torsdag, april 23, 2009

Arkitektur nr 3 - Ledare



Ledaren för nya numret finns här >>> PDF.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Förvisso en glasklar analys. Men för sedan in den faktor "x" som är skillnaden i arkitektlön öster och väster om "sundet" så blir bilden mer distinkt och entydig: De välavlönade danskarna umgås med övrig svensk maktelit såsom kommunalråd, vd-sväng och övrig nomenklatura. Svenskarna harvar nere i folkhavet med en lönenivå jämförbar med sopåkarnas - knappt tillräcklig ens för insförskaffandet av erf. herr/damklädesutensilier för att ens beträda maktens korridorer. Någon "stimulerande konkurrens" lär det knappast bli fråga om. Snarare en rätt och slätt ny skiktning där danskarna håller i ratten tillsammans med svenska glada politikusar och svenskarna slavar vid ritborden med möjligtvis en strimma av hopp i sikte om några veckor i sommarstugan att rehabilitera musarmarna och utslitna ryggkotor inför nästa slavskift i det nya landet...

Sigurd sa...

Eller har det med attityd att göra, kanske ;-]?

Finns det något sjukare än den svenska (arkitekt)nationalkaraktären? Lika delar självgodhet och bottenlöst självförakt...

Anonym sa...

Analyserna överträffar varandra. Vad som saknas i svensk arkitektur är givetvis "attityd" och inget annat. Jag skulle säga att vad som saknas i det svenska samhället är inte minst analys. Självgodheten ligger i föreställningen att det anses "begåvat" att bortse från helt grundläggande fakta och sedan mest påstå saker. Självfallet kommer vi från A (=vårt faktiskta underläge vs danskarna) till B (en mer likställd situation) med "attityd" som knep. Varför inte?
Man skulle också kunna börja ställa sig frågor kring vilka i det danska samhället som efterfrågar arkitektur och på vilket sätt samt dito i det svenska. Skulle kanske ta oss ett stycke in i problematiken.

G sa...

Skulle tro att Sigurds "attityd" hänvisar till inledande inlägg (och just dess attityd). Alltså inte "attityd" i dansk BIG-bemärkelse. Men jag kan naturligtvis ha fel.

Hur det än är med det - att påstå att svenska arkitekter skulle ha sämre arbetsförhållanden i gemen än sina utländska kollegor är rent löjeväckande.
Många av världshistoriens främsta arkitektoniska alster skapats - och alltjämt skapas - under löne- och arbetstidsförhållanden som knappats skulle kännas igen av svenska kollegor mellan vetelängdstuggorna.

Anonym sa...

...Å ena sidan och å den andra. Visst, det kan alltid hävdas i något slags Luthersk bemärkelse att välståndet väller över oss och att vi borde lida mer och att mitt i allt detta kan givetis genialiteten födas även här såsom av en ren slump - men DEt, skulle jag säga är den sjuka svenska arkitektpersonligheten. Men nu gällde ju frågan den om Danmark och då handlar det inte om vem som är genial utan om vem som är en arkitekturnation och om vem som INte är det. I den frågan kommer man inte långt vare sig med Luther eller genialitet. En yrkeskår som deklasserar sig i ett land kan inte bära upp dess rykte som arkitekturnation helt enkelt. Lönesituationen är enbart en återspegling av dessa förhållanden (stämmer lika bra med Norge) och ett slags "prislapp" på vad vi går för. Trist men sant. Men låt oss för all del fortsätta blunda och hålla för öronen och tro på självspäkning och nedärvd genialitet så blir situationen säkert dessutom bestående...