Lägga till i Lund
I Lund färdigställs nu under hösten slutligen prestigebygget Domkyrkoforum, ett besökscentrum för Lunds Domkyrka, ett projekt som pågått sedan 2003.
Redan i november 2003 avslutades tävlingen, 351 tävlingsbidrag kom in. Våren 2004 meddelade juryn sitt val: Carmen Izquierdos förslag. När domkyrkorådet i maj 2004 gick ut med anbudsförfrågan var byggmarknaden överhettad och ingen var intresserad. Projektet lades på is. I november 2008 kom byggentreprenören Arne Paulsson med ett eget förslag, tillsammans med arkitekten Vlade Naumowski. De ville förtäta hela kvarteret med en sammanhållen flervåningsbyggnad mellan Kyrkogatan och Kungsgatan. Besökscentrumet skulle placeras i bottenvåningen. Bostadsrättsförsäljningen skulle finansiera kalaset. Men i maj 2009 sa Domkyrkorådet nej till förslaget. Och staden återupptog arbetet med Carmen Izquierdos förslag, som omarbetades. Projektet är färdigt i december, då vi på Arkitektur naturligtvis kommer att presentera det i tidskriften. Men projektet ställer några frågor: är det ett rimligt tillägg, hur förhåller det sig till staden och stadsbilden? Det finns säkert ett flertal åsikter om det.
Intressant nog bygger man även till Lunds gamla saluhall, ett bygge som ska vara klart om ett år. Det är tilläggens tid i Lund.
Edit: Det är inte tävlingsförslaget nedan utan ett utvecklat och relativt annorlunda förslag. Tävlingsförslaget finns här. Nederst Arne Paulssons alternativa förslag.
Inlägg
25 kommentarer:
Allt som byggs i Lund är per definition en skandal och en våldtäkt på stadens själ.
När det blev klart att Domkyrkoforum skulle byggas var det många som tyckte att det var fel att den plankomgärdade ödetomten, innehållandes en grushög, skulle bebyggas. Den hade antagligen legat där så länge att den blivit en omistlig del av Lund.
I Lund finns en obehaglig misstänksamhet mot allt som är nytt och allt som kommer utifrån.
Jag har hört det, men å andra sidan så har Lund ganska många, om inte sprillans nya, kända byggnader från efter kriget.Så om den här misstänksamheten finns, så måste den ha uppstått först efter 1970? Eller?
Det är möjligt. Som så många andra av Lunds invånare har jag flyttat hit efter 1970.
Ett konkret exempel på den lundensiska inskränktheten är att kommunen förra året lyckades avhysa de gula bussarna från stadskärnan medan de många fler gröna bussarna fick vara kvar. Med de gula bussarna reser bara slödder och pack från Sandby, Dalby, Veberöd och Staffanstorp medan de gröna bussarna är viktiga för att fina, ordentliga pensionärer från Lunds stad ska kunna ta sig in till affärerna.
"arkitektenarkitekten Vlade Naumowski"? Har han två examina, eller?
För övrigt ser Izquierdos tillägg ännu mer extremt ut i verkligheten. Skicka en kunnig och intelligent kritiker till Lund, tack.
Är det verkligen tävlingsförslaget som visas i de två bilderna ovan?
Jag gjorde tävlingen och kommer ihåg att det vinnande förslaget bland annat innehöll ett tak med hål för träden mot Kyrkogatan och en markerad entre med skärmtak mot Domkyrkan?
Verkar som skärmtaket ersatts med en kort... snabel?
Se tävlingsförslaget här:
Portal och atrium
Är väl då enbearbetad variant, hittade den här, upplagd av Svenska kyrkan 2010
http://domkyrkoforum.wordpress.com/pressrum/illustrationer-och-planritning/
Verkligen stora skillnader på tävlingsförslaget och bilderna på bygget.
Den lilla snabeln eller den perspektivförvridna fyrkantiga tubkikaren som riktar sig mot tornen, antar jag, ger ett psykotiskt ramaskriuttryck. Mina tankar går till Pink Floyd och the wall.
Annars tycker jag det verkar helt okej att döma av bilderna. Säger jag som inte är så insatt och inte Lundabo.
Om man inte vet något om Lund eller om förslaget kanske man ska strunta i att skriva halvsenila kommentarer? Utformningen är mycket lika det ursprungliga förslaget.
