World Architecture Festival 7: vinnaren MAXXI av Zaha Hadid
Att det blev Zaha Hadid som vann World Building of the year på World Architecture festival med sitt konstmuseum MAXXI kom väl inte som en överraskning. Men som trogna läsare av den här bloggen noterat så var det på håret att det inte ens kom till final. Och efter att ha hört Arata Izozakis (som samarbetat med Zaha Hadid och satt i superjuryn) fråga om projektet vid dagens hearing så var det kanske ändå lite tveksamt. Izozaki frågade det som många undrat: "hur skapar man distinkta rum i en komposition som är så flytande (fluid)?" Frågan fick inget riktigt bra svar.
Men i slutänden var det kanske omöjlig att gå förbi det här huset. Inte minst för att det är en ikon redan och ligger i Rom, "en av de svåraste städerna att bygga i", som Arata Izozaki ockspå konstaterade. Och som festivalens general Paul Finch sa "It is as much about the history of Rome and its architecture as it is about the display of art". Dessutom konstaterade han, och förmodligen också juryn, att det är en byggnad som det kommer att talas om om 50 år.
Slutligen några noteringar från festivalen som helhet:
Det har blivit än mer uppenbart under årets World Architecture festival att det finns en drivkraft att inte acceptera det givna, den givna formen eller lösningen. Ett av de tydligaste exemplen på det, ur ett rent kommersiellt perspektiv var shopping-vinnaren Yamaha Ginza, ett projekt som nästan lika gärna hade kunnat tävla i kulturkategorin, med sina konsertlokaler, sin skola för musiker, och så klart sina försäljningslokaler för Yamaha.
På samma sätt får man nog tolka den allmäna glädjen bland alla församlade (dagens högsta applåder) över A forest for a moon-dazzler, eftersom det sätter fingret på hur något gjort med mycket hjärta, kan bli en sorts duplicerbar hus-arkitektur som kan tas vidare ut i världen. Sentimentalt om man så vill. Men varför inte. Men kanske kommenterade Kathryn Gustafsson den bäst när hon sa att vad du har gjort är landskapsarkitektur. Ännu ett exempel på att gränserna mellan kategorierna inte är vare sig tydliga eller ens nödvändiga. Turenscape fortsätter sin jakt på en formel för naturen och den produktiva jordens väg in i städerna med sin makalösa Houtan Park.
Stack ut gjorde också det fullständigt till synes vansinniga projektet Pinnacle@Duxton som mötte kraven på en exploateringsgrad på 9,1 i ett nytt område med kommunala bostäder med ett 50 våningshus som har tre parker på vägen upp, inklusive en 700 meter lång löparbana. Tänk er det som ett Krämaren gånger 10. Och för att sätta det i ett svenskt stadsbyggnadsmässigt sammanhang så var deras svar på den enorma tätheten att skapa ett hus som där "the layout eliminates overlooking between units; optimizes views, connection, air and light flow".
Förtjusningen över den spanska paviljongen i Shanghai handlar också, lite som månfluktar-huset, om att det tar ett steg mot en sorts hantverksmässighet i materialet, ett närmande till handarbetet närmast. Lite Gaudi över det. Men i en sorts blow-up-form.
ps. Zaha Hadid kom inte för att ta emot priset eftersom hon satt i den Marockanska kungens privata jet på väg någonstans ds.
Inlägg
4 kommentarer:
Äntligen!
Att Tezuka inte ens fick ett hedersomnämnande, att SANAAs Learning Center inte var anmält, och att man överhuvudtaget kommenterar vilken flight Zaha sitter på för tillfället, sammanfattar det här kommersiella spektaklet väl.
Det verkar mest ha varit developerkonferens med ett fåtal experimentella inslag. Cover-up med politskt korrekta förslag där det finns, oavsett kvalitet. Blir det inte lite töntigt att slå sig för bröstet och kalla sig World Architecture Festival när den samtida spjutspetsen i stort uteblir? Lite genomskinligt att så många är från England. Det anglofila skandinavien är förstås de första att flåsa efter, tillsammans med alla gamla kronkolonier. Grundlurade. Och att juryn till viss del var namnkunnig räcker inte för att övertyga. Det måste finnas ett startfält också. I själva verket är den här konferensen irrelevant.
Dan, tack för din bevakning av WAF - kul! Vi är bara avundsjuka dels för att vi inte får vara med och mingla, dels för att vi inte har 8000:- så där att bara langa iväg för att bli "stjärna" (även om väl exempelvis Zaha ansträngt sig lite mer än så).
Maxxi bör begrundas. AR skrev som citerats om "maktens mörka krafter" som om någonstans just har en tradition i Rom. Maxxi för tanken snarare till de italienska futuristerna än till de ryska konstruktivisterna - de senare var ju den mer ständiga referensen för Zahas generation när de slog igenom i slutet av förra seklet. Futuristerna - var de inte bland annat kända för sin krigsromantik? Är inte detta något att reflektera över i en mörk och ideologilös tid som vår (läs om Venedigbiennalen i dagens SvD)?
Skicka en kommentar