Arkitekturskolan brann
Arkitekturskolan i Stockholm brann men brann inte upp. I nedre ateljén 7:10 på onsdag morgon larmade en automatisk brandvarnar räddningstjänsten. Branden slukade under dagen hela lågdelen - nedre ateljén, verkstad, samt en helt ny digital verkstad - kröp under koppartacket och hann en bit upp på fasaden innan den släcktes totalt. Ritsalar, kontor, bibliotek samt Sandell-Sandberg kontor (i huset sedan ett par år) blev i huvudsak bara rök- och något vattenskadade. Mest överraskande på onsdagen att DN redan vid lunchtid började spekulera om Gunnar Henrikssons A-Hus från 1971 kanske skulle rivas nu. Projektet presenterades i Arkitektur, nr 9, 1971, sid. 10-16.
Inlägg
24 kommentarer:
Händerna på (koppar)tacket!
Du menar typ att det var någon som inte hade händerna på(täcket)?
Man kan ju tänka sig som orsak frustration över ett kritiserat projekt. Mest förvånande är ju att skolan inte brunnit för länge sedan. Jag tänker då inte på alla de som blivit nedsablade vid kritikerna, men på alla pappershögar och pizzakartonger - en mixtur av närmast självantändande karaktär...
Arkitekterna måste ubildas i en avskyvärd byggnad av samma skäl Pentagon måste ha utsikt över en krigskyrkogård. Jerker Söderlind (Newsmill) sammanfattar det klockrent:
"Jag trodde att skolan utformats som en åskådlig provkarta på alla misstag en arkitekt kan begå, som en uppmaning till eftertanke. Några av de saker jag lärde mig, av själva huset alltså, är att det är bra med tydliga entréer och livfulla bottenvåningar, att inte göra platta tak eftersom sådana ofta läcker, att helvita golv är opraktiska eftersom all smuts syns och att det är praktiskt med väggar mellan olika aktiviteter."
Jerker Söderlind är ett intellekt-hygieniskt problem för arkitektkåren. Han är arkitekturens populist - dess Mogens Glistrup, Pia Kjaersgaard, Jimmie Åkesson dess Timo Soini. Att göra sig poänger på att Kulturhuset är fult eller att det vita klinkret i Arkitekturskolan smutsas förtar givetvis inte en centimeter av vare sig Peter Celsings eller John Olssons(den verklige konstnären bakom KTH-Arkitektur) konstnärsskap. JS vet hur man spelar på de imbicillaste av fördomar och de primitivaste av oreflekterade spassmer hos de sämsta av debattörerna till vilka han bör räknas själv dessutom. "It takes one to know one" som det heter. Jerker kan ta sig i brasan och de träd av vars papper som hans avhandlingar och annat trams någonsin tryckts på borde aldrig ha avverkats. Frid över hans minne! Åhå - han lever. Inte stor skillnad. Han gör knappast en fluga förnär längre..
Anonym 2011-05-08 22:38: Jag hittar inte Söderlinds kritik av Kulturhuset i det refererade debattinlägget - kan du hänvisa mig vidare?
Över huvud taget låter det olikt den Jerker Söderlind jag känner att kritisera Kulturhuset - det är inte den sortens byggnad som genom sin utformning och sin funktion bidrar till otrivsel i omgivningen och försvårar eller omöjliggör uppkomsten av ett stadsliv (till skillnad från t.ex. nya riksbankshuset). Söderlind brukar göra en klar åtskillnad mellan arkitektur och stadsplanering.
Du missar poängen. Så vitt jag känner Söderlind - och det är ganska så väl - så skulle han inte tveka att ge sig på Kulturhuset en sekund. Platt tak, otydliga entréer - han hade säkert kunnat hitta på mer (det nuvarande fula röda taket över huvudentrén hade han säkert gillat, men det är ju inte Celsing utan Per Kallstenius kompis Lars Wester(vem nu det är)).
Arkitekturskolan är enkel att kritisera, det vet alla. Liksom att många håller reda på att garaget i dess bottenvåning inte var något som arkitekterna önskade sig utan något de blev påtvingade. Det är detta slags förbiseende av de verkliga omständigheterna som kännetecknar den Söderlindska argumentationen. Hans argumentation håller samman - det gör även Sverigedemokraternas. Det är utgångspunkterna och det mediokra förarbetet som är problemet. Ambitionen saknas att se det vi brukar benämna verkligheten. Vad som ser ut som vetenskap eller argumentering är i själva verket förenklingar och polemisk framställning - eller mer vardagligt uttryckt: populism.
