Sound of music, konferens i underlandet och platsr
Tre måndagstips:
The Guardians kritiker Rowan Moore hyllar Sanaas största projekt hittills The Rolex learning center (bilden) i Lausanne (quick time-film) med så många poetiska och vaga metaforer att man blir lite orolig. Som meningen: "It is a place without the darkness of old libraries, a place where abundant knowledge can be accessed without friction or fear". Och jo en liten vink till "the hills are alive with the sound of music" finns också. Men det ser ju fint ut. Någon som varit där? Ett campus för 7000 studenter, 4000 forskare med bibliotek, kontor, bokhandel, kafé, restaurang, aula för 600 personer och ett Credit Suisse bankkontor. Det är i alla händelser så långt man kan komma från ett annat learning center som hyllats nyligen, Mapangubwe learning center i Sydafrika av Peter Rich architects.
Lunds rektor vill, enligt Sydsvenskan, skapa en underjordiskt universitet. "Tänk att gå ner i underjorden och så öppnar sig en helt ny värld", säger han och önskar sig "en stor underjordisk konferensanläggning". Är det bara jag eller låter det lite som en av de nedre kretsarna i den där Danteboken som precis kommit som tv-spel.
Riksantikvarieämbetet har ett intressant projekt de kallar Platsr: "ett verktyg för lärare och elevers forskning med fokus på landskapets historiska dimension". Det är en community + karta där man ska kunna beskriva sina platser, se platsernas historia, koppla platser till varandra. Projektet är ute på pilotskolorna för att utvecklas och förädlas just nu.
Inlägg
8 kommentarer:
Gissningsvis är dessa arkitektoniska kuttersmycken mer eller mindre oanvändbara i bägge fallen - ungefär som Asplunds Villa Snellman eller Mies' Farnsworth House när det begav sig som bekant var obeboeliga, eller näst intill. Andelen helt oanvändbart inom arkitekturen är i stark tillväxt dock. Varför?
Kan det ha att göra med att många beställare bakom viktiga verk är i kategorin med "obegränsade resurser". Sådana uppdrag går sällan till särskilt eftertänksamma varelser...
Låter utmärkt om blajig och världsfrånvänd arkitektur kan åtföljas av dito arkitekturkritik. Renodling och konsekvens är väl vad nynynymodernisterna vill åt? Så kan samtidigt vi som är intresserade av annat odla vårt och peka finger på annat håll. Mångkultur!
..kanske i kombination med "genomarbetade konventionella lösningar med högt demokratiinnehåll". Per se upp så att inte din nya supporter Inger ger sig in i leken..
haha "högt demokratiinnehåll" - avgjort kandidat till "årets eliaeson utan eliaeson".
förresten pär - vad tycker du egentligen om sanaas projekt? det gick inte alls att begripa från ditt inlägg.
Tjenare på er, anonyma och paranoida pappskallar!
FYI: om jag skriver här så skriver jag under eget namn. Visserligen försämrar det mina möjligheter att slippa igenom redaktörernas nålsöga, men jag föredrar det.
För övrigt: kan ni förklara för mig vad som är så oerhört provocerande med jämlikhet och demokrati?
Suck.
Pär, kan du nämna fem projekt som du tycker är bra i Sverige, eller världen, byggda de sista tio åren? Gärna med ett minimum av reservationer.
Man börjar bli lite trött på att höra dig gnälla om allting, det leder ju inte någon vart.
Corporate bullshit hette det förr i tiden det där som annonsbyråerna hade i metervara eller på tub eller hur det var när de gjorde annonsbilagor. Nu verkar alla – inte minst myndigheter – med ”jämlikhet och demokrati” på dagordningen ha kommit över den åtråvärda råvaran. Samt Pär Eliaeson. Vad ska den kallas nu? Corporate stämmer ju inte längre även om ”bullshit” stämmer bättre än någonsin…
Alls inget provocerande med jämlikhet och demokrati (vem har antytt det f.ö.?).
Det som irriterar är ju själva användandet av dessa begrepp i samband med beskrivning av arkitektur - de betyder ju ingenting i detta sammanhang!
På detta tema vill jag referera till min inledande kommentar samt föregående talare Anon 1/2 - säga vad man faktiskt tycker är (bevisligen) mycket svårare än att gömma sig bakom prat om t.ex. jämlikhet och demokrati.
Skicka en kommentar