Rör inte Asplund
Något sent har en kvalificerad opinion samlat sig mot Stockholms Stadsbiblioteks expansionsplaner. Förutom Arkitekturs Olof Hultin och arkitekterna Catharina Gabrielsson och Elizabeth Hatz ställer sig Lars Nittve, Horace Engdahl, Ebba Witt-Brattström, Jan Åman och 20 andra personer bakom kritiken av Heike Hanadas förslag på SvD:s Brännpunkt >> HÄR. Stadsbibliotikarien Inga Lundèn med stadsbyggnadsdirektör svarar att det visst ska byggas > här. Även inslag på ABC nytt >> här.
Inlägg
4 kommentarer:
Pinsamt och löjeväckande med kritik nu, när det varit på tal så väldigt länge. Bara för att "fel" förslag vann; bit ihop och gå vidare med livet.
Ambitionen med asplundtävlingen var att locka världens arkitektelit till förnyandet av Stockholms stadsbibliotek. Att det misslyckades blev klart när deltagarlistan presenterades - längden till trots.
Tyngre deltagare hade gett tävlingen legitimitet. Fler kvalitativa bidrag hade kunna verifiera och belysa det vinnande förslagets förtjänster. Att tävlingen ignorerades var en klar varningssignal - både för förutsättningarna och juryn.
Den ställda uppgiften var närmast hopplös. Samhällets syn på och hantering av information genomgår en rasade utveckling. Professor Wilhelmson beskriver klarsynt hur svårt det är att bygga ett nytt bibliotek med det föråldrade programmet som utgångspunkt (DN 7/12 2007).
Valet av plats är problematiskt. Det nostalgiska resonemang som leder till att det nya biblioteket ska ligga intill det gamla ger stora ingrepp i en fungerade miljö - trots att Stockholm fortfarande har många spännande lägen och outnyttjade möjligheter. Men trots nedslaget i ett etablerat område talar juryn om "respektavstånd". Det för inte tankarna till dialog mellan nytt och gammalt - som annars vore välkommet. Det ska nämnas att Hanadas projekt tillför området en del nu försummade kvalitéer.
Stadsbyggnadsdirektörens panik verkar närmast total när hon motiverar genomförandet av projektet med att stadens anseende skulle stå på spel. Vad hon än värnar är det knappast arkitekturen.
Ororar man sig för stans anseende gör inte turerna kring Slussen saken bättre. Förhoppningsvis kan vi få en debatt om varför stan drattar på ända varje gång det ska byggas. Och vad vi kan göra åt det.
Delphinium är ett skivhus:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skivhus
Stockholm har nog av sådana trista konstruktioner.
Varför inte riva läkarhuset (den byggnaden lär inte många sakna) istället för Annexen och uppföra något där? För min del gör det inget om en sådan byggnad expanderar uppåt istället för åt sidorna...
Det finns en missuppfattning kring företeelsen arkitekttävlingar att vinnaren har något slags okränkbar immunitet och per definition ska genomföras. Signaturen jr företräder synsättet. Tävlingar är en möjlighet att ge legitimitet åt ett arkitektoniskt förslag eller projekt. Men de ger inte sådan legitimitet per automatik. Juryer liksom förslagsställare kan göra bättre och sämre ifrån sig. Vad som följer efter en tävling är en demokratisk process. Med ett gott förarbete klarar en tävlingsvinnare också denna etapp mot genomförandet. Gud hjälpe oss om alla dåliga tävlingsvinnare hade immunitet mot folklig opinion!
Skicka en kommentar