Arkitekturfilmfestival i Lund

På Skissernas museum och biografen Kino i Lund startar den första september en två veckor lång arkitekturfilmfestival. Man visar en hel del spelfilmer med mer eller mindre tydliga kopplingar till arkitektur, men ännu intressantare är kanske dokumentärserien. Här finns bland annat "Last call for planet earth", där "12 arkitekter från hela världen ger sin syn på vad en ekologiskt hållbar arkitektur kan innebära och hur de tolkat uppgiften i några av sina verk", liksom "Leben in der stadt von Morgen" om "stadsdelen Hansaviertel, som invigdes år 1957, bokstavligen på ruinerna av det krigsskadade Berlin. Om visionerna hos arkitekterna – bland dem Oscar Niemeyer, Alvar Aalto, Walter Gropius, Jaenecke & Samuelson". Bland dokumentärerna märks också "Sketches of Frank Gehry" och "Koolhaas Houselife" (bilden).

Bok om Bengt Lindroos nominerad till designpris

Arkitektur förlags bok "Att vara arkitekt kan vara att…" har nominerats till slutomröstning i Svenska Designpriset 2009 i kategorin »Redaktionellt: Bok«! Det är Batteri Kommunikation och Cap & Design som delar ut medaljer i både guld och silver till föredömlig grafisk design. Formgivarna till den redan mycket uppmärksammade boken är Ilkka Isaksson och Igor Isaksson/MU AB. Designpriset har en professionell jury, som bedömt alla bidrag och gjort nomineringarna. Och nu kan den som vill utse sin favorit – »folkets röst« har 50 % och juryn 50 %. Gå in och rösta HÄR, till och med 6 september. Vinnarna presenteras 8 oktober vid en ceremoni på Moderna Museet.

Beställ boken på arkitektur.se

Naturum i England

När Charles Barclays Kielder obsevatorium stod färdigt vände många blicken mot Kielder Water & Forest Park i Northumberland i nordöstra England. Nu har det 15 år långa arkitekturprogrammet resulterat i ytterligare sex vindskydd runt en sjö av bland andra Adjaye Associates och Studio Weave (bl a Robins hut, bilden). Tidigare finns här också James Turrells Skyscape och Softrooms Belvedere.

Surrealistisk bollplan i Malmö

I Kroksbäcksparken i Malmö invigdes i helgen konstnären Johan Ströms "Puckelbollplan", ett mints sagt interaktivt konstverk. Johan Ström vill med denna till synes Dalí-inspirerade plan hävda livets slumpmässighet. Planen är en del i Malmö stads satsning på spontanidrott. Kanske också en satsning på vardagssurrealism.

Helgläsning

Läs om Maya Lins projekt för Museum for Chines in America i New York Magazine.

Och Jonathan Glancys kommentar till Prins Charles och stildebatten i England i The Guardian: "all this chatter takes us back 25 years", skriver han bland annat.

Läs om den nya amerikanska drömmen och städerna som dess drivkraft i GOOD Magazine.

Och börja läsa den intressanta debatten om framtidens bibliotek baklänges med Andrzej Tichys avslutande inlägg i dagens Sydsvenskan.

Och något äldre, New York Magazine igen, om alla de nedlagda Gehryprojekten i det stora äpplet.

Och BBC rapporterar om hur lokaliseringsprogram eller spyware i mobiler kan bli stadsbyggnadsverktyg: "City planners approached us because they wanted to know how people were using urban infrastructure. We can give them some real insight with the idea of helping them build a better city that reflects people's actual behaviour."

Bilden är från den svenska filmen "Man tänker sitt", premiär idag. Miljöbilderna ser ut som en poetisk Lars Tunbjörk.

Shortlist för World Architecture festival

I dagarna presenterades de nominerade till den stora arkitekturfestivalen World Architecture Festval i Barcelona 4-6 november. Fem svenska projekt är utvalda i de olika kategorierna:

Restaurant Tusen. Murman Arkitekter (kategorin Holiday)
Vällingby City. White arkitekter (New and Old)
Tygverkstaden, Visby. Johan Celsing Arkitektkontor (Office). Bilden.
Kosterhavet Visitors Centre. White arkitekter (Future projects, cultural)
SMoT (Smålands Musik och Teater). Wingårdh Arkitektkontor (Future projects, cultural)
Kuggen. Wingårdh Arkitektkontor (Future projects, commercial)

Tidskriften Arkitektur är mediapartner i WAF och som sådan deltar redaktionen i juryarbetet.

Stadsbyggnadsvision som gåva från Ax:son Johnson

I en reklamskrift för Väsby Kommun som delades ut med morgontidningarna i Stockholm idag kan man läsa att Ax:son Johnsonstiftelsen "i gåva lämnat ett förslag hur Väsby kan göra en resa från förort till stad". Skisserna presenterades av Peter Elmlund på Ax:son Johnsonstiftelsens projekt Urban City Research och är gjorda av arkitekterna Torbjörn Einarsson och Kjell Forshed. I Dagens Nyheter kan man läsa att "i Johnsonstiftelsens vision byggs 3000 nya bostäder i centrala Väsby".

