Bra initiativ eller statsfinansierad kitsch
När Södra Råda kyrka(bilder) brändes ned i november 2001 dämpades den tragiska händelsen av paralysen efter 11:e september-attackerna. Kvar blev bara en hög förkolnade tidigmedeltida stockar och en försäkran från en riksantikvarie att det skulle byggas upp på nytt. En av Sveriges intressantaste miljöer försvann och förblir borta... tills nu. Rekonstruktionen har föregåtts av utgrävningar och nu bygger hantverkare skolade i medeltida byggnadsteknik en autentisk rekonstruktion av det gamla trähuset. RAÄ:s K-Blogg rapporterar från platsen och här finns RAÄ:s Projektsida, Södra Rådaprojektet. Att snickra ihop en ersatzbyggnad är förutom att vara väldigt dyrt, lite ideologiskt problematiskt också. En rekonstruktion bryter mot ICOMOS Venedig Charter som talar emot rekonstruktion, möjligen en anastylosis. Men den märkliga och ganska postmoderna effekten av branden är att besökarna, som tidigare var ganska få till det lilla trähuset i skogen mellan Värmland och Västergötland, enligt förhoppningarna bli desto fler till kopian. Skulle de inte vara bättre att lagt pengarna på att förvalta byggnader, kyrkor som står kvar. Hur många far förbi den gamla träkyrkan i Älgarås eller går och ber att få nyckel för att gå in i Suntaks gamla kyrka; inte så många men det vore rätt bizarrt ifall det blev färra än som åkte och för att se ett nybygge.
Inlägg
17 kommentarer:
Men den märkliga och ganska postmoderna effekten av branden är att besökarna som var ganska få i skogen där mellan Värmland och Västergötland ska förhoppnings bli betydligt fler. ???
Hellre en rekonstruktion som folk besöker än "autentiska" kyrkor som ingen vill vara i. Kyrkan kan precis som alla andra fastighetsägare ta ekonomiskt ansvar för sina antikvariska kostnader. Sluta särbehandlingen av en smal och enskild fastighetsägare.
Tack Johan, det är alltid farligt att skriva ett inlägg innan man ska iväg till ett möte.
Men du anonym (och i fortsättningen - snälla, ta något namn, bara inte fortsätt segla under anonymitetsflaggan) - fastighetsägaren här var Vitterhetsakademien. Sedan var väl kommunen rätt pigg att särbehandla den här rekonstruktion i turistsyfte. Ett par hundra meter bort står Södra Råda Nya kyrka från 1859 som gör själva kyrkjobbet.
Men du claes (och i fortsättningen - vill du inte ha anonyma inlägg ta bort funktionen då, bara inte fortsätt med den ganska löjeväckande kritiken av anonyma inlägg på basis av att du inte har ett namn att associera med, poängen med detta är väl ändå argumenten i sig?). Poängen är ju att Svenska kyrkan får mer än dubbelt så mycket bidrag för antikvariska överkostnader etc än all annan bebyggelse får totalt. Är det i ett sådant rimligt att lägga ytterligare pengar på just kyrkor?
Har också svårt att avgöra din inställning till begeppet autencitet. Är det enligt din menng så att det är det "autentiska" materialet som är argumenet för att uppleva betydelsen av kultrhistorien eller är det kanske så att det är den mening som människor ger/reproducerar i relationen till materialet som är det väsentliga? Venedigdokumentet ha extremt många brister och är inte direkt en helig ko som man inte får röra. Det finns bättre och mer reflekterande/analyserande teorier och metoder.
Hm - du anonym - du får förbli hur anonym du vill tills vidare. Det är bara trist att läsa, man blandar lätt ihop en anonym med annan. Du kan ju kalla dig, anonym1 typ.
Och ja - jag är helt 1900-talsmässig i min uppfattning om autencitet. På något skulle jag känna mig lurad om jag fick veta att stenfragmenten på forum romanum var producerade av en hantverksskola 1998. Visst ska man vara tveksam på att lägga mer pengar kyrkor, just därför ska man heller inte några nya. Särskilt inte nyproducerad medeltid.
