La Biennale, 1
Bahrain Urban Research Team [Bahrain]
Toyo Ito
Studio Mumbai
Junya Ishigami
Transsolar & Tetsuo Kondo Architects: Cloudscapes
Antón García-Abril & Ensemble Studio
Igår eftermiddag invigdes den 12:e arkitekturbiennalen i ett gigantiskt partytält i Giardini. Årets curator är Kazuyo Sejima och temat People Meet in Architecture. Priser (guld och silver lejon) delades ut samtidigt. Lite glatt överraskande tilldelades Bahrain priset för bästa nationella paviljong: tre små stugor som fiskare (ett utdöende släkte i kungadömet) uppfört vid havet hade demonterats och rekonstruerats i Arsenale. Bästa projekt i utställningen tilldelades nyminimalisten och fd Sejimaanställda Junya Ishigami för en knappt synlig men extremt vacker installation, som först raserades under en natt av en insmugen katt och sedan kollapsade av sig själv.
Mer info: 1 + 2.
Inlägg
5 kommentarer:
Vilken freak show! Exotismonani och idiotisk pseudominimalism prisas. Att döma av redaktörens bildsvep grasserar fetischismen över arkitekturens uttrycksmedel mer än någonsin (en hopplöst daterad tankefigur). Ingenting nytt under solen i den arty delen av arkitekturkulturen, alltså.
Släpp konstnärsmyten! Om ni verkligen vill ägna er åt konst, gör det. Istället för att förlöjliga arkitekturen med andra klassens konstnärsambitioner. Gymnasialt.
Sa vem? Varför dessa starka känslor? Jag tycker det ser ok ut.
@2010-08-31 10:20 Anonym
"Att döma av redaktörens bildsvep grasserar fetischismen över arkitekturens uttrycksmedel mer än någonsin"
Det faktum att utställningen är i den lokal och i den stad den är kanske inverkar på bilderna?
"Gymnasialt."
Ironiskt nog är arkitekturen just nu eller kanske var nyss en mycket stor inspiration för konstnärer. Och ofta är de arty arkitekterna lika bra som konstnärerna.
Som de flesta vet lämpar sig arkitektur inte för utställningar. Hus är lite för stora. Detta problem kan lösas med installationer och dessa närmar sig ofta konst. Bra för arkitekten skulle jag säga. Utställningar är till för att samla folk och skapa diskussion.
Arkitekter utan konstnärliga ambitioner är ofta dåliga arkitekter. Om de är bra är det för att de arbetar konstnärligt utan att erkänna det. Det betyder inte att arkitekter och fria konstnärer bör ses som samma sak. Det finns förstås stora skillnader.
"Exotismonani och idiotisk pseudominimalism prisas."
Det verkar stämma. Det i mitt fall efterlängtade bakslaget mot glamour ikonerna leder som väntat tyvärr mot icke reflekterande kärlek till det "autentiska" och enkla i vilken form den än bjuds.
afad: Varför blanda in konsten? Arkitekturen är nog som uttrycksmedel och som estetisk/politisk/social laddning. Koncentrera på den. När de (pseudo)konstnärliga ambitionerna tar över får det arkitektoniska resultatet betala.
Vill man göra konst av arkitekturen (i de ytterst sällsynta fall som det är möjligt) får man också finna sig i att bli bedömd efter konstens kriterier. Och då står sig arkitekterna slätt. Något annat kan inte jag se.
@2010-08-31 16:49 Anonym
"Varför blanda in konsten? Arkitekturen är nog som uttrycksmedel och som estetisk/politisk/social laddning."
Konsten och arkitekturen delar i väldigt hög grad uttryckmedel och estetisk/politisk/social laddning.
Jag skulle aldrig kalla något jag ritat för konst (nar jag inte jobbat med en konstnär dvs) men att försöka fördriva konsten från arkitekturen är dumt.
Jag tror det i viss mån ar semantik eller i högre grad en sned bild av konst som leder till fördrivningsförsöken.
Skicka en kommentar