måndag, mars 15, 2010

Just nu: liveröstning om torn i huvudstaden

Som sagt, Norra Stationsområdet, och de tillhörande Tors Torn, engagerar Stockholmarna. Nu kan du välja sida. Det finns två uppropslistor ute på nätet, en för Tors Torn och en emot. Så ser dramaturgin ut i stadsbyggnadsstockholm.

Det kanske kan tyckas väl enkelt med ett "ja" eller ett "nej" till några torn. Det är väl inte stadsbyggnadsdiskussion. Men om man gör en snabb jämförelse med almstriden, så var ju almarna inte en fråga så mycket om träd eller inte träd, utan en symbolfråga.

Kanska har tornen blivit något liknande. För eller emot den ökade exploateringsgraden och hushöjden i huvudstaden. Den som syns från Stockholm Waterfront, via planerna för Västra City och fram till Norrtullsplatsen. Eller emot detta. Det är onekligen en intressant framtidsfråga. Och snart är det val. Vad säger partierna?

Uppdatering: Kommunfullmäktige antog planen. Här en kort sammanfattning av den debatten.

35 kommentarer:

Anonym sa...

Eller så är det ett tecken på att varken dagstidningar, grupper som Yimby eller de politiska partierna orkar föra en diskussion som inte har reducerats till ett enkelt ja eller nej till en symbol?

Pär Eliaeson sa...

Vore kul om arkitektur och stadsbyggnad faktiskt blev en valfråga, åtminstone i Stockholm.

En välvillig tolkning är att Tors torn är en symbolfråga i almklass, visst. Tornen är tydliga: att stadsbyggnad just nu handlar väldigt mycket om fastighetslogik och ekonomism istället för medveten stadsplanering och komplexa sociala och estetiska samband. Skall vi bygga stad i stor skala på det sättet?

Lena sa...

Det är Yimby som har tagit initiativ till uppropet för Tors torn. Och uppropet handlar alltså varken om bristen på tunnelbaneförsörjning, trafiköknen vid Norrtull, det oansvariga slöseriet med dyr mark, eller detaljstyrningen av bebyggelsens volymer och innehåll. För Yimby är den viktigaste enskilda frågan att Tors torn blir höga. Motiveringen är den enklaste tänkbara: eftersom det inte finns någon anledning att lägga energi på att motarbeta tornen bör det tydligen läggas enormt mycket energi på att se till att de blir byggda.

Yimby har utvecklas till en relativt betydelsefull påtryckningsgrupp i Stockholm, och Yimbys val av vilka frågor som ska prioriteras påverkar stadsbyggnadsdebattens nivå och innehåll. Mot bakgrund av just den här prioriteringen får nog Yimby räkna med att betraktas som höghusromantiker och centerpartistiska knähundar under den närmaste framtiden.

Anonym sa...

Snälla, ge Yimby den uppmärksamhet dom förtjänar: väldigt lite.

Anonym sa...

Som väntat antog fullmäktige detaljplanen, den kommer säkert att överklagas, men det är i formalitet i sådana här fall.

Idioterna på Yimby och i Stcockholmscentern och alla andra som bara bryr sig om hushöjden jublar naturligtvis.

Och vi som tycker att stadsbyggnad handlar om mer än hushöjder undrar hur Yimby och centern lyckades förenkla diskussionen om Norra station till att bara handla om Tors torn. Yimby och centern hjälpte faktiskt till att sopa banan åt Wolodarski, genom att rikta allt intresse mot tornen och bort från stadsplanen. Starkt jobbat, nyttiga idioter!

Roy sa...

Är det några som är idioter är det ni som påstår att Yimby ej berört annat än hushöjderna. Det är rent faktafel, de har gång på gång påpekat det felaktiga med att inte dra dit tunnelbana, norrtullsplatsen etc. Det är media och reaktionära gnällspikar som låser sig fast vid hushöjder. Yimby vill se höga hus OCKSÅ. Men andra brister har påpekats gång på gågn. Far inte med osanning.

Anonym sa...

Ja ser att Barack Obama också har skrivit på. Inte undra på att Alvendal är impad av ert upprop.
Skärpning Yimby! Ni kör med ett moras av förnamn och ett drev för sakens skull.

Anonym sa...

