Stockholms två nya torn
Här är två nya Tors torn som planeras vid Norra Station i Stockholm. De ska enligt stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvedal "bilda en symbolisk port till Stockholm och ge identitet åt den nya stadsdelen" Som upphovsman anges än så länge Stadsbyggnadskontoret. Alexander Wolodarski på SBK har tidigare sagt (Vi i Vasastan 14/8 2009), att han "har tittat på kyrktorn" som "har en gracil siliuett och skulle man bygga Tors torn på liknande vis så skulle de kanske smälta in bättre och bli mer i samklang med historien". Det förra förslaget på Tors torn var lite lika, fast upp och ner (bild nedan).
Inlägg
35 kommentarer:
Två långfingrar åt Stockholm. Snyggt!
Ha, ha, ha!
Pensionera Wolodarski nu!
Fantastiskt intressant när vi nu ser Alvendals egen arkitektur (förutom den hon skapade som etableringsansvarig på Lidl, då förstås). Detta är enligt stadsbyggnadsborgarrådet föredömlig och identitetsskapande byggnadskonst, Trygg Hansa-huset å andra sidan är knappt vatten värt. Suck...
Stockholm - huvudstad i riket med Världens Mest Seglivade Blekmodernistiska tradition och i innehav av en stadsbyggnadsdirektör med Patologiskt Symmetribehov. Vettlöst.
Tja. Bättre än tidigare men... måste verkligen ALLTING vara vitt (eller möjligen grått eller svart)?
Har svenska arkitekter tappat sin färglåda eller vad är dealen?
Själv tycker jag att det är minst sagt humoristiskt när man hör arkitekter som klagar på pastischer, samtidigt som det enda de själva förmår att göra är att klämma ur sig just pastischer. Jag menar, modernism känns inte direkt sådär jättefräscht 2009...
snälla skönhetsrådet, var e ni när vi för en gångs skull behöver er!!!
Antingen så upprepar sig historien igen, eller så har man har inte lärt av historien eller så är det bara tankelättja hos stadens funktionärer som vi här ser exempel på.
Och vad är det för identitet de där tornen förväntas ha då? Vet Alvendal och Wolodarski inte att identitet är något som är relationellt och föränderligt. Att försöka låsa fast en identitet i fysisk form är precis det maktlystna politiker, ärelystna arkitekter och totalitära regimer (liksom kyrkan) alltid har gjort.
Utan någon form av kritiskt tänkande kopierar Wolodarski historiska former oaktat vad de står för eller vad de gör med staden och människorna i den. Inte är han antikvariskt kunnig iaf.
Jag håller med det Gregor Paulsson skrev i Byggmästaren 1941:
”Axeln och torget äro varandras motsatser. Då de mötas i en samhällsbildning, brukar i den västerländska arkitekturen den förra dominera. Axeln förstör torget därför att den berövar det dess väsen, att vara en sluten skyddande ram omkring församlade människor, vilka äro varandras likar. Torget blir då en tjänare åt axeln, en differentiator av dess funktion, som gör densamma rikare, mera omväxlande. Axeln är starkare än torget även på grund av tankelättja hos samhällets funktionärer. Den medför nämligen en iögonfallande ordning och för dennas skull väljer man utan att veta det ordningens orsak som är av monarkisk natur. Arkitekturhistorien är sorgligt rik på eftergifter åt denna absolutismens princip i samhällsbildningar som utgått från helt andra förutsättningar”
Pär & Lisa:
Gnäll, gnat, arkitekturfloskler och klubben för inbördes beundran. Inte undra på att politikerna inte lyssnar på er. Skärp er och vässa till kritiken nu.
Den dagen ni börjar skriva om vad som är rätt, istället för att gnälla på allt som är fel, då finns det skäl att lyssna på er. Till dess kan vi lugnt somna om till melodin av nymodernismens vita lådor.
Ni andra har rätt, arkitekturen måste spegla samtiden. När jag gick på skolan hade vi ett projekt som hette Metamorfos där mycket intressantare frågor dryftades. Och det var ändå ett par år sen(!). Låt såna mer moderna tankar ge sitt avtryck i stan! Jag jobbade med en föränderlig plug-in struktur där tidsflödena kunde sätta sina spår. Det vore nåt för de här tornen!
