Fem miljoner för en utbyggnad av Flygvapenmuseum i Linköping.
Det är vid en snabb anblick den största arkitektur- och designsatsningen i regeringens vårbudget som presenterats i dag.
Läser man välvilligt kan möjligen också försöksverksamheten med lärlingsutbildningar till exempelvis möbelkonservator räknas som en sådan. Och de tio miljoner som Kungliga Operan för ett nytt välbehövligt scenmaskineri (senast 2010).
Jaha.
Det var det.
Det blir Tadao Ando som får rita Venedigs nya konstgalleri - inte Zaha Hadid. Eller annorlunda uttryckt: franske billionären François Pinault tog hem prestigebygget före amerikanska Guggenheim-stiftelsen.
Platsen för om- och nybyggnad är hur som helst det gamla tullhuset Punta della Dogana vid Gran Canale.
Staden Venedig avfärdade Hadids förslag som ofullständigt. Enligt AJ:s nätupplaga betyder det till exempel att ingen lista över vilka konstverk som skulle exponeras permanent i galleriet fanns med.
På måndag(18-23 april) börjar Salone Internazionale del Mobile i Milano med SaloneSatellite i hall 22 och 24. Planera hela vecka --> här.
Direktrapport ifrån Schweiz och Zürich - utbyggnaden av Museum Rietberg är klar sedan ett par månader. Alfred Grazioli och Adolf Krischanitz har ritat utbyggnaden till det kommunala museet för utomeuropeisk konst - en glaslåda dekorerad med screentryck (tankarna går till Nouvels Institute Monde Arabe, Paris.) För € 10 kan själv delta i ornamenterandet - ett ark bladguld finns att köpa i biljettkassan för dem som vill vara med att täcka betongväggen i fonden.
Arkitekten Denise Scott Brown, född i Sydafrika, och biokemisten Rudolf Jaenisch, född i Tyskland, har fått amerikanska Vilcek-priset 2007. Priset – ära och 50 000 dollar – delas årligen ut sedan år 2000 till utlandsfödda personer som genom sin verksamhet gynnat samhällsutvecklingen i sitt nya hemland. Sverige har visserligen många arkitekturpris, men här kanske det finns en lucka trots allt?
Roemer van Toorn från bl.a. Berlage Institute föreläste på:
Stylos Conference on Projective Practice, held on 16-17 march 2006, Faculty of Architecture - TU Delft, Delft, the Netherlands
The Projective Landscape Stylos Conference wants to research and explore the similarities between a few -at first sight- seemingly diverse developments within the architecture debate taking place in Europe and the United States. These developments appear to offer a fruitful strategy for architecture in the 21st century. Because this specific debate is very scattered, the conference aims to map and clarify these different developments and hopes to come to a clearer formulation of what now is being referred to as projective practice. By which we mean an architecture that is engaged with the reality of the society in which it is embedded, but focuses on its own discipline instead of looking for legitimatization of its practice in just societal criticism or in disciplines outside itself like sociology and philosophy.
OMA har precis gjort om sin hemsida; oma.nl har blivit oma.eu. Hade det varit ett annat kontor, hade det inte varit märkvärdigt eller särskilt intressant. Men som ett tecken i tiden säger det något. Rem Koolhaas och OMA odlade länge en medvetet en medial mystik. Någon hemsida hade inte kontoret till för några få år sedan, istället var det länge NAi som tog på sig ansvaret att förmedla information om projekt och artiklar. Antagligen var det bara lathet, men effektfullt anti i en tid då alla nervöst skrapade ihop till en digital fasad. Det märkliga var dock att OMA hoppade på millenieskiftetets IT-frossa genom att senare än de flesta starta systerföretaget AMO för strategiska analys- och IT-projekt. Första kunden blev Prada vars AMO-designade sida ser lika minimalistisk ut idag som när den lanserades 2001. För övrigt har Herzog & de Meuron - ett företag i storleksklass av White eller något mindre - fortfarande ingen hemsida.
I nya OMA är mystiken borta, till och med alla partners presenteras, alla publikationer går att köpa via Amazon, alla projekt ordenligt uppradade i kronologisk och programatisk ordning.
