Arkitektur nr 3 - Ledare: Folkhemmets återkomst

Ledaren för nya numret finns här >>> PDF.

Arkitektur nr 3

Kort om arkitektur/architecture in short
Att lämna Fagersta – Bosse Bergmans samlade texter. Lars Marcus about the work of urban historian Bosse Bergman.
Pro bono – det tysta alternativet till stjärnarkitekturen. Rebecka Gordan reflects on an increasing interest in pro bono architecture.
Inte bara förtätning: Den globala trädgården. Claes Caldenby reads three new books and discovers a growing interest in urban agriculture.
Färre besökare men hejdlöst idéflöde på MIPIM i Cannes. Andreas Fries reports from the MIPIM fair in Cannes.

Ny arkitektur/New Architecture
Fem nya projekt presenteras: H+ i Helsingborg av Helsingborgs stad, No Picnic i Stockholm av Elding Oscarson, Västra hamnens skola i Malmö av HMXW arkitekter, Svensk Handels hus i Stockholm av Bergkrantz Arkitekter och Hus N i Växjö nav Henrik Jais-Nielsen Mats White Arkitekter.

Arenaintervju: Olof Hultin/Interview with Olof Hultin
Olof Hultin lämnar över. Efter drygt två decennier som chefredaktör för Arkitektur går Olof Hultin i pension.

Centrala Stadsbyggen/City Planning
Jernhusens stora planer. Dan Hallemar har tittat närmare på tre pågående projekt kring Centralstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dan Hallemar about the state-owned commercial real estate developer Jernhusen.

PS: debatt, recensioner, kolumn/PS: Debate, Reviews, Column
En process i fel ordning. Alexis Pontvik kritiserar stadsbyggnadskontorets förslag till ny bebyggelse på Albano-området i Stockholm.
3 nya böcker recenseras. Rum och ansvar, No Room to Move och In favour of public space.
Arkitekturens 30-årskris. Anders Bodin om åldrandets problem.
Sist men inte minst. Hört på bloggen.

Rem Koolhaas/OMA:s refuserade förslag till hus i Stockholm

I höstas skrev vi att Jernhusen och Stockholms stad inbjudit tre stjärnarkitektkontor att rita på ett nytt hus för Citybanan snett emot entrén till centralstationen. På platsen där den nuvarande Hotel Continental ligger. I det nya numret av Arkitektur visar vi bilderna på arkitektkontoret OMA:s förslag, som Jernhusen och staden pekade ut som det bästa (ovan, klicka för större bilder). Förslagets höjd, 69 meter, gjorde dock att politikerna i stadshuset inte kunde godkänna det.

Förslaget var ett resultat av ett parallellt uppdrag som Jernhusen gett åt tre arkitektkontor våren 2010: Snøhetta, Foreign Office Architecture och OMA. I den processen hade Jernhusen med sig stadsbyggnadskontoret i en bedömningsgrupp tillsammans med Jernhusens ledningsgrupp. Gert Wingårdh och Bjarke Ingels deltog också som experter. Uppdraget var att rita två förslag, ett på 100–150 meter och ett på 50–70 meter. Båda förslagen skulle vara ”en attraktiv byggnad, världsklassarkitektur, hög hållbarhet gällande energi, ett landmärke som skulle förstärka stadsmiljön och manifestera stationen samt ett genomförbart projekt”.

OMA:s vinnande förslag var en delvis offentlig byggnad, med ett pendlar- och människoflöde upp genom hela huset ända upp på takterrassen (det röda flödet i sektionen ovan). En byggnad, som enligt OMA:s analys, låg på gränsen mellan det gamla och det nya Klara och därför kunde gestalta denna gräns med en högre höjd, men också som en sorts funktionell brygga mellan 1960- och 70-talscity och det nya stationsområdet och det planerade Västra city. .

Under våren och sommaren pågick processen. I augusti 2010 gjordes en avstämning. Projektet uppfattades av både stadsbyggnadskontoret och Jernhusen som politiskt förankrat. Inte minst vad gäller den känsliga frågan om höjd i riksintresset Stockholms stad. I november 2011 förordade bedömningsgruppen OMA:s förslag. Jernhusens ledning fattade sedan det officiella beslutet. Det statligt ägda fastighetsbolaget lade fram saken för Stockholms politiker. Och fick nej.

Det var politiskt omöjligt att på den här platsen ens driva ett förslag på ett 69 meter högt hus till ett start-pm från stadsbyggnadskontoret. Projektet hade fram till valet haft en politisk förankring, men efter valet fanns den inte längre.
– Det finns inte politiskt stöd för den höjden, säger stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius till Arkitektur.

Nedan nuvarande Scandic Continental.