Pär
Anonym 10:42, vad är det i ordet "torg" du inte förstår?
Och appropå arkitekturfloskler så är de mest populära just nu "spektakulärt", "tät blandstad", "attraktivitet" eller sompåpekas i postningen innan denna överb(r)ygga barriärer...tidernas allra mest hävdade arkitekturfloskel är dock "symmetri".
Lars Vilks säger det också väldigt bra (fast om ett annat projekt): "Ett projekt proppat med symboler och tydlighet som framkallar bilden av nybörjarens iver att undgå varje missförstånd eller möjlighet till avvikande tolkningar [...] Ni känner säkert till den gyllene grundregeln: Du skall icke illustrera en idé."
http://www.vilks.net/?p=1909
Lisa, att citera andra (auktoriteter?) är inget bra argument i sig. Varför måste "axel" och "torg" vara varandras motsatser, även om det formulerades högtidligt och som en ovedersäglig sanning 1941? De flesta av oss är så pass mångfacetterade i våra arkitektoniska preferenser att vi uppskattar städer med både "axlar" och "torg", både det storskaliga och det intima. Jag tycker att man mycket väl kan bygga två högre hus i slutet av Torsgatan. Skulle dock helst se en annan utformning. Kanske två mindre Torre Agbar bredvid varandra?
en.wikipedia.org/wiki/Torre_Agbar
Lisa,
stämmer det att tornen nu är 140m höga? Lite coolt ändå med den galna höjden!
Mango
Många frågor väcks kring processen...
Är det OK att både vara makthavare inom stadsplanering och ritande husarkitekt?
Har Stockholms Stad gett uppdrag till planarkitekten att detaljutforma två höga hus?
Vem står bakom bilderna som redovisar förslaget?
Är det tjänstemannen "Aleksander" eller Aleksander Wolodarski Arkitektkontor?
Självklart är bilderna av de "gracila silhuetterna, inspirerade av kyrktorn" bara illustrationer just nu.
Men när man vet hur duktig Aleksander är på att använda väl etablerade arkitektkontor som underkonsulter,
kan man misstänka att illustrationerna med politiskt stöd på sikt kommer att bli verklighet!
För mig är den odemokratiska attityden mycket mer störande än den estetiska visionen: varianter av samma idé tecknade av samma maktfullkomliga hand.
Vilket val har man egentligen?
Zoé vem du nu är - du är rätt på det. Wolodarski har tillåtits både det ena och det andra men de här stalinskraporna är väl magstarka. De vore faktiskt en skam för staden. Inte höjden nödvändigtvis eftersom de ligger oskyldigt i periferin - men vad är det för dj:a formgivning? Läser karln' enbart böcker som inte finns på hyllorna längre eller ens i antikvariaten?
Brrrr. Det här luktar ren fascism..
Precis bredvid dessa 145-meter höga torn ligger kulturminnesmärkta Röda Bergen. Undrar vad de som bor där tycker om att få två stycken Kaknästorn(+30 meter) inpå den intima miljön?
Med spänd förväntan har vi Rödabergsbor avvaktat hur Sbk och Aleksander Wolodarski bättre skulle förankra Tors torn efter den omfattande kritiken vid samrådet.
Av två kantrade hundrameters "ziggurater" - Aleksanders benämning - har det nu blivit två 145 meters "orglar" med nästan dubbla bruttoarean. Dom här stalinorglarna skulle effektivt skärma av Stockholms innerstad från det nya Norra Stationsområdet, tvärtemot programförklaringen om att sudda ut gränsen mellan Stockholm och Solna.
Förebilder hittas i Belgrad och San Francisco. I det senare fallet, Embarcadero building, är likheten slående och genant. Se ex på www.skyscrapercity.com/showthread.php?t980640
Möjligen menar Aleksander Wolodarski allvar i Vi i Vasastan nr 32.2009 med att han egentligen är emot alltför höga byggnader inne i stan. Han ritar därför dom stolligaste förslag han kan komma på för att säkerställa att dom inte blir byggda. Dessvärre går inte ironin fram till den beslutande Stadsbyggnadsnämnden som i stället raskt antar förslaget.
