Salinpriset till Skivfilteranläggning i Göteborg
Årets Kasper Salinpris går till Skivfilteranläggningen i Göteborg av KUB arkitekter (Arkitektur 5/2010).
Landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson fick sitt första Sienapris för Sandgrundsparken i Karlstad (Arkitektur 8/2008).
Planpriset gick till utvecklingen av Liljeholmstorget i Stockholm, Stockholms stad mfl. (Arkitektur 4/2010).
Guldstolen tilldelades Restaurang Buco Nero, arkitekt Rachid Lestaric (Arkitektur 5/2010).
Kritikerpriset gick till Svenska Dagbladets trägna stadsbyggnadsreporter Elisabet Andersson.
Inlägg
42 kommentarer:
Tack. Landskrona vann inte och vi fick en mycket värdig vinnare av Kritikerpriset. Torbjörn Andersson såg oförskämt nöjd och kaxig ut efter sitt pris. Nästan så att man är nöjd med dagen... :-]
orbjörn Andersson såg oförskämt nöjd och kaxig ut efter sitt pris. Nästan så att man är nöjd med dagen... :-]
..och i bloggosfärens ickeverklighet ges man närmast intrycket att arkitekturdebattens appendix vermiformis i strid med all logik var något av även denna dags huvudperson.
Ledsen. Jag gick inte latinlinjen på min tid. Vad menas, herr "Anonym"?
ästan så att man är nöjd med dagen... :-]
..och i bloggosfärens ickeverklighet ges man närmast intrycket att arkitekturdebattens appendix vermiformis, signaturen Grodzinsky enl. ovan, i strid med all logik var något av även denna dags huvudperson.
appendix vermiformis
http://en.wikipedia.org/wiki/Vermiform_appendix
Är herr Anonym inte så datorvan? Varför kopierar ni in brottstycken av era tidigare utlåtanden i de följande?
För att förtydliga: att Thorbjörn (ursäkta felstavningen tidigare) såg oförskämt nöjd och kaxig ut på scenen inför hela kåren är menat som en komplimang. Fler som är stolta och som inte skäms för det!
@2010-11-20 12:00 Grodzinsky
En gissning kan ju vara att även Elding Oscarson är stolta och att ett ironiskt "tack" om - så från ickeverklighetens ständige huvudperson - är trist att vakna till.
Grattis Elding Oscarson till er nominering!
(och grattis Thorbjörn Andersson - det var kul att höra att du sken som en sol!).
Finns dock en liten hake där: om man är stolt utan att det finns fog för det blir det patetiskt... :-]
@2010-11-20 12:34
Och? Kaspersalinjuryn tyckte tydligen annorlunda.
Läs Kieran Longs inlägg som Gdznsky refererade till här för några dagar sedan:
http://www.iconeye.com/index.php?option=com_content&view=article&id=4528:review-venice-biennale-2010
- ett förvirrat och avundskjukt angrepp på årets Venedigbiennal, kanske rent av kvinnofientligt, och på dess skapare kazuyo sejima - vars arkitektur Elding Oscarsons hus i Landskrona av kända skäl anknyter till.
Man ska inte döma en arkitektur utifrån vem eller vad som beställts. Det är inte det arkitekturkritik handlar om.
"Man ska inte döma en arkitektur utifrån vem eller vad som beställts. Det är inte det arkitekturkritik handlar om."
Alltså: arkitektur som en (från samhället och dess politiska och ideologiska maktstrukturer) isolerad lek med färg och form. Den föreställningen är både naiv och skadlig.
Mr naiv och skadlig. Läs gärna vad du själv skriver innan du trycker på "publicera". Det är en gammal sanning om arkitektyrket, som även du borde känna till, att utövarna aldrig stått fria från beställarna. Tvärt om har snarare varit grundförutsättningen, och det har inte hittills under civilisationens byggnadshistoria omöjliggjort arkitekturen. Viktiga beställare av arkitektur har varit storfinansen, förmögna privatpersoner, kyrkliga organisationer, industrin och diverse organisationer. Detta har inte komprometterat arkitekterna. Arkitekterna har setts och kommer att ses (utom av dig tydligen) inte för vem de samverkat med utan för hur de utfört sitt arbete.