Intressant, en privat stiftelse som ger bort stadsbyggnadsidéer till förortskommuner. Ax:son Johnsonstiftelsens ändamål är enligt stadgarna att "inom Sverige allmänt främja vetenskaplig forskning". Men stiftelsen har länge också varit en aktiv deltagare i samhällslivet. En tidskrift och tv-program finns också i utbudet. Och nu alltså också konkret stadsbyggande.

Mer om gåvan här.

I väntan på take-off en godbit ur vårt arkiv

Han Fuglesang väntar fortfarande. Om ni gör det också så kan ni så länge få en godbit ur tidskriften Arkitekturs arkiv. Här är alltså vad de svenska arkitekterna läste när Neil Armstrong landade på månen i juli 1969. Ett helt nummer om parker, landskap och trädgårdar. Med det här uppslaget från Gunnar Martinssons gårdsplanering i Kungshamra, "studentstaden i Solna". Klicka på bilden för större version.

Stirlingprisnomineringar

Lite sent, men ändå. Riba har nominerat sex projekt till årets Stirlingpris. "Trist lista" konstaterar Architects Journals Kieran Long och hoppas på sin favorit Tony Fretton Architects Fuglesang Konstmuseum (bilden) på Lolland som vinnare. Den ligger också bäst till hos bookmakers med 3:1. Två av nomineringarna har tillfallit 2006 års vinnare Rogers Stirk Harbour + Partners. Kanske för plåstra om Sir Rogers för de smällar han fått av Prins Charles för sitt höghusprojekt i Chelsea Barracks under våren, som ledde till att kungafamiljen i Quatar skickade projektet in i byrålådan igen. Stirlingpriset delas ut den 17 oktober.

Flygande matta på resande fot

I sommar har den flygande gräsmattan "Flying Grass Carpet" rest runt i Europa. Skapad av holländska ID Eddy och HUNK-design är det en sorts kringresande offentlig plats. Konceptet är en mönstrad konstgräsmatta med olika konstgrästyper "som flyger från plats till plats, stannar en kort stund, och när den väl landat fungerar som en offentlig park". En snygg blandning av eventkultur, gatukonst och tillfällig intervention.

Här har mattan landat i Berlin:

Boktipset

I dagarna utkommer den polska författarinan Magdalena Tullis bok "Drömmar och stenar" på svenska (Symposion). En bok om staden Warszawa, dess återupbyggnad. "En litet ovan och därför suggestiv synvinkel på stadsbyggnadskonst", skrev Lennart Bromander i Aftonbladet. 110 sidor, perfekt för en helg.

Knut Hamsun Center av Steven Holl invigt

Den 4 augusti invigdes Steven Holl Knut Hamsun Center i Hamarøy, Norge, i närheten av Hamsuns uppväxtplats. Museet har varit mycket omdiskuterat. De första skisserna visades upp för tretton år sedan.

Bygget har sedan dess legat på olika platser och en del av diskussionen har förstås gällt Knut Hamsuns koppling till nazismen. Hamsun var författaren som havererade politiskt och skänkte sin nobelplakett till Goebbles eftersom han menade att Nobel instiftat priset för att belöna "idealistisk" diktning, och ingen hade diktat så idealistiskt gott som Goebbles, menade Hamsun.

Steven Holl har själv sagt att "“I think that all those things, good and bad, can be shown in a museum dedicated to the life of one person. You can include that stain in the exhibitions. Life isn’t all clean. It has some messy corners”."

Träexteriören i Stven Holls bygnad säger sig ha hämtat inspiration från norska stavkyrkor och konceptet har Holl kallat "byggnaden som kropp".

Enligt den nosrska tidningen Morgenbladet har centret i alla fall lett till en "Deadwood-aktig optimism på Hamarøy", guldgrävare vittrar morgonluft, hotellnätter, turisminkomster vankas i Norges mest glesbefokade landsända.

Hornsgatan – en bitter stadsbyggnadsroman?

Idag utkommer Ernst Brunners roman "Hornsgatan" om just Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, även om Brunner bekvämt nog utesluter den tredjedel av gatan som försvinner ner mot Hornstull eftersom den delen är "värd att omnämna bara genom sin extrema fulhet".

Hornsgatan är ingen duvunge i litterära sammanhang, såväl stora delar av Stieg Larssons millenniumtrilogi som Klas Östergrens "Gentlemen" utspelar sig på denna södermalms enda paradgata. Carl Johan de Geer och Jan Lööf har också skildrat gatan i den oförglömliga barnboken "Örnis bilar". Flera av Ulf Lundells senaste romaner utspelar sig här. Brunners granne Björn Ranelid skrev också en bok om den intilliggande Götgatan för några par år sedan. Välbesökta kvarter i litterära sammanhang sålunda. Brunners bok är en sorts uppföljare till boken om den mer lugubra gatan Kocksgatan (1992).

