Hornsgatan – en bitter stadsbyggnadsroman?

Idag utkommer Ernst Brunners roman "Hornsgatan" om just Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, även om Brunner bekvämt nog utesluter den tredjedel av gatan som försvinner ner mot Hornstull eftersom den delen är "värd att omnämna bara genom sin extrema fulhet".

Hornsgatan är ingen duvunge i litterära sammanhang, såväl stora delar av Stieg Larssons millenniumtrilogi som Klas Östergrens "Gentlemen" utspelar sig på denna södermalms enda paradgata. Carl Johan de Geer och Jan Lööf har också skildrat gatan i den oförglömliga barnboken "Örnis bilar". Flera av Ulf Lundells senaste romaner utspelar sig här. Brunners granne Björn Ranelid skrev också en bok om den intilliggande Götgatan för några par år sedan. Välbesökta kvarter i litterära sammanhang sålunda. Brunners bok är en sorts uppföljare till boken om den mer lugubra gatan Kocksgatan (1992).

Brunners "Hornsgatan" kan nog läsas som en sorts stadsbyggnadsbok med förankring hos de människor som korsar dess spår. En av dessa är den ilskne konstnären Dressler.

I Dagens Nyheter skriver Dan Jönsson att "hade det inte varit för denne Dressler tror jag ”Hornsgatan” kunde ha blivit ännu en storartad Stockholmsroman. Men Dressler får inte måla sina extatiska dukar i fred. Som alla sanna konstnärer är han förföljd av halvfigurerna i Stockholms queera kultur­etablissemang, där det fjäskas för klottervandaler och vars manliga lakejer tycks ha underkastat sig någon sorts mental kastrering".

En bitter bild av en förändrad stad. En stadsdel som förändrats. Södermalm har under 100 år fått vara hela Sveriges charmiga arbetarstadsdel, från Söderkåkar till Rocky (seriehunden) via Nacka Skoglund och Popsicle. Inte så längre. Förra valet var för första gången de borgerliga i majoritet i riksdagsvalet på Södermalm.

Jens Liljestrand i Sydsvenska Dagbladet ser också en Brunner på jakt efter ett förfall av en plats som inte längre har någon själ: "Den miljö som Brunner nu återkommer till har blivit skitig, äcklig, befolkad av självspäkare, internetryskor, Prideparader, feta. Från berättelsens märkligt reaktionära synvinkel har det naturliga blivit sjukt, det friska förruttnat, frejdigheten en besk grimas. Gårdagens sexgudinnor har blivit fläskiga tanter och hätska feministhäxor."

Lars Gustafsson i Expressen och Gunder Andersson i Aftonbladet är mest positiva, men båda skriver om det apokalyptiska i Brunners stockholmsskildring. Gustafsson skriver: "Vad handlar denna roman om? Apokalyps, skulle jag säga. En värld på väg att störta", Andersson ser en "helvetesvision av en undergångsdömd kultur".

Hela Sveriges Södermalm finns inte längre. Söderkåkarna har sedan länge rasat in.

Bild: Allbert Lindhagens plan för Södermalm, med Hornsgatan i det nordvästra hörnet.