Manhattan vill vara mer europeiskt
När planerna på att göra delar av de väldigt trafikerade avenyerna på Manhattan till gåzoner talar man om att "europeisera" New York. Alla svenska urbanromantiker som åker dit för att slippa just det må förtvivla men borgmästare Bloomberg är beslutsam, och det lär nog bli av. Mer offentlig yta för gångtrafikanterna är beskedet. Det är en revolution i New York. Transportchefen Janette Sadik-Khan säger att det handlar om att lösa ett problem som har varit uppenbart i 200 år. Så när Little Italy krympt till ett gathörn söker resten av staden att bli ett sorts little Italy.
Inlägg
2 kommentarer:
Äntligen får man se barnen leka på Jane Jacobs-breda trottoarer. Eller?
Apropos Manhattan och våra svenska drömmar om denna.
Norra Stationsområdet - Naiva drömmar om New York.
Ännu en gång New York blivit föredöme för vår vackra huvudstad. Med vanlig naivitet där man ser myllrande stadsliv à la denna Metropol framför sig, föreslås i Norra Stationsområdet en bebyggelse med täthet som Stockholm ej skådat tidigare. Detta i första hand sannolikt av ekonomiska skäl. Att bygga över ett järnvägsområde är oerhört dyrt. Man gör därför en ”dygd av nödvändigheten”. Med tanke på att denna nya stadsdel på ett mycket tydligt sätt kommer att förändra Stockholms norra ansikte ,har förvånansvärt väldigt lite debatt förekommit.
Stockholm har en stadsbyggnadstradition som utgår från den europeiska kvartersstaden, med en skala med 18 m breda gator med normalt fem våningshus med gårdar bakom. Hushöjden kan variera något mellan Paris , Barcelona och Amsterdam , men den håller sig i samma härad. Utgångspunkten har här varit bostadshuset.
Den amerikanska stadens, liksom numera också den moderna asiatiska stadens centrala delar, har en annan skala och täthet som i första hand utgår från kontorshusets funktion.
När man nu i Norra Stationsområdet ska bygga bostäder i hushöjd och skala som mer påminner om den amerikanska stadens kontorshus, är det hög tid att sätta sig ned och tänka igenom konsekvenserna.
För vad är det vi vill ha? Hur mycket vi än vill bygga New York, så är Stockholm trots allt en relativt liten storstad. Att lokalt bygga en ny stadsdel och tro att detta på en gång skapar ett myllrande New York liv är naturligtvis naivt. New Yorks och andra storstäders folkliv beror på en totalt sätt stor befolkning och ekonomiska/kulturella förutsättningar för ett centrum för en stor och stark region. Detta gäller även för de ständigt återkommande s.k. Skyskrapeprojekten i Stockholm. Arkitekterna målar upp bilder av Hongkong och New York som tydligen helt plötsligt skulle skapas av något eller några få höga hus.
Den formella s.k detaljplan som tagits fram och nyligen varit ute på remiss täcker ett område som förmodligen kommer att ta minst 10-15 år att bygga ut. Planen låser fast detaljer och principer som med tiden kommer att bli omoderna eller ottänkbara.
Rent allmänt är idén att bebygga Norra stationsområdet självfallet bra. Att utvidga staden och knyta i hop Stockholm och Solna är också bra.
Att planera för offentliga rum är lovvärd. Parker är naturligtvis ett oerhört vikigt inslag i staden.
Men det är när det kommer till de täta bostadskvarteren problemen börjar. Hushöjden som föreslås är 10-15 våningar medoerhört smala bakgårdar och för den europeiska staden, mycket märkliga husformer.
De minimala gårdar som blir konsekvensen mellan husen kommer att stora delar av dagen ge en skuggig och mörk miljö. Avstånden mellan de avlånga huskropparna blir bara runt 10-12 m vilket dessutom skapar stora problem med insyn.
Gatumåtten som runt många kvarter är 14 m kan jämföras med Stockholms innerstads normala gatumått på 18 m.
Det talas i texten om ”det småskaliga kvarterets intima atmosfär”. Ja nog blir de intima - det kan man vara säker på. Men småskaliga – knappast.
Gavelmotivet som upprepas genom hela planen kommer i kombination med de lite lägre långsidorna ge en märklig arkitektur som helt saknar tradition i Sverige och andra europeiska länder. De sk Tors torn vid Torsplan får man hoppas hamnar i papperskorgen. Ett eller två riktigt höga hus kanske är tänkbart men då måste man tänka om när de gäller arkitektur och form.
Att helt plötsligt bygga ett lite MiniManhattan här är en lika dålig tanke som den en gång i tiden var på Södra Stationsområdet, när författaren Bernt Rosengren och HSB lanserade förslaget Söders Manhattan.
Jag föreslår därför att en bearbetning av planen görs för att skapa förutsättningarna för en mänskligare miljö. Exploateringsekonomin, tillsammans med naiva New York drömmar får inte vara de enda faktorer som styr en så oerhört viktig stadsutvidgning.
Robert Lavelid
Skicka en kommentar