Konsumtionsliv

På söndag, den åttonde mars, är det internationella kvinnodagen. Alla som undrar vad kvinnlighet kan betyda i mars 2009 kan då bege sig till det nyinvigda Sollentuna Centrum, norr om Stockholm. Ett pressmeddelande från köpcentrumföretaget Steen och Strøm med rubriken "Unik trämiljö ger skön shopping" berättar att den nya shoppingupplevelsen med trägolv av "rödbrun massiv Jatoba och tak av körsbärspanel" ska skapa en känsla som är "sinnligt feminin", men tillägger för säkerhets skull att "butiksutbudet kommer att tillfredställa hela familjen". Sinnligt feminint och hela familjen. Exklusivt och vardagligt samtidigt, det är hela Mama-kulturen i en sammanfattning. Steen och Strøm tillägger att det ska vara ett centrum för "medvetna kunder som också vill njuta och uppleva". Förmodligen för att inte de gamla besökarna i Sollentuna centrum ska dyka upp utan hellre de nya.

"Det tycks inte finnas någon ända på vad en människa kan begära", skriver Zygmunt Bauman i sin bok "Konsumtionsliv", nyligen i svensk översättning, där Baumann enligt Expressens Nils Schwartz "sprättar upp och frilägger" konsumismens konsensus. Eller som den brittiska artisten Lily Allen formulerar det på sin nya skiva i den ganska desperata låten "The fear": "And I am a weapon of massive consumption. And it's not my fault it's how I'm programmed to function".

Läs mer: Ann Heberlein om konsumtionssamhället och Revolutionary road i dagens Expressen.
Frank Rich, The New York Times om krisförnekelse.

Lennart Holm avliden

Lennart Holm har avlidit i en ålder av åttiotre år. Han kom att bli en av det sena 1900-talets mest inflytelserika arkitekter och debattörer. Ungdomsverket Villa Göth i Uppsala är fortfarande beundrat som en svensk nyskapande brutalism. Som chef för Statens Planverk 1969-1987 hävdade Holm betydelsen av bostadens generalitet på en funktionalistisk bas. Som skribent framträdde han många gånger inte minst i tidskriften Arkitektur med skarpsinniga och välformulerade artiklar om arkitektur som kulturfenomen.

I Århus hamn

I veckan vann Schmidt, Hammer, Lassen tillsammans med landskapsarkitekten Kristine Jensen tävlingen om ett nytt multimediahus och omgestaltning av det centrala stadsrummet i Århus hamn. Tävlingen var inbjuden och konkurrenterna var Mecanoo architecten samt Arkitema. DAC + Realdania.

Storstaden som räddaren i nöden

Efter Barack Obamas presidenttillträde innehar en arkitekt och en stadsplanerare de två högsta statliga tjästemannaposterna för bostad- bebyggelse och stadsbyggnadsfrågor i USA. Arkitekten Shaun Donovan har blivit chef för Department for Housing and Urban Development (ja det finns ett sådant). Stadsbyggaren Adolfo Carrión Jr har utsetts tilll chef för det nya White House Office of Urban Affairs (och ja det finns ett sådant också).

Obama har kallats USA:s första urbana president. Obama kommer från Chicago och Adolfo Carrión Jr meddelade att för hans del handlar det om att låta ”städer bli de ekonomiska centra som kan dra landet ut ur lågkonjunkturen”. Det här är en stor förändring i ett USA som gjort sina främsta politiska insatser hos hemmansägarna i villaförorterna förut. Carrión sa också till Washington Post att "den här presidenten leder det urbana Amerika ut ur den öken som det har befunnit sig i under åtta år”.

Obama själv sa i ett tal nyligen till de amerikanska borgmästarna: ”Cities are vital to our economy, essential to our recovery, and haven't been paid much attention to. Our economy can never reach, in our view, its full potential if we have people who are living blocks away, but worlds away from the bustling downtowns full of opportunity”

Man kan inte mer än undra vad som skulle hända om Sverige fick en statsminister med ursprung i en av de större städerna, och inte, som alltid från någon villaförort, eller småstad.

