måndag, maj 11, 2009

Vår tid och monumentaliteten



De sociala medierna är en av vår tids mest påtagliga inslag. Sociala medierna handlar bland annat om att fler har möjlighet att vara närvarande i offentligheten, men också att offentligheten, såsom medier och politiker måste öppna sig mot allmänheten på ett helt annat sätt. Det finns också en inneboende drivkraft i de sociala medierna. Det här har bland andra Clay Shirky beskrivit i boken "Here comes everybody". Det är möjligen i det här sammanhanget intressant att betrakta tävlingen för Stortorget i Malmö, eftersom Stortorget är en sorts tydlig, monumental, offentlighet som söker sin användare.

Av de fem förslagen är det bara ett som behåller kungastatyn mitt på torget. Och de har då givit förslaget namnet "delta", som i en uppmaning att ta det offentliga och monumentala i besittning. Flera av förslagen bryter ner monumentaliteten i detta faktiskt ganska imponerande torg med vatten. Två stycken gör det framför eller runt kungen. Den där statyn är uppenbarligen ett problem för många. Ett förslag talar om att ett modernt torg behöver "erbjuda ett visst mått av interaktivitet".

Bara ett av förslagen är rent monumentalt i sitt tilltal, det hedersomnämnda "Tusen och ett torg" (översta bilden) som förvisso målar med ljus på själva ytan, men i stort är det samma attack som Adam Caruso hade på Stortorget i Kalmar. Golvet är det viktiga. Men det kanske hade varit ett omöjligt förslag bara fem år senare och kanske särskilt på en plats som Malmö?

I det vinnande förslaget "Passepartout" (nedre bilden) ställer man en av samtidens frågor ganska tydligt: "Vårt förslag vill ta vara på dynamiken, möjligheterna i det öppna stadsrummet och samtidigt skapa en annan slags nivå, en nivå där Stortorget kan erbjuda andra typer av värden. Går det att kombinera dessa två poler?"

Kanske var det just den frågan som gjorde att man vann. Samma fråga ställer nämligen i stort sett alla som sysslar med att närma sig det offentliga samtalet idag.

PS. I en kommentarstråd ett par inlägg bort förde vi en kort diskussion om relationen mellan monumentet och basaren, som kanske kan vara intressant i sammanhanget.

3 kommentarer:

Anonym sa...

En imponerande utläggning. Och läser man länken under PS finner man ytterligare anspråkslösa spetsfundigheter och ryggdunkeri av högt pratmakarvärde. Men var finns tävlingen? Enligt Sveriges Arkitekter hemsida tycks det i varje fall inte röra sig om en auktoriserad sådan..? För den som vuxit upp med Malmös oöverträffade flacka kvartersstruktur och dess torgtraditioner av bästa kontinentala standard är självfallet den jippobetonade vinnaren en besvikelse...

Anonym sa...

Måste man uttrycka sig så jäkla otydligt när arkitektur diskuteras? Här kackas det både i den citerade projektbeskrivningen och i Hallemars bloggtext. Jag hoppas att jag är medelbegåvad men måste erkänna att jag har svårt att hänga med i diskussionen.
Jag förstår inte på vilket sätt "förslaget 'Passepartout' ställer en av samtidens frågor ganska tydligt" eller hur det går att förena "dynamiken, möjligheterna i det öppna stadsrummet" och "en nivå där Stortorget kan erbjuda andra typer av värden".
Hur ska man kunna närma sig det offentliga samtalet när det är så oformligt?

Kollega och vän

Dan Hallemar sa...

Vad jag for efter var väl kombinationen av monument (jmf den stora dagstidningen/arkitekturtidskriften :)) och användarvänlighet (jmf de sociala medierna, de anonyma bloggkommentatorerna). Till skillnad då drån till exempel Stortorget i Kalmar försöker det vinnande förslaget i Malmö att närma sig de här två nivåerna. Vet inte om det är tydligare med detta, jag tänker också att blogginlägg på ett annat sätt än texter i tidningen har möjligheten att vara försök, tankar, utkast, inte alltid glasklart och färdigslipat.

Vad gäller tävlingen så har jag förstått att Malmö stad är oense med Sveriges Arkitekter om bland annat synen på nyttjanderätten och därför valt att hålla tävlingen själv, men helt enligt alla tillgängliga regelverk, som Sveriges Arkitekter satt upp.