Fältöversten – och avståndet mellan ideal och verklighet
Idag öppnar Arkitekturmuseet, som en del av sin Live-satsning, en veckas utställning med guldkorn ur arkivet. Ett av de projekt som visas upp är Carl Nyréns modell för ett referensprojekt för Fältöversten, det stora centrumprojektet på Östermalm i Stockholm från 1974. Projektet presenterades naturligtvis också i Arkitektur (nr 4/1974).
Här är faksimilerna från den presentationen. En av de intressanta sakerna med det här projektet är så klart den samhällsmässiga. Här byggde man hyresrätter (Familjebostäder) mitt i Stockholm city på ett sätt som idag skulle väcka viss förvåning. Men här finns också en intressant bild av arkitektarbetet. Carl Nyrén beskriver i Arkitektur 1974 sina intentioner med det referensprojekt (den modell som nu visas på Arkitekturmuseet), som utgjorde grunden för en anbudstävling. En tävling som vanns av Lennart Bergströms Arkitektkontor.
Carl Nyrén går i sin text i Arkitektur (faksimilerna ovan) ganska hårt åt det förslag som istället utfördes med hans referensprojekt som grund (faksimilerna nedan). Under fyra rubriker nagelfar han misslyckandet med att leva upp till hans egen bild av vad det borde varit. Hade Carl Nyréns referensprojekt genomförts helt hade det troligen blivit betydligt dyrare. Resultatet är en pragmatisk tolkning. Det möjligas konst, kanske. Klicka för större bilder.
Uppdaterat: Längst ner bild på modellen från Arkitekturmuseets utställning.
Inlägg
4 kommentarer:
Bloggredaktionen kanske kan förtydliga sig något? Representerar CNs projekt något slags idévärld i Platons mening - som vi inte ska försöka inbilla oss att vi som arkitekter kan uppnå? Medan det genomförda projektet är det vi bör hålla till godo med och inte beklaga oss över? Jag menar, det hela gick ju korrekt till, rent affärsmässigt, och vad finns då att tillägga med nutidens värdeskala?
Mats Edblom var Carl Nyréns medarbetare i det här projektet. Deras invändningar vid publicerandet i Arkitektur var klart befogade - meckandet med upphandlingsformerna för att slippa ge stadens invånare den arkitektur de förtjänar var på den här tiden en nyhet. Den harm CN:s och ME:s kritik andas återspeglar besvikelsen över de nya upphandlingsformerna, inte orealistiskt högt ställda arkitekturideal (citat bloggens rubrik). I grannskapet finns Kv Garnisonen som vid ungefär samma tid visar vad som var möjligt i Svensk arkitektur - en hel del alltså. Lite konsumentupplysning som man kan tycka att bloggen kunde stått för kanske..
Intressant. Upphandlingsformen i sin linda alltså. Visste inte det. Tack för värdefull information.
Och på det sättet belyser det ju den affärsmässighet som ibland givit oss en möjlig och väldgt bra arkitektur och stundom en mindre bra.
Var ska man placera in Fältöversten i historiens ljus?
Är inte Fältöversten ett exempel i en genre som efter det givit oss Globen City bland annat - Lennart Bergströms och Bergs hade väl en hel del gemensamt länge? Habil europop, knappast egentligen värdig innerstaden. Hammarbyverket anses visst vara strået vassare, men det är väl inte entydigt. Ringen - rent funktionellt - är väl en annan parallell...
Skicka en kommentar