En stadspolitik, kanske?

För mer intressant läsning i ämnet:
Richard Florida i Atlantic Monthly
Och en kommande bok: Welcome to the urban revolution av Jeb Brugmann.

Tävling om Årstafältet avgjord

Vinnare i tävlingen om Stockholms nästa stora stadsdel i Årsta blev förslaget ”Arkipelag”. Förslaget är utformat av Archi5 genom Erik Giudice, stadsplanering och arkitektur, Michel Desvigne, landskapsarkitektur. Det ser ut som en blandning av alla de stora utbyggnadsprojekt som dragit genom huvudstaden de senaste åren: Liljeholmen, Hammarby sjöstad och Lux, med ett stänk av high-tech Kista. Enligt förslagsställarna ska det bli ”tät stad ” där man kan ”dela ting och undvika slit och släng-mentaliteten”, där ”invånaren bidrar med en mer hållbar livsstil och deltar socialt i det offentliga rummet”. Moralkaka eller nödvändig retorik?

Ett intressant motsatspar mellan olika sätt att se på stadsutveckling illustreras om man lägger det vinnande förslaget intill ett av hedersomnämnadena, ”Urban Natures” av Field Operations. Där man i ”Urban Natures” talar om landskapet och parknaturen, som det urbanas förutsättning, dess utgångspunkt, ser man i vinnarförslaget naturen som en sorts komplement till bebyggelsen, parken som en natur skild från staden, som Central Park. ”En stadsdel och en park i världsklass”, sa stadsarkitekten Per Kallstenius om vinnaren.

Så här formulerar istället Field Operations tanken om ”en grön väv” i sitt förslag: “En vävnad av offentlig aktivitet, öppna ytor och natur som strömmar igenom och länkar samman de olika bebyggelseområdena. Stadsutveckling idag fokuserar ofta enbart på bebyggelsen och lämnar de gröna områdena därhän – allt mer fragmentiserade och irrelevanta. En noggrant utformad ihopkoppling av dessa gröna resurser till en hel sammanvävd landskapsstruktur som understödjer den urbana formens utveckling och ett interaktivt offentligt liv utgör ett nödvändigt komplement till traditionell stadsbyggnad.”

I det vinnande förslaget talar man istället om ”att förtäta förstaden och ge den storstadens fördelar utan att förlora den närhet till grönska och natur som är unik för Stockholm”.

På så sätt ligger vinnarförslaget helt i linje med vad man kunde förvänta sig, men kanske också lite mindre överraskande än vad man hade kunnat önska sig.

Uppdatering: Miljöpartiet har redan hunnit protestera mot bebyggelsen i förslaget.
Uppdatering 2: Dagens Nyheter På Stan noterar att de två som promenerar i bilden ovan är inga mindre än Jake Gyllenhaal (med svenskt adelspåbrå känd från bl a filmen Brokeback Mountain)och Kirsten Dunst (Marie Antoinette). Internationell kändisspottning på det idag så slumrande Årstafältet, där man idag mest ser dagisbarn i galonisar, är det framtiden?

Dags för tävling om Debutpriset!

I år är det dags igen för tidskriften Arkitekturs tävling om bästa "debuten". Det är vår motsvarighet till Architectural Reviews "Emerging Architecture", som vi genomför vart annat år sedan 2001. Vi vill ha förslag på byggda projekt inskickade till oss före 4:e maj. Projekten får vara högst två år gamla och skickas på papper (ej digitalt!), format max A4. En jury som utgörs av tidskriftens redaktionskommitté korar vinnaren som vi sedan belönar med 25 000:- och en stor publicering i tidskriften. Förra gången, 2007, var det Strata arkitektur/ Katarina Lundberg och Petra Gipp som vann ( se Arkitektur 6/2007). Ta chansen att förgylla den svenska arkitekturscenen!! Adressen dit bidragen skickas är Arkitektur, Box 4296, 10266 Stockholm.