Anonym 2010-03-16 00.57

Förklara hur fokuseringen på tornen kunde sluta med att planen antogs inklusive tornen! Tornen är planens svagaste och mest lättkritiserade fråga. Hade kritiken varit ute i tid och varit enig hade det inte varit svårt att få stopp på tornen. Men nu lyckades inte ens detta.
Men från det till att påstå att misslyckandet hade sin grund i en överfokusering på tornen finns ingen väg för någon rimlig tankebana. Det finns inga orsaksförklaringar av det slag du är inne på.

Sweco Architects Malmö sa...

Verkar vara en spännande debatt som är på gång! Samtidigt lite menlöst eftersom sannolikheten att tornen kommer byggas är i princip lika med noll. Lägg fokus på handling istället för diskussion i huvudstadens byggnadsprojekt!

Anonym sa...

Yimby förtjänar uppmärksamhet som fenomen om självfallet inte för vad de säger. Ett släktskap finns med Sverigedemokraterna i den omdevetna vokabulären. Okunskap kan närapå bli ett argument om den görs till en folkrörelse. Den egna oförmågan till logik och sammanhängande tanke kan bli ett alibi för att säga dumma saker.
Ganska intressant då att SBK i avslutningen av sin sammanställning av remissvaren på Norra Station som planärende citerar Yimby. Det vittnar om en omdömeslöshet som är ett klart hot mot vårt demokratiska samhällsskick.

Anonym sa...

Roy, man blir bedömd utifrån det man faktiskt gör. Precis som du skriver har Yimby uppmärksammat flera av bristerna i planförslaget. Men det som har varit helt dominerande i diskussionerna hos Yimby är Tors torn. Och när det är dags för beslut så spelar inte stadsplanens brister någon roll för Yimby, det enda ni gör är att lämna in en namninsamling där ”Barack Obama” m.fl. vill att Tors torn ska byggas. Och när planförslaget väl antas, med alla de fel och brister som både Yimby och många andra har uppmärksammat, så jublar Yimbys medlemmar unisont. Yimby ställer sig alltså gärna bakom en dyr och konstig stadsplan som inte fungerar så länge det byggs två skyskrapor. Det är Yimbys prioriteringar i ett nötskal.

Yimby hade kunnat välja att lägga fokus i diskussionen på någonting annat än tornens höjd, men det gjorde ni inte. Så tack vare Yimby och Ylva Larsson m.fl. i Röda Bergen har diskussionen om Norra Station trivialiserats och förenklats till att handla om ja eller nej till två hus, och till att diskutera om de är snygga eller inte.

Om Yimby istället hade lagt all kraft på att kritisera problemen i stadsplanen så hade diskussionen förmodligen fått en annan inriktning, och kanske hade vi t.o.m. fått en bättre stadsplan. Men det är tydligen skyskrapor som intresserar de flesta av Yimbys medlemmar, inte stadsbyggande. Den som inte tror mig kan besöka Yimbys hemsida och själv se vilka frågor som engagerar medlemmarna. Gardebrings inlägg om Norrtullsplatsen, t.ex., väckte inget större gensvar.

Eftersom Yimby har valt att bara propagera för Tors torn, och inte att försöka få till stånd en ändring av de problem som är inbyggda i stadsplanen, så har ni (och Ylva Larsson m.fl.) i praktiken fungerat som nyttiga idioter åt Aleksander Wolodarski, även om ni inte förstår det själva, och därför får ni finna er i att bli betraktade som just nyttiga idioter. Tack vare Yimby & co har all uppmärksamhet riktats mot tornen, och Wolodarski har sluppit svara på den kritik som ändå har riktats mot stadsplanen. Wolodarski borde faktiskt skicka blommor och en kartong champagne till Yimby, om han inte redan har gjort det.

Anonym sa...

Anonym 13.58, nästan all diskussion har handlat om Tors torn och hur de ser ut. Därför blir åtgärden att omarbeta tornen, så att de får ett annat utseende. Fokuseringen på tornen har lett till en diskussion om höghusestetik istället för en diskussion om stadsbyggnadsfrågor. Det är väl inte så svårt att förstå?

Anonym sa...

Anonym 2010-03-16 14.53

Det krävs ett ganska stort mått av självbedrägeri för att tro att bristen i framgång med den egna kritiken, eller den man sympatiserar med, skulle bero på något annat än brister i samma kritik. I hur den framförts och beträffande dess innehåll.
Det finns säkert de som kan övertyga sig själva om sådana omständigheter. Man lär dock bättre till en annan gång om man accepterar att egna tillkortakommanden kommer av den egna otillräckligheten och inget annat.