Brunners "Hornsgatan" kan nog läsas som en sorts stadsbyggnadsbok med förankring hos de människor som korsar dess spår. En av dessa är den ilskne konstnären Dressler.

I Dagens Nyheter skriver Dan Jönsson att "hade det inte varit för denne Dressler tror jag ”Hornsgatan” kunde ha blivit ännu en storartad Stockholmsroman. Men Dressler får inte måla sina extatiska dukar i fred. Som alla sanna konstnärer är han förföljd av halvfigurerna i Stockholms queera kultur­etablissemang, där det fjäskas för klottervandaler och vars manliga lakejer tycks ha underkastat sig någon sorts mental kastrering".

En bitter bild av en förändrad stad. En stadsdel som förändrats. Södermalm har under 100 år fått vara hela Sveriges charmiga arbetarstadsdel, från Söderkåkar till Rocky (seriehunden) via Nacka Skoglund och Popsicle. Inte så längre. Förra valet var för första gången de borgerliga i majoritet i riksdagsvalet på Södermalm.

Jens Liljestrand i Sydsvenska Dagbladet ser också en Brunner på jakt efter ett förfall av en plats som inte längre har någon själ: "Den miljö som Brunner nu återkommer till har blivit skitig, äcklig, befolkad av självspäkare, internetryskor, Prideparader, feta. Från berättelsens märkligt reaktionära synvinkel har det naturliga blivit sjukt, det friska förruttnat, frejdigheten en besk grimas. Gårdagens sexgudinnor har blivit fläskiga tanter och hätska feministhäxor."

Lars Gustafsson i Expressen och Gunder Andersson i Aftonbladet är mest positiva, men båda skriver om det apokalyptiska i Brunners stockholmsskildring. Gustafsson skriver: "Vad handlar denna roman om? Apokalyps, skulle jag säga. En värld på väg att störta", Andersson ser en "helvetesvision av en undergångsdömd kultur".

Hela Sveriges Södermalm finns inte längre. Söderkåkarna har sedan länge rasat in.

Bild: Allbert Lindhagens plan för Södermalm, med Hornsgatan i det nordvästra hörnet.

Höstens snackis – en bok om planlagstiftningen?

Höstens snackis i stadsbyggnadssammanhang kan bli den här boken av ekonomhistorikern, fotografen och författaren Jan Jörnmark. "Övergivna planer" är en bok om svensk plan- och bygglagstiftning. Det kanske inte låter som en kioskvältare, men med historia, konkreta exempel, bilder på övergivna platser vid övergivna planprojekt försöker Jörnmark ringa in varför den svenska plan- och bygglagstiftningen är "i behov av en haverikommission" i den lagstiftning som Jörnmark menar präglas av "total planlöshet och slumpmässighet".

Boken ges ut av Fastighetsägarna, som är en "intresse- och branschorganisation som arbetar för en väl fungerande fastighetsmarknad" och "representerar 20 000 medlemmar som äger lokal- och bostadshyreshus, industrifastigheter samt bostadsrättsföreningar". En del i deras opinionsbildande arbete sålunda.

Bild av Jan Jörnmark, från bokens omslag, presenterad på fastighetsägarnas hemsida.

Hyresgäst till Erskins Ark efter tio tomma år

Efter snart tio år får nu Ralph Erskines kontorsbyggnad Arken i London sin första hyresgäst. De 15.000 kvadratmetrarna i huset byggt 1992 har stått tomma sedan 2000.

Om Arken skrev James Pickard i Arkitektur 1/1993 (som då också presenterades som ett hus utan hyresgäster) att den "framstår som en främmande farkost som strandat på västra Londons öde stadslandskap. Olik varje kontorshus i England bär den med sig skandinaviska mönster för arbetsorganisation. Än viktigare är kanske att dess lärorika interiör är formad för att stimulera dem som arbetar här till ett icke-hierarkiskt beteende och motarbeta de mer traditionella och mindre demokratiska arbetsformer som länge varit den brittiska ekonomins olyckliga arv".

Om det var en ovilja att lära som orsakade den långa perioden av tomma lokaler vet man inte, men arkitekturguiden galinsky.com karakteriserar huset som "ett kontors koncept så upplyst att det får kämpa för att vara en del i den verkliga världen, rörelsemönstren och de gemensamma utrymmena är fantastiska, men på bekostnad av ett stort slöseri med utrymme i mer konventionell mening".

För bra för den här världen. Men från september med det amerikanska medieföretaget Open TV som enda hyresgäst.