En ledamot reserverar sig.
Om nämndens beslut står fast återstår bara att i september 2010 rösta fram ansvarsfulla Stockholmspolitiker som inser att den täta och uthålliga staden byggs långsiktigt med hjärna, hjärta och kunskap, i öppen dialog med invånare och omvärld.
Anonym:
Vilka ansvarsfulla Stockholmspolitiker tänkte du rösta fram i nästa val? Vilka valbara politiker är det som har insett att "den täta och uthålliga staden byggs långsiktigt med hjärna, hjärta och kunskap, i öppen dialog med invånare och omvärld"?
Cecilia Obermüller (mp), som med vettiga argument reserverade sig i Stadsbggnadsnämnden, är en bra representant för den typ av politiker jag tänker mig.
Cecilia Obermüller är en politiker som alltid röstar mot nya byggnadsprojekt, eller kräver att deras volym ska minskas. Jag tycker inte att detta är ett ansvarsfullt sätt att hantera stadsbyggnadsfrågorna när Stockholms län växer med ungefär 15000 personer om året, men det kan man naturligtvis ha olika åsikter om. Obermüller är rätt person att rösta på om du vill att Stockholms stad ska bygga så litet som möjligt i framtiden, så att det mesta som behöver byggas hamnar på säkert avstånd från kommungränsen i någon perifer förort. Dock förstår jag inte vad detta har med "den täta och uthålliga staden" eller en ansvarsfull stadsbyggnadspolitik att göra?
15000 om året? Det är ju en fasaväckande siffra i ett land med säkert snart 21 invånvare per km2. Så det är säkert bäst att vi hädanefter bygger enbart 145m hus - och helst i innerstadsläge. Kommungränserna ligger ju svindlande långt från City - säkert ofta mer än 17min med tunnelbana. Vem har tid med sånt! Nej, enda hållbara och rättvisa stadsbyggnadspolitiken är att ALLA ska bo i innerstaden i torn. Asfaltera skiten. Riv stenstaden - vad ska vi med skräpet till. Det är väl inte den som lockar folk till City? Nä - det är ju HM, Åhléns och MacDonalds. Riv skiten och bygg torn - bli lyckliga och hållbara!! (Fan tro't)
Anonym, jag trampade tydligen på en öm tå där? Tråkigt i så fall, men inte mycket att göra åt. Jag har nämligen svårt att få ihop Obermüllers storstadsfientliga politik med den ”täta och uthålliga staden”, och jag tycker verkligen inte att hon uppträder ansvarsfullt.
15000 personer om året, ja jag skrev tyvärr litet fel i föregående inlägg, det är Stockholms stad som växer med mellan 12000 och 15000 personer om året, medan länets befolkning växer med ungefär det dubbla. På trettio år blir det omkring 400 000 personer till inom kommungränsen, eller 800 000 till i länet. Någon trend i motsatt riktning går inte att urskilja, Stockholm och länet har sakta men stadigt ökat sin andel av Sveriges befolkning sedan 1980.
Personligen tycker jag att det vore mest ansvarsfullt att redan nu försöka planera så att alla dessa nya stockholmare har någonstans att bo och arbeta i framtiden, men i det fallet tycker vi uppenbarligen olika. Det går naturligtvis att fantisera om en helt annan samhällsordning, där människor inte ges möjlighet att själva välja var de vill bosätta sig, utan tilldelas en bostad någonstans i Sverige så att vi alla fördelas jämnt utspridda över hela landet. För den som ser en oförändrad stadsbild som viktigare än människors egna önskemål kan det säkert kännas lockande. Men jag vill inte leva i ett sådant samhälle.
