Englands nya ruiner

Arkitekturskribenten Owen Hatherley har skrivit en bok som heter "Guide To The New Ruins Of Great Britain", den handlar, förklarar Hatherley i The Guardian om 1980- och 1990-tals projekt, "entertainment centres, luxury flats, city academies and idea stores", platser som drevs framåt av "exclusivity, tourism and the politics of "aspiration"." Bland exemplen han nämner finns Carey Jones Sky Plaza i Leeds, Michael Wilfords Lowry, Capita Percy Thomas Cardiff Millennium Centre, Norman Fosters Sage Gateshead och Hamilton Architects ("ohyggliga") Liverpool Pier Head Terminal, (bilden ovan, och fler bilder på den här.)

Det är ganska fint sagt om, som man förstår enligt Hatherley, ganska anskrämliga byggnader. Aspiration, strävande. Att bli något annan, vara någon annan. Så här beskriver han processen:

"As much as these new spaces were a means of ensuring that unproductive spaces – empty docks, industrial sites, former cotton mills – could be put back into profitable service, this was also a serious attempt to claw back some sort of civic pride after the disastrous results of Thatcherism across the inner cities of urban Britain. Great cities such as Manchester, Newcastle, Liverpool, Cardiff and Glasgow were keen to proclaim their greatness once again".

Englands nya ruiner, från 1980- och 1990talet. Var finns de svenska samtida ruinerna från den tiden? I Stockholm river man snart det stora 1980-tals kontoret Lustgården (fotad här av Jan Jörnmark där det står en offentlig skulptur med fyra fikande personer och titeln MBL). Tomteboda Terminalen, också i Stockholm, är slut som funktion. Vad väntar den?

Och framtidens ruiner vad kan man säga om dem? Jag sätter en krona på ett antal nya köpcentrum, där Emporia som öppnar i Hyllie i södra Malmö julen 2011, med ambitionen att vara "”en fristad och en mental och fysisk tillflyktsplats, bortom alla måsten” ligger bra till.