Från almstrid till skokastning

Olika tider har olika protestgrupper anpassade till sin tids stadsbyggnadsfrågor. Den i vår tid mest uppmärksammade är kanske "Yes in my backyard"-rörelsen, yimby, men den mest mytomspunna genom tiderna är nog Alternativ Stad. Och de finns fortfarande.

Alternativ Stad firar 40 år i helgen. Mest känd är man kanske för den uppmärksammade, mytomspunna och vattendelande striden kring almarna i Kungsträdgården. Man lyckades till och med få nationalskalden Evert Taube att författa en text mot fällningen av träden och tillståndet i landet: "Om regering och kommuner i Sverige får fortfara att utöva sitt förstörelseverk från Stora Sjöfallet till almarna i Kungsträdgården /.../ så blir Sverige inte längre ett civiliserat land. Vi blir barbarer." Då, maj 1971, ordnade Alternativ stad en alternativ utställning om byggplanerna i Stockholms City.

På lördag arrangerar man bland annat en skokastningshappening (bagdad-style) på Sergels Torg, mot den av aktionsgruppen illa omtyckta Förbifart Stockholm, en trafikled mellan Kungens Kurva och Häggvik över och under delar av Mälaröarna: "Skorna lämnas sen också in som remissyttranden på planerna till Vägverket, lagom till remisstidens utgång i helgen".

Man arrangerar också en stadsvandring för att minnas protester i Stockholms City. Allt med utgångspunkt i Stockholms Kulturhus på lördag den 14e februari.

För almstridsintresserade kan nämnas Daniel Helldéns avhandling "Demokratin utmanas. Almstriden och det politiska etablissemanget".

Arkitekturen och kulturutredningen

Följande går att läsa i den stora kulturutredningen som presenterades idag:

"Mycket talar för att kulturpolitisk förnyelse, med bättre samtidsförankring, kan främjas genom att pröva korsbefruktningar och samspelsformer mellan kulturverksamheter, myndigheter och institutioner"

Det kan man bara hålla med om. Men hur gör man nu detta. Det har så klart utredningen också ett svar på:

"Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens konstråd och Arkitekturmuseet läggs samman till en myndighet. Förändringen bör kunna genomföras under 2010".

Då kan man ju fundera på om det är just HÄR som de där "samspelsformerna" bäst finner sin plats.

Tanken baseras bland annat på analysen att konsten fått representera framtiden och kulturarvet dåtiden, utredningen ser en brist på samtidsanalys i det sättet att se på konsten och kulturen och kallar därför den här sammanslagningen för "En sfär för frågor om samtid, historia och livsmiljö".

Utredningen konstaterar att de "verksamheter vi vill föra samman har alltså enligt vår uppfattning många beröringspunkter. Vi ser det som att de närmar sig samma samhällsfrågor, men från olika håll och med olika kunskaper" samt att deras "bedömning är att i dag är beröringspunkterna fler och viktigare att ta till vara än särdragen".

Man kan i sammanhanget konstatera att tillsättningen av en textilformgivare som chef för Arkitekturmuseet ger ännu en beröringspunkt. Men utöver det?

Utredningen framhärdar i tanken att arkitektur, form och design ska sitta ihop, men säger också att "området behöver stadga och ett större sammanhang för att dess potential ska tas tillvara".

Man menar också att kulturpolitiken inte kan driva arkitekturfrågor som både kulturmiljöfråga och arkitektur, det finns det inte resurser till, och man skriver att "Arkitekturfrågor måste drivas inom ramen för samhällsplaneringens processer för att bli meningsfull".

Kanske kan man, efter läsning av utredningen, ana att det är dags för arkitekturfrågorna att lämna kulturpolitiken och hitta sina "korsbefruktningar och samspelsformer" någon annanstans.

Kulturutredningen ska nu ut på snabbremiss. De förslagen som överlever remissomgången ska genomföras innan nästa val.