Dan har rätt: Lunds stadsbild har fått ytterst få bra tillägg efter 1970-talets början.
Detta har en historisk förklaring: Efter en fantasisk efterkrigsperiod med arkitektur i världsklass skrotades ett gigantiskt trafikplaneringsförslag kallat "genombrottet" efter ett folkligt uppror (där arkitektstudenterna från LTH gick i spetsen). Sedan detta misslyckade har Lunds kommun aldrig återfått självförtroendet i stadsbyggnadsfrågor. En lång rad svaga stadsarkitekter och en stor mängd halvhjärtade och misslyckade projekt har följt efter. Idag har Lunds kommun ett tekniskt kompetent stadsbyggnadskontor med mycket ambitiösa bevarandeplaner, konservativt och småstadsaktigt. I kransområdena har vissa projekt blivit lyckade, men innanför de gamla stadsmurarna finns i princip inte ETT ENDA lyckat byggnadsprojekt efter mitten av 70-talet. Däremot har ett mycket stort antal projekt stoppats eller stympats av olika bevarandehänseenden eller på grund av politisk oreda.
Här blottläggs ett grundläggnade problem: ett stadsbyggnadskontor bara jobbar reaktivt och själv inte har politiskt stöd för att DRIVA frågor kring kulturmiljöerna. Därför har många viktiga platser i Lunds centrum blivit "utan" åtgärd med förfall som följd, en sådan plats är parken Lundagård, en annan icke-platsen söder om Domkyrkan. Det finns många fler exempel.
Kyrkans ambitiösa tävlingsprogram och påkostade byggnad är därför (bokstavligt talat?) en gudagåva för Lunds centrum. Här satsas på en vacker byggnad med intressant och hänsynstagande form, dessutom repareras det bortglömda mellanrummet mellan kyrkan och kvarteret på dess södra sida.
Det största felet i förslaget ligger i att det ytmässigt är alldeles för litet, platsen tål mycket större byggnadsvolymer och flera funktioner.
Stadskärnans framtid i övrigt ser mycket dyster ut. Det politiska livet är mindre progressivt än någonsin, kommunens planarbete kännetecknas av sällsynt stelbenta trafik- och miljöprojekt på näraliggande åkrar (de verkar drivas av några som mest sysslat med "fysisk planering"), samtidigt görs stadskärnan mindre och mindre tillgänglig. Resultatet blir långsamt magrare. Men kanske är en vändning på väg? Någon gång måste pendeln svänga tillbaka. Tyvärr verkar den svänga rakt igenom Bernt Nybergs unika arkivbyggnad. Planer har nyligen godkänts för att förstöra huset för evigt.
Johan: Tag var tvungen att passa på innan jag blev helsenil. Sen den eviga frågan jag ställer mej: Skriva eller inte skriva i ett öppet debattforum?
Trevligt att få en kommentar av någon insatt. Jag håller med dej. Det ser bra ut. Grattis Lund! Men det finns säkert dom som har en annan åsikt och dom behöver inte vara halvsenila för det.
Intressant Johan. Påminner en del om Stockholm med andra ord. Minns skylten "Lund – den lilla storstaden". Kanske därför. Nyfiken undrar: vilket är det ENDA lyckade husprojektet?
@Löfet: Inte skriva.
"inte ETT ENDA", stod det.
Skulle Lund likna Stockholm? Är Stockholms problem att det inte byggs något i innerstan?
Snarare att det som byggs är för stort och för dåligt, va? Jag säger bara: Stockholm Waterfront. Eller: Citybananklumpen på Klarabergsviadukten. Eller: Sträckmetallmonstret på Vasagatan (nominerat till Årets stockholmsbyggnad, ho ho). Eller: Kungsbrohuset. Eller varför inte: Kvarnholmen, den senaste storskandalen (Nacka, dock).
Slappna av nu, idolnicknames. Dan gör ett litet fel och får versaler för det.
Jag lovar KMH, jag skriver inget mer...i den här tråden om jag får lyssna på din gamla Sparksvinyl. Amateur Hour är suverän...
Allvarligt, så är jag mycket intresserad av en fortsatt debatt om det som Johan initierat och som Dan spunnit vidare på.
Sorry läste fel. Det var väl förhoppningen.