Vasamuseet byggs till

Vasamuseet får en tillbyggnad. Tillbyggnaden ritas av ursprungsarkitekterna Göran Månsson och Marianne Dahlbäck tillsammans med Berg Arkitektkontor. Vasamuseet invigdes 1990 och blev snabbt en av den svenska postmoderna arkitekturens mest uppmärksammade verk. När byggnaden presenterades i tidskriften Arkitektur (8/1990) blev den kallad "ett mästerverk" och presenterades på 35 sidor.

Tillbyggnaden lägger sig nära marken och blir i stort sett osynlig från vattnet, "en mer lågmäld form", som Ulf Tomner på Statens Fastighetsverk uttrycker det. Projektledaren på Statens Fastighetsverk Vanja Knocke menar att "det varit viktigt att hålla nere den synliga volymen på tillbyggnaden, liksom att välja färger som smälter in. Med sin långsträckta fasad i rött och svart bildar tillbyggnaden en lugn fond i Galärparkens öppna landskapsrum".

Det låter klokt. Även om det kanske också sätter fart på stockholmsdebatten om att nya byggnader måste synas. Kanske kommer Vasamuseets tillbyggnad, i den bästa av världar, visa att det inte är synligheten det kommer an på.

När Sven Danielsson blev aktuell igen

Känner ni till arkitekten Sven Danielsson? En sökning i tidskriften Arkitekturs arkiv gav inget svar. Det är han som sitter på bilden överst, framför Vattenfalls huvudkontor i Råcksta, Stockholm, som han ritade. Färdigställt 1964. Det gjorde honom aktuell när Vattenfall för ett tag sedan bestämde sig för att lämna det och flytta till Solna, till den nya arenastaden som växer upp kring den nya nationalarenan. Vattenfalls gamla huvudkontor, som ägs av Svea Fastigheter, på 80 000 kvadratmeter ska bli 1500 nya lägenheter.

Möjligen blir han än mer aktuell nu igen när Vattenfallschefernas bonusar började dugga tätt i media. Det illustreras nämligen alltid med den stora kolossen i Råcksta. Som bild av en koloss (bonus, boss etc) är den ju utmärkt. Se bild på den nya föreslagna vattenfallbyggnaden i Solna av Archus arkitekter nedan. Olika tider, olika ideal. Vad den gör med bonuskulturen, elelr bilden av bonuskulturen, återstår väl att se.

Sven Danielsson blev också aktuell efter skalvet och efter efterskalven i Japan, när kärnkraftsdebatten tog fart igen. Han var nämligen chefsarkitekt på Vattenfall när de två första reaktorerna i Forsmark, de med de bruna ränderna ritades (Forsmark 1, bild ovan, han ritade dem tillsammans med Fritz Lange). Hur är det med ränderna på kärnkraftverk? Fanns de innan dess? Någon som vet?

Nu ska Vattenfalls kontor i Råcksta tömmas och bli bostäder. Runtomkring ska en hollandsinspirerade småstad, Vällingby parkstad, växa upp. Se bild nederst. Också här är det Svea Fastigheter som är markägare. HMXV arkitekter är med i planeringen.

Vilket håll kärnkraftverken i Forsmark ska är en fråga under uppsegling. Men någon parkstad blir kanske inte aktuellt om de skulle skrotas.

Vattenfalls nya buvudkontor i Solna

Vällingby parkstad så som den presenteras på hemsidan, klicka för större bild. Mitt i parkstaden Vattenfalls gamla kontor (jämför bilden nedan)

Zumthor + Oudulf i årets Serpentine pavilion

Arkitekten Peter Zumthor plockar med sig det holländska blom-geniet Piet Oudulf i sitt Serpentine Pavilion-projekt i London i sommar. Idag presenterade han de första renderingarna av projektet.

Oudulf har lämnat spår i Sverige i Enköpings stora parksatsningar (Drömparken). Enligt Piet Oudulf var parken i Enköping sedan förebild när han samarbetade med den amerikanska landskapsarkitekten Kathryn Gustafson i arbetet med den makalösa Millennium Park i Chicago, där Oudulf stod för blomsterplanteringarna i den del som kallas Lurie park.

När Zumthor nu plockar upp Oudulf blir det ännu ett bevis på hur arkitekturen och landskapsarkitekturen längtar tillbaka till blomsterprakten. Zumthors byggnad är, säger han, bara "en bakgrund till ljuset och blomsterprakten, som är projektets hjärta och fokus". Paviljongen ska enligt honom själv "hjälpa besökarna att koppla av, se sig omkring och sedan, kanske börja prata igen – eller inte". En trädgård för utbrända är alltså årets Serpentin-paviljong. Arkitekturen blir blott en kruka. Om än en snygg förmodligen.