Kriser, förorter och lådor

"En stad utan kris är en stad utan framtid", skrev arkitekten Lebbeus Woods.

I en artikel i The Guardian skriver Jonathan Clancey om högkonjunktursarkitekturen, och kastar ganska roliga epitet efter en av de senaste årens mest anlitade arkitekt, Santiago Calatrava, "the master of urban bling". En namnlös hoper av efterföljare till de stora namnen får domen: "a host of younger architects for whom form appeared to follow fancy – although, in reality, it was following in the wake of a colossal economic boom".

Clancey ser en möjlig annan framtid av offentligt byggande i Storbritannien "There may well be a return – up to a point – in public architecture and design. Indeed, government investment in building might even be necessary to help kick-start the UK economy in the months ahead. Schools. Hospitals. Colleges. Training centres. All of these would require architects to think outside of the "iconic" box."

En av de platser i västvärlden som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen är det redan närmast uträknade Detroit, USA. Men nu kommer intressanta rapporter därifrån. I en debattartikel i New York Times häromdagen kunde man läsa om vad de billiga husen börjat göra med delar av staden. Artikelförfattaren Toby Barlow har köpt ett hus för 800.000 kronor, i "the most beautiful Mies van der Rohe development ever built, an island of perfect modernism forgotten by the rest of the world". Och han är inte ensam. Han berättar om två Chicagobor som köpt ett hus för 800 kronor. Och det fanns fler som fyndade hus i Detroit. Men varför?

Allt började med att ett par från Detroit, hon arkitekt och han konstnär, köpte en nedgången bungalow i en del av staden. Deras köp startade en kedjereaktion. De köpte tomten intill, sålde den vidare, och snart var de fler.

Samtidigt startade den holländska tidskrifter Archis och den italienska Abitare, tillsammans med NAI projektet "The Detroit Unreal Estate Agency" i Detroits största villaförort, med målet att "hitta pragmatiska svar på hur man kan röra sig från kris till projekt". En sorts stadsbyggande för kristider. Chefen för Van Abbemuseum Charles Esche beskriver det som att "the collapse of house prices allows for a new way of shaping the urban environment with relatively modest resources. They are buying up property, generating community by inviting others to join while attentively responding to what is here". Hur ser den nya villaförorten ut i ljuset av krisen?

I New York Times försöker Toby Barlow formulera det som en sorts krisens goda sida, som en ny amerikansk dröm: "In a way, a strange, new American dream can be found here, amid the crumbling, semi-majestic ruins of a half-century’s industrial decline. The good news is that, almost magically, dreamers are already showing up".

Kriser kan få oss att tänka utanför lådan, så kanske man kan sammanfatta det hela. Vad finns det att lära här hemma av det?