OMA:s TVCC brinner

I Beijing har TVCC - OMA:s mindre systerprojekt till CCTV - börjat brinna efter vad som verkar vara ett fyrverkeri från taket på det norra CCTV-tornet. Mer info: Building + här + Flickr + DN. Uppdatering: Moving Cities

Den felande länken del 2

Mikael Askergrens artikel i Arkitekturs decembernummer (8/2008) hade rubriken "Den felande länken". Med ett radikalt förslag öppnar Askergren för ett nytt samband mellan Stockholms City och Kungsholmen och Norr Mälarstrand. Artikeln ledde till en inbjudan till en diskussionskväll på Arkitekturmuseet på onsdagskvällen. Och där presenterade Askergren mycket riktigt sin idé, så som den såg ut i tidningen. Men han hade också en fortsättning.
Han hade hört, sa han, att man i Stadsbygnadskontorets korridorer inte gillade hans förslag eftersom man såg det som ett bilförslag. Det i sin tur berodde på att hans idé fanns med redan i Cityplanen från 1967, City 67, och då som ett mindre motorvägsprojekt med planskilda korsningar mitt i Stockholm.
Men nu hade han ett bevis som motsa den tolkningen. Kvällen innan anförandet hade Askergren i Kungliga Bibliotekets arkiv hittat en plan från 1919 signerad Ture Tidholm och Erik Gunnar Asplund. En plan som drog upp i stort sett samma felande länk mellan stadsdelarna, och skapade det där sambandet. Och 1919, sa Askergren, fanns det knappt några bilar. Åhörarskaran som först bemött förslaget med spridda suckar och överseende skratt tycktes tveka och byta fot, för där på planen stod ju Gunnar Asplunds namn. Och det var ju något helt annat. Man bör avsluta det man påbörjat, sa Askergren och drog ner applåder.

Stadsbyggnad som showroom

Igår delade våra tidskriftskollegor på Forum AID ut sina arkitektur- och designpriser. Priset för bästa arkitektur gick till BIGs, Bjarke Ingels Group, projekt Mountain Dwellings i Örestad utanför Köpenhamn. Det är nu tredje gången, på frya år, som Forum delar ut sitt pris till ett projekt i just Örestad. Förra året gick priset till Örestads gymnasium av 3xN och 2006 till VM-husen av Plot (där Bjarke Ingels fanns med).
Örestad tycks ha blivit en showroom för helrätt nordisk arkitektur. Och det är särskilt intressant eftersom hela Örestadsprojektet som stadsbyggnad betraktat än så länge är ett stort misslyckande. Stora avstånd och ett antal objekt utkastade längs en lång väg. 60 procent handel och kontor, 20 procent bostäder och 20 procent övrigt som institutioner är den sammanhållande tanken. Men det kanske är så att det är själva avsaknaden av en idé om en stad som har gjort att arkitekterna har släppt loss. Det kanske är det som skapar högstatusarkitektur, utan plats, helt fri.
Det kanske inte är en djärv gissning att nästa års Forum AID-pris går till det nyligen invigda konserthuset för Danmarks radio, av Jean Nouvel. I Örestad.

I Queens, till sommaren

Förra veckan presenterades vinnaren i Young Architects Program som MoMA tillsammans med sin satellitverksamhet i Queens - P.S.1 - arrangerar sedan tio år. Av de fem inbjudna kontor (!ndie architecture + Bade Stageberg Cox + L.E.FT architects + PARA-project + MOS) blev det New Haven-baserade kontoret MOS som får genomföra sin gestaltning av konsthallsgården. Motto: After the party; invigning i juni. [P.S.1 + NYT]

Eko ger eko

Nästa stora sak inom ikon- och sätt-staden-på-kartan-byggandet kan vara ekologi. Då får man inte bara staden på kartan för en djärv arkitektur utan man hamnar också på de godas sida i kampen mot undergången. En sorts good-will-ikon-arkitektur. Man kan möjligen placera in Renzo Pianos nya California Academy Of Science i den genren (presenterat i en utmärkt artikel av Erik Hovlin i det nya numret av Arkitektur).
På temat planerar nu Madrid en ny byggnad hel skapad av solceller. Den har, med tanke på sina goda intentioner, fått det något missvisande smeknamnet "dödsstjärnan", efter storskurken Darth Vaders megaplanet i Stjärnornas krig-filmerna. Byggnaden är ritad av Mansilla + Tuñón Architects och kommer att inrymma ett konferenscenter.