..Förresten, en kommentar till årets salinpristagare: Någon menade att sektionen skulle vara Kolhaasinspirerad. Men är inte det här snarae lite retro? Femtiotal? Jag är inte stormförtjust...
Internationell publicering? Knappast.
Grodzinsky visar prov på oanad självinsikt när han skriver att det är löjligt när männsikor är stolta över sig själva utan anledning. Kanske något att begrunda även för Pär Eliaeson?
Oj, nu blev det förvirrat.
Jag svarar efter min middagsbjudning...
God arkitektur är arkitektur som beställs och ritas av goda människor, för goda syften. Den goda kritken väljer och bestämmer sig för vad som är gott.
Alla husen var fina men min favorit var akutmottagningen i Malmö. Det finns två anledningar till det.
1. Sjukhusprojekt erbjuder normalt inte är möjligheter att skapa något lustfyllt. Det här var ett djärvt grepp.
2. Kontexten. Sjukhuset får en vacker signaturbyggnad. Bra att just akutintaget inte göms i anonym komplexarkitektur.
Landskronahuset är en kopia på många andra hus i en trendig internationell genre.
Skivfilteranläggningen kanske är finast men kommer inte betyda mycket för GBG. Den ligger tyvärr på en dold plats i staden.
Gött så, Sara Truss! Ytterligare ett argument för akutmottagingeni Malmö. Det är ju allmäst kännt att det mest godhjärtade som finns är vård och omsorg!
(obs, ironi)
Det är tragiskt när människor känner sig besvikna. Det är ett av många skäl till att nästa års kritikerpris borde gå till Grodzinsky. Det borde vi kunna enas om redan nu. I samband med prisutdelningen kan priset döpas om till Pär Eliaeson-priset, som en liten hyllning till pristagaren.
Det främsta skälet är dock att Grodzinsky m.fl. alias genom sina inlägg här på bloggen har etablerat sig som en verkligt lysande satiriker – förmodligen omedvetet och oavsiktligt, men det gör inte satiren mindre vass och träffande. När texten har publicerats lever den sitt eget liv, långt bortom skribentens intentioner och anspråk.
Jösses, här har ungdomarna fått gå loss på lördagskvällen på sedvanligt icke modererat sätt.
Ni måste förstå en sak: jag var fortfarande ung på 1990-talet, så inga nyanser och nivåer av ironi, dubbelironi eller trippelironi går mig förbi. Satir och Sarkasm är mina mellannamn. Jag säger som jag säger till mina barn och mina elever: tro inte att ni kan överlista eller överträffa mig, jag är både mer intelligent och mer bildad än vad ni är.
Jag ser inte att det finns så mycket kvar att dryfta i sakfrågan, tyvärr.
Guldstolen och kritikerpriset är de intressanta och värdiga pristagarna i år.
Nomineringen till Salinpriset havererade - goda föresatser till trots. Vinnaren må vara professionell men arkitekturen är faktiskt otidsenlig och objektet oansenligt. De övriga nomineringarna håller inte av kända skäl (privatbostadsfrågan mm).
Sienapriset, T.Andersson får ursäkta, men är inte detta några år sedan, 2008? Rutinerna för priset medger visserligen detta, men ska det fortsätta så? Planpriset till Liljeholmstorget är bättre på spåret. Arkitektoniskt mm är det svårt att ge torget ett pris, men som planprojekt och samordning av stadsdelen - jo, det funkar. Torget är en stor succé och en bra miljö.
