Ambassaden strålande - men ingen stjärna
En strålande byggnad men ingen direkt stjärnarkitektur. Så sammanfattar arkitekten och professorn emeritus vid Maryland University, Roger K. Lewis, sin uppfattning om den nya svenska ambassaden i Washington D.C.
Kortfattat tycker han bättre om interiören än exteriören, som det minnesvärda intrycket av balkonggördlarna till trots präglas av förtryckt vertikalitet. I jämförelse med andra ambassadbyggnader är House of Sweden ett ”funktionellt men mindre estetiskt smörgåsbord”. Men arkitekterna Gert Wingårdh och Tomas Hansen får också mycket beröm, bl a för hur de utnyttjat tomten och för interiörens rumssamband. Och trots att det enligt Lewis inte är stjärnarkitektur det är fråga om, anser han att byggnaden genom sin öppenhet, transparens och tillgånglighet måste ses som ett föredöme för hur man kan bygga i USA:s huvudstad.
Recensionen i sin helhet finns i Washingtonpost. Och vill du läsa mer om House of Sweden - och dessutom nya ambassadresidenset i Santiago de Chile - ska du läsa nya numret av tidskriften Arkitektur (8-2006).
1 kommentar:
Nä, järvhet (boldness) ingår inte som en dygd i den arkitekturpolicy UD slagit fast, vilket den amerikanska kritikern tar upp. UD:s policy lägger sig väl ungefär där normen är för stora delar av arkitektkåren i Sverige. Att "pråla" bryter mot Jantelagen. Wingårdh och Hansen har väl gjort bästa möjliga utifrån de förutsättningar de fick.
/ Erik
Skicka en kommentar