Hyresrätten till staden
I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa följande fakta om hyresrättsbyggandet i Sverige:
"Nya siffror från Statistiska centralbyrån visar att antalet bostadsrätter i hela landet ökat med 46 procent sedan 1990. Under samma period har hyresrätterna bara ökat med 4 procent. Drygt hälften av de 233000 bostadsrätterna har kommit till genom omvandlingar av hyresrätter och 74 procent av omvandlingarna har skett i Stockholms län."
I samma artikel slår såväl Handelskammaren som Hyresgästföreningens forskare samt en moderat i Vaxholm fast att just bristen på hyresrätter som gör att rörligheten, flyttandet inom städer, minskar, inte minst i Stockholm och att bristen på hyreslägenheter är en av orsakerna. Och i en artikel i Dagens Nyheter idag hävdar länsstyrelsen att det byggs för få bostäder i huvudstaden, eftersom "lågkonjunkturen satt stopp för en rad planerade bostadsrätter".
I en tid där GM blir ett statligt ägt amerikanskt företag kanske det är dags att damma av de gamla bostadspolitiska målen om bostaden som "en social rättighet" och en bostadspolitik som ska "skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader".
Det kanske är det som är värdeskapande arkitektur.
Uppdaterat: Mer läsning om rörligheten på arbetsmarknaden och hyresrätten i en forskningsrapport från Stockholms universitet, delfinansierad av Hyresgästföreningen, här.
Inlägg
6 kommentarer:
Enkel lösning, flytta ALLA bidragstagare med företrädelsevis utländsk härkomst från samtliga stockholmsmiljonprogram och låt de som har arbete, eller som fått löfte om arbete bo där istället. Tiotusentals människor bor i dessa områden som inte arbetat en dag åt någon. Voilá, problemet löst.
Välkommen tillbaka till verkligheten, Hallemar! För oss som aldrig glömt att arkitektur är samhälle och politik är naturligtvis det nyvaknade intresset för allmännytta mycket glädjande.
Den ständigt genomkorkade "Marknaden" och dess medlöpare i alla läger har med smärtsam tydlighet de senaste decennierna bevisat hur olämplig den är att sköta en så central samhällsfunktion som bostadsbyggandet. Bara att en hel stadsdel kan läggas i malpåse för att ett par bostadskrämare får byxångest av några kvartalsrapporter är helt sjukt. Det är inte så man bygger stad!
Det säger väl något om hur det står till med bostadspolitiken när de enda kommentarerna i denna viktiga fråga på denna blogg är en främlingsfientlig spya och en kategorisk pamflett från någon i plyschvänstern. :-)
Nu även kompletterad av en ironisk cynisk nonsenskommentar av vanlig sort på denna blogg. Varför ser samhället ut som det gör? Kan man undra...
Vill å det bestämdaste dementera att jag skulle vara "plyschvänster"! Snarare socialmoderat...
Man behöver inte vara vänster för att se svagheten i den överdrivna "marknads"-anpassningen. Det räcker med lite intellektuell hederlighet (och ett par nyligen anskaffade glasögon).
Det skulle räcka med att släppa den seglivade fixeringen vid idén om att kategorisera mellan upplåtelseformerna hyresrätt respektive bostadsrätt. I städer som Milano, Berlin eller London är en hyresbostad en hyresbostad oavsett vem som hyr ut den och oavsett huruvida de äger endast den lägenheten eller hela byggnaden. Så är det heller inget problem att finna en hyresbostad inom rimlig tid från det att man börjat leta i dessa städer, exempelvis nyanländ från utlandet eller på tidsbegränsat yrkesbesök. Med systemet kommer en något mer rigorös säkerhetsbuffert för hyresvärden i form av säkerhetsdeposition, inventarielista osv, men inget direkt orimligt. Med en kontrollerad övergång till denna typ av system (dvs undvik att allmännyttiga bostäder endast utgörs av lågstandardbyggen med vidhängande social stigma samt att den höga andelen privata lägenhetsägare/hyresvärdar tillåts skapa enorma prisbubblor medelst fri hyressättning) skulle äntligen den absurda gordiska knuten som det innebär att finna hyresbostad i valfri stad kunna huggas isär. Redan nu är ju en bostadsrättsinnehavare formellt skyldig att hålla sig till en hyressättning som korresponderar mot den hos allmännyttan och i vissa fall håller sig andrahandsuthyrare till detta, i vissa fall ej. Ur den synvinkeln finns med andra ord ingen anledning att hålla kvar vid nuvarande hårdreglerade system - det är bevisligen ändå inte ett tillräckligt incitament för att precis alla ska förbli goda medborgare och hålla sig till statligt formulerade hyresnivåer. Med detta vid handen vore det bättre för all inblandade om uthyrningen blev fri och laglig. Således vore det relativt enkelt att slå ihop de två existerande upplåtelseformerna och hyresbostadsproblemet är, om inte ur världen så i alla fall inte inlåst i en kontraproduktiv spiral för all framtid.
Skicka en kommentar