Vad är autentiskt? Jag skulle vilja påstå att det är din upplevelse av autencitet som är viktig inte materialet i sig. Autencitet bygger på en föreställning om att det finns ett ursprung till vilket man kan gå tillbaka. En värdering som innebär att allt som någonsin förändrats är mindre intressant/bevarandevärt än det som genomgått en förändring. Autencitet är inget bra argument för att bevara eller spendera pengar på något.
Är det inte just genom förändringar som något framstår som intressant? Historien är varken statisk eller evolutionär till sin "natur" utan är under ständig omförhandling.
T.ex. så skulle Gustav III:s antikmuseum varit ganska tråkigt om det inte hade varit för att man idag kan se 1700-talets bild av antiken. Precis som vår idé om antiken inte är sann eller "autentisk" så var heller inte dåtidens bild av det. Det är föreställningen om det förflutna som man kan lära sig något av, inte materialet i sig.
Därmed blir rekonstruktioner ett användbart koncept. Jfr exemplevis rekonstruktionen av ett kolonialt hus på Djurgården i somras http://www.kolonin.com/html_sv/pkFrameset.html Autentiskt i en essentialistisk mening -nej - men visst ger det mer än att bara titta på vit marmor?
"När något av följande ord förekommer i en text kan man räkna med att argumenten är illa underbyggda, därför bör de dödförklaras som meningsbärare: Sann, Naturlig, Ursprunglig, Äkta, Genuin, Biologisk, Autentisk och Essensiell [...] Att söka legitimtet för åsikter och idéer i dess långa historia är ett taskigt trick som alltför ofta begagnas av konservativa och reaktionära krafter, men se upp! Dessa svarta grodor ligga och lura även under din tunga."
http://interactingarts.org/blogs/index.php?title=dodslistan&more=1&c=1&tb=1&pb=1
Ja, men Anonym missar ju att Gustav III:s antikmuseum är just en utsaga om 1700-talets kultursyn, inte någon bild av antiken. Då kan man naturligtvis argumentera att en rekonstruktion av en kyrka säger något om samtiden - och därmed reaktionen mot en replika säger ytterligare något. Så där kan man ju hålla på - i en framtid när man vill avläsa tidsandan. Just nu kanske man kan fundera på om rekonstruktionen är riktig, har antikvarierna verkligen fått med allt? Det får vi aldrig veta, kan bara hoppas. Klart står att just de medeltida trä som kyrkan byggdes i inte finns i den nygamla. Och det känns väl tråkigt - utan jämförelse i övrigt, men vem vill ha en nybyggd Stradivarius?
Erik, ang antikmuseet: visst är det så, på samma sätt som Claes idé om autentisk marmor på forum romanum säger något om hans/vår tids kultursyn - det är det starkaste argumentet en kulturhistoriker har.
Föreställningen om autentiska tidslager och material baseras på en kunskapssyn där det finns en korrekt och sann historia nedsänkt i materialet, bara för arkeologen/antikvarien att damma av. Ett resonemang som också leder till att husen begåvas med en egen själ, vilja och språk.
Därför begränsas också ditt, Claes och venedigdokumentets resonemang om rekonstruktioner till en fråga om man fått med allt - dvs om den är sann.
En Stradivarius menar du har ett evigt värde som är helt oberoende av en kontext. Ett sådant resonemang bortser effektivt från allt vad relation människa-objekt heter. Stradivariusen eller den vita marmorn skulle då även om alla människor på jorden försvann ha exakt samma höga värde som du tillskriver den nu. Men om marmorn nu trots allt har en inneboende sanning, är det ett argument? Det är en sten, so what? Det krävs ju i slutändan ändå alltid en tolkning för att "sanningen" ska bli användbar och intressant.
Platsens historia är dock inte naturlig och självklar utan är beroende av konkreta sammanhang där olika intressen och ambitioner avgör vad som kommer att berättas. Vi bevarar inte det förflutnas lämningar för framtiden, vi återskapar dem. Bevarandet är aldrig objektivt, lämningarna aldrig genuina eller ursprungliga eftersom de i varje tid verkar i ett nytt sammanhang. Lämningarna är symboler för våra visioner om samhället och framtiden, inte en dröm om det förflutna.