Anonym sa...

Är det inte så att Wolodarski själv varit nyttig idiot då han väcker så mycket ilska bland arkitektkollegorna. Även i frågor om sak har föraktet mot Wolodarski fyllt kritikerna med ett sådant självförtroende (för att de tycker som alla andra i gänget) att argumentationen blivit slapp. Här har inte minst Arkitekturredaktionens hetskampanj varit en draghjälp.

Ylva Larsson sa...

Många frågor togs trots allt upp på KF-mötet och det handlade om hela Norra Station som miljö på flera tänkbara sätt. De rödgröna jobbade verkligen hårt på att få fram en kvalitetsdiskussion. Exploateringsgrad, gårds- och parkutformning, hushöjder, gestaltning, parkeringsnorm, öppna eller slutna gårdar, vistelseytor, nivåskillnader och sol och klimat utomhus och avsaknaden av T-bana mm togs upp. Frågan om tornen berördes och önskemål om en arkitekttävling fördes fram. Här ville Alvendal(M) absolut inte se någon tävling medan Mp, S och V ville det. Frågan om tornen berör inte minst frågan om vad riksintresset Röda Bergen är. Med tornen intill faller argumentet för det skydd mot nya tillskott och förändringar som finns idag. Riktigheten i arbets- och beslutsprocess togs också upp mm.
Finansborgarrådet Sten Nordin (M) ville mest av allt placera Stockholm på världskartan osv.
Centern, Kd och Fp ville bygga tätt och högt.
Om arkitektkåren deltagit mer och inte minst tidigare i debatten så hade vi sannolikt haft ett bättre utfall. Vi lämnar också våra politiker i sticket när vi inte gör oss synliga i debatten om stadsplanering och -byggande. Jag rekommenderar ett inkännande besök på åhörarläktaren, i den för övrigt magnifika Rådssalen, då KF har möte. Det här var mitt första.
Arkitekterna arbetar idag direkt åt byggherrarna som sedan går till Stadsbyggnadskontoret. En sk förhandlingsplanering är etablerad sedan lång tid där vi är tjänstvilliga verktyg.
Hur vi framöver ska få till en kvalitetsdialog där man inte oroas för att man angriper den hand som föder en, är en akut fråga idag. Vi behöver ett forum för dialog och debatt där ordet och tanken kan få arbeta fritt utan att det tolkas som angrepp på dem som ger oss uppdrag. CopenhagenX: www.cphx.dk har kommit en bit på väg. Kanske finner vi en egen variant i Stockholm.
En utforskande tävling med flera alternativ för Norra Station hade varit en bra start på ett Stockholms Nya Sköna Värld.

Merkurius sa...

”Anonym” 15.40, du för fram en spännande metakritisk teori, en kritik av kritiken. Du menar att den som får gehör för sina synpunkter har rätt, och den som inte får gehör har fel. Ditt resonemang förutsätter naturligtvis att framförandet och värderingen av olika ståndpunkter i offentligheten sker i en alltigenom klok, objektiv och transparent process, där alla inblandade parter är jämbördiga – ungefär som processen med att ta fram en detaljplan, och lotsa den fram till antagande?

Ditt resonemang överensstämmer utomordentligt väl med politikens och planeringens självbild. I den mån kritiska synpunkter inte tillmäts någon betydelse läggs ansvaret alltid hos den som för fram kritiken. Kritiken förs fram på fel sätt, eller för otydligt, eller dess innehåll är fel eller ovidkommande, etc. Och utan tvivel brukar det ofta vara så, att kritiken är ovidkommande eller illa formulerad. Samtidigt är det här ett mycket bekvämt synsätt, eftersom politiker och planerare därigenom slipper konfronteras med någon annan bild av världen än den egna, annat än i sällsynta undantagsfall.

Nu är emellertid planen för Norra stationsområdet antagen. Just det kanske också är ett skäl till att du skriver här nu? Det känns alltid bra att få rätt. Och därmed är också diskussionen avslutad. Faran är över, ordningen återställd. Jag kan bara gratulera.

Roy sa...

