kan det vara dags att dra öronen åt sig och ana att det är något riktigt dåligt på gång. Ska vi ta och kasta just det adjektivet över bord? Jag för min del skulle vilja slå ett slag för det ord som Henrik Schyffert använde i sin nittiotalsuppgörelse (SVT i helgen) när han citerade beskrivningen av en tjeckisk långfilm som sändes i SVT en fredag 1977, om en blind pojke som "levde ett hyfsat liv". Hyfsat. Det är ett bra ord. Stockholm – en hyfsad stad. I framtiden kan då följande scen utspela sig: En ny stadsdel presenteras, den ansvarige politikern slår fast att "man tror att det blir riktigt hyfsat".

Det kanske blir bättre då.

Nordfjells guld



I helgens Chelsea Flower Show belönades den svenske landskapsarkitekten Ulf Nordfjell med guldmedaljen för sin trädgård för The Daily Telegraph, blomstershowens främsta trädgård. Trädgårdskonsten är landskapsarkitekturens villor. Små inte sällan utsökta projekt, med en detaljprecision utöver det vanliga. Sverige hade under 1900-talet flera prominenta landskapsarkitekter som också ritade stilfulla trädgårdar, såsom Per Friberg, Gunnar Martinsson och Sven Ingvar Anderssson. Det Ulf Nordfjell nu har gjort i det trädgårdsgalna landet England får anses vara exceptionellt (en landskapsarkitekturens Björn Borg). Man kan i förlängningen hoppas att det tillslag, den ambitionsnivå, och det tilltal som får finnas i ett projekt som hans för Daily Telegraph-trädgård skulle få hitta ut i den permanenta offentliga svenska landskapsarkitekturen.

Vi väntar på fotografier från den vinnande trädgården.

måndag, maj 18, 2009

Den där märkliga polariseringen


När man läser det senaste numret av tidskriften Axess med temat "Vår tids arkitektur" kan man förvånas över den där förutsägbara polariseringen som är given från mening ett i ledaren, den mellan modernismen och historien. Det blir ett ganska förutsägbart och småtråkigt resultat av det. Ännu en artikel om Poundbury, en om att höghusförorter "bryter sociala band". För en, i mitt tycke, intressantare, och mer nyanserad, ingång kan man till exempel läsa Dilsa Demirbag-Stens första artikel i Expressen i söndags, om uppväxten i Uppsalas miljonprogram. Vill man däremot hänga sig kvar vid polariseringen kan man, som alltid, lyssna till stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvedal (M) och hennes utspel om det felaktiga i Stadsmuseets vilja att skyddsklassa Åhlénshuset i Stockholm (Backström och Reinius 1962-64, bild från Stadsmuseet, foto Ingemar Gram 19 september 1964)

För mer om den här polariseringen, från ett annat av dess hemländer England, där kulturministern nyligen vägrade att låta skydda Alison och Peter Smithsons Robin Hood Gardens housing estate i Östra London. Före detta AR-chefredaktören Paul Finch bloggar om detta, och om Prince Charles senaste utspel.

Uppdaterat: Följ Blueprints roliga twittrande från Prins Charles tal i till arkitekterna. Slutkläm: "End. Nothing new. Just a pompous old git"

fredag, maj 15, 2009

Morgondagens designidéer: små elhyrbilar i stan



Den årliga tävlingen "Buckminster Fuller-challenge", döpt efter den märkligt visionära formgivaren och arkitekten Richard Buckminster Fuller, vill visa fram problemlösande design. Bland årets vinnare finns ett projekt som försöker lösa frågan om bilens varande i staden. Eftersom det förmodligen inte är någon bra idé att helt ta bort alla bilar från staden (även om det finns de som försöker, som den här tyska förorten) kanske de istället skulle finnas lösningar på hur man kan röra sig i staden i framtiden om man inte nödvändigtvis vill flanera till fots. En av de vinnande innovationerna i Buckminster Fuller Challenge blev The CityCar, RoboScooter, och GreenWheel elektriska cyklar, "en flotta av lättvikts elektriska fordon, som man hyr med sitt kreditkort i staden".

Den urbana bilen tycks redan vara ett nytt ideal hos en krisande bilindustri. Bilreklam har nästan alltid utspelat sig i naturen, men sedan en tid närmar sig bilen stadsbon också i reklamen. Nissan använder ordet "urbanproof" för en ny bil och Toyota har två nya bilar skapade för "körning i stadsmiljö" en har fått namnet Toyota Urban Cruiser och en annan presenterades på årets möbelmässa med namnet iQ och beskrivningen: ”Det finns inget som går upp mot att känna friheten i en storstad, den unika känslan kan du känna när du kör Toyotas sofistikerade nya iQ.”.

