onsdag, mars 03, 2010

Stadsbiblioteket igen!



Den 1 mars var det dags för ännu en debatt om Stockholms stadsbibliotek. Nu var det anhängarna till Heike Hanadas vinnande förslag som skulle avhandla "skandaltävlingen" som man valt att kalla tillställningen. Mycket folk var det, och många som gillade vinnarförslaget. Men också en och annan från motståndarlägret, även om de hade lite svårt att känna sig inbjudna.

I dagens kulturradio refererades tillställningen av Karsten Thurfjell, med märklig okunskap i historieskrivningen. Det räckte tydligen med att Horache Engdahl och Per Wästberg röt till lite, så stjälptes förslaget, resonerade Karsten. Ack ja. Vi som följt med vet ju att i själva verket har biblioteket debatterats mer än de flesta stockholmsprojekt, och en övervägande del av rösterna har varit tveksamma till Hanadas förslag. SvD hade en lång artikelserie hösten 2007, och tidskriften Arkitektur har låtit en rad arkitekturdebattörer komma till tals, för och emot. Till exempel i 2/2007, 1/2008, 3/ 2008, 5/ 2008.

Att många är tveksamma beror naturligtvis på uppgiftens svårighetsgrad - någon riktigt bra lösning finns rent av inte? Detta blev kanske synliggjort först när Hanadas förslag pekades ut som vinnare. Därav den sena reaktionen i debatten. Det ursäktar förstås inte att Hanada blivit otroligt taffligt behandlad av staden. Men det illustrerar behovet av ångervecka när det gäller tävlingar i känsliga lägen. Ty även en jury kan tänka fel!

1 kommentar:

Anonym sa...

Har arkitekturstockholm blivit skvatt galet eller rent av fått en släng av nekrofili? Liket vid Observatoriekullen rör på sig eller är det bara Bo Madestrand på DN och Karsten Thurfjell i Kulturradion som ser syner?
Från SBK har det sagts att från den dagen Peder Alton – en ganska entydig tillskyndare inte av vinnarförslaget i Stadsbibliotekstävlingen men av dess upphovskvinna(jo, ställningstagandet kom i den ordningen) – tillträdde som kritiker i DN startade tumultet i arkitektstockholm. Debatten kom att handla om trender i stället för om verkliga frågor. I just tävlingen om Stadsbiblioteket publicerade DN/Alton en spektakulär highlight handplockad av Alton själv bland de utställda förslagen. Projektet visade sig senare inte vara utfört av någon lämplig interkontinental superstjärna men av en fd projektör på en av lagomlandets mer slätstrukna produktionsbyråer Nyréns.
Och hur var det egentligen med ”badringen”? DN trummade helt klart till debatt. Var det Sandell som upphovsman eller rent av DN som skapade tumultet där stans fulast hus hittills, Stockholm Waterfront, samtidigt kunde smygas igenom obemärkt? Bo Madestrand fullföljer månne traditionen och vill på DN-maner rekommendera oss i frågan om ifall vi ska ge oss på Världsarvet med storsläggan eller inte. Hur var det: med sådana rådgivare behöver man inga…
Och att dårskapen samtidigt brutit ut ute i Marieberg och i radiohuset på Djurgården – frukten av en kuriös iscensättning i ABF-huset enbart? Tiden lär utvisa…