Dan, om vi låtsas att du läste rätt så skulle jag ändå vilja framhålla tillbyggnaden till Juridicum (Televerkets gamla stora tegelbyggnad, numera juridiska fakulteten) på Gråbrödersgatan. Byggnaden gör något helt omöjligt - anpassar sitt fasadspråk till den äldre tegelhögen utan att gå i några fällor. Materialbearbetningen är helt okej den också.
Det finns ett enkelt och tydligt samband - de städer som har något tydligt att vinna på arkitektonisk profilering har intressantare och mer välfungerande stadsplanering och också arkitektur. Exempel på sådana städer är Malmö, Helsingborg och Göteborg.
(Malmö har Bo01-området, världsklass. Kasper Sahlin för bara något år sedan. Helsingborg har H99-området, fantastiskt i jämförelse med liknande städer. Kasper Sahlin nyligen, flera lär komma. Kända Svenska kontor ritar ständigt ny intressant arkitektur i staden. Göteborg har en lång radda KS-pris, fantastiskt ambitiösa projekt, självskriven toppstad.)
Vad har städerna gemensamt? Indentitetskris, revanschlust, en öppen och social attityd, dynamik. Stadsbyggnadskontoren är stora och professionella, tjänstemännen åtnjuter stort förtroende från stadens förtroendevalda.
Lund: En stad med anrik historia och en mätt, påläst och smådryg mentalitet, liberal men också akademiskt ifrågasättande (Å ena sidan, å andra sidan, repeat). Inget under att alla bara kan komma överens om vad man INTE bör göra. I praktiken leder det ju till konservatism.
Jag har själv småbarn och njuter av den här lilla staden med sin unika kombination av bondskhet och överdriven liberal hänsyn - det är charmigt. De flesta håller inte med mig utan flyttar till Malmö eller Stockholm, även om de i det senare fallet hamnar i samma fälla.
En omöjlighet att anpassa stil till det befintliga? Har du hört talas om att modernismen är över? Är stilbrott det enda möjliga?
Bo01 världsklass? H99 fantastiskt? Göteborg självskriven toppstad?(!) Professionellt stadsbyggnadskontor?! (förutom den lilla detaljen stadsarkitekt, då)
Det är nog dags att ta en studieresa inom landet nästa gång.
Mikael Askergren sa en gång (i en TV-studio i Göteborg!): "Stockholm har ett stort problem, det är för vackert. Det problemet har inte Göteborg eller Malmö."
Om man upprätthåller en föreställning om att allt nytt måste kontrastera hamnar man där.
Vad i en stad som skapar tolerens och föränderlighet är intressant. Malmö har ju gjort sig känd som staden som säger ja till allt. På gott och ont.
Det är ganska intressant, är det inte, att det där som jag uppfattar det fina tillägget som Domkyrkoforum nu blir, är ett kyrkligt initiativ. Hur ser till exempel markägarfrågan ut kring kyrkan?
Staden Lund och Kyrkan. Staden Lund och Universitetet. Lund som en stad som präglas av sina starka institutioner. Deras drivkrafter som en viktig del i stadens utveckling.
Stourley: Sluta Trolla och börja debattera frågorna istället.
Varken jag eller någon annan har påstått det du skriver i din kommentar. Självklart går det att anpassa stil till platsen. Frågan är hur? Modernismen är över visst, men var står vi nu?
En försiktig stilanpassning är givetvis möjlig vid vissa tillägg. Jag nämnde Juridicum i Lund, men visst, vi kan tala om Asplunds tillägg i Göteborg så att alla förstår principen.
Besökscentrum i Lund är också försiktigt, fast inte i fasaduttrycket. Istället anpassar det sig i skala och genom att vara avskalat. Det både tar plats och drar sig undan.
Fördelen med denna strategi är att den liksom inte riskerar att raljera över sin historiska omgivning. Det kan annars vara det största problemet med ett "anpassat" fasadspråk.
På vissa platser tror jag det finns utrymme för helt nya former, tom. ett bejakande av det icke-besjälade, eller kanske rena stilkopior (vilket kanske är samma sak?)
Anselms stadshall anpassar sig till platsen genom att helt enkelt låna ut sitt fasadmaterial till det intilliggande stadshuset. Nu passar båda in.
Hur menar du att man ska göra?
