Peter Cook i Stockholm
På tisdag kommer Peter Cook till Arkitekturmuseet i Stockholm för en föreläsning (kl. 18; 100 kr.) Här är Thomas Hellquists Arenaintervju med Cook från Arkitektur nr. 3, 2006 >>> [PDF]
söndag, januari 20, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
13 kommentarer:
Kul! Arkitekturs blogg är defenitivt ett tillskott i mediabruset. Lägg gärna ut mer sidor från tidskriften! Däremot borde ni inte publicera egendomliga debatter där folk skriver en massa skit om varandra. Håll fanan lite högre än kvällstidningsnivå!
Ser med spänning fram emot att höra Peter Cook igen! -Inte minst på grund av hans unika perspektiv på svensk och internationell arkitekturutövning.
Ska vi utveckla den svenska arkitekturen finns mycket att göra. En start kunde vara att öppna ett arkitekturbibliotek av klass, t ex som det som finns på Holmen i Köpenhamn eller i Oslo, som Cook nämner i artikeln.
Ett bra bibliotek skulle ge svenska arkitekter möjlighet att sätta sin egna arkitektur i relation till omvärldens. Det ger en fin utblick över det som pågår och möjlighet att förankra det egna arbetet, både historiskt och teoretiskt.
Det ger ett välkommet bidrag till arkitektutbildningen, som det sista decennierna fått omfattande nedskärningar. Det skulle även vara en bra verktyg för unga nystartade kontor, där ekonomin inte ger utrymme för litteraturinköp.
Med det omfattande demokratiska inflyttande svenska medborgare har över byggprocessen ger ett bibliotek den enskilde möjlighet att sätta sig in i de komplexa frågeställningar som man förväntas ta ställning till. Det är förvånande att staten själv inte tillhandahåller bättre information. Sorgligt att infrastrukturministern istället hällre ser ett minskat inflytande för medborgarna.
Det förundrar att sveriges arkitekter inte tar tag i frågan själva eller driver den mot t ex kulturministern. Men just nu är kanske ordet 'bibliotek', av helt andra skäl, är bannlyst i den gamla herrgårn'?
En annan bra sak vore om det fanns ett internetforum för svenska arkitekter att diskutera svensk arkitektur och dess problem och förutsättningar. Debatten som förs i tidskriften Arkitektur och dagspressen behöver verkligen fördjupas fler måste bli delaktiga. Varför inte utnyttja tekniken när möjligheten finns nästan helt gratis?
Klart Palle! Visst behövs en levande debatt. Svenska arkitekter vekar ha retirerat från de flesta samhällspositioner där de behövs.
Men varför inte ha debatten i detta forum? Sörstedt gör ett bra jobb! Det är fantastiskt att Cookintervjun publicerades. Det är lätt att föreställa sig en artikelserie där fler utlänska, erkända arkitekter beskriver sina verk och ger sin syn på svensk arkitektur. Det vore nyttigt för den svenska självuppfattningen om svensk arkitektur beskrevs på samma sätt i Sverige som den gör i övriga Europa. Händer det, vågar jag lova debatt!
Det har funnits ett diskussionsforum på arkitekt.se under ett flertal år. Vad har hänt där? Och här snackar en handfull. Där är bilden av samtiden. Möjligheterna och tekniken finns redan. Arkitekterna saknas.
Jag tycker atat Peter Cook här är väldigt skarp men också lite för generell som problemlösare. Inte för att det han säger är fel men för att dessa problem kräver mer än en abstrakt förklaring såsom: Det finns en stor avsaknad av tänkande formgivare.
Jag är helt enig.. Det finns en rejäl avsaknad av "tänkande formgivare" Frågan är mer, hur får man svenska arkitekter till att begripa vad en tänkande formgivare är?
