fredag, juni 11, 2010

Ett glashus på taket till Stockholms Konserthus


"Det är världsklass som gäller, det ska vara absolut högsta nivå", säger Konserthusets chef Stafan Forsberg apropå att man nu valt att gå vidare med Tham & Videgårds förslag för tillbyggnad av Stockholms Konserthus. Stadsarkitekten Per Kallstenius är inte lika imponerad: "det innebär naturligtvis jättestora kulturhistoriska problem", säger han till SvD

Stockholm har mutat in konflikter kring arkitekturikoner som sin specialitet när det gäller samtidsdiskussionen om arkitektur. Här kommer ännu en.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Ah de kör med den där fräscha iden att tillbyggnationer till historiska byggnader ska vara helt i glas och i kontrast till den existerande byggnaden.

Kul och fräsch ide!

Anonym sa...

Ja, tittar man noga på den festliga bilden är det inte arkitektur av världsklass annat än i bemärkelsen att vi frortfarande är bäst i världen på svensk arkitektur. Det brukar kunna beskrivas så här: det är aldrig fel med en glasveranda, varje hus kan ha en sådan.

Anonym sa...

är inte detta fruktansvärt? på alla tänkbara sätt?

Fredrik sa...

Var har ni hittat förslaget publicerat någonstans i sin helhet? Skulle också gärna studera det mer ingående!

Eller är det så att ni dissar det efter att bara ha sett en enda kvällsbild på det?

DÄR har vi däremot en intressant diskussion, om arkitekturdiskussionens förflackande. En bild, sen trycker man på like eller dislike-knappen...

Valle sa...

Jag vet inte, jag trycker faktiskt inte omedelbart på dissa-knappen. Skulle också vilja läsa om detta ingående - men visst är Konserthuset en av kanonbyggnaderna (alltså med betoningen på första stavelsen i "kanon") i svensk byggnadskonst.

Här är ett annat färskt exempel på en mix av nytt och gammalt som väckt ramaskri bland många i Göteborg, den monumentala postbyggnaden vid Drottningtorget, vid Centralen, i nyklassisk stil ska uppgraderas till lyxhotell med miniskrapa designat Semrén & Månsson. Dissa eller hissa? (Göran Johansson, stans mest gôa gubbe, hissade: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.238781-hotel-post-klart-om-tva-ar)

Här är en artikeln om projektet i Göteborgs-Posten:
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.378791--posthuset-ska-bli-en-vibrerande-motesplats-?articleRenderMode=default

Anonym sa...

Oj har ni sett sektionen på tvarks sajt?

Lite mer nybygge än jag trodde...

Är oftast av åsikten att man hellre skall bygga om än låta dö. Men skulle det inte bli bättre om man byggde nytt instället?

@Fredrik: I detta fall finns det tillräckligt att kritisera i en bild.

Anonym sa...

Avundsjukan härjar som vanligt! Hitta en egen monumentalbyggnad att bygga på i stället för att klaga.

Anonym sa...

det finns otroligt många sätt att göra en utbyggnad intressant och kvalitativ, av det jag förstår utifrån bild och sektion så blir jag omedelbart provocerad. blomman på taket skriker i princip att man inte kan vill eller vågar ta någon som helst ställning till den befintliga kontexten. det här skulle definivt kunnat vara ett aprilskämt

Anonym sa...

och då har vi ju inte ens diskuterat att förslaget ser ut som en fruktansvärt medioker parafras på
herzog & de meurons elbphilarmonic, en byggnad som är något helt annat

(http://www.archidose.org/Blog/hamburg1.jpg)

Noah sa...

Jag är smått förbluffad att man tänker gå vidare med det här förslaget. När jag såg det först skrattade jag gott. Jag trodde det var ett provokativt pappersprojekt och inget annat. Inspirationen verkar kommit från Herzog & de Meuron. Men som Per Kallstenius poängterar så är Elbphilharmonie byggt på ett gammalt lagerhus. Deras utbyggnad till Tate är ju också en expansion av en gammal turbinhall. De är robusta industribyggnader som man inte behöver vara särskilt försiktig med och som tål att anpassas till nya bruk, särskilt om dess tidigare program är uttjänta. Här rör det ju sig om en helt annan kontext. Vissa byggnader bör man vara jäkligt försiktiga med. Konserthuset är en sådan men det trodde jag alla visste? Konserthuset, precis som Stockholms många kyrkor, eller slottet är som ett smycke i staden. Det är en byggnad som är omsorgsfullt genomarbetat in i minsta detalj och som inte vill veta av några fula utväxter. Det finns alternativa utrymmen att bruka, det är jag övertygad om! Att låta TVH modifiera Konserthuset på det där sättet är som att låta ett gäng Beckmans elever mecka med kronjuvelerna. HANDS OFF!!!