Nu är jag ingen talesman eller liknande för yimby så det här är bara mina personliga åsikter. Det finns som sagt många problem med planerna för NS. Men det som media, DN, SvD, SVT, SR m.fl väljer att fokusera på, är just Tors Torn och hushöjder. Alla artiklar DN och SvD har skrivit om området har i princip undantagslöst handlat om tornen och höjden på dessa. Så det är inte Yimby som valt att bara fokusera på en enda sak, men de/vi/jag tycker att det inte finns några skäl MOT en höjd på 140 m. Det viktigaste är utformningen (som ännu inte är fastställd), och inte höjden i sig!

Sedan kom motståndarna med en protestlista mot tornen, och då kände väl Yimby att man ville visa att det faktiskt finns de som är FÖR också. Som inte vill se att de bantas och kompromissas ner till något trist och menlöst som Haglunds pinne på Söder. Inget mer med det. Namninsamling har även startats för att dra dit tunnelbanan. Brister i stadsplanen har påpekats upprepade gånger. Sedan att det blir mest kommentarer om just TT är kanske inte underligt, med tanke på den uppmärksamhet de väcker hos allmänheten.

Media och kritikerna är de som låst fast sig vid just hushöjder skiter i resten. Inte Yimby.

Anonym sa...

Ett huvudproblem ligger i den begränsade möjlighet som synpunkter på en plan har att kunna nå fram. I debatten tas för givet att kritik av en plan är likvärdigt med kritik av exempelvis en enskild byggnad.
I verkligheten förhåller det sig ju så att planen kommer till i en flerårig process med bland annat en rad remisskeden. Det betyder att debattinlägg om en plan vägs mot vad som redan sagts. Påståenden om fatala grundfel med mera faller delvis på orimligheten att alla remissinstanser då skulle ha förbisett sakförhållanden.
Att försöka föra en debatt om en plan i media är i sig ett till viss del (över-)intellektualliserat förhållningssätt. Tyvärr.
Dessutom är underlaget för en plan så pass mycket mer komplicerat än det för en byggnad (som nästan är greppbart för var och en) att debattinlägg genast väcker tvivel: "Ja, kanske det, men hur har han/hon belagt detta?","Ja, det låter bra - men stämmer det?". Ett debattinlägg om en plan har med andra ord långt ifrån samma slagkraft än träffsäkra formuleringar om en enstaka byggnad - där nästan de väl valda orden, om de råkar träffa på en öm punkt, som sådana kan vända en debatt...
En plan där debatten lyckades få en inverkan var den för Hammarby Sjöstad där DN-skribenten Katarina Dahlgrens inlägg medförde en förhöjd exploatering som alla säkert är nöjda med i dag långt efteråt. Men det var en väldigt lättfattlig aspekt som då drevs fram och som säkert redan hade starka förespråkare i processen. Ett par våningar lades på helt enkelt.
Mycket talar för att planfrågor per definition måste drivas så att konkreta alternativ ställs mot framlagda förslag eller att parallella förslag och möjlighet till alternativa val alltid görs möjliga.
I debatten om Norra Stationsplanen är exempelvis Johan Johanssons inlägg i Di och SvD skickligt formulerade och välskrivna. Men om jag var planhandläggare och läste dessa inlägg skulle jag ändå snarare småle vid morgontidningen än kissa på mig. Och det skulle jag då tro inte är Johan Johanssons fel utan i stället som sagt en generalfråga som handlar om det realistiska i att i publik debatt påverka de långa sega planprocesserna...
En plan är som ett framrusande tåg, en byggnad som ett torgmöte. I mina ögon gör sig den som i sent skede försöker påverka en plan genom allämn debatt en liten aning löjlig bör kanske tilläggas (förlåt).

Ylva Larsson sa...

Påtryckningar om att skriva om NS har kontinuerligt förts fram från flera pennskaft till SvD och Dn sedan i maj 2009. Redaktionerna har dock valt att inte skriva o/e publicera artiklar. När det väl lossnar och kan bli polariserande rubriker i elfte timmen då skrivs det. Vi saknar en levande och bred debatt om samhällsplanering och stadsbyggnad i media.
Man skulle också kunna tänka sig att stadsarkitektens roll skulle innebära att hon/han deltar öppet och aktivt debatten, både innan, under och efter.

Anonym sa...