Arena: Álvaro Siza

När Álvaro Siza var i Stockholm för att föreläsa och besöka Konstakademien (där han nyligen hade blivit ledamot), hann Mikael Berquist göra en Arenaintervju. Finns i senaste numret av Arkitektur samt >> här [PDF].

Arkitektur nr 1

Innehåll i Arkitektur nr 1, 2008

Interiörer
Vardagsrum på stan. Ingrid Sommar om cafékulturens historia.
Café Nesta, Malmö. Arkitekt: FRANCKE Arkitektkontor.
Stories, Stockholm. Arkitekt: BVD och Akabalyev Arkitekter.
Albert & Jack’s, Stockholm. Arkitekt: Tengbom.
Wayne’s Coffee, Jönköping. Arkitekt: AlménGest Design och
Hansén & Leijonborg Architects.
Karriere, Köpenhamn. Arkitekt: Christina Prip.
Ny våg med klassiska förebilder. Ingrid Sommar kommenterar caféerna.
internationella utblickar

Arena: Involverad i allt. Mikael Bergquist intervjuar Portugals store – Álvaro Siza.

Utforska, förklara och skydda. Erik Hovlin har besökt California Academy
of Science i San Francisco, ritad av Renzo Piano Building Workshop.
Världsarkitektur! Claes Caldenby om World Architecture Festival i Barcelona.

Villor i egen regi
Hus på Ramberget, Göteborg. Arkitekt: Per Bornstein och Jenny Bornstein.
Weekend-villa, Vindö. Arkitekt: Argark.
Villa Vy, Mälarhöjden. Arkitekt: Stefan Sjöberg och Annica Carlsson.

PS
Apropå framtiden. Jadwiga Krupinska reflekterar över en bok av Jesper Meijling.
5 nya böcker recenseras. Nordic Architects Write, Instant cities, The Force is
in the Mind, Compact Sprawl, Cyrillus Johansson.
Konsten att skapa en lyckad plats. Kolumn av Dan Hallemar.

Stadsbyggnadsdirektör Lindh till Allmännyttan

Under nio år som Ingela Lindh varit chef för stadsbyggnadskontoret i Stockholm har Stockholm gått från ett bostadsbyggande på omkring 2500 nya lägenheter per år (år 2000) till 6800 (2007). Senast det byggdes så mycket nya lägenheter i Stockholm var 1991 (6500 st). Då, 1991, var andelen bostadsrätter 34 procent. 2007 var andelen bostadsrätter 60 procent. Det är ett stort systemskifte. Men det ska också sägas att allmännyttans bostadsbyggande sedan 2000 har tredubblats, även om andelen hyresrätter stadigt minskat på grund av ombildningar.

Ingela Lindh kan i framtiden få tid att fundera än mer över hyrsesrättens och allmännyttans roll i stadsbyggandet, hon blir nu nämligen istället VD för ett av Stockholms allmännytiga bostadsföretag Stockholmshem. Allmännyttan må ha ökat sitt bostadsbyggande den senaste tio års perioden, men om man ser på allmännyttans roll i ett längre perspektiv, som samhällsbyggare, så har man förhållit sig relativt anonym. Få nya idéer om vad boendet kan vara på 2000-talet. Svenska Bostäder, det största allmännyttiga bolaget i Stockholm, har stuckit ut genom att bygga och äga modevaruhus, men i övrigt har det varit låg profil som gällt.

Kanske kan det ändras nu när en arkitekt och före detta stadsbyggnadsdirektör blir VD. Hon skulle kunna börja med att läsa Göran Cars kapitel i boken "Familjebostäder – flera kapitel i svensk bostadspolitik" (Stockholmia förlag, recenserad i Arkitektur 4/07), där Cars enligt stadsbyggnadshistorikern Håkan Forsell (DN 9/7 2008) menar "att allmännyttan måste avlägsnas från den politiska turbulensen och ges en ny, ändamålsenlig uppgift om inte boendeformen ska präglas av otrygghet och domineras av marginaliserade hushåll med sociala problem."