Ole Bouman (f.d. ex-Archis - nu Volumeredaktör) började sitt nya jobb som chef för NAi för en vecka sedan och har börjat en egen blogg. Om han inte hinner skriva mycket har hans medhjälpare i alla fall lagt upp material från 1994 och framåt >> här.
Alberto Cavalcantis parisskildring Rien que les heures från 1926 blir den tredje här på bloggen om staden som film. De andra är: Berlin - Die Symphonie der Großstadt (1927) och Man with a Movie Camera (1929).
Den genuina och oreflekterande postmodernismen lever och frodas som aldrig förr. Från fotografen Steffi Klenzs projekt Nonsuch - om Prince Charles lilla nyurbanistiska by Poundbury - är det inte långt till helkinesiska Thames Town utanför Shanghai. På flera sätt betydligt mer totala och extrema miljöer än många mer samtida projekt.
Det går fortfarande inte något vidare bra för Arkitekturmuseet efter återinförandet av entréavgiften i januari. Göteborgs-Posten rapporterar idag att minskningen januari-mars i år har minskat 85 % i jämförelse med ifjol. Vilket gör att museet ligger högst upp listan över de som det går sämst för.
Nu är det klart vem som tar över redaktörsposten på ForumAID efter Mark Isitts och Eva Wredes januarisorti - Daniel Golling, som närmast kommer från Plazasfären.
Richard Rogers, 73, får Pritzkerpriset i arkitektur 2007.
Prissumman – 100 000 dollar – jämte en bronsplakett delas ut i London den 4 juni.
Pritzkerpriset, som brukar kallas ”arkitekturens nobelpris”, instiftades 1979 och delas årligen ut till en nu levande arkitekt som med ”talang, visioner och hängivenhet bidragit till att genom arkitektur gynna mänskligheten”. Rogers är fjärde britt att få utmärkelsen som första gången den delades ut gick till amerikanen Philip Johnson.
Lika som bär ?
Listan på våra internationella förebilder och referenser kunde göras oändligt lång. Och mer om idéer och förebilder i samtida arkitektur vore kanske intressant, men ofta tas det för givet att de referensprojekt som cirkulerar i globala media självklart är just gemensamma referenser och väl kända.
Men den mest intressanta frågan är kanske vad varje betraktare anser vara norm-standard och vad densamma anser unikt-specifikt? Är ett fönsterband eller en faluröd träpanel alltid referenslös medan en svart fasad av skivtäckt plåt alltid är Klockberga? En svängd glasfasad alltid Willis Faber & Dumas?
En följdfråga blir vad vi lär oss av plan- eller bildjämförelser som visar att t ex Loos + Aalto = Siza, Ito + Koolhaas = Sejima eller Rossi + Hertzberger = Herzog & de Meuron. Risken är förstås att vi tvärtemot vår övertygelse omedvetet deltar i en utveckling där värderingen av arkitektoniskt verksamma element som rumssekvenser, skalförskjutningar, rörelse, ljusföring, matrialitet får träda tillbaka för en analys av ytan och bildmässiga likheter…
Bolle Tham, Martin Videgård-Hansson / TVH
Är arkitekter som mästerkockar? Vill de helst inte avslöja recepten till sina framgångar?
I Arkitektur nr 2-2007 när Olof Hultin ”pressar dem på förebilder”, svarar Bolle Tham och Martin Videgård Hansson : ”vi intresserar oss för det arkitektoniskt tydliga, de varierade och projektspecifika uttrycken baserade på arkitektoniskt verksamma element som hos Asplund, Lewerentz, Anshelm, Celsing …”
[Herzog & De Meuron - Tham Videgård Hansson]
Apropå projektspecifika uttryck, skulle man vilja fråga om inte den svartmålade plywoodfasaden på Herzog & De Meurons fotografstudio i Weil am Rhein (1982), har inspirerat dem något i två av deras projekt: Villa K i Stocksund och Kalmar Konstmuseum?
Det skulle också vara intressant att veta om inte SANAA’s fasad för managementskolan i Zollverein (2006), som filtrerar ljuset och utblicken igenom en oregelbunden matris av kvadratiska fönster, har varit en förebild till typhusmodellen AH042 för Arkitekthus?
