Om Stockholm Waterfront
White, Martin Rörby, Johan Johansson, Eva Eriksson och Johan Zetterstedt om ett projekt som plötsligt bara stod klart i centrala Stockholm. Hela artikeln från senaste numret finns här >>> PDF.
onsdag, december 15, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Hallå där...
Många har missat att vår huvudstad egentligen har fått stor nyskapande arkitektur med Stockholm Waterfront.
Och dessutom väldigt konceptuellt vågad, där blandas vilt: minimalism och formorgie, blingbling och svart allvar.
Socialt är projektet en succé - för att beskriva den fantastiska stadsbilden från vattnet, har folket redan före invigningen tagit till sig huset med vardagliga enkla ord: "byggställningen", "kanelbullen", "durkslaget".
Stockholm Waterfronts arkitektur är absolut inte problematisk och i det här fallet känns det verkligen onödigt att prata estetik.
Eller är det tvärtom?
Ja, eller "flygkraschen" har man ju också hört...
Gott folk! Passa på nu att kasta pil på den här balongen för snart är det bortglömd om så i rikets mitt. Och då är det ju på sätt och vis försent att lägga sina synpunkter...
Postterminalen, företrädaren på tomten, var ingen lysande arkitektur det heller - vare sig bättre eller sämre än Waterfront kanske - men en ansats att knyta an med sina välvda tak: "Basaren vid kampanilen". AOS sägs ha varit involverade för att en gång försöka rädda Det projektet. Varför inkallades ingen räddningskommission denna gång?
Man kan bara med Zetterstedt hoppas att anläggningen åtminstone blir en ekonomisk succé nu när den kvaddat miljön. Efterlyses litet etik eller sanning i arkitekturen i stället för spretiga pinnar som skall dölja en havererad form.
Tre saker bland kommentarerna förvånar (eller motsatsen). Johan Johansson leder oss genom en minst sagt nervpåfrestande betraktelse på temat "världsklass". Ena stunden anar man begreppets ironi, men nästa inte. Som att färdas längs en alpväg med avgrundsstupet på ena sidan i lite för hög hastighet. Är det motiverat? Egentligen, eller självklar, är enbart den ironiska aspekten av begreppet världsklass applicerbar. Ju.
Martin Rörby bekänner färg. Men det är en sak att skriva utlåtanden i Skönhetsrådet i anpassningsfrågor, en annan att fånga samtidens valörer - ett krav som inte ställs på de byråkratiska utlåtandena han annars levererar och som han är bra på.
”Detaljskärpan i exteriören imponerar och är i paritet med det bästa man kan se internationellt av denna typ av montagearkitektur. Kongressdelens silverglänsande ribbverk med sin skevande form har integritet och kontrasterar på ett välgörande sätt…”
Som utlåtande ok. Som samtidsbetraktelse mest tom retorik. 3xN i Köpenhamn representerar väl det "bästa" av montagearkitektur just nu och är väl ca en tiopotens mer kvalificerade. Waterfront är snarare konventionellt än uppseendeväckande beträffande utförandet...och "ribbverket" - ja, vissa saker även pålästa personer råkar skriva ångrar dom ibland..
Mest på kul har jag lagt några bilder från ett besök på plats. Kom förbi för ett år sedan och förundrades. Inte över "världsklass" men över haveriet. All I want for christmas is a new front tooth!
Med kameran som notesblock: http://web.me.com/jmcl/Waterfront/tankarkringvatten.html
Vi fick redarens Opera - ni fick ett hotell. Grattis kan man väl tillägga sorgset. Köpenhamnshälsning, J
Väl valda ord av en av skandinaviens absolut främsta arkitekturfotografer. Köpenhamnsoperan är helt klart ingen skönhet, men den är axialt placerad vid Amalienborg - inte närmast ihopbyggd som gråterfront. Tack för gratulationer - men nej, tack. Det är Köpenhamn som är att gratulera.
(Av bilderna kan man utläsa att eländet är klart bättre utan plåtrasslet - det finns alltså åtgärder att argumentera för!)
Jens: intressanta och fina bilder. Tack.
'Kanelbullen' ser ut som något som skapats av en senior arkitekt på firman, som efter att av en praktikant ha blivit visad grunderna i Rhino, taffligt knåpat ihop den på en förmiddag under föreställningen att det är detta som är "nyskapande".
Det är oerhört tragiskt att det blivit byggt, beställaren måste vara helt obildad vad gäller arkitektur.
Att kalla Kanelbullen medioker vore alldeles för generöst. Det är knappt arkitektur, det är snarare en dator-övning från tidigt 90-tal som inte ens hade förtjänat bli 3d-printad. Om man nu ska rita byggnader med "organiska former" - vilket man kanske ska - bör man lära sig verktygen ordentligt. Att ha en grundläggande förståelse för arkitktur är också önskvärt. Framförallt bör man lära sig hur en datormodell översätts till byggd verklighet. Valet av stålprofiler(?) ger intrycket av ett nödval eftersom material och struktur inte ritats in i designen från början utan enbart applicerats i efterhand.
Nåja, Yimby och Kristina Alvendahl är säkert glada, de tror ju att det är detta som är "utmanande arkitektur".
Den svarta lådan är knappt värd att kommentera med mer än att man bara kan beklaga att sådan halvvägs-ut-till-flygplatsen-arkitektur ska behöva hamna mitt i stadens centrum.
Så fruktansvärt beigt. Så tråkigt att de inte ens lyckats med att kopiera Gehry. Herregud. Så himla tråkigt att Stockholm har fått ett monument över den stillösa arkitekturtrend som råder för närvarande.
Arkitektur handlar inte bara om en byggnad utan om ett sammanhang, ett förhållandet till sin omgivning, vilket White arkitekter helt verkar ha struntat i. Det här lär man sig under första året på arkitektskolorna. De ansvariga arkitekterna kanske skulle ta fram böckerna igen.
Skicka en kommentar