Bilen är en frihetssymbol, precis som staden. Kanske finns det ändå ett sätt för de två att mötas, som inte doftar bensin.

måndag, maj 11, 2009

Vår tid och monumentaliteten



De sociala medierna är en av vår tids mest påtagliga inslag. Sociala medierna handlar bland annat om att fler har möjlighet att vara närvarande i offentligheten, men också att offentligheten, såsom medier och politiker måste öppna sig mot allmänheten på ett helt annat sätt. Det finns också en inneboende drivkraft i de sociala medierna. Det här har bland andra Clay Shirky beskrivit i boken "Here comes everybody". Det är möjligen i det här sammanhanget intressant att betrakta tävlingen för Stortorget i Malmö, eftersom Stortorget är en sorts tydlig, monumental, offentlighet som söker sin användare.

Av de fem förslagen är det bara ett som behåller kungastatyn mitt på torget. Och de har då givit förslaget namnet "delta", som i en uppmaning att ta det offentliga och monumentala i besittning. Flera av förslagen bryter ner monumentaliteten i detta faktiskt ganska imponerande torg med vatten. Två stycken gör det framför eller runt kungen. Den där statyn är uppenbarligen ett problem för många. Ett förslag talar om att ett modernt torg behöver "erbjuda ett visst mått av interaktivitet".

Bara ett av förslagen är rent monumentalt i sitt tilltal, det hedersomnämnda "Tusen och ett torg" (översta bilden) som förvisso målar med ljus på själva ytan, men i stort är det samma attack som Adam Caruso hade på Stortorget i Kalmar. Golvet är det viktiga. Men det kanske hade varit ett omöjligt förslag bara fem år senare och kanske särskilt på en plats som Malmö?

I det vinnande förslaget "Passepartout" (nedre bilden) ställer man en av samtidens frågor ganska tydligt: "Vårt förslag vill ta vara på dynamiken, möjligheterna i det öppna stadsrummet och samtidigt skapa en annan slags nivå, en nivå där Stortorget kan erbjuda andra typer av värden. Går det att kombinera dessa två poler?"

Kanske var det just den frågan som gjorde att man vann. Samma fråga ställer nämligen i stort sett alla som sysslar med att närma sig det offentliga samtalet idag.

PS. I en kommentarstråd ett par inlägg bort förde vi en kort diskussion om relationen mellan monumentet och basaren, som kanske kan vara intressant i sammanhanget.

fredag, maj 08, 2009

World Architecture Festival igen!

I november är det dags för andra upplagan av World Architecture Festival i Barcelona. Som partner till arrangemanget vill vi på tidskriften Arkitektur uppmana svenska arkitekter att ta chansen att i ädel tävlan visa upp sina färdigheter på denna unika scen. Förra gången vann Wingårdhs i klassen Shopping, och såväl Murmans som Tham Videgård Hansson placerade sig i kategorierna Culture respektive Nature. Det finns alltså goda chanser att få uppmärksamhet på kvalitetsarkitektur; den sk varumärkesarkitekturen tycks på väg bort från agendan med ny fokus på baskvaliteter. Kolla webben www.worldarchitecturefestival.com

tisdag, maj 05, 2009

Nystartat kontor vinner tävling om Stortorget i Malmö



Det nystartade landskapsarkitektkontoret Land Arkitektur, som vi berättade kort om här på bloggen, vann i samarbete med Urban Design, Marjamaa Arkitekter och Node Ljusdesign, den prestigeladdade tävlingen om omgestaltning av Stortorget i Malmö. En rivstart för ett nytt kontor får man säga. De övriga deltagande kontoren var:

Ramböll, Urban Art Solutions och Kulturbolaget K/B
White Arkitekter AB och Trivector
Arkitekt Kristine Jensens Tegnestue, Atkins och Minne och miljö.
Sweco, Birknielsen och Cobe

måndag, maj 04, 2009

Tjänstemännen säger sitt om slussenförslagen



Tjänsteutlåtandet över de 5 slussenförslagen (+ några privata förslag) har nu kommit. Tjänstemännen förordar, precis som framkommit Foster+Partners och Berg Arkitektkontor. Man kallar förslaget ”enkelt” och ”robust”. Men man tvekar inför det som många sett, nämligen att kajtorget i norrläge inte alls kommer att befolkas på det sätt som förslaget vill hoppas. Men förslaget vinner framför allt på sin förståelse för den Stockholmska närheten till vattnet och skärgården. Det som fick Ewa Samuelsson (KD) att kalla lösningen för "väldigt skandinavisk med mycket vatten och ljus