[SANAA - Tham Videgård Hansson]
Man skulle rent generellt vilja veta om inte idén att bygga en tydlig monolit för Kalmar Konstmuseum, utgår från samma princip som några andra europeiska projekt - att komplettera en befintlig kontext med en väldigt tydlig volym - som t.ex. Zumthors konstmuseum i Bregenz (1997) och Mansilla & Tunóns Provinsmuseum i Zamora (1996), med djupt inskurna lanterniner inne i volymen.
[Mansilla& Tunón + lanterniner i Zamora - TVH]
Tham & Videgård Hansson arkitekter har en så spännande produktion att den korta artikeln som beskriver kontoret, deras lokal och klädsel, tyvärr är lite tunn och otillfredsställande.
Med andra ord, en djupare och bredare diskussion med ett av de bästa unga arkitektkontoren skulle kanske ha lyft arkitekturdebatten i Sverige ett steg framåt.
Det är väldigt synd att förebilder och referenser inom arkitektur ofta leder till en onyanserad debatt där man oreflekterat hyllar vissa arkitekter som helt nytänkande eller hänger ut andra för plagiat (som i TV-programmet Bästa Formen t.ex.). Det är kanske därför arkitekter tänker till två gånger innan de avslöjar alla ingredienser i sina projekt.
Detta leder ofta till politiskt korrekta svar som hyllar den svenska arkitekturtraditionen genom t.ex. Asplund, Lewerentz, Anshelm och Celsing. Det är säkert sant i Tham & Videgård Hansson arkitekters fall, men man skulle verkligen vilja veta om de inte också har andra förebilder utanför riksgränsen?
Det är kanske fult att titta utanför Sverige?
Sébastien Corbari
SC jobbar på Grad Arkitekter
Ingen har väl missat att Göran Perssons mediala farväl de sista tio dagarna. En av höjdpunkterna i det sista programmet är besöket vid villa- eller herrgårdsbygget där Görans brors byggföretag har kommit halvvägs. Arkitektonisk lyteskomik.
Del 4:8 - Om husbygget (3 min)
"Vi har haft väldigt svårt, både Anitra och jag, liksom att ta till oss att det här är på riktigt. En mycket konstig känsla faktiskt. Jag trodde inte att det skulle bli av. Nu får vi nypa oss i armen, och säga det håller nog på att hända. Det blir snyggt, det blir jättefint det här." (November 2005)
Finns att se --> här.
Allas favoritteoretiker Reyner Banham i en 52 min lång BBC-dokumentär från 1972. [via Strange Harvest]
Medan tyskarna lät Ludwig Mies van der Rohe rita deras Barcelonapaviljong, kontrakterade Sverige Peder Clason (ja, son till Isak Gustaf Clason) att gestalta den svenska paviljongen till världsutställningen på Montjuic i Barcelona 1929. Efter utställningen hamnade paviljongen (som inte bara bestod av det fyrliknande tornet) 1931 i Berga, trots namnet, en liten stad i Pyrenéerna där den fungerade som flickskola fram till Francos trupper tog över den och började använde den som kasern. Träbyggnaden från Örbyhus Ångsåg i Tierp stod i Berga tills på 60-talet och förfallet satt in. Clasons paviljong revs. Men sedan länge finns den något bizarra ambitionen att rekonstruera barcelonapaviljongen i Berga - läs mer >>> här.
Regeringen har i dag alldeles nyss fattat beslut om sju nya statliga byggnadsminnen:
• Länsfängelset i Gävle, 1847-1986, ett av de äldsta cellfängelserna i Sverige och samtidigt ett av de mest välbevarade s.k. T-fängelserna.
• F.d. tygstationen i Boden, 1906, ”vapenvårdare” för förbanden vid Bodens fästning.
• Ställverket vid Brunflo station, tidigt 1900-tal (redan minnesmärkta Stationshuset får sällskap).
• Delar av Malmbanan (tranformatorstationerna i Torneträsk och Vassijaure, omformarstationen vid Stenbacken station, delar av Kaisepakte och Koppråsens stationer och banvaktstugorna i Kaisaniemi, Solbacken och Tornehamn).
• Delar av Eslövs station (gångtunnel, en trappöverbyggnad och perrongtaket; stationsbyggnaden har redan skydd).
• Perrongtaket vid Flens station (stationsbyggnaden är redan byggnadsminne).
• Järnvägsbron vid Sikfors, 1910-tal, en av landets mest spännande järnvägsbroar.
Inlägg
Alla kommentarer
