måndag, maj 04, 2009

Tjänstemännen säger sitt om slussenförslagen



Tjänsteutlåtandet över de 5 slussenförslagen (+ några privata förslag) har nu kommit. Tjänstemännen förordar, precis som framkommit Foster+Partners och Berg Arkitektkontor. Man kallar förslaget ”enkelt” och ”robust”. Men man tvekar inför det som många sett, nämligen att kajtorget i norrläge inte alls kommer att befolkas på det sätt som förslaget vill hoppas. Men förslaget vinner framför allt på sin förståelse för den Stockholmska närheten till vattnet och skärgården. Det som fick Ewa Samuelsson (KD) att kalla lösningen för "väldigt skandinavisk med mycket vatten och ljus

Hela Slussenprocessen är en härva av förslag, tävlingar och uppdrag, som någon gång säkert förtjänar en hel forskningsinsats. Det senaste uppdraget om Slussen har inte varit en tävling. Tjänstemännen har riktat in de olika förslagen åt olika håll. Det finns ingen tävlingsjury. Avgörandet har legat i händerna på tjänstemän och politiker. Tjänstemän ersätts, politiker avgår, det skiljer updraget från en ren tävling, där juryn består. Under allt har det en gång vinnande tävlingsförslaget från Nyréns legat som trafiklösning. Under den senaste tiden har såväl tjänstemän som politiker vänt sig mot broförslagen (skärgården, vattenspegeln) och bort från näset (som också det har en lång historia, som en gång förordades av antikvarier). Det är också tydligt i tjänstemannautlåtandet att man under hela den senare delen av processen har velat se en brolösning.

Det förslag som får mest stryk i utlåtandet är Jean Nouvels, som avfärdas ganska hårt med utsagan att det ”innebär ur kulturhistorisk aspekt en mycket negativ påverkan på kulturhistoriska värden och går tvärtemot Stockholms tradition och identitet”. Det vill säga vattnet och skärgården. Nyréns och BIG:s förslag (båda bygger vidare på det näs som finns idag) anses ”ödsliga”, även om BIG:s förslag har ”har möjlighet att skapa något unikt i Stockholm”. Något man för övrigt också säger om Nouvels.

De som får mest plus, förutom Foster+Berg, är Wingårdh+Tema, bro-, skärgård och vattenförslag som det är. Man får nästan känslan av att de hade kunnat ro hem det hela om det inte hade varit för all den arkitektoniska bling-bling som man hängt på förslaget. Om Wingårdh+Temas föreslag skriver tjänstemännen att det är ”väl löst avseende trafik, logistik och inre rumsliga samband i de undre planen som bland annat rymmer handel och kollektivtrafik” och vidare att ”de olika stråken integrerar platsens flöden fint”, och att de ”ökar tryggheten”, men tillägger dock att ”förslaget är mycket uttrycksfullt i sin arkitektur /…/ stadsfronten innebär en alltför stor negativ inverkan på Gamla Stan och sammantaget är förslaget i dess helhet ganska spretigt med oprecisa och sinsemellan olika byggnadsvolymer”. Hade landets mest omskrivne arkitekt vågat skruva ner volymen hade de kanske vunnit det här också.

Tjänsteutlåtandet sågar också med ganska precisa snitt idealisternas förslag ”Ny syn på Slussen”. 12 miljarder dyrare som mest menar man. Dessutom skulle det innebära en 12 månaders avstängning av tunnelbanan mellan Slussen och T-centralen, med 300.000 resenärer per dag, det skulle i högtrafik kräva en bussavgång var 8:e sekund för att ersätta tunnelbanans kapacitet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de möjligen unika förslagen har fått ge vika för de robusta. Att näset har fått ge vika för broarna. Och att den styrande idén har varit att skapa så många aktiverade platser och (separerade) gångstråk som möjligt. Man har, om jag tolkar det rätt, med historien i backspegeln, inte velat skapa ännu ett monument som blir mer känt för sin form och sin kompromisslösa arkitektur än för sin funktion och sin förmåga ”tillvarata de platsspecifika värdena”.

2 kommentarer:

Erik sa...

Ett arkitekturideal som fastnat i ett antikiserande av ideal, ängsligt lutande sig mot anpassning, ängsligt lutande sig mot influenser utifrån, utan att våga gå hela vägen åt endera hållet. Sådan är normen. Det som hos Asplund var mästerverk har hos generationer av efterföljare betytt jante som norm. Aldrig gestalta något utifrån idéer och filosofier utan alltid blanda och ge. Därmed blir det aldrig något riktigt nytt – när man blickar på svensk arkitektur utifrån är det just ”lagom”. Lagom vadå? Lagom lite nyfunkis, lagom lite high tech, lagom lite nytt, lagom lite gammalt, lagom lite snyggt, lagom lite fult, lagom lite glatt, lagom lite tråkigt…

peR sa...

Man får instämma. Men analysen kan föras ett steg längre. I en tid som färgas av EU och ett närmande till kontinenten kan det vara dags för svenskt kulturliv att ta till sig lite av kontinentens intellektuella traditioner vilket vore en utmanning. Men Slussenfrågan lades i tidigt skede inte minst hos gamla ärevördiga GFK vilket är ungefär så långt ifrån intellekt och kultur och till och med arkitektur som det går att ta sig. Inte konstigt att de verkliga frågeställningarna fick pressas fram genom allmän debatt i stället för som borde ha skett vaskats fram genom programskrivning av tjänstemännen. Programskrivning i efterhand genom allmän debatt är ingen förutsättning alls för ett gott resultat. Så utgången är fullt logisk och alltså inte enbart "tråkig". Tyvärr.