Det går att kritisera utformningen, höjden och placeringen av Tors torn, såväl som hela Norra Stationsområdet, men inte utan att formulera några vettiga argument. Att tornen skulle skärma av innerstaden från Norra Stationsområdet är naturligtvis rent nonsens eftersom Torsgatan fortsätter mellan dem, och vad jag vet har ingen föreslagit att alla hus i dagens innerstad ska ersättas med 145 meter höga torn, eller att alla ska bo i innerstaden. Men det finns många som gärna skulle vilja bo innanför tullarna, och som inte kan göra det idag. ”Skiten” är för övrigt redan asfalterad, eftersom asfalt är ett bra material att köra och cykla på. Din ”argumentation” är kort sagt inte särskilt imponerande. Fundera gärna på varför du skriver som du skriver. Om du inte klarar av att argumentera för din sak utan att förvränga andra människors resonemang så kan det vara ett tecken på att du borde ompröva din ståndpunkt.
Att lekmän ofta attraheras av populistiska politiker i stadsbyggnadsfrågor är inte mycket att förvånas över. Däremot kan jag tycka att arkitekter, och arkitektur- och byggnadsintresserade, borde vara kapabla att se ett något större sammanhang än värdet på den egna bostadsrätten och utsikten från köksfönstret. Och att man har bosatt sig i ett kulturskyddat bostadsområde som Röda Bergen innebär inte att man har rätt att stoppa alla projekt som planeras i de angränsande kvarteren. Men det står dig naturligtvis fritt att rösta på Cecilia Obermüller, Jimmie Åkesson eller Socker-Conny i nästa val om du vill det.
En sak förstår jag inte: om du tycker att det är så förfärligt att det planeras nya byggnader intill ditt bostadsområde (observera, intill Röda Bergen och inte inom området), och om du samtidigt tycker att det är löjligt att inte vilja resa 17 minuter med tunnelbanan för att nå innerstaden, varför flyttar du då inte till något av alla de bostadsområden som dominerar i Stockholms ytterstad och grannkommunerna, och som kan nås på högst 17 minuter, där du skulle slippa att någonsin se några förändringar? Och om du anser att det är andra än du själv som ska göra den resan varje dag, för att din utsikt över taknocken på huset intill ska förbli oförändrad: vad tänker du när du ser dig själv i spegeln på morgonen?
Lena, mina inlägg publicerades den 11 och 14/11.
Jag skulle vilja fråga dig, som uppenbarligen inte är lekman: varför är Tors torn bra stadsbyggande och god arkitektur?
Föklara för mig.
Anonym 2 (eller 1), jag tycker inte att Tors torn är något speciellt intressant exempel på stadsbyggande, så i det fallet får du vända dig till någon annan. Men om du kan förklara varför du ser Cecilia Obermüller som en ansvarsfull politiker, och formulerar någon sorts rimlig och konkret kritik mot det du är kritisk till, så kan jag försöka svara på det.
Lena, du är inne på tidskriften Arkitekturs blogg och ämnet är Tors torn. Du tycker inte att tornen är "något speciellt intressant exempel på stadsbyggande".
Med sina 145 meters höjd kommer dom ju onekligen bli ett ganska dominerande inslag i stadsbilden.
Varför tycker du egentligen att dom skall byggas?
(undrar f d Anonym med kommentarer införda 11,14 och 17/11)
Leena har på känn att de kan bli schysst me torn. De handlar om å digga, att släppa loss. Torn kan inte bli fel om dom diggas rätt. Generellt ere kul me hus. Folk åker världen runt för att digga dom på plats, var dom än befinner sig. Håll me om det!
Släpp loss!
Tor/f.d.Anonym, du svarar inte på mina frågor och du undviker att formulera några egna argument. Jag tycker att det är ganska förmätet att själv vägra svara och samtidigt kräva att andra ska göra det.
Tors torn är inte speciellt intressant som stadsbyggande, eftersom det inte går att lösa Stockholms stadsbyggnadsproblem med hjälp av en eller två massagestavar, hur stora de än är. Men så länge det inte finns några vettiga argument mot tornen så ser jag inget hinder för att bygga dem heller. Att påstå att ett par höghus ”skärmar av” är lika idiotiskt som att påstå att de ”binder samman”, det är arkitektmetaforik som inte har med projektet att göra. Visst, om de byggs blir de ”dominerande i stadsbilden”, precis som alla andra torn och stora byggnader som redan finns runt om i Stockholm. Och? Är det ett problem? För vem, och hur? Jag vet inte vilken fråga tornen är svar på, men jag tycker inte att de är särskilt problematiska heller, jag har ingenting principiellt emot höga hus. Så för min del spelar det ingen roll om de byggs eller inte.