Hela Slussenprocessen är en härva av förslag, tävlingar och uppdrag, som någon gång säkert förtjänar en hel forskningsinsats. Det senaste uppdraget om Slussen har inte varit en tävling. Tjänstemännen har riktat in de olika förslagen åt olika håll. Det finns ingen tävlingsjury. Avgörandet har legat i händerna på tjänstemän och politiker. Tjänstemän ersätts, politiker avgår, det skiljer updraget från en ren tävling, där juryn består. Under allt har det en gång vinnande tävlingsförslaget från Nyréns legat som trafiklösning. Under den senaste tiden har såväl tjänstemän som politiker vänt sig mot broförslagen (skärgården, vattenspegeln) och bort från näset (som också det har en lång historia, som en gång förordades av antikvarier). Det är också tydligt i tjänstemannautlåtandet att man under hela den senare delen av processen har velat se en brolösning.

Det förslag som får mest stryk i utlåtandet är Jean Nouvels, som avfärdas ganska hårt med utsagan att det ”innebär ur kulturhistorisk aspekt en mycket negativ påverkan på kulturhistoriska värden och går tvärtemot Stockholms tradition och identitet”. Det vill säga vattnet och skärgården. Nyréns och BIG:s förslag (båda bygger vidare på det näs som finns idag) anses ”ödsliga”, även om BIG:s förslag har ”har möjlighet att skapa något unikt i Stockholm”. Något man för övrigt också säger om Nouvels.

De som får mest plus, förutom Foster+Berg, är Wingårdh+Tema, bro-, skärgård och vattenförslag som det är. Man får nästan känslan av att de hade kunnat ro hem det hela om det inte hade varit för all den arkitektoniska bling-bling som man hängt på förslaget. Om Wingårdh+Temas föreslag skriver tjänstemännen att det är ”väl löst avseende trafik, logistik och inre rumsliga samband i de undre planen som bland annat rymmer handel och kollektivtrafik” och vidare att ”de olika stråken integrerar platsens flöden fint”, och att de ”ökar tryggheten”, men tillägger dock att ”förslaget är mycket uttrycksfullt i sin arkitektur /…/ stadsfronten innebär en alltför stor negativ inverkan på Gamla Stan och sammantaget är förslaget i dess helhet ganska spretigt med oprecisa och sinsemellan olika byggnadsvolymer”. Hade landets mest omskrivne arkitekt vågat skruva ner volymen hade de kanske vunnit det här också.

Tjänsteutlåtandet sågar också med ganska precisa snitt idealisternas förslag ”Ny syn på Slussen”. 12 miljarder dyrare som mest menar man. Dessutom skulle det innebära en 12 månaders avstängning av tunnelbanan mellan Slussen och T-centralen, med 300.000 resenärer per dag, det skulle i högtrafik kräva en bussavgång var 8:e sekund för att ersätta tunnelbanans kapacitet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de möjligen unika förslagen har fått ge vika för de robusta. Att näset har fått ge vika för broarna. Och att den styrande idén har varit att skapa så många aktiverade platser och (separerade) gångstråk som möjligt. Man har, om jag tolkar det rätt, med historien i backspegeln, inte velat skapa ännu ett monument som blir mer känt för sin form och sin kompromisslösa arkitektur än för sin funktion och sin förmåga ”tillvarata de platsspecifika värdena”.

Livsstilscharter funkar i Malmö



När Malmö strax före långhelgen presenterade det nya Hyllie, "Malmö och Sveriges port mot världen" fanns det, enligt Dagens Industri viss dysterhet i luften. Det stora köpcentrumet Emporia går på sparlåga i väntan på större uthyrningsgrad, de två hotellbyggena står stilla, liksom Annehems (nu uppköpta av PEAB) bostadstorn på 27 våningar, med 300 lägenheter. Samtidigt gör den förre Annhems VD:n Greg Dingizian succé med livsstilsboendet Victoria Park, där inflyttningen påbörjas i höst och nu letar man också tomter i Stockholm. Ska man dra några slutsatser av det är det möjligen att ännu mer shopping och ännu fler hotell, liksom lägenheter i nya stadsdelar på åkrar har det svårt, medan små bostadsbubblor à la Dubai, en sorts evig lyxcharter, fortfarande hittar sina drömmare.

söndag, maj 03, 2009

Mies van der Rohe priset 2009


Det blev Snøhettas Norska Opera som blev vinnare av 2009 års upplaga av Mies van der Rohe priset [video + 1 + 2]. Kroatiska Studio UP, Zagreb, blev tävlingens Emerging architect för sitt gymnasium i Koprivnica. Förutom Snøhettas projekt var de övriga fyra finalistprojekten:


RCR Aranda Pigem Vilalta Arquitectes: bibliotek, Barcelona.


