Stad är silver, natur är guld

Det är alltså sant, Prins Carl Philip har ritat en silversked (och en kniv och en gaffel). Patrik Svensson på Sydsvenskan kommenterar: "Det är som om verkligheten själv skrivit färdigt texten Tage Danielsson aldrig hann med.". Prinsen, silversked i munnen och yada yada yada. Det må vara hänt, men det intressanta är själva programförklaringen bakom formen: "Inspirationen är hämtad från internationella storstäder och arkitektur".

Prinsen som just började jägmästarutbildningen på Alnarp, något som kommenterades som ett väntat val av journalisten Björn af Kleen eftersom han bara följer "överklassens antiurbanism", som "från början rotad i ett slags religiös övertygelse om jorden som det naturliga och av Gud skapade. Pengar och handel, stadens näringar, var något övergående och artificiellt."

Här har vi alltså en anti-urban prins som romantiserar internationella storstäder och arkitektur. En motsättning, kanske inte. Den här dubbelheten är själva kärnan i det mesta av svenskt stadsbyggande. Läs valfri katalog från byggbolagen och ni ska finna att det är kombinationen av livet på landet men närheten till staden som är det ständiga mantrat. Ett exempel bara: Silverdals (!) torg i Stockholm, Skanska lockar med lägenheter "i en naturskön miljö med stadskänsla".

Stad är silver, natur är guld.