Stadsbiblioteket igen!

Den 1 mars var det dags för ännu en debatt om Stockholms stadsbibliotek. Nu var det anhängarna till Heike Hanadas vinnande förslag som skulle avhandla "skandaltävlingen" som man valt att kalla tillställningen. Mycket folk var det, och många som gillade vinnarförslaget. Men också en och annan från motståndarlägret, även om de hade lite svårt att känna sig inbjudna.

I dagens kulturradio refererades tillställningen av Karsten Thurfjell, med märklig okunskap i historieskrivningen. Det räckte tydligen med att Horache Engdahl och Per Wästberg röt till lite, så stjälptes förslaget, resonerade Karsten. Ack ja. Vi som följt med vet ju att i själva verket har biblioteket debatterats mer än de flesta stockholmsprojekt, och en övervägande del av rösterna har varit tveksamma till Hanadas förslag. SvD hade en lång artikelserie hösten 2007, och tidskriften Arkitektur har låtit en rad arkitekturdebattörer komma till tals, för och emot. Till exempel i 2/2007, 1/2008, 3/ 2008, 5/ 2008.

Att många är tveksamma beror naturligtvis på uppgiftens svårighetsgrad - någon riktigt bra lösning finns rent av inte? Detta blev kanske synliggjort först när Hanadas förslag pekades ut som vinnare. Därav den sena reaktionen i debatten. Det ursäktar förstås inte att Hanada blivit otroligt taffligt behandlad av staden. Men det illustrerar behovet av ångervecka när det gäller tävlingar i känsliga lägen. Ty även en jury kan tänka fel!