Bo01-projektet är i sin helhet helt klart i världsklass. Göteborg har fler intressanta nybyggda projekt än någon annan svensk stad, vilket också Kasper Sahlinpriset visar. Det är ingen slump att Wingårdhs och Kanoozi har vuxit fram i denna stad. H99-planen med tillhörande byggnader är som jag skrev betydligt mer lyckat än annat i liknande städer (t ex Lomma, Jönköping). Visst, allt är relativt, men nu debatterade i alla fall jag och Dan och några andra tillägg i Lund och inte den generella frågan om precis hur mycket allt suger.
För övrigt är det mesigt att inte debattera med eget namn, särskilt när man gör det så aggressivt och medvetet provocerande som du.
Tyvärr, jag orkar inte.
Bloggkommentarer är en helt hopplös form för diskussion. Blev bara så provocerad av Sundbergs anspråkslösa enfaldighet att jag kände mig tvungen att skriva nåt.
Do not feed the Troll: http://sv.wikipedia.org/wiki/Troll_(Internet)
Som gammal lundabo en kommentar till Johan Sundbergs analyser som jag till stort del i o f s sympatiserar med: Dels tycker jag att det visst byggts en del bra grejer i Lund även efter sjuttiotalet även om de är få. Exempelvis arkivmuseets tillbyggnad, Kårhuset och Kulturmejeriet. Men även en del mer reguljära institutionsbyggnader. En del bra restaureringar har gjort som exempelvis Universitetets huvudbyggnad.
Dels ställer jag mig frågande till idén att något slags lokal frustration och anhopning av inkompetens drabbat just Lund. JS har rätt i att arkitekturen blir bra där det finns behov och möjligheter som i Malmö. Men en huvudorsak till planeringshaveriet i Lund (jag ser det mer som ett planhaveri än som ett arkitekturhaveri) ser jag i att Lund i och med att genombrottet som JS nämner stoppades blev en radikalt annorlunda stad mot övriga landet. Den trend som följde på sjuttiotalet av stadsförnyelse och pyntande av stadskärnorna var ju radikalt fel recept för Lund som hade sin stadskärna intakt. Det Lund inte mäktade med var inte att sköta sin planering men att skapa den radikalt egna agenda man behövt såsom en av få oförstörda städer i landet. Trist, men kanske mer förklarligt än klandervärt.
Det där att skapa sig en egen agenda är väldigt intressant. Finns det städer som lyckats med det sedan 1970-talet och i så fall varför? Det fanns ju en tid av (romantiserat) starka stadsarkitekter som präglade städer. Men vad behövs idag?
Så skilda exempel som Uppsala och Rom (med sina nya konstmuseer) angriper den egna problematiken med anpassade recept. Lund är ett mellanting - med stadsdelar som expanderar kraftigt (industrin i öster där strategi saknats) och andra som inte förändras alls (centrum). Lite större grepp i centrala staden som nya stadshuset (tävlingsförslag) framstår som mer valhänt än Uppsalas förnyelse med resecentrum och konserthus.
Stockholm och Beijing applicerar strategier på sina stadsplaner som saknar relation till den egna problematiken - med förödande resultat för kulturarv, trafik, stadsmiljö med mera.
Domkyrkoforum och Domkyrkoplatsen har kostat 100 miljoner. På frågan vad man ska göra i det nya dyra metallicbygget (i folkmun redan döpt till ”Babels Hus”) svarar Domkyrkorådet med viss tvekan: ”Man kan se en informationsfilm”. Aha.
”Såg du Domkyrkan?” ”Nej, men jag såg filmen”.
Utifrån får man intrycket av en fyrkantig ubåt. Ganska bisarrt. Och huvudnumret är kommersen i den kristna bokhandeln. De älskade syrénerna har ersatts med fyra stela pinnar.
När Domkyrkan byggdes hade kristendomen just slagit igenom och var adekvat för sin tid. Men detta var för 1000 år sedan. Idag hade det varit mer relevant att bygga ett buddhistiskt tempel i Lund. Visst är det nyinvigda bygget bättre än det skrangliga gröna staket som stod där innan, men frågan är om detta är vad Lunds innevånare mest av allt behöver. Hur skulle det vara med ett Allaktivitetshus? Det skulle komma alla tillgodo i ett samhälle som plågas av ensamhet och brist på gemenskap.
Skicka en kommentar