Guldstolen - medges, jag har inte varit där. Men det känns väldigt lockande..
jag läste Pär Eliaesons "recension" utav landskronahuset i tidningen kritik och det för mig närmast upprörande att läsa hur något som kunde blivit en välriktad och intelligent kritik av den samtida goda (japanska) smaken flöt ut i en lång och fullkomlig ointressant text som också självklart luktade avundsjuka. precis som med kieran longs text (som var mycket intressantare men led utav samma symptomer) vore det mycket mer givande med en kritik som nyanserat satte in den sortens arkitektur i ett arkitekturteoretiskt och historiskt sammanhang
(fortsättning)
jag tycker som kieran long att det ligger ett onyanserat skimmer utav positiv kritik över sanaa och deras i antal allt växande efterföljare, och tycker inte att huset är särskilt utmärkande genomfört. däremot måste jag konstatera att för mitt vidkommande så känner jag åtminstone något för det huset - det säger något, precis som skivfilteranläggningen känns totalt likgiltig för mig - aktiverar inte en enda känsla i kroppen
Ja, låt oss återgå till själva sakfrågan, d.v.s. hur Pär Satir Sarkasm Eliaeson upplever prisutdelningarna och tillvaron i största allmänhet. Eliaeson står för minst hälften av blogginläggen, och då är det viktigt att han trivs med diskussionsklimatet. Därför bör Arkitektur i fortsättningen skicka alla blogginlägg, både de egna och läsarnas, till Eliaeson för godkännande innan de publiceras. Endast så kan bloggen få ett debattklimat som passar dess verklige centralfigur.
"We hate it when our friends become successful"
Kors i taket, här diskuteras och analyseras (nåja) den svenska arkitekturkritiken.
Kul att min Landskrona-text tas upp, men det är kanske ännu mer angeläget att en annan publikation än en liten alternativ tidskrift läggs under lupp.
Om herr Anonym önskar att jag hade skrivit en annan text än vad jag gjorde om stadsradhuset i Landskrona är det hans problem. Den text (och de bilder) som publicerades tog en annan vändning, som har bäring på lite andra saker. Man får bedöma ett verk utifrån vad det är och kanske försöka landa i någonting mer än att konstatera den "lång och ointressant". Att herr Anonym projicerar avundsjuka och misogynitet på diverse kritiker som han inte gillar säger mer om herr Anonym än om dessa kritiker. Att kritiker skulle vara misslyckade och bittra kreatörer av sekundär kvalitet (och att detta skulle vara den främsta anledningen till att dom skriver) är en pinsam kliché som man kanske bör undvika i ett vitalt intellektuellt utbyte med någon slags nivå.
Jag har inte sett Ryaverksbyggnaden och är mest glad att den vann framför de andra nomineringarna, men förstår att den är ett gott konventionellt hantverk i offentlig regi som vet sina beställares och kreatörers begränsningar. Sånt gillar jag skarpt.
Och det är kul att Pär Satir Sarkasm Eliaeson kommenterar att hans egen text kommenteras, det ger ett oerhört spännande och viktigt metaperspektiv på svensk arkitekturkritik.
Apropå svensk arkitekturkritik…
När kritikern tar över kritiken, kvävs den debatt som kunde ha väckts.
Jag skulle säga att det här årets priser är utmärkta.
Sandgrundsparken är riktigt bra och inte minst långsiktig, en ny stadspark byggs inte ofta i svenska medelstora städer dag.
Skivfilteranläggningen måste som den utmärkt gestaltade industribyggnad den är ses som ett smart svar på begreppet "sätta på kartan", eftersom det i framtiden kommer att vara processer som den som blir viktiga att lyfta fram och hitta en form för.
Utvecklingen kring Liljeholmen har sina svagheter, inte minst gallerian är väl formel 1A och trist skild från sin omgivning av offentliga verksamheter, men torget (av Nivå Landskapsarkitektur) är ett av de bästa förortstorgen som gestaltats i Stockholm sedan storhetstiden.
Väldigt vad folk är fokuserade på vissa skribenter istället för arkitekturfrågor. Lite tjatigt. Vad gäller arkitektur och politik finns det mycket att säga. Till exempel är det intressant hur arkitekter förhåller sig till de mest köpstarka beställarna. Borde man inte som arkitekt problematisera beställningar på boende och verksamheter som vida överstiger det rimliga? Är arkitekter den yrkesgrupp som mest förnekar den globala uppvärmningen, då man utan att tveka kan rita villor på 500 kvm och tycka det är ballt. Wow, kolla, jag umgås med fett rika beställare!!!
