Slussen engagerar
En fullsatt Z-sal i Stockholms ABF-hus debatterade i tisdags kväll Slussens framtid. De fem arkitektförslag som varit utställda under hösten har ju fått sällskap av ett sjätte förslag med helt andra utgångspunkter [PDF].
Det är en grupp ”idealister” som tagit fram detta alternativ. Här i Arkitektur presenterades förslaget redan i Arkitektur 7/2006. Idealisterna är inte vilka som helst, utan en rutinerad grupp arkitekter där flera har en bakgrund som planerare i Stockholm ( t ex Torsten Westman). De hävdar att det vore helt realistiskt, också ekonomiskt, att radikalt ändra platsens förutsättningar genom att helt sonika förlägga tunnelbanan (som nu går på en bro) i ett nytt tunnelläge under sjöbotten. Det skulle öppna för att man också kunde eliminera Centralbron, och vips hade man det öppna vattenlandskapet tillbaka. Samtidigt innebär detta att man kan sänka marknivån på Slussensidan med fyra meter, det vill säga etablera den ursprungliga nivå som platsen hade innan tunnelbanan byggdes.
Staden har varit ovillig att utreda detta förslag av någon anledning. De politiker som var på plats ville förstås inte lova något även om mötets ordförande tryckte på. Men visst borde man få veta om "idealisterna" verkligen har ett realistiskt förslag!
3 kommentarer:
Fem idealister, fem mycket till åren komna herrar.
Notera SvD:s debatt enl. vidstående "lite kortare" där samtliga åsikter är företrädda. Jöran Lindvall har givetvis rätt i att de fem åldringarnas gestaltning saknar grund även om nedgrävningskonceptet naturligtvis kan dryftas. Rundbågiga blåsiga broar. En vattenspegel för vem att titta på när ingen längre åker förbi på någon bro? En "till ursprunglighet" sänkt nivå på Södermalmssidan - där dock Hornsgatan, Katarinavägen, hissen och KF-husen är sammanbyggda med den nutida nivån? Vad är fel på nutiden? Vatten att titta på utan vistelseytor för betraktaren. Är inte det stendöd museal estetik?
Och så kan idén att gräva ner även den diskuteras. Gamla Stan och Slussen är de T-stationer med kortast avstånd vertikalt mellan spår och gata. Vem gitter ta sig ner till blå linjen för att åka mellan Centralen och Fridhemsplan i dagsläget? Vad innebär ökat avstånd till T-banan både vertikalt och horisontalt för platser som Slussen och Gamla Stan? Inget att oroa sig över? Hur kan dessa koncept föras fram utan att sakförhållandena diskuteras?
Samt även nu senast Lars Marcus och Alexander Ståhle - att bygga ovanpå söderledens flödande trafik! Menar de allvar? Vem vill ha mer trafikbråte i luften kring Stadsholmen (även om mindre inte nödvändigtvis heller går att motivera)?
Hur vore det om någon försökte väga för- och nackdelar i stället för den gängse "hästkapplöpningen" för att tala med Eva Eriksson. Satsa på "rätt häst" och framkasta nya snabblöpare men försök på inga villkor överväga dem som finns.
Visst Jöran Lindvall - Slussen är ett potentiellt kulturarv. Men med vilken trovärdighet framkastar just du detta som en av dem som ville gräva Asplunds grav vid Sveavägen och riva Annexen? Finns ståndpunkten att Asplund kan vi ha eller mista men Slussen får inte röras?
"Bevararna" och deras eviga referens till det ursprungliga... Ska vi itanken på allvar och föra platsen som kallas Stockholm tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd - innan den blev bebyggd?
Det vore spännande att få konsekvensen av den museala logiken prövad på allvar. Få Rörby att definiera exakt vad han menar med "passar in" och vad som kvalificerar skönhetsrådet att sätta agendan. Och varför historisk immitation är vägen frammåt?
Goddag yxskaft "anonym"! Skönhetsrådets synsätt finns i Rörbys inlägg i länken till höger där inget kan läsas om att "passa in". Däremot är rådet ute och valsar desto mer när det gäller "piazzaliknande" folkliv som frånkänns existensberättigande på grund av vår nordliga breddgrad. Kära råd, måtte detta vara ett haveri av någon groggy knapptryckare tidigt en morgon efter att ni slagit runt vid något sammanträdesbord. Folklivet finns ju där redan i dag och karaktäriserar inte enbart Slussen och Södermalm utan mer än så. Hur vore det med en tidig arpilpromenix eller rent av en dito i månaden mars när solen visar sig? Och då har ännu bara vinterhalvåret förflutit...
Skicka en kommentar