Istället för att se rekonstruktioner som ett sätt att återskapa historia, kanske man kunde fundera på om det istället kunde vara ett sätt att hantera och diskutera historia. Slutsats: Mer statsfinansierad kitsch!
Ursäkta mig, det beror antagligen på det dåliga vädret - men jag pallar inte dessa akademiska fikonlöv just nu. Känns ovanligt torrt och akademiskt. Och vem har påstått att jag påstår att Stradivarius har ett "evigt värde" utan människor. Det är väl bara för att du ska pressa ned alla motståndare i essentialistfacket.
Att diskussioner som dessa alltid bemöts med ett nedvärderande av teoretisk kunskap är ganska bedrövligt och löjligt. Teoretiska utgångspunkter har en avgörande effekt på praktiken. Du kan avstå att kommentera om du tycker vädret är dåligt eller om du är trött. Har du samma kritik mot t.ex. diskussioner kring tekniska innovationer/lösningar/problem?
Visst, detta kanske inte är det ultimata forat men begrepp som t.ex. autencitet och värde används på ett extremt oreflekterat och banalt sätt och att bara utgå från att "autencitet" skulle vara något självklart och allmänt accepterad ideologi är naivt.
Om jag nu misstolkat dig ang Stradivariusen, vad menar du då när du säger att en ny Stradivarius är sämre än en gammal? Eftersom ditt argumenterade mot mitt inlägg vände sig emot, vad du förstod som, ett evigt relativiserande så är det väl inte så långsökt att jag tolkar din ståndpunkt som jag gjorde? Så vad är då ditt bevarandeargument? Varför är gammal marmor och gamla Stradivariusar så viktiga?
Ett försök till svar: det du och många andra med din position missar är att när man dekonstruerar ett fenomen tror man att man är färdig. Man menar sig göra upp med hierakier och efter det har man avslöjat något väsentligt. Därmed blir allt lika bra och egentligen inget har högre värde. Det är utmärkt att man problematiserar begrepp som "autentisk". Men efter att ha fastnat i en lingvistisk analys och kanske spårat rötterna till begreppen har man ju bara krattat manegen inför en diskussion. Man är inte färdig.
Annars riskerar just en nyuppförd gammal kyrka eller den gamla kyrkan i orginal anses vara samma sak. En nyknackad hällristning eller en gammal - samma sak. Problemet är ju att det inte är samma sak, det är ju rent faktiskt inte samma material och aldrig gjord på samma sätt som originalet. Kanske var Stradivariusen en konstigt exempel - där har ju åldern haft direkt betydelse för klangen i instrumentet. En nybyggd låter inte likadant. Men är det inte så med en gammal byggnad? Till exempel lavan på trät och patinan i en gammal kyrksal gör ju att den skiljer sig från en nybyggd. Därmed är det inte samma artefakt. Och en framtida antikvarie kan ju dra helt fel slutsatser om byggteknik eller konstruktion om byggnad A och B skiljer sig åt på olika sätt.
Vidare: en Stradivarius och en gammal kyrka skulle förstås inte vara intressant om det inte fanns några människor. Det är ju kulturarv, och det är alltid beroende av människor som värderar och förhåller sig till det. Det är en hermeneutisk, balanserad hållning. En ruin utan åskådare är ju helt intressant. Det krävdes att ruinromantiska engelsmän "återupptäckte" Forum Romanum och kallade den "genuin"...
Jag vet inte om jag i grunden, när jag läser din argumentation, känner så stor skillnad mot dina åsikter. Problemet är däremot att kopior sällan är exakta som orginalet.
Då så då är vi ju ense.
Jag menar dock att jag visat att rekonstruktion skulle kunna vara ett sätt att efter en dekonstruktion bygga upp ngt nytt.
Användandet av rekonstruktioner som t.ex. i Projekt Kolonin, är menade att möjliggöra ett sätt att hantera historia. Det är en viktig skillnad i om vi tror att vi genom rekonstruktioner och bevarande ska "berätta som det var", eller om bevarandet är ett sätt att förhålla sig till och skapa förståelse för historia, dvs det som människor gjort, tänkt etc.