De stora genierna jobbar nattetid ser jag, om det "intellekt-hygieniska" problemet som inte gör en fluga förnär. Imponerande!
Underbart att se hur populismen inom arkitekturen demonteras, inte helt utan underhållningsvärde. Yimby, Söderlind, Jörnmark, Isitt et al har förpestat debattklimatet länge nog. Får vi en vändpunkt här?
För mig var ändå valet 2010 ögonöppnaren. Då såg jag tidens typiska populism i vitögat och lärde mig känna igen den. Tack Jimmie Åkesson (och även Lars Ohly)! Efter det har jag mycket lättare att navigera i debattlandskapet.
Vi blir aldrig av med Södermark, Jörnlind, Mark Ohly, Åkesson mfl. Men så ska det vara - demokratins bakgrundsbrus.
Ja visst är det skönt att kunna luta sig tillbaka i sin världsvant blaserade insikt om det oundvikliga i "demokratins bakgrundsbrus". Och samtidigt, vilken utmärkt ursäkt för att inte anstränga sig mer än så. Så osannolikt arkitektigt ...
Anonym 2011-05-09 21:46:
Spelar det någon roll vem som föreslog garaget i bottenvåningen? Det är väl inte mindre dumt för det?
Att försvara en dålig lösning genom att hänvisa till kompromisser påtvingade utifrån är rationellt endast för den ansvariga arkitekten, så att denna ska kunna skylla ifrån sig. För övriga är det rätt ointressant vems goda föresatser som kantade vägen till helvetet.
Anonym 2011-05-10 14:35:
Populisterna Hatz, Hagander, Andersson och Bedoire ångar på: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ur-eld-i-aska-nu-kan-stockholms-mest-hatade-hus-fa-ett-nytt-ansikte
_Här_, i betydelsen "kommentarsfältet på Arktekturs blogg", tror jag inte att någon vändpunkt har nåtts.
Du är patetisk, JAN. DN-debattörerna är inte populister, det måste man vara populist för att tycka. Hatz et al är kloka och balanserade och manar till eftertanke och klokhet, det kan varje intellektuellt hederlig människa se.
Med alla de brister som Arkitekturs blogg har, så måste man ändå tillstå att HÄR har ändå inte populismen fått fäste. Gardebring har försökt höja rösten, men snart lommat iväg. Jörnmark fick sig en lärd avhyvling och drog tillbaka glaskäken. Söderlind har lyckligtvis inte hittat hit.
Jag kan inte se något annat fora där Söderlind et al fått en sån vass, snygg och rolig kritik som ovan. Det finns hopp om svensk arkitektur!
Anonym 2011-05-11 15:47:
Har man inga argument kan man ju alltid ta till personangrepp och härskartekniker. Som vanligt, här i Arkitekturs bloggs kommentarsfält, där få någonsin är intresserade av att föra en saklig diskussion, att bemöta någon annans påståenden eller att själv bli bemött. (Det var väl därför Hallemar delade ut beröm för en sällsynt civiliserad replikväxling i kommentarerna till "Sven-Harry har en plan".)
Några inlägg upp konstaterades, utan argument, att kritik mot arkitekturskolans utseende är populism - den logiska följden av detta är att Bedoire et al, som ju verkligen inte skräder orden i sin beskrivning av byggnaden, är populister. Är de inte de så faller givetvis påståendet. För den här diskussionen handlar väl om arkitekturskolan?
Nej, här i Arkitekturs bloggs kommentarsfält har populismen aldrig fått fäste. Här är det mest det bittra gnället och de anonyma påhoppen - inte sällan skrivna sena fredag- och lördagkvällar - på allt och alla, inklusive namngivna arkitekter, som fått fäste. Det avskräcker inte bara populisterna från att kommentera, det avskräcker de flesta.
Hallemar tog snabbt klivet från reporter på lilla Arkitekten till - GUD!!!(mer eller mindre - JAN hänvisar till något omdöme som fällts i någon debatt här på bloggen som om den definitiva sanningen om det mesta därmed beseglats). Tilltalande tanke. Själv föreställde jag mig alltid gud som liten sittandes på ett moln med en pipa i munnen - piprökare alltså. Men han kan tänkas se ut som Hallemar - fullt tänkbart faktiskt.