Frågan är vilken betydelse Katarina Dahlgrens artikel faktiskt hade den gången. Jag vet inte, men då var Mikael Söderlund borgarråd, och han var mycket engagerad i stadsbyggnadsfrågorna. Och jag är övertygad om att Söderlunds personliga engagemang och intresse fanns där långt innan han läste artikeln i DN, och att det var detta som avgjorde snarare än en i och för sig bra artikel.

Anonym sa...

Anonym 2010-03-17 12.31

Ja, det var väl ungefär vad jag försökte antyda. Och Ylva Larsson har rätt i att den mer övergripande diskussionen kan vara väl så viktig eller viktigare när det gäller påverkan. Planprocesserna går sedan sina egna vägar. En stadsarkitekt kvalificerad nog att leda och delta i debatten vore av godo. Där har vi inte kommit längre än till årsringsbegreppet som sedan övergetts för inga riktlinjer alls. Och där står vi.

Anonym sa...

Vi har startat ett nytt upprop mot Norra Djurgårdsstaden, med dess omänskliga exploatering och otäcka höghus.

KAMPEN GÅR VIDARE!

Mango

Merkurius sa...

Anonym 02.35, alla som ger sig in i en diskussion riskerar att göra sig löjliga. Om ingen är beredd att riskera något blir det inga diskussioner. Nu är risktagandet inte så stort här hos Arkitektur, eftersom det går att vara anonym, och för många är säkert anonymiteten en förutsättning för att delta. De flesta av oss är ganska fega, av olika skäl.

En detaljplan är naturligtvis inte samma sak som ett hus, och jag har inte heller sett att någon påstår detta. Dock är det stor skillnad på planprocessens bokstav och dess praktik. För mig låter din beskrivning av planprocessen som en slags idealsituation, där alla synpunkter vägs mot varandra på ett klokt och fullständigt objektivt sätt, så att slutresultatet blir den där goda kompromissen som alla på något sätt har varit delaktiga i. Jag ska inte säga att sådana idealiska planprocesser inte existerar, men jag har aldrig upplevt någon. Och i den mån de förekommer tror jag att de är mycket sällsynta, eftersom vissa aktörer alltid är starkare och mer inflytelserika än andra. Det innebär i sin tur att vissa aspekter brukar bevakas bättre än andra, och det påverkar naturligtvis slutresultatet. Och därför kan även viktiga frågeställningar förbises ibland om de inte bevakas av någon statlig eller kommunal myndighet, fastighetsägare, ledningsägare, etc. Förbiseenden sker med jämna mellanrum, eftersom varje remissinstans endast bevakar sina egna intressen.

I det konkreta fallet Norra Station har kritik mot t.ex. utformningen av Norrtullsplatsen framförts många gånger under de tre senaste åren, bl.a. av Lars Marcus och av Yimby, och faktiskt också mellan skål och vägg i Tekniska Nämndhuset. Att denna kritik inte har påverkat Norrtullsplatsens storlek eller utformning kan bero på att kritiken har varit ovidkommande, eller illa formulerad, eller att den har framförts vid fel tillfälle. Eller så kan det bero på att planens upphovsman redan hade en tydlig idé om platsen och därför inte var intresserad av synpunkter som skulle kunna leda till en annan lösning. Var och en får själv avgöra vilket alternativ de ser som mest sannolikt.

Detaljplanen för Norra Station är resultatet av många års arbete, men processen från samråd till antagande har gått på tio månader, utan att planen har förändrats på något avgörande sätt. Utrymmet för bearbetningar är naturligtvis begränsat i en så snabb planprocess för ett så stort område, och större ändringar är knappast möjliga. Så frågan är när kritiken mot planen borde ha framförts, om det inte fanns utrymme för att inarbeta kritiska synpunkter under samråds- och utställningsprocessen?

Bortom begrepp som ”den demokratiska processen” och ”det goda samtalet” finns planeringens praktiska verklighet, och i den verkligheten har olika slags aktörer helt olika möjligheter att påverka. Vägverket, t.ex., har andra möjligheter att påverka en detaljplaneprocess än den genomsnittlige stockholmaren. Det är bra att komma ihåg att möjligheterna att påverka varierar enormt mellan olika grupper, både formellt och informellt. Och den som befinner sig i rätt position och förstår spelreglerna kan skaffa sig mycket stort inflytande.

