Wolodarski får bakläxa – tornen för trista
Lite lokalpolitik. Huvudstadens mest omdebatterade stadsbyggnadsprojekt Norra Station får enligt lokaltidningen "Vi i Vasastan" en bakläxa. De två tornen, ritade av Aleksander Wolodarski, som skulle symbolisera själva bygget, eller entrén till stadsdelen, är enligt stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal "för trista". Och måste därför ritas om. "Det måste bli mer spännande och vågat", säger Alvendal.
Men kanske kan man härmed hoppas att man också upptäcker att själva planen för hela området är en aning trist och kanske inte behöver bli mer "spännande och vågad" utan helt enkelt bara lite bättre.
Bild, faksimil ur Vi i vasastan.
Inlägg
6 kommentarer:
Fascinerande att Stockholms kommunalpolitiker lägger ner så mycket tid att diskuter hur ett par hus ska se ut, och hur höga de ska vara. När blev detaljstyrning av enskilda hus en punkt på det moderata partiprogrammet? Någon som vet?
I Aleksander Wolodarskis repertoar återkommer ständigt samma motiv: två symmetriskt ordnade torn, och en rund öppen plats. Den runda öppna platsen behövs som ett verkligt eller symboliskt centrum i området, och tornen behövs som markering av entrén till ett klart avgränsat område, eller som markering av en verklig eller imaginär axel.
Tors torn har blivit hårt kritiserade, och de ska tydligen omarbetas. Därför dristar jag mig här till att komma med ett förslag till lösning av ”problemet” med Tors torn, som borde göra (nästan) alla inblandade nöjda. Och jag är verkligen inte ironisk, även om jag förstår att det kan tolkas så, men allt detta är mitt fullaste allvar:
Ta bort det östra tornet, som ligger i vägen för Gävlegatan, och lägg den volymen (och höjden) på det västra tornet, och lämna den östra delen av Torsplan obebyggd. Det torn som återstår kan då byggas minst dubbelt så högt, till en höjd av 300 meter eller mer, och blir därmed ett riktigt landmärke, vilket borde tilltala både Yimby, Alvendal, Stockholm Business Arena och turistindustrin. Att Gävlegatan inte byggs för borde tilltala Lars Marcus och andra som bryr sig om stadens sammanhang. Samtidigt försvinner karaktären av anspråksfull ”port”, vilket borde tilltala de politiker i Solna som nu ser tornen som en gränsmarkering, liksom de som tycker sig se paralleller till totalitära regimer i det formala motivet med två samordnade torn. Byggherren får möjlighet att bygga en ännu större volym än idag, och det högsta huset i hela Europa om han så önskar. Och för att även göra tornmotståndaren Ylva Larsson i Röda Bergen glad bjuds hon in för att ta fram en parallellskiss på det återstående tornet, i konkurrens med några andra utvalda konsulter. Den enda som möjligen kan ha någonting att invända mot en sådan här rockad är nog Aleksander Wolodarski. Men det är dessvärre nästintill omöjligt att göra alla nöjda samtidigt.
Det handlar ju om Stockholms högsta hus genom tiderna. Detta är ingen enskildhet då de kommer att synas från alla håll och kanter. Det ska spela roll! Tornen kan ses som en enskild moderat våt dröm som kommit till, i smyg under täcket, under former som hör hemma i totalitära statsskick. Detta gör saken än värre. Att tornen blir en barriär mellan Solna och Stockholm är pinsamt. Att Fp i Stockholm inte redan satt ned foten och begärt omtag och tävling är sorgligt.
Lena!
Bra att förslaget att förse Stockholm med två nya enormt höga byggnader nu är föremål för eftertanke!
Förslag:
Visst går det att bygga vid Torsplan om du ansluter till den höjd och gestaltningskvalitet som finns i Röda Bergen. Bygg något riktigt modernt som utan att slå ihjäl stärker och samspelar med det som finns men ändå är självständigt.
Ställ EN FRISTÅENDE riktigt hög markör ett landmärke "på Solnabron" inom Norra Station. Låt en stilig Freja ansluta till den nuvarande och den kanske framöver kompletterade ringen av höga byggnader som omger Stockholm. Wennergrens Center står tex en bit ut ifrån stenstadens kant.
Låt arkitekter och miljöexeperter och konstnärer mfl samverka i en tävling. Skapa något unikt med miljöspets där miljö- och byggtekniken lever ut genom god arkitektonisk gestaltning, natur och människa.
Och inte minst samverka med Solna för en gemensam framtid utan barriärer!
Ylva, raring
Visst finns det kvaliteter i Stockholmshems hus vid Torsplan, de är ett ganska fint exempel på 60-talets systematiska vardagsbyggande (är det Åkerblad som har ritat? Eller Åke Lindqvist? Jag kommer aldrig ihåg det). Och jag tror att de är så pass starka i sig att de klarar sig alldeles utmärkt intill ett nytt hus med ett annat uttryck och en annan höjd, utan att det nya huset ska behöva anknyta till 60-talets formvärld och skala.
Som du säkert förstår är det knappast realistiskt att minska volymen på en markanvisning som redan är gjord. Dock tror jag att mycket skulle vara vunnet på att överge det anspråksfulla portmotivet, och istället bygga ett enda högt hus på västra delen av Torsplan. Och 140 meter är smått löjligt om det ska vara ett landmärke att tala om, sådana hus finns i var och varannan provinsstad runt om i Europa. 300 meter vore ett rimligare mål, då skulle det bli ett av de högsta husen i Europa, kanske allra högst, beroende på vad som händer med några planerade projekt i London, Frankfurt och Moskva. Och jag tycker i så fall att byggherren skulle kunna bjuda in dig och några andra kompetenta konsulter för att ta fram olika förslag på hur det höga huset skulle kunna se ut.
Men ingenting är vunnet på att isolera ett högt hus från resten av staden. Fristående blir det med nödvändighet om det byggs på den västra delen av Torsplan, men där hamnar det samtidigt nära allting som redan finns på platsen. Och närhet är bra. Närhet är skönt. Närhet är sex. Närhet är stad.
Lena
Markanvisningen är villkorad och genomförs inte förrän allt det som ska uppfyllas är klart. Norrmännen är luttrade då de har en engagerad debatt med flera omtag hemma i Oslo. Sannolikt är det så att de tycker att det är enklare här.
Skicka en kommentar