Studio Fuksas: Zenith Music Hall, Strasbourg.


Atelier Marc Barani: Multimodal Centre- Nice Tramway


Grafton Architects: Universita’ Luigi Bocconi

tisdag, april 28, 2009

Objektets död

Anders Mildner skriver intressant i Sydsvenskan om hur vi i framtiden kommer att lägga allt mindre vikt vid objekten:

"Att objektens värde påverkas är kanske rentav en av de allra svåraste lärdomarna att ta till sig. Just att vi tycker så förtvivlat mycket om den här kulturen att vi till och med klär våra väggar med den gör nog också att vi inte vill erkänna att något sker när vi går från fysiskt objekt till digital fil. Men sanningen är så klart att det som kan kopieras i ett oändligt antal kopior inte går att knyta ett värde till som objekt. Morgondagens skivor kommer inte att hamna på människors väggar. Vi har nått nollpunkten", skriver Mildner.

En hel epok av inredningar och arkitektur har använt böcker och skivor som en del i själva rumsupplevelsen. Men snart är de borta. Vad händer då med arkitekturen och hemmet? På konferensen Moving Images i Malmö den 4 juni är ett tema just tingen i vardagen. Ett annat är nya konsumtionsmönster. Allt sådant som påverkar hur den fysiska miljön upplevs och formas. Eller som man säger på Moving Images hemsida:

"Många tror att vi redan om ett fåtal år kommer att ha hyfsat uppkopplade hem – det vill säga att våra saker kommer på något sätt att ingå i ett större och mer omfattande internet. Då förändras också förutsättningarna för det mesta i vår vardag. Internet lägger sig som ett lager över den fysiska verkligheten och är närvarande överallt, hela tiden".

Det här är inte minst sant vad det gäller städer. Informationen om hur vi rör oss och om var vi är, och hur vi skaffar oss information för att ta oss från en plats till en annan, vilka platser som blir de nya noderna. Allt det påverkar hur staden används. Och rimligen också hur den gestaltas.

måndag, april 27, 2009

Taktila collage



Ningbo i den kinesiska kustprovinsen Zhejiang hör till Kinas allra äldsta städer. Med god vilja eller dålig syn skulle man kanske kunna missta Ningbo Historic Museum för en äldre, kanske uråldrig struktur. Men museet invigdes i december och har ritats av Wang Shu (1963) och hans kontor Amateur Architecture Studio. Projektetets hypertaktila materialcollage har Shu testat i tidigare projekt som Ningbo Art Museum och Central Academy of Fine Arts i Hangzhou, men har i projektet fått dominera på ett nytt sätt. Materialblandningen av sten, tegel och betong skapar en syntetisk historicism men som förtas något av de plastiska museivolymernas placering på ett av Ningbos övermonumentala torg.

fredag, april 24, 2009

Från läggen, Slussen 1935: "Offra, men offra rejält"

I tidskriften Arkitektur (då Byggmästaren) nummer 12 1935 skrev Tage William-Olsson, 47, om sitt snart färdigställda slussenbygge.

Han är faktiskt helt maniskt övertygad om sin konstruktion och att den största faran för stadsbyggandet är kompromissen: "Att på punkt efter punkt, i gata upp och gata ner, invid våra förnämsta monumentalbyggnader så väl som vid våra öppna fjärdar och deras stränder, över allt, finna kompromisslösningar mellan det moderna livets och skönhetens eller pietetens krav, ger inga glada framtidsperspektiv för Stockholms utveckling".

Jag vet inte hur det här ska läsas i ljuset av vår samtids vinnande förslag. Men en kompromiss har det ju sedan länge blivit. En blandning av sött och salt, för att citera öppningssången till den stundande allsången på Skansen. Och det tycks, om man ska förstå de inkomna invändningarna och hyllningarna i pressen, exempelvis här, här och här, att det är i skyttegravarna som diskussionen ska hålla till. Medan projektet lunkar vidare längs kompromissernas väg, på väg mot ett mälarnens saltsjöbadsavtal med havet.

Och Tage W-O snurrar i sin grav, med orden "Offra, men offra rejält. Man vinner intet men förlorar allt även på det halva offret".