Han glömmer tyvärr en hel del(han är säkert enig med mej men han tar bara inte upp det i artikeln), av de viktigaste element som utbildningen i sverige borde göra något åt. Även i danska utbildningen finns en del fragment av problematiken, där dock i mindre omfattning. Med andra ord, i dk kan du finna möjligheten att utveckla dej om du är vaken nog.
Vad jag vill komma till är vikten av att under sin utbildning tillägna sig samt utveckla sin egen metod, sina egna verktyg och sitt eget tillvägagångssätt att tillämpa arkitektur. Arkitektur har ett begränsat antal universella verktyg som alla "skall" kunna. Fint, så långt. Problemet är att dessa fyller allt. Man gör projekt efter projekt, så som "man" alltid gjort. Ifrågasättande görs under de premisser som resurser tillåter, dvs nästan ingen alls. Möjligtvis kan elever på 1a och 2dra år, införlivas lite välkomnande när de är manade och hungriga men sen tar det stopp.
Kritiker, lärare tycks inte orka följa upp dessa elevers självständighet. Ifrågasättandet tar överhand och eleverna tvingas bevisa projekters validitet för att försäkra sig om deras kompetens. En kompetens som i sig själv aldrig ifrågasätts.
Om i stället kompetensen som sådan inte vore lika given så kunde ifrågasättandet och kritiken av dessa elevers material vara mkt mer drivande för dem. Processen är megaviktig. Resultat är ändå i verkliga livet något du tvingas att hantera i och med klienters uppdragsgivning.
Problemet i sverige är också att inte ens den icke ifrågasatta kompetensen riktigt existerar. Här är tom det mest konkreta väldigt vagt. Talanger finns det alltid.
för att avsluta; citerar jag följande del av artikeln, detta är också en av följderna till problematiken. Nämligen den förfärligt förvanskade självuppfattningen.
<<(....) Själv
tror jag att svensk arkitektur har vissa
kvaliteter som har att göra med en informell
och lågmäld karaktär som i slutändan
blir en ganska bra miljö för människor
att leva i. Men jag vet att vi har svårt
att få andra att se de kvaliteterna.
Peter Cook: – Jag ser dem inte.
Kejsarens nya kläder borde läsas då Cook här är barnet. Det kan diskuteras ja, men aldrig någonsin motsägas utan självbedrägeri.
Visst saknas arkitekterna - i dubbel bemärkelse! Och visst - i det långa perspektivet är det bästa vi kan göra är att ta arkitektutbildningen på allvar.
Redan idag talar högskoleverket om en fjärde arkitektskola - så många studenter reser till Danmark för att utbildas. Men det vore ett svek att bara hoppas på framtida utlandssvenska arkitekter.
Vi måste sätta den existerande arkitektkårens arbete i ett internationellt perspektiv. Det innebär inte att vi måste överge en svensk särart. Det innebär bara att vi måste höja nivån på våra prestationer och inse att arkitekturen inte uppstår per automatik eller att ritningarna är klara klockan fem.
Ett bibliotek, bättre utbildning, en arkitekturpolicy, byggnader av internationellt erkända arkitekter, kristisk arkitekturjournalistik, livlig debatt - i stort sett allt det som skrämmer svenska arkitekter. Men låt oss nu få all sk*t upp på bordet - så vi kan göra något åt det!
-Swedish architecture is boring boooring BOOOOOOORING!!!
Arkitekt Sir Peter Cook håller föredrag i Arkitekturmuseet i Stockholm. Han beskriver en arkitektur som är förbjuden i Sverige, en samtida byggnad i dialog med sin historiska omgivning. Bakom mig apploderar Skönhetsrådets sekreterare, historikern.
Cook visar ett hus som inget svenskt byggbolag skulle kunna bygga eller en svensk ingengör konstruera. Han poängterar detta för den svenske professorn som sitter i publiken. Publiken apploderar.
Låt gå att Hultin har gjort som det Orwellska Sanningsministeriet och döpt om 'avart' till 'särart'. Men varför apploderar de svenska arkitekterna när någon gör narr av deras arkitektur och går emot allt de står för? Vaför står ingen upp och ställer en kristisk fråga till Cook? Kul att Cook var här. Tråkigt att svenska arkitektkårens adelsmärke är likgiltighet.