Det är kanske fåfängt och enfaldigt att tro att en diskussion om stadsbyggnadsfrågor i media skulle kunna påverka någonting. Och ska vi tro Ylva Larssons beskrivning här ovanför så föredrar dagstidningarna tydliga konflikter framför fördjupning. Frågan är då var diskussionen ska föras? Inom ramen för detaljplaneprocessen? Det förutsätter nog den där ideala processen som jag hittills aldrig har upplevt, och som jag har svårt att tro på. I praktiken brukar en detaljplaneprocess bestå av en serie förhandlingar, som är allt annat än transparenta, och en förhandling är inte ett fritt forum. Hos Arkitektur? Det blir i så fall en diskussion för en ytterst liten krets, som aldrig kommer att påverka några planer annat än marginellt.

Slutsatsen blir väl att avstå från offentlig diskussion. Och varför inte, egentligen; i praktiken är det ju just så planerare och arkitekter brukar göra, inte minst jag själv. Offentligheten är överskattad.

Anonym sa...

Merklurius 2010-03-17 20.19

Du misstolkar mig. Att jag påpekar hur planprocessen är uppbyggd innebär inte att jag är imponerad av hur den fungerar. Inte ens att jag anser att den fungerar. Men däremot finner jag det troligt att planprocessen som sagt skapar andra spelregler för debatt än det enskilda byggnadsärendet.
Sedan finner jag det lite märkligt att beklaga sig över den bristande lyhördheten hos en planhandläggare. Bristen är ju uppenbar. Därmed vilar ansvaret inte minst på handläggarens överordnade.
Norra Staton inbegriper minst tre större problempunkter: NT-platsen T-tornen samt generellt exploateringen. Det är en gammal sanning att det här landet mäktar med enbart en frågeställning i taget. Även där blir det svårt.
Av dessa skäl menar jag att den övergripande plandebatten som ska belysa de vidare dragen i stadens utvecklingsmöjligheter kan vara en bätte nivå att utöva påverkan genom än att ge sig på att försöka konfrontera i de enskilda planärendena. Vilket inte hindrar att den debatt Marcus, Johansson mfl fört varit angelägen.

Anonym sa...

Herregud vilka gubbiga och självömkande inlägg, ni låter som åsnan Ior, fast värre! Merkurius, Anonym 02:35 och Ylva, om ni ska hålla på så här borde ni starta en egen hemsida där ni kan känna er missförstådda och tycka synd om varandra. Man är så rolig som man gör sig, förstår ni inte det? Vill ni tycka till så är det väl bara att göra det, men en gnutta självironi har ingen tagit skada av. Och om era skrivna alster har blivit refuserade så kan det faktiskt vara som Aleksander skrev här ovanför, att det är er egen kritik som brister, att den helt enkelt är för dålig. Då är det bara att börja om, är man tillräckligt envis så kommer man alltid i mål till slut. Klaga inte, våga vara konstruktivistiska istället!

Ellinor

Ylva Larsson sa...

Vad kan göras nu? Det är ju inte helt klart än. Vi kan nu lära oss om hur processen fungerar under resans gång;
Så här gör du om du vill överklaga beslutet om Norra Station;
Villkor för att du ska kunna överklaga: Du ska ha deltagit aktivt och skrivit en registrerad kommentar till Sbk då planen ställdes ut.
Se nedan:
"Följande gäller:
Kommunfullmäktiges beslut överklagas i Länsstyrelsen iStockholms län. Överklagningen ställs till Lä...nsstyrelsenoch ingives till Kommunfullmäktiges kansli i Stadshuset.( Ragnar Östbergs plan 1 ) Därifrån vidaresänder kansliet handlingarna till länsstyrelsen med deras yttrande.Överklagningtiden är tre veckor och räknas från den dag då protokollet anslagits hos kommunfullmäktige.Enligt kansliet beräknas protokollet från 15 mars varajusterat och anslaget 22 mars.Man kan ta fram protokollet på datorn samtidigt som det anslås.( http:// insyn.stockholm.se ), så slipper man besöka stadshuseten eller flera gånger för att ta del av deras anslag.Jag brukar alltid se till att överklagningar och andrahandlingar ingives mot kvitto ( kopia av första bladet med inkomst-stämpel ). Dessutom kan det vara bra att begära att få del av det yttrandesom --- i detta fall --- kommunfullmäktiges kansli avgiver för att kunnainkomma med de påminnelser vartill detta yttrande kan föranleda migsom klagande." Allt enligt en aktiv pensionerad statstjänsteman.
Korrigera gärna om detta inte stämmer.