Däremot tycker jag att det är mycket problematiskt med oreflekterat motstånd mot byggande och förändringar i en växande stad, och med populistiska politiker som inte skyr några medel för att locka till sig missnöjesröster. Du har skrivit att du tänker rösta på Cecilia Obermüller, men du har fortfarande inte förklarat på vilket sätt hennes stadsbyggnadspolitik skulle vara ansvarsfull. Vill du inte förklara det? Eller kan du inte?
Hej Lena. Jag tycker att det är ansvarsfullt att med goda argument reservera sig mot dåliga förslag.
Tors torn, som den här bloggen fortfarande handlar om, är ett dåligt förslag därför att
- samspelet med närliggande bebyggelse är katastofalt illa löst. Röda Bergen är ett lågmält, småskaligt, grönt men tätt bostadsområde från 20-talet, med stadsplaner av P O Hallman och Sigurd Lewerentz. Att lägga ett orgelschabrak på 145 meter i fonden på den här finlirande kulturmiljön av riksintresse, är extremt tondövt.
- tornen skulle bli Stockholms högsta byggnader, Kaknästornet borträknat. Bygger man högst i medelstora europeiska, historiska innerstäder vill man säga nåt. Och man bör säga det väl eftersom man syns så bra. Dom här trötta plagiaten av John Portmans Embarcadero building säger inte så mycket. Eller...? (lyssna på www.berlage-institute.nl/persons/details/reinhold_martin om du har en timme över)
Bygg ett torn i världsklass, som matchar ambitionerna inom Life Science, på annan plats i detaljplaneområdet i stället. Eller hyvla ut tornen på övrig bebyggelse.
Arkitektur och stadsbyggande handlar om att ge form åt den människoskapade miljö vi lever våra liv i. Ganska ansvarsfullt m a o.
För att få ett bra beslutsunderlag för arkitekter, byggbransch, finansiärer, politiker och tjänstemän behövs en kunskapsinhämtning från och en kunskapsförmedling till oss lekmän. Den dialogen behöver drastiskt moderniseras och intensifieras i Stockholm. Jämför ex med Köpenhamns 12-åriga copenhagenx.dk, Englands CABE eller andra motsvarande europeiska projekt.
Med en genuin vilja till dialog skulle klimatet bli bättre för att möta dom stora stadsbyggnadsutmaningar Stockholm står inför.
Behöver verkligen Stockholm och Solna denna så kallade stadsport!? Nej! Gör istället EN markör av det nyas och platsens excellens vid den riktiga stadsgränsen och nära det världberömda KI. Kopior av sådant som redan finns tex i San Francisco vill vi inte se. Ge Norra Station och KI något alldeles eget. Om det är riktigt bra och står på rätt plats med RYMD OMKRING så kan det få bli rikigt högt. Jag gillar flygledartornet vid Arlanda.
Som närboende i Rödabergen kräver jag att tornen tillgänglighetskontrolleras före bygglov, jag tycker trappstegen ser branta ut.
Ylva
Hej Tor,
Helt riktigt att det här inlägget handlar om Tors torn, men när du börjar skriva om vilka kommunalpolitiker man bör rösta på så har du genast utvidgat diskussionen till att handla om stadsbyggandet i hela Stockholms stad. Och då vore det kul om du kunde precisera vilka goda argument du tycker att Cecilia Obermüller brukar föra fram, och på vilket sätt du tror att hon skulle påverka stadsbyggandet i Stockholm i en riktning som du ser som eftersträvansvärd. Och i det fallet syftar jag på större och mer allmängiltiga sammanhang än en oförändrad utsikt från ditt köksfönster – du får ursäkta, men jag bor inte hemma hos dig, och därför bryr jag mig inte särskilt mycket om i fall din utsikt hemifrån påverkas eller inte.