Hur arkitektskolans byggnad kan reta upp någon (vid namn JAN eller annan) övergår närmast mitt förstånd. Men en genre jag har svårt att se tillsammans med just det huset är den här Odd Nerdrum-grejen. "Fyra nyanser av brunt" visades i somras på Ordrupgaard i somras. Den bruna pesten har fått fäste även i Danmark. Här i svealand har vi sett utställningar och debatter men ännu inga riktiga symptom. Men Jörnmark, JAN(vem det nu är) och Söderlind tycker säkert bäst om konst som man 'vet vad det föreställer'. Och ogillar arkitekturskolan. Intressant motsatspar - brun konst och grå arkitektur!!!
Bra inlägg: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ur-eld-i-aska-nu-kan-stockholms-mest-hatade-hus-fa-ett-nytt-ansikte
Givetvis ska Arkitektur vara kvar på Karlavägen - en värdig adress!
Du är förvirrad, JAN.
Kritik av Arkitekturskolan är inte populism. Den populistiska kritiken av Arkitekturskolan är populism. Den nyanserade och lärda kritiken av Arkitekturskolan (ex Andersson et al) är nyanserad och lärd kritik.
Den här diskussionen handlar inte om Arkitekturskolan och är inte "en saklig diskussion". Den handlar om mycket viktigare saker och är mycket mer komplex och motsägelsefull än så.
Nu är det fredag och då ska vi vara glada o sociala. Inte bittra och ryggradslösa.
Jag tackar JAN för ett bra inlägg och redaktionen för att ni rensade lite i tramset. Översittarfasoner är varken trevligt eller kreativt.
Jag är lekman i ämnet som diskuterats men är inte Arkitektskolan lite som punkmusiken? Viktig del av historien men jävligt tråkig.
Och om någon lärd intellektuell vill avrätta mej så gör det mellan två par ögon.
Hur kan det komma sig att två av kommentarerna ovan togs bort i efterhand?
Skulle vara intressant att höra en motivering och en antydan till policy för dessa frågor.
Jerker Söderlind har många kloka tankar. Han har övertygat mig, det är dags att skolan rivs och ersätts med något bättre. Man behöver inte riva heller, det kan räcka med att göra om fasaderna så att de passar ihop med de stiliga husen intill.
Visst Mats Löf - säkert är du en så viktig person att någon intelligent varelse vill göra sig olycklig på att citat(observera bloggeredaktionen - citat) "avrätta" dig.
Förfärligt trist att en lovande diskussion utmynnade i censur av triviala synpunkter till förmån för tramsiga spekulationer om vad Gunnar Henrikssons och John Ohlssons arkitektur i KTH-A-byggnaden handlar om. Det finns faktiskt kunskap i dag om sextio- och sjuttiotalets arkitektur. Det är inget som Mats Löf eller vad han heter behöver vimsa eller fantisera pojkrumsfantasier om. Vi vet ganska säkert i dag hur den här tiden/genren/objektet ska värderas och rimligheten i att det också bevaras. Det borde Arkitekturredaktionen vara seriösa nog att verka för även här i debatten på bloggen.
ah, arkitekturskolan är väl mer krautrock än punk.... stelbent och väldigt vit funk i grunden och så svischande regngrå moog-slingor ovanpå -underbart.
Nu blev det ännu mer förvirrat. En av de tidigare publicerade och sedan borttagna kommentarerna kom återigen tillbaka, dock inte den andra som rönte samma inledande öde... Vad håller ni på med?
Har redaktionen något att säga?
Här har inga kommentarer har raderats i efterhand. Däremot hinner vi inte godkänna kommentarer direkt, därför kan det dröja en stund innan kommentarer publiceras.
Ja men krautrock svänger ju! Kanske denna knytnäve mot borgerligheten gör det också. Hur som helst. Säkert värd att bevara. Jag har som sagt ingen kompetens i ämnet och definitivt inga beslutsmandat i frågan. Jag önskar alla som brinner för bevarandet lycka till! Även du arga anonym.
Krautrock är en av de bredaste genrerna i musikhistorien. Det enda gemensamma för banden som ryms inom den är att de är tyska och (oftast) varit aktiva sedan 70-talet. Popol Vuh kan inte jämföras med Amon Düül 2 på något meningsfullt sätt, Ton Steine Scherben inte med tidiga Kraftwerk. Detta om detta.
Det var roande att läsa inläggen ovan. Ett förslag i all blygsamhet: Återuppbygg huset men med samma funktion som det som tidigare stod på platsen, fängelse. Fyll cellerna med populister och andra oliktänkande och släpp inte ut dem förrän Stockholmssyndromet slagit till och alla blivit lika emotionellt fästa vid byggnaden som de som studerat där.
Skicka en kommentar