I det senare blir frågan om rekonstruktioners exakthet i avbildningen underordnad, det är helt enkelt inte ett problem. Så om Claes autentiska kyrka inte används av eller för någon - ingen bryr sig - och flertalet istället bryr sig om rekonstruktionen, varför ska vi då inte satsa skattemedel på det som gör skillnad?
Visst kan jag hålla med dig anonym - Projekt Koloni är ju självklart ett bra exempel. Och visst kommer en hel del jobbiga frågor om kulturvård upp här i diskussionen som det har slutat pratas om inom kulturmiljövården. Fast jag tycker ändå att byggnaden som ett historiskt objekt och indexikalt tecken är relevant. Det ser inga direkta motsättningar mellan det och iscensättningar, bara möjligtvis budgetsnack. I fallet Södra Råda var den största behållningen de extremt välbevarade väggmålningarna (jo, visst det var säkert lite småfixade på 1800-talet eller 1907 eller något). De är och förblir borta - hur fina rekonstruktioner du än frestar med så brukar kvaliten bara hamna lite över Kirchsteigerstandard. Hellre en rejäl arkitektonisk omtolkning av kyrkan än den pliktskyldig kopia som produceras nu. Fantasilös är nog ordet.
Utgångspunkten måste ju vara att ett tecken kräver någon som kan tolka/relatera till det. Min ståndpunkt är inte att rekonstruktionen ska vara "fin" eller ha allmänt accepterade arkitektoniska kvaliteter. Arkitekturen är i kulturhistoriska sammanhang enbart en ingång till att förstå något om det förflutna, och har egentligen inte något egenvärde. Därför spelar det alltså inte någon roll om det är Kirchsteiger, Wingårdh eller Koolhaas som ritat den. En arkitektonisk omtolkning av kyrkan visst, men inte i syfte att "skapa ny och spännande arkitektur". Om den bättre kan ställa frågor till/om det förflutna så är en kitsch-kopia absolut att föredra.
Venedigdokumentet och alla andra restaureringsprinciper klarar inte av att lyfta perspektivet, bortanför objekten ("de fina målningarna") och då är det inte konstigt att det enda argument som finns kvar för bevarande eller rekonstruktion är att "det är ju värdefullt" eller "det är ju hotat".
Kvaliteten i en rekonstruktion ska inte mätas efter en arkitektonisk eller restaureringsideologisk måttstock, utan efter vilka frågor den väcker och huruvida den kan säga något väsentligt om det förflutna, dvs om den hjälper oss att komma bort från den deskriptiva historieskrivningen.
Låter ju bra det här med att även "kitchiga" rekonstruktioner kan väcka intresse kring det förflutna. Men bara inte intresset för rekonstruktionen består i att säg, folk tycker kyrkan är ett kul ställe att hålla vikingafester i, medan historieintresserade tappar intresset för medeltidsskyrkan. Då blir det knappast ett ställe som väcker frågor om historia. Eller är mitt synsätt för snävt och elitistiskt nu igen?
Jodå jag tycker nog allt att det är för elitistiskt - igen. Vad är det som skiljer ditt medeltidsintresse och de som tycker vikingafesterna är skoj - kvalitet, historisk riktighet? Både vikingafester och vurmen för medeltida kyrkor är kladdig och oreflekterad men det är ingen skillnad mellan dem avseende kvalitet eller liknande. I status däremot är det milsvidd skillnad men då har vi ju det där med elitismen.
Borde väl avsluta denna debatt, men... "kladdiga vurmen för medeltida kyrkor"? Ursäkta, men det är ju din analys. Min poäng var att om rekonstruktionen blir ett jippotillhåll där ingen jävel är intresserad av dess historiska innehåll - på vilket sätt ställer den då ”frågor... som kan säga något väsentligt om det förflutna". Då är väl det du som är inne på tankespåret på byggnader som värden utanför den mänskliga sfären? Eller är det själva denna debatt om objektet som väcker frågor kring det förflutna?
Skicka en kommentar