Fingret på avtryckaren
I avdelningen obegripligheter som blivit sanningar finns tanken att man bäst sätter avtryck i staden med höghus. Nu senaste är det Stockholms moderater som säger "vår tid måste tillåtas göra sina avtryck i stadsbilden" och vill bygga höghus, och dessutom subventionera dessa hus med just avtrycks-argumentet (nyordet de använder är "skyskrapebonus" som om inte hög bonus vore nog så minerad mark just nu). Basaren är och kommer att förbli viktigare för staden än katedralen. Och därför lämna ett större avtryck. Så var det avklarat. Kan vi gå vidare nu.
Inlägg
6 kommentarer:
Men Dan - det finns ju faktiskt ett avtrycksargument som talar i skyskrapans sak. I städer som t.ex. London, skapas enorma avstånd som gör förflyttning av både varor och människor till en omöjlig och ohållbar historia. Vår numera Pavlov-betingade rädsla för det invasiva modernistiska höghusprojektet må vara till viss del berättigad. Mycket vatten har dock runnit under sociologins och teknologins broar sedan dess så det kan väl knappast vara aktuellt att skapa ytterligare stad som ligger som en oändligt utsträckt, trevånings våt filt över nejden?
Det är sant, jag är egentligen inte emot höghuset per se, jag bor i ett ganska högt hus själv. Det är själva argumentationen som känns nattstånden. Så visst om de talade om skyskraporna som ett sätt att minska de ekologiska avtrycken, fine. Men det där med att snacka om att "göra avtryck" och att "vara rädd". Nej.
Är basar/katedral-grejen en blinkning åt Deleuze och vad betyder den i så fall? Och är det verkligen självklart att tex Forum des Halles är viktigare för Paris än Notre Dame?
För mig är det ganska självklart. Det är bland annat därför jag förvånas över hur liten vikt man lägger vid att skapa intressanta handelsmiljöer, om man jämför med tiden man lägger ner på bibliotek, konserthus och liknande.
Jag har hämtat uttrycket från Eric Raymond och hans bok The cathedral and the bazaar. Där använder Raymond skillnaden mellan basaren och katedralen som en illustration av två sätt att bygga datorsystem. Katedralen är ett verk av få som är solitt och oföränderligt medan basaren ett verk av många som är öppet och föränderligt. Raymond använder basarmetaforen för att beskriva så kallade ”open source”-system, användarbyggda system, inom datortekniken.
Jag skrev mer utförligt om detta i tidskriften Neo för två år sedan:
http://www.magasinetneo.se/arkiv/tidigare-nummer/nr-2-2007
@ dan: Intressant och fin artikel! Fast jag har nog aldrig tänkt mig relationen basar-katadral så "manikeistiskt" as it were, utan mer symbiotiskt.
Det finns en tendens att se basarlogiken som "god"/emancipativ etc och katedrallogiken som "ond"/repressiv. Det kan nog ibland vara förhastat (inte minst om man gör en direktöversättning till fysiska basarer och katedraler).
Men som sagt, fin artikel!
Du får vara försiktig med dom fina orden, Åsberg. Det är mest arkitekter som läser här... ;-]
Dom har visserligen också bildningskomplex, men det brukar ta sig lite andra uttryck.
För övrigt kul att se hur Hallemar har tillfört helt nya nivåer och dimensioner här på stela och annars så "objektiva" och opolitiska Arkitektur-bloggen. Och redaktören går till och med i svaromål med FOLKET. Vad månde bliva?
Skicka en kommentar