Stadsbyggnadsdirektör Lindh till Allmännyttan

Under nio år som Ingela Lindh varit chef för stadsbyggnadskontoret i Stockholm har Stockholm gått från ett bostadsbyggande på omkring 2500 nya lägenheter per år (år 2000) till 6800 (2007). Senast det byggdes så mycket nya lägenheter i Stockholm var 1991 (6500 st). Då, 1991, var andelen bostadsrätter 34 procent. 2007 var andelen bostadsrätter 60 procent. Det är ett stort systemskifte. Men det ska också sägas att allmännyttans bostadsbyggande sedan 2000 har tredubblats, även om andelen hyresrätter stadigt minskat på grund av ombildningar.

Ingela Lindh kan i framtiden få tid att fundera än mer över hyrsesrättens och allmännyttans roll i stadsbyggandet, hon blir nu nämligen istället VD för ett av Stockholms allmännytiga bostadsföretag Stockholmshem. Allmännyttan må ha ökat sitt bostadsbyggande den senaste tio års perioden, men om man ser på allmännyttans roll i ett längre perspektiv, som samhällsbyggare, så har man förhållit sig relativt anonym. Få nya idéer om vad boendet kan vara på 2000-talet. Svenska Bostäder, det största allmännyttiga bolaget i Stockholm, har stuckit ut genom att bygga och äga modevaruhus, men i övrigt har det varit låg profil som gällt.

Kanske kan det ändras nu när en arkitekt och före detta stadsbyggnadsdirektör blir VD. Hon skulle kunna börja med att läsa Göran Cars kapitel i boken "Familjebostäder – flera kapitel i svensk bostadspolitik" (Stockholmia förlag, recenserad i Arkitektur 4/07), där Cars enligt stadsbyggnadshistorikern Håkan Forsell (DN 9/7 2008) menar "att allmännyttan måste avlägsnas från den politiska turbulensen och ges en ny, ändamålsenlig uppgift om inte boendeformen ska präglas av otrygghet och domineras av marginaliserade hushåll med sociala problem."

Vågar Ingela Lindh sända den signalen till stadshusets politiker?

För som Håkan Forsell skriver vidare i Dagens Nyheter: "Var finns de politiska visionerna och vilja att lösa de stora problemen? Mer löftesrikt vore att tänka ut en förnyelse av allmännyttan där det allmänna och det privata ägandet inte stod i naturgiven motsatsställning till varandra".