Anonym sa...

Stockholm håller på att bli en genetiskt defekt stad där varje arkitekturverk har ett annat slumpmässigt valt ovanpå sig. Ungefär som, säg efter en kärnkraftsolycka, människorna i ett land muterade och alla plötsligt fick ett extra huvud ovanpå det egna - slumpmässigt valt.
Snyggt eller fult? Friskt eller sjukt? Eller säger det mest något om vår tid?
Det är orätt att döma. Men man kan ställa sig frågan: Skulle du vilja vara arkitekt för det här uppslaget? Skulle du vilja vara förälder till barnet med två huvuden? (Jo, jag vet, den sista frågan är inte enkel.)
Men man kan se en "extraprofessionell" riktning i den här utvecklingen i Stockholm - d.v.s projekt som tar sig former som kanske inte går att avfärda som sjuka eller entydigt dåliga, men som faller utanför det som i andra länder uppfattas som yrkesutövning - länder med en mer fungerande arkitekturutveckling.
I juryarbetet med Stadsbiblioteket var en av riktlinjerna att förslag som byggde på att volymer lades till, på eller mellan annexen (observera Annexen - inte Stadsbibliotekets huvudbyggnad) sorterades bort från bedömning. Det kan ha varit rätt eller fel. Men det är en indikation på hur man den gången bedömde tillägg ovanpå Stadsbiblioteksanläggningens "uthus". Att förslag som angrep själva huvudbyggnaden - i likhet med den ovan visade påbyggnadsidén - inte förtjänade bedömning har inte ens diskuterats i olika beskrivningar av juryns arbete. Men sådana förslag fanns bland de inlämnade. Liksom här.

Anonym sa...

Här kommer några andra referensprojekt som alla bygger vidare på en äldre prominent byggnad:

-Operan i Stockholm (P Celsing)
-Riksdagshuset i Stockholm (AOS)
-Operan i Lyon (Jean Nouvel)
-Reichstag i Berlin (N Foster)
-Hearst buliding New York (N Foster)

Anonym sa...

Anonym 2010-06-18 12.40, ni är lysande.
1.Operan i Stockholm är en erkänt misslyckad byggnad. Peter Celsings tillbyggnader som skedde i flera etapper anses av oss alla vara förbättringar av Axel Anderbergs fiaskoarkitektur. Tyvärr är Celsing inte i livet. Hade han varit det hade han tackat nej till att bebygga Konserthuset som är Tengboms kanske främsta verk.
2.Riksdagshuset i Stockholm är ännu en riktigt hatad byggnad från förra sekelskiftet. Aron Johansson stal projektet från sin arbetsgivare Helgo Zettervall och lät det svälla till en oproportionerlig kloss som en rad arkitekter, bland dem Sigurd Lewerentz, sedan ägnat en mängd projekt i syfte att motverka. Nu är det dock inte Riksdagen som är påbyggd utan f.d. Riksbanken av samma arkitekt i riktning väster från Riksgatan. Den är måttfullt påbyggd. I tävlingen som vanns av Peter Celsing var det tillåtet att riva Riksbanksdelen. Olika skäl gjorde att man i stället valde en påbyggnad. Märk väl att byggnaden samtidigt ändrade funktion.
4 och 6.Operan i Lyon och Hearst Building är svåra att bedöma vad gäller ursprunglig kvalitet. Bägge är helt förstörda av sina respektive påbyggnader.
5.Reichtag i Berlin var helt lagd i ruiner efter kriget och stod så länge. Fosters påbyggnad är genial. Den är en lyckad syntes av en byggnad som ännu bär spår av Berlins ödeläggelse men samtidigt av vår egen tid.
Vem du nu är som skrivit raderna ovan så förtjänar det att påpekas att jämförelsen mellan de internationell respekterade verken som räknas upp och ett svenskt litet nybörjarkontor saknar relevans (och är minst sagt pretentiös lite beroende på vems listan är).

Kattguld sa...

Kontrastestetik, gäsp & godnatt.

Anonym sa...

Katastrofens fulla vidd syns här:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/konserthuset-vill-bli-hogre_4840407.svd
Nej kattguld 03.04 - du skriver sent och är dåligt uppmärksam. Det här är inte oskyldig kontrastarkitektur utan misch-masch av värsta slaget.