Ylva Larsson sa...

Samhällsbyggnad och stadsplanering handlar inte endast om att göra arkitektur och planer...
Här kommer ett förtydligande om hur man överklagar:
"En förutsättning för att ett överklagande skall upptagas är att man
inkommit med synpunkter till stadsbyggnadsnämnden över det material
som i höstas var utställt där för studium senast 11 november 2009...

En ytterligare förutsättning är att man har någon form av beröring med
det område som det överklagade beslutet behandlar, t ex genom boende i
eller i anslutning till området. Någon praxis som visar ett maximalt avstånd
från området till bostaden kunde inte anges. Dock tycktes det ganska klart
att boende vid Norra stationsgatan och Torsplan är behöriga att överklaga
efter som ingen bor på Norra stationsområdet.
Längre än så gick det inte att komma."
Allt enligt den pensionerade statstjänstemannen.

Anonym sa...

Oj, jag trodde det här var en blogg. Men det har tydligen blivit en sambandscentral för en av alla grupperingar i stockholmsdebatten. Det finns ju något som heter facebook - ett tips!

Anonym sa...

Ja,
vi har vår Nej till Norra Djurgårdsstaden-lista på facebook.

Ylva larsson! Du är väl med?

Mango

Anonym sa...

Bra att Arkitektur uppmärksammar sånt som Norra Station, eftersom Dn och SvD inte sköter sitt jobb när det gäller Stockholmsbevakningen. Möjligen kan man tycka att Arkitektur borde ha börjat skriva om NSt för ett år sedan, men det är så dags att säga det nu. Istället ser vi fram mot att bloggen är ute i god tid med mer insiktsfull rapportering om viktiga projekt som Slussen, Årstafältet, Ulvsunda m.m.

Ylva Larsson sa...

Jag ska kolla Fb. Men! Man kan ju inte dissa allt, av bara farten.. Och nu kan vi även tala om vad en blogg ska vara till för och innehålla. Tack Arkitektur för denna blogg. Ett rum för dialog och samtal behövs. Allt Gott och en ros till er!

Anonym sa...

Jammen det vet ju alla att SvD:s arkitekturbevakning är superdålig. Ta bara exempelvis The Guardian eller NYTimes - dom är ju bättre! Och sedan har vi ju - ja, vaddå?
Men det är klart - om man är anhängare av att asfaltera Klara Sjö eller att sticka upp en pinne på "normalhöjd" d.v.s. 140m i "Västra City" - så kan det ju vara motiverat att kläcka ur sig lite varjehanda om både det ena och det andra.

Håkan sa...

Kul att se att så många stödjer Tors torn. Norra station kommer att bli det mest spännade svenska stadsutvecklingsprojektet på länge. Ja, det är ju min åsikt som gillar innerstadskaraktär. En annan kanske bättre gillar Hammarby sjöstad, en tredje hus-i-park eller villastad. Det fina är att alla kan få sitt på olika platser.

När det gäller NS-planens kvaliteter så är det inte så svårt att se hur Wolodarski har tänkt. Den dyra delen i projektet, dvs överdäckningen, skapas där den gär mest nytta, för att koppla Karoliska och Solna till Vasastan. Vid Norrtullsplatsen så behövs däremot inga tillkrånglade lösningar (som t.ex Mikael Askergren föreslår). Norrtullsplatsen är bra så tillvida att den förenar en offentlig vistelseplats med en trafikplats. I planerarnas huvuden så brukar ju annars dessa typer separeras, oftast planerade av olika kompetenser. Men i praktiken finns det ingen skillnad, trafikmiljöer används också som vistelseplatser!

Sedan så har projektet fått kritik för att det är detaljstyrande och formalistiskt. Ja visst är det det. Men det handlar ju bara om kvarteren runt Norrtullsparken. Större delen av projektet ligger runt Nya Karolinska och där detaljregleras inte utformningen.

Anonym sa...

Jag tycker som Håkan, innerstadskaraktär innebär att kvarersmarken omges av gatumark och att husen har ekportar.

Anonym sa...

Nu är Tors torn omritade: http://tidskriftenrum.se/v3/?p=1634