torsdag, oktober 01, 2009

Fartblint i Stockholm?


Svenska Dagbladet genomlyser förtjänstfullt byggandet kring Stockholms central, i det som kallas Västra City. Eva Eriksson slår fast att: "Vi vet inte vilka hänsyn och uppgörelser som egentligen ligger bakom de vackra ord som står att läsa i officiella planprogram. Vad vi kan ana är en process som lett till en skenande exploatering, där man tappat alla proportioner."

Något liknande kan man säga om planerna kring Norra Station som vi skrev om i förra numrets ledare.

En intressant sak här är att en sådan här diskussion ofta slutar med att man ställer förnyelse mot bevarande. På ena sidan mossiga arkitekturhistoriker och på den andra framåtblickande exploatörer och förtätare. Så enkelt är det så klart inte. Det är en fråga om hur och varför. '

Stockholms nya stadsbyggnadsdierktör använder samtidens utslitna glosor när hon talar om att "skapa samband" och "överbrygga barriärer". Det är ett möjligt sätt att ge legitimitet till i stort sett vilken exploatering som helst. Det som Eva Eriksson kallar en skenande exploatering.

Tänk om det i själva verket är så att man ska riva byggnader för att skapa samband, så som Mikael Askergren förerslog i sitt förslag som han presenterade i Arkitektur (8/2008).

Bild från SvD.

13 kommentarer:

Niklas sa...

Varför dessa referenser till rivningar? Inget ovanför spåren ska rivas. Så vad är problemet?

Varför är det tomt på k-holmensidan och nästintill överetablerat på citysidan, ända bort mot Stureplan.

Hur många som stiger av pendeltåget har en mentalt möjlig bild av en promenad till Stureplan och hur man har en liknande bild gällande promenad till Fridhemsplan?

Sedan är det ju ett oskick av SVD att presentera en volymskiss (som de själva gjort) med våningsplan för att verka likna en detaljerad skiss. Allt för att lura läsarna.

Ohederligt är ordet.

Eric sa...

Ja det är en allt annan än förtjänstfull artikel som publiceras i SvD. Den hemska bilden med vita klossar är bara till för att skrämmas, den har ingen som helst grund i verkligheten. Det är en kampanj mot förändring som förs. I alla andra sammanhang förväntar man sig att journalister ska följa någon slags etik. Det verkar inte gälla kultur- och arkitekturjournalister.

Anonym sa...

Att tänka efter före verkar inte stå högt i kurs hos en del. Kan vara värt att notera att en förändring till det sämre också är en förändring, och åtminstone jag föredrar förändringar till det bättre eller status quo framför försämringar.

Bostäder är bra, men är områden där ingen vill bo eller nybyggnation som får folk att inte vilja bo i omgivande områden bra?

Anonym sa...

Hoppsan. Nu fick vi in lite folkliga kommentatorer via dagspressen. *RYSER*
Det har sina sidor med Twingly...

Harlem sa...

Anonym: vad får dig att tro att ingen vill bo i centrala Stockholm eller att de som bor där nu inte vill bo kvar om fler flyttar dit? Jag har mycket svårt att tänka mig att så skulle vara fallet.

Har svårt att se vari skenandet ligger, det här är väl ändå exakt samma sak som alla andra stadsförnyelseprojekt. Det här är markområden som idag inte bidrar till staden, men befinner sig på central plats. Det är lämpligare att bygga här och med struktur än som tidigare i ytterstaden utan struktur alls. Skillnaden är knappast mängden utan att bebyggelsen är mer synlig.

Givetvis är det rätt att samtidigt ställa höga krav och kritik är ovärderlig, men att manipulera fram skräckbilder och påskina kaos som SvDs krönikörer gör är inte seriöst. Skulle jubla om de istället kunde komma med mer specifika synpunkter och perspektiv istället för att som idag bidra till att arkitekturklimatet blir ännu lite fegare.

Dan Hallemar sa...

Det som jag, i viss mån, vänder mig emot är egentligen inte själva exploateringen utan dess skala, inte själva förändringen, utan hur den genomförs. Om det är överbrygga barriärer och skapa samband som gäller så sker ju sådant på marken, i de offentliga rummen, på gatorna, då är det väl där diskussionen borde börja, i hur själva stadsbyggnadsdesignen görs. Inte i hushöjder, märkesbyggnader eller mängden kontors- eller bostadsyta.

Niklas sa...

^^
Fast det är ju själva huvudpoängen med förslaget. Det görs ett rätt stort nummer av det till och med.

Att en överdäckning kräver hög exploatering gör att vi ställs inför ett val. För mig som gillar hög exploatering är valet självklart. Att få till en stadsdel med hög exploatering ser jag inte som negativt och det är något Stockholm idag saknar.

Gillar man inte hög exploatering (såsom är brukligt i städer) så är väl valet svårare.

Vad gäller sambanden: Det är något som SVD-artiklarna inte belyser för fem öre. Det enda de tar upp är exploateringsgraden (med ett falsarium). Deras dolda agenda är lätt att upptäcka om man har läst vad de skrivit tidigare. Däremot kan man inte förvänta sig av den ordinäre SVD-läsaren att den städigt ska behöva vara på sin vakt inför det denne läser i SVD.

johannes sa...

Hallemar: Jag vet att ni ogillar kommentarer från icke-arkitekter här så jag ska försöka fatta mig kort.

Intressant länk till Askergren - mycket spännande förslag.

Men det verkar ju dessutom innefatta en satsning på "citymässig nybebyggelse i området" precis bredvid Stadshuset. Vad skulle Eva Eriksson säga om det?

Anonym sa...

Vi ogillar bara enfaldiga kommentarer, oavsett vad som står på visitkortet... :-]

Dan Hallemar sa...

Johannes: du behöver inte bry dig om det tonläge här som ibland ger intrycket av att det här är en klubb för inbördes ironier. Jag gillar kommentarer från alla som är intresserade av och följer arkitektur- och stadsbyggnadsdebatten.

Det talas alldeles för lite om det offentliga rummets kvaliteter i dessa förtätnings- och högexploateringstider.

Pär Eliaeson sa...

Det är inte bara kommunalt det är underliga förhållanden. Hoppas att ni är med och hugger på det här:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3604947.svd

Niklas sa...

Dan Hallemar:
"Det talas alldeles för lite om det offentliga rummets kvaliteter i dessa förtätnings- och högexploateringstider."

Menar du att man talade om det offentliga rummets kvaliteter i de tider av lägre exploatering (dvs den modernistiska epoken 1930-2000)? Menar du att man i dessa lågexplaoteringstider lyckades bra med det offentliga rummet?

Jämför de offentliga rummen i ett högexploaterat område såsom Vasastan/Södermalm med ett lågexploaterat (modernistiskt) bostadsområde, såsom Södra/Norra Järva, Norra Botkyrka, Bagarmossen, Söderhöjden, Rissne osv. Vilka områden tror du folk i allmänhet anser vara mest trivsamma?

Visst kan och bör man prata och diskutera kring de offentliga rummens kvaliteter. Men det vore mycket olyckligt om det ledde till en återgång till det modernistiska bostadsplanerandet, som vi idag vet är dömt att misslyckas.

Dan Hallemar sa...

Missade ditt senaste inlägg där, nej jag menar inte att man pratade mer om det då, men att det nästan är lika illa nu, men åt andra hållet. Dessutom tycker jag att de offentliga rummen i till exempel Bagarmossen är utmärkta. Men på något vis är det väl ändå polariseringen som jag tycker är olycklig.