Visst skulle det gå att fördela byggnadsvolymen i Tors torn över hela Norra Stationsområdet istället, jag har inga problem med en sådan lösning. Men om du har röstat in Obermüller i fullmäktige så kommer hon (som tidigare) att göra allting hon kan för att ta bort den volym du vill lägga till på husen, och helst lite till. Obermüller verkar tycka att det bästa är om vi kan avstå helt från att bygga någonting nytt. Så på vilket sätt tycker du att hon är så ansvarsfull att du vill se henne i stadshuset?
När du först kritiserar tornen för att de liknar Embarcadero building (och du hade nästan lika gärna kunnat ta Phoenix-Rheinrohr i Düsseldorf som exempel, det är sällan ett höghus verkligen är ”nytt”), och sedan skriva att det ska vara ett torn ”i världsklass” (vad detta med världsklass nu innebär) på en annan plats inom området, då blir det lite väl genomskinligt. Jag antar att du med ”annan plats” menar en plats där du inte ser tornet hemifrån, och jag förmodar att du inte själv kan tala om var den platsen ligger utan räknar med att någon annan ordnar detta så att du och andra Röda Bergsbor blir nöjda. Men även i det nya läget kommer tornet att störa någras utsikt, och dessa några kommer också att protestera, precis som du, med liknande argument.
Att man har köpt en bostadsrätt innebär inte att man har köpt en oförändrad utsikt hemifrån för all framtid. Om man vill slippa förändringar i stadsdelen där man bor så är det bästa att inte bosätta sig mitt inne i en större stad, för i det fallet blir man förr eller senare tvungen att välja. Och att Röda Bergen är ett riksintresse innebär inte att det är rimligt eller ens möjligt att frysa utseendet på allting som ligger intill området.
Det är helt riktigt att stadsbyggande är ansvarsfullt. Och ansvaret gäller inte bara mot de som bor intill det område som förändras, utan även mot alla som bor och arbetar i staden, och som vill bo och arbeta där, och som kommer att göra det i framtiden. Därför är medborgardialoger alltid svåra att använda på ett konstruktivt sätt, eftersom de flesta reagerar ungefär som du: bygg inte så att min utsikt påverkas, bygg någon annanstans istället. Det är inte främst i viljan till dialog som det brister, tror jag, utan i själva förutsättningarna för processen. Jag tror att en medborgardialog kan fungera bra, men det krävs i så fall en mycket stor insats från alla inblandade parter, och kanske delvis andra planinstrument än de vi har idag.
Jag tänker inte försvara Aleksander Wolodarskis arkitektoniska manifestation av sig själv vid Torsplan. Men jag tror ändå att Stadsbyggnadskontoret (t.o.m. med Wolodarski som befäl) har något bättre förutsättningar för att kunna göra en avvägning mellan olika intressen än en aktionsgrupp från Röda Bergen.
Och Ester Sand: kan du förklara varför ett högt hus skulle behöva rymd omkring sig? Städer är inte skulpturutställningar, det synsättet är tack och lov på väg bort, även om just Wolodarskis gärning som planerare visar att det inte är helt borta ännu.
Jag vill tipsa om uppropet "Stoppa Tors Torn"
Läs mer och skriv gärna på uppropet på http://upprop.nu/GLGA
Lena, igår diskuterade Köpenhamns motsvarighet till stadsfullmäktige sitt nya arkitekturpolitiska program. I det kan man bl a läsa:
- Den arkitektoniska kvalitetsdiskussionen skall finnas med på alla planeringsnivåer, från den övergripande planeringsnivån via byggnads- och landskapskonst till design.
- Arkitekturpolitiken vänder sig såväl till byggbranschens intressenter och planläggare som till stadens invånare. Utan bred information och möjlighet för stadens invånare att engagera sig i processerna att bygga stad, uppnår vi inte det sublima.
Är Tors torn ett symtom på frånvaron av motsvarande ambitioner i Stockholms stadsbyggande?