Jag tycker absolut att Kieran Long har en hel del bra påståenden i sin kritik av biennalen. Tex hur arkitekter fjärmat sig från "vanliga" viktiga uppgifter och istället suttit i knät på sina välfinansierade mecenater. Någon anonym här påstår att det inte komprometterat arkitekterna förr. Har det inte? Och gör det inte nuförtiden? Det kan vara skillnad mellan oss och Palladio. Det borde vara.
Är arkitekter småaktigare och grälsjukare än andra yrkesgrupper? Eller beror det möjligen på att det inte finns någon tidskrift eller blogg där, säg, asfaltläggare eller bankanställda kan skriva magsura debattinlägg och under pseudonym leverera spydiga kommentarer om namngivna kollegor? (Tur för asfaltläggarna och de bankanställda.)
Det är i alla fall svårt tro att en givande diskussion skulle kunna frodas i ett sådant klimat.
@ MrX Groucho: Arkitekter ritar åt den eller dem som betalar. Så enkelt är det, och så var det på Palladios tid. Arkitektarbete är inte en ideell verksamhet, det är en verksamhet som vissa människor försörjer sig på.
Dan, ingen här har väl ifrågasatt Sangrundsparken som sådan, men medge att det finns ett problem med att Sienapriset delas ut ibland till helt aktuella verk, ibland till några år gamla! Intrycket blir att de olika årens juryer till någon del hamnar i polemik med varandra - vilket framstår som mindre intressant än att som Salinpriset kora enbart årets bästa verk. Mellankollegialt tjafs har vi så att säga nog av.
Vad gäller skivfilteranläggningen ser jag ingen riktig motsats mellan din rubricering "utmärkt" och den jag valde "otidsenlig". Men du kanske inte vill tjafsa? Jag har inte varit på platsen, men intrycket att detta är väl blekt kommer jag inte förbi. "Tidlöst" brukar man kunna dra till med när det kniper, men jag ser inte att heller den rubriceringen håller...
Liljeholmen håller jag med om "bäst sedan stormaktstiden" eller hur du nu sa - helt rätt.
Sverige ratar experimentell arkitektur, så kan man väl sammanfatta utfallet. Monumentalt och symmetriskt går hem i stugorna (metaforer likaså). Känner kub-arkitekten till den unkna betydelsen av de grepp han använt?
@Gretxky nej tjafsa är väl inte riktigt vad jag är ute efter. Det är så många andra som gör. Men om vi tar SIenapriset först. Det är sant att det kan vara fem år gamla projekt, men just i det priset tycker jag det kan vara så. Landskapsarkitekturen har en annan tidsaspekt än Arkitekturen. Sandgrundsparken kommer inte att vara som bäst förrän 2040. Nu ska ju förstås en jury kunna se och förstå de här framtida kvaliteterna, men ett par års mognat gör inte så mycket tycker jag.
Skivfilteranläggningen, otidsenlig eller inte, om det kan man tvista . Jag tycker den fungerar lite som 60- och 70-talets sporthallar, pekar ut en ny plats för bra arkitektur. Säger: det här är en del av samhället. Ungefär som Gärstadverket på Östgötaslätten. Klassisk arkitektuppgift, synliggöra infrastrukturen.
Väl så. Men nu står det ju inte "synliggöra" eller "peka ut" i salinprisets statuter utan "bäst" kort och gott...
"Känner kub-arkitekten till den unkna betydelsen av de grepp han använt?"
Oklart vad du menar. Berätta mera!
Smärtsamma skalan, absoluta axeln, kolonnaden, mastodontformen, valvet, parterren... ironiskt att det här templet lyfts fram som politiskt korrekt.
Ibland kanske det är "bäst" att synliggöra och peka ut. Om man gör det bra.
En parterr av skitvatten. I så fall, om man väljer att se det så, är det snarast en snygg blinkning till potent barock vattenpolitik.
Lite ytligt sätt att se på saken, men symptomatiskt för nonchalansen inför historia i vår tid. Ledsamt.
Var i Göteborg ligger Ryaverken, om man skulle ha vägarna förbi, så att man kan bilda sig en egen uppfattning?
Precis där Älvsborgsbron landar på norra älvstranden.
Cool designs!!
Skicka en kommentar