Men det är ju inte sant, vill man samtidigt tillägga. En tanke kan vara att det är bättre att vara med i diskussionen om kompromissen och hur den nu kan bli än att skria över kompromissens dålighet. Ställa frågan: vad kan göra den till en ännu bättre kompromiss? För sådana har man väl sett. Bra kompromisser. Eller?

torsdag, april 23, 2009

Arkitektur nr 3 - Ledare



Ledaren för nya numret finns här >>> PDF.

onsdag, april 22, 2009

Arkitektur nr. 3



Innehåll nr. 3:

Arkitektur i snö
Destinationsdesign – förstärkta fjällupplevelser. Per Strömberg går på tur.
Copperhill Mountain Lodge, Åre. Arkitekt: Bohlin Cywinski Jackson, AIX, Koncept Stockholm.
Totthyllan, Åre. Arkitekt: Svanström Scherrer.
Fjällnäs högfjällspensionat. Arkitekt: 3dO arkitekter.
Fjällhuset Skarven, Bruksvallarna. Arkitekt: PS Arkitektur.
Stugby i Hemavan. Arkitekt: sandellsandberg.
Restaurang Tusen, Ramundberget. Arkitekt: Murman Arkitekter.
Från friluftsliv till livsstil. Dan Hallemar och Matilda Stannow kommenterar sex fjällprojekt

Utblickar
Om färgen och det ekologiskt inkorrekta. Ingrid Sommar har träffat Matthias Sauerbruch och Louisa Hutton på kontoret i Berlin.
Arkitektur av natur II. Fredrik Nilsson om arkitektur som härmar biologi.

PS: recensioner, reportage, debatt
3 nya böcker recenseras. Skidmore, Owings & Merrill, From Control to Design och Herzog & de Meuron: 1997–2001, The Complete Works volume 4.
Lite mindre, lite lägre. Andreas Fries rapporterar från årets MIPIM.
Man ska avsluta det man påbörjat. Mikael Askergren om den felande länken.

4 x inblick
Bergmanhuset, Borås. Arkitekt: MA Arkitekter.
Gamletull, Halmstad. Arkitekt: Henrik Fogelklou.
Cypernsamlingen, Medelhavsmuseet, Stockholm. Arkitekt: White arkitekter.
Hovrätten, Malmö. Arkitekt: schmidt hammer lassen, Hultin & Lundquist, White Göteborg.

fredag, april 17, 2009

Foster och Berg vinner slussenuppdrag



I Stadshuset i Stockholm meddelades idag att det är Foster+partners och Berg Arkitektkontor som får fortsatt uppdrag med Slussen i Stockholm. En lätt reviderad variant av deras sjösjuka gångbro ingår som förutsättning för vinnarförslaget, några korrigeringar vad gäller byggnader presenterades också. "Lösningen känns väldigt skandinavisk med mycket vatten och ljus", sa Ewa Samuelsson (KD) och lyckades på så sätt få in de tre nyckelorden i Stockholms marknadsföring "skandinavisk, vatten och ljus" i en mening.

Om Foster+Bergs förslag är nyckeln till Slussenlåsningen återstår väl att se. Elaka tungor har sagt att det är deras maximering av kommersiell yta som gjort förslaget extra populärt. Om ett år beslutas slutligen hur utformningen kommer att bli, och byggstart skall ske 2012. Enligt uppgift stod den slutliga striden mellan Foster+Berg och Wingårdh Arkitekter.

När New York Times kommenterade Fosters förslag (Slussentävlingen har väckt stor uppmärksamhet i USA som står inför en mängd stora förändringar i sina nedgångna städer) lät det så här:

"Mr. Foster’s entry also disappoints. It is dominated by a pedestrian bridge that corkscrews up over the lake before connecting to a big public plaza. The bridge would take forever to cross while presenting nothing special in terms of visual experience. The plaza, roughly the proportions of London’s Trafalgar Square, is framed by pretentious pseudotraditional buildings that are meant to blend into the surrounding context but only diminish it. A series of generic bridges for cars, pedestrians and bicycles are equally unimaginative."

Vi får säkert tillfälle att återkoma med fler kommentarer.

tisdag, april 14, 2009

Fingret på avtryckaren

I avdelningen obegripligheter som blivit sanningar finns tanken att man bäst sätter avtryck i staden med höghus. Nu senaste är det Stockholms moderater som säger "vår tid måste tillåtas göra sina avtryck i stadsbilden" och vill bygga höghus, och dessutom subventionera dessa hus med just avtrycks-argumentet (nyordet de använder är "skyskrapebonus" som om inte hög bonus vore nog så minerad mark just nu). Basaren är och kommer att förbli viktigare för staden än katedralen. Och därför lämna ett större avtryck. Så var det avklarat. Kan vi gå vidare nu.