Skogskyrkogården – krematoriet - ur Arkitektur 1940
Tävlingen alla talar om just nu avgörs den 18 december klockan 10.00 på Skogskyrkogården. Det rör sig så klar om den om ett nytt krematorium i världsarvet. Som uppvärming kan man, som en del i Arkitekturs folkuniversitetsambitioner, läsa Hakon Ahlbergs kommentar från Arkitektur nr 19/1940 här nedan.
Ett citat ur kommentaren kan man ta med sig in i synen på det nya vinnande förslaget: "Må vi till sist försöka sammanfatta intrycket av det komplex, som vi i det föregående icke utan reservationer synat. Dessa reservationer ha framför allt gällt den artistiska överbetoningen, den kanske alltför ömma omsorgen om detaljerna. Man önskar ej se detta verk bilda skola. Den som inte har förmågan till samma konstnärliga intensitet bör akta sig för efterapning"
Klicka på bilderna för att läsa.
Inlägg
9 kommentarer:
Vilken julstämning det blev!
Den här artikeln gör det smärtsamt uppenbart vad vi har förlorat de senaste årtiondena. Tänk om vi idag kunde behandla och skriva om arkitektur på samma vis som Hakon Ahlberg gör i artikeln.
Sedan tycker jag man bör fästa sig vid citatet: "Man önskar ej se detta verk bilda skola. Den som inte har förmågan till samma konstnärliga intensitet bör akta sig för efterapning."
Eftersom få eller ingen kan mäta sig med Asplund så blir konsekvensen tydlig att Asplunds formvärld bör lämnas ifred. Någon menade att bloggdebatten om förslagen är löjlig, men konstaterandet ovan finns bland inläggen. Fritt fram att vara vulgär inom vissa ramar skadar inte. Sanningen är ibland vulgär - precis som för övrigt ibland Asplund..men det bör han få vara ensam om på Skogskyrkogården.
Nog skrivs det djuplodande och spirituellt om arkitektur även idag. Kanske inte i Tidskriften, men på annat håll.
Vår förmåga att krama ihjäl våra stackars svenska klassiker tar sig dock smått komiska uttryck många gånger. Små blomsterlådor och kitschiga kapell framhålls som oöverträffade underverk. Get real, Sweden!
Sedan tycker jag man bör fästa sig vid citatet: "Man önskar ej se detta verk bilda skola. Den som inte har förmågan till samma konstnärliga intensitet bör akta sig för efterapning."
Jo man bor fasta sig vid det citatet pga. den _extremt_ paternalistiska tonen.
Nar Asplund blivit reifierad ar det forstas omojligt att uppna samma "konstnarliga intensitet" som guden. Darfor skall ingen forsoka uppna dessa hojder. Logisk falla. Speciellt problematiskt nar hojden ar fullt mojlig att uppna.
---
nope
Asplund är ingen gud i Sverige men Skogskyrkogården är utpekat som världsarv av unesco. Asplund hade aldrig den patriarkala roll i Sverige som blev Aaltos i Finland, Tanges i Japan och ännu i vår tid Fehns i Norge..till det dog Asplund för tidigt samtidigt som Sverige som nation var varken nyfödd eller nymornad(Japan) - läs inte fullt så i behov hjältar som en del andra nationer..vilket inte motsäger att vi behöver bättre arkitektur än den vi lyckats med..
Min kommentar ovan ang. den paternalistiska tonen handlade om texten inte Skogskyrkogarden eller tavlingen.
Det ar en hogst tveksam metod, att som kritiker agna sig at att forsoka forhindra arkitekter fran att aspirera till hogsta mojliga niva. Tycker en mer produktiv roll vore att hjalpa till att hoja diskursen och utveckla vad som ar hog niva och pa detta satt lyfta ribban ytterligare. I detta ingar forstas att utdela kaftsmallar nar det behovs, dvs 90 procent av fallen. Notera att jag pa inget satt har angivit vad hog niva ar.
---
nope
ps. Hur kom den "Nationalistiska Fragan" in i bilden? Har (N)SD gett sig in i arkitekturdebatten?
Det står ju var och en fritt att associera politiskt. Men tonläget i texten - kan inte det gälla även för Skogskyrkogårdens arkitektur? Arkitekturen där har inte ansetts politiskt belastad, men heller inte okontroversiell i sitt tonläge. En mer eller mindre upprörd revolt formulerad i arkitektur skulle i så fall vara motiverad - eller hur "nope"? Både ironi eller parodi kunde funka. Fullt tänkbart - även som tolkning av någon av de ansatser vi ser i tävlingen. Men inte särskilt enkelt - och följdriktigt misslyckat. Fast ganska enkelt för dig om jag förstår rätt?
Ett fristående statement som inte involverar sig är då bättre.
Paternalistisk ton eller ej, men vilken stilistisk förmåga. Att skriva om arkitektur på både ett allmängiltigt och personligt sätt är verkligen inte många förunnat. I dag finns lätt en ängslighet bland skribenter upplever jag som handlar om att inte landa fel, att inte ligga rätt i tiden, eller vad det nu kan vara. Men kanske var det lättare då när det fanns en stor -ism att förhålla sig till? Och när elitism knappast var ett skällsord...
Skicka en kommentar