Vågar Ingela Lindh sända den signalen till stadshusets politiker?

För som Håkan Forsell skriver vidare i Dagens Nyheter: "Var finns de politiska visionerna och vilja att lösa de stora problemen? Mer löftesrikt vore att tänka ut en förnyelse av allmännyttan där det allmänna och det privata ägandet inte stod i naturgiven motsatsställning till varandra".

Heimolen - krematorium, Belgien

Holländsk arkitektur har en helt annan klang idag än för tio år sedan; det tvångsmässigt vitsiga har delvis ersatts av en nyfunnen saklighet. Claus en Kaan Architecten – Felix Claus och Kees Kaan – etablerades redan 1988 och har varit sedan dess varit trogna sin puritanska men poetiska modernism. I Sint-Niklaas, Belgien, invigdes under hösten deras begravningsanläggning Heimolen. Två byggnader – en byggnad för avsked och cermonier samt ett krematorium en bit bort. Med en höjd av nio stycken 1 x 1 m stora betongelement döljer krematoriet de annars så påfallande deprimerande industriella skorstenarna.

Nytt Land

Ur ett antal fina projekt på bland annat Grontmij har nu fötts ett nytt landskapsarkitektkontor, Land Arkitektur. I Land Arkitektur ingår Anders Kling, Sofia Nylén och Alf Orvesten. Under sin tid på Grontmij arbetade de bland annat med det Sienaprisbelönade projektet Vasaparken, med det här landets snyggast placerade fotbollsplaner och en mycket lyckad ny form av lekpark.

I sitt manifest skriver Land bland annat att man "vill skapa platser som blir destinationer i sig själva, platser som kan erbjuda många typer av aktiviteter och locka många olika individer. De offentliga rummen har ofta fått agera tomrum mellan husen, blyga representationsytor tömda på eget innehåll. Inte alltid, men ofta tror LAND det kan det vara bra med en typ av offentliga rum som bär på en egen självständighet."

Det där med "blyga representationsytor" är väldigt bra och värt att fundera vidare över.

Polykrom modernism

I början av 2009 öppnar Museum Brandhorst i Münchens museitäta Kunstareal. Där, i kvarteren strax norr om den medeltida stadskärnan, blir byggnaden granne med Alter, Neue och Moderne Pinakothek. De 12 000 nya kvadratmetrarna kommer att rymma samlarna Udo och Anette Brandhorsts enorma konstsamling från de senaste 100 åren. Arkitekter är sedan tävlingsvinsten 2002 Sauerbruch Hutton och i projektet fortsätter de sin konsekventa polykroma minimalism. Fasaden består av ett yttre keramiskt gitter i åtta färger som täcker ett tvåfärgat metallskal.

Slussen engagerar

En fullsatt Z-sal i Stockholms ABF-hus debatterade i tisdags kväll Slussens framtid. De fem arkitektförslag som varit utställda under hösten har ju fått sällskap av ett sjätte förslag med helt andra utgångspunkter [PDF].
Det är en grupp ”idealister” som tagit fram detta alternativ. Här i Arkitektur presenterades förslaget redan i Arkitektur 7/2006. Idealisterna är inte vilka som helst, utan en rutinerad grupp arkitekter där flera har en bakgrund som planerare i Stockholm ( t ex Torsten Westman). De hävdar att det vore helt realistiskt, också ekonomiskt, att radikalt ändra platsens förutsättningar genom att helt sonika förlägga tunnelbanan (som nu går på en bro) i ett nytt tunnelläge under sjöbotten. Det skulle öppna för att man också kunde eliminera Centralbron, och vips hade man det öppna vattenlandskapet tillbaka. Samtidigt innebär detta att man kan sänka marknivån på Slussensidan med fyra meter, det vill säga etablera den ursprungliga nivå som platsen hade innan tunnelbanan byggdes.
Staden har varit ovillig att utreda detta förslag av någon anledning. De politiker som var på plats ville förstås inte lova något även om mötets ordförande tryckte på. Men visst borde man få veta om "idealisterna" verkligen har ett realistiskt förslag!