Intressant! Vad var Cooks exempel på ett hus inget svenskt byggbolag skulle bygga eller svensk ingenjör konstruera? Hur beskrev han en arkitektur som är förbjuden i Sverige?
Det känns som om svensk arkitektur behöver en ny frontfigur som vågar gå i bräschen för en ny arkitektur i Sverige som både uppskattas av folket och internationellt (ingen lätt uppgift). En stor arkitekt, som får byggbolagen med sig, och som inte viker sig för skönhetsråd och andra konservativa krafter. Detta är kan vara ett sätt att få till stånd en ny utveckling, där andra svenska arkitekter och byggbolag också får möjlighet att använda sin potential. Kan svensk arkitekturutbildning ge oss detta?
Den eran har vi redan haft, Palle. Den brukar kallas rekordåren. Den främsta exponenten för den tiden var miljonprogrammet...
Hej Palle - tack för att du frågar! Cooks konsthall är ett exempel på en arkitektur vi sällan eller aldrig ser i sverige. Med sitt samtida uttryck står den i skarp kontrast till Graz historiska kärna. Byggnadens arkitektur däremot skapar formell dialog med den intilligande kyrkans torn och men landskapets kullar. Fasad/tak indelning ger en samtida parallell till de gamla husens takpannor.
Vill du bygga i sverige / stockholm ska du istället ängna dig åt immitation. Den stora skillnaden mellan Stockholm och Las Vegas är att byggnaderna i Stockholm immiterar varandra, allt ska likna en odefiernad period runt förra sekelskiftet. Det kanske värsta exemplet är St Erik.
Om du kollar i svenska detaljplaner finns ofta matrialitet och taklutningar specificerade så att nutida byggnation ska immitera den gamla. Det kallas för att passa in, men istället för att skapa meningsfulla samband mellan nutid och historia blir konsekvensen upplösning.
Klara används ofta som ett varnande exempel, inte minst av skönhetsrådet. Modernismen var ju avvog mot historien - men är själv historia idag. Det är sorgligt att svenskar uppfattar modernismen (eller den svenska varianten, funktionalismen) som det samtida alternativet.
Visst vore det skönt med en stark man som städade upp i arkitektursverige. Det är helt otroligt att skönhetsrådet kan spela på rädslan för det främmande och sedan komma undan med att kalla det för folklighet!
Dessvärre tror jag att vi, arkitekterna, är tvungna att återvinna allmähets förtroende - helt på egen hand. Arkitektur måste bli en del av allmänkulturern, precis som i andra skandinaviska länder.
På lång sikt är utbildning - som är dålig i sverige - helt avgörande. Studerar du, förslår jag minst flera års utbyte!
Nästa gång du reser så jämför detaljer, toleranser, konstuktionsdimensionering osv med det du är van vid här hemifrån. Du kommer att häpna!
Pelle,
Ditt försvar sitter i ryggmärgen. Exakt detta är grunden till att ingen vågar något i sverige.
Din reaktion är inte en reaktion mot miljonprogrammet, den visar bara en sak; Miljonprogrammet var ett misslyckande som lyckades ta makt över våra sinnen.
Låt oss därför aldrig mer våga något då det är bättre att skämmas för ett misslyckande än att riskera att misslyckas igen.
Tragiskt, oerhört tragiskt.
En sak är värre en konservatism när det kommer till det iscensättbara och kreativa och det är permanens.
Stenar skall vara permanenta, inte människors hjärnor.
Hade svensk arkitektur bara varit konservativ så hade jag varit mer hoppfull.
Tyvärr har konservatismen övergått i både det stock-konservativa och till slut till permanens.
Med andra ord, det räcker inte längre att övertala, man måste spränga berg.
Skicka en kommentar