En holländsk think-tank uttrycker sig såhär i senaste numret av sin tidskrift Hunch:
"From community groups to design advocates, architecture has become a focal point for interest groups pushing for influence in today's cities. Undoubtedly, the planning of the built environment involves different groups working together to make design decisions. On the one hand, this often complex and inconsistent process leads to lack of a unifying design vision, where original intentions, motivations, and criteria may be lost in the spirit of collective representation. On the other hand, this process also has the potential to introduce new possibilities for buildings and cities that may never have been imagined before."
Jag hoppas verkligen att du inte är makthavare, med tanke på din cyniska och bakåtsträvande hållning til medborgarinflytande.
Om samrådet uppfattas som ett rundningsmärke, där kritiken mot tornens höjd och form bemöts med ännu högre och bredare torn, kan du ju inte bara avfärda det med utsikten-från-köksfönstret-, värdet-på-bostadsrätten- och passar-inte-galoscherna-flytta-till-förorten-tricken.
Är också ganska säker på att din nedsättande inställning till kvalitetskriterier och den historiska bebyggelsen inte har framtiden för sig.
Tor, precis som Aleksander Wolodarski och de flesta andra arkitekter verkar du ha svårt att förstå att stadsplanering och arkitektur är olika saker. Att man i en arkitektokrati som Danmark är lika oförmögen att förstå den skillnaden förvånar mig inte, och de köpenhamnska argumenten som du citerar är fullständigt bisarra. För ärligt talat, varför ska det föras ”en arkitektonisk kvalitetsdiskussion” i t.ex. en översiktsplan, ett dokument som inte har någonting med arkitektoniska frågeställningar att göra? Och varför ska man eftersträva ”det sublima” i stadsbyggandet? Tors torn är inte ett symptom på frånvaron av sådana ambitioner i Stockholm, utan på det motsatta: Tors torn är ett symptom på en arkitektonisk fixering i stadsbyggandet, en visuell reflex. Att ett sådant synsätt eftersträvas i Köpenhamn är varken ett argument för eller mot tornen. Arkitektonisk kvalitet har ingenting med stadsbyggande att göra. Arkitektonisk kvalitet är bara relevant vid bedömningar av arkitektur.
Jag har ingenting emot medborgardialoger, men det finns vissa praktiska problem som måste hanteras i en sådan process om den ska vara konstruktiv, och det är svårare än vad du verkar tro. Som jag skrev så tror jag att en medborgardialog kan fungera bra, men att den kräver väldigt mycket av alla inblandade om den ska lyckas, och att processen ofta försvåras av att de flesta reagerar ungefär som du.
Och att Röda Bergen är ett riksintresse är, än en gång, inget argument mot att bygga någonting utanför det område som har definierats som riksintresse. Röda Bergen kommer att finnas kvar, orörda, oberoende av om de hus som byggs intill blir 20, 40, 100 eller 500 meter höga. Att skydda ett riksintresse och att bygga någonting nytt intill det är två olika frågor, lyckligtvis: om det vore omöjligt att förändra utsikten från ett riksintresse så vore det nästan omöjligt att bygga någonting överhuvudtaget i Stockholm. Personligen är jag varken för eller mot Tors torn, jag känner mig ganska likgiltig, men jag är principiellt emot attityden att reflexmässigt motsätta sig alla förändringar som syns hemifrån.
Och nej Tor, jag är inte politiker, eller ”makthavare” av något annat slag, och jag skulle gissa att du och jag har ungefär lika mycket makt över vår omvärld. Och nu har inte jag tid att diskutera med dig längre, så du får fortsätta din kamp mot Tors torn i dialog med någon annan. Avslutningsvis, ett tips: om du vill övertyga motparten så underlättar det om du först skaffar dig argument som har ett något mer allmängiltigt perspektiv än ditt eget.
Att bygga på Norra Stationsområdet är en genial lösning. Det kommer att expandera staden på ett sätt som liknar hur Gärdet expanderade Stockholm och Östermalm en gång i tiden.
De två tornen borde det dock funderas över en gång till (minst). De är i de skisser som jag har sett absolut groteska, de har inget med Stockholm att göra. Jag är för idén med porten till Stockholm/Solna, men den skissade utformningen gör mig betryckt.
Skicka en kommentar