Årets debatt!
Såhär i mellandagarna fylls medierna med summeringar av året som gått. Bästa cd:n, bästa filmen, bästa boken, bästa skådespelaren osv. Kul ibland, tröttsamt i längden. Vi frestas ändå med ett inhopp i branschen. Arkitektur korar i de sista skälvande minuterna årets bästa arkitekturdebatt! I valet mellan Badringen och Tillbyggnaden till stadsbiblioteket i Stockholm, väljer vi den senare.
I den debatten har det sagts många kloka saker (till skillnad från badringen) och mer kommer i Arkitektur 1/08. Men redan nu kan man konstatera att vinnaren Delphinium inte orsakade jubel någonstans utom hos juryn. Rätt eller fel? Nja, fel var det att inte debattera tävlingen långt innan den sjösattes. Ty vad tävlingen framför allt gav som svar, är att det inte är någon riktigt bra idé med en tillbyggnad till Asplunds ikon. Och visst, här på Arkitektur var vi heller inte tillräckligt alerta. En som tidigt insåg problemen var Elizabeth Hatz, som ville samla kåren till ett upprop, men misslyckades i mobiliseringen. Hennes tes var att tomten vid Sveavägen redan hade ett monument. Där behövs inget ytterligare. Bygg i stället nytt på en plats där det behövs storslagen arkitektur.
Allt fler har sällat sig till denna tanke. Senast Erik Berg i Arkitekten, som låter en uppskattande kommentar om Delphinium, mynna i en plädering för en ny tomt för ett nytt bibliotek, nämligen Slussen. I Arkitektur har vi också lanserat Slussen som det perfekta alternativet för en ny offentlig byggnad. Inget kunde vara mer lämpligt än just ett stadsbibliotek i denna centrala kommunikationspunkt som just står inför en omdaning!
Så vad göra? Jo, ett kraftfullt upprop för en utredning av möjligheterna att rädda Asplundmiljön vid Sveavägen och förse Stockholm med ett grandiost nytt Stadsbibliotek vid Slussen! Någon?
6 kommentarer:
Då skulle det dröja tusen år till innan vi får ett nytt och redan nu efterlängtat bibliotek.
Blev också först besviken över Delphinium, men efter att tittat mer noggrant på skisserna så tror jag ändå att det kan bli en riktigt bra byggnad. Dessutom är kritiken att huset inkräktar på Stadsbiblioteket väldigt överdriven. En stad måste få växa och Stockholms problem är ju inte att saker planeras för snabbt.
Vad jag önskar mig av framtiden är dock järv men småskalig arkitektur. Måste allt nytt som byggs vara så storskaligt.
...har vi väntat kanske ett halvsekel på huvudbibliotekets exepansion så kan vi vänta några år till. Anledningen till att "Delphinium" lämnades närmast okommenterat i debatten om de sex finalisterna var förslagets uppenbara brister (inte vilket påståtts i debatten dess dolda förtjänster). Förslagets huvudfolym är en talanglöst formad kloss sett från Odenplan (se exempelvis www.svd.se), dess fasadmotiv är generande i ett internationellt perspektiv - säkert något det skämtas rättmätigt elakt om just nu världen över (10år gammal He&deMe är välvilligt. Förpackning av hygienartiklar mer rättvisande.) - sådant som förr kallades pekoral. Asplunds kanske främsta verk som liksom tjugotalsarkitekturen i allmänhet främst är känt för sin kontextuella skärpa placeras okänsligt som i en motorvägsavfart. Den rumsliga dramaturgi som ständigt lyfts fram som husets kvalitet parodieras med ett tillägg som varken kan ses eller på ett värdigt vis nås från huvudbyggnaden (omvänt betraktar man från nybyggnaden taket på en förbindelsebyggnad samt en baksida av Asplunds byggnad som är avsedd att vara dold av annexbyggnaderna). Ett uppförande av vinnaren i tävlingen vore att slutgiltigt spela bort värdet av Asplunds hus som ikon och märkesbyggnad. Juryns ställningstagande är som alla vet en kompromiss för att kunna inrymma önskade funktioner med normala krav på dagsljus mm. Icke desto mindre är det oansvarigt att föra fram projektet som genomförbart.
Sveriges Arkitekters diskussionsforum för tävlingens steg 2, http://www.arkitekt.se/s31473, ger dels ett antal belysande kommentarer till vinnaren (om avundsjuka är den drivande kraften här så är den i vart fall inte svensk), dels finns ett par tänkvärda påpekanden om av juryn förbisedda tävlingsinsatser: Aires Mateus förslag "IHT 317" - noterat av media men ej av juryn - samt "Bardo 42" också det ett förslag med fräschör mer betydande än finalisternas...
Att det i programbeskrivningen stod att förslaget var tänkt att sätta Sverige på den internationella arkitekturkartan verkar ha förbigåtts i tävlingens slutskede vilket är väldigt trist.
Inte helt oväntat att ett rätblock vinner den största tävlingen i riket på väldigt länge. Men man kunde ha förvarnat de 1200 deltagarna om att originalitet och fantasi skulle undvikas så man kunde sparat världens arkitekter en hel del arbete.
Jag är väldigt imponerad av "anonym" nummer 2:s inlägg här ovan! Det är synd att du inte namngett dig själv. Jag vill veta vem du är så att jag kan söka praktik hos dig! (Jag menar allvar.)
Det har säkert sagts, men tål att sägas igen; Varför uteblev den internationella arkitekteliten?
På grund av en dåligt, föråldrat formulerad tävling eller en svag jury, mest bestående av lokalpolitiker och biblotekarier? Sveriges arkitekter - inte jury eller initiativtagre - och svensk självuppfattning ska ha en rejäl tistel. Och varför vakna så sent, när det redan har spårat ur? Något för oss alla att tänka på till nästa gång!
Slussen är en spännande tankte. Ge Hanada ett plåster på såret och starta om. Och se till att tävling och jury vinner verkligt internationellt erkännande och deltagande nästa gång.
Intressant debatt, även för en Karlstadbo :-). Och uppfriskande befriad från pajkastning. Djärv men småskalig som förhoppning om framtidens arkitektur låter bra tycker jag. Samt att man skiljer debatten kring den uthålliga, levande staden från den om monumenten. Här sker ofta en olycklig sammanblandning av äpplen och päron som knappast gagnar debatten. Apropå Asplunds bibliotek så är det i mina ögon mycket vackert och fyller sin monumentala uppgift väl. Håller därför helt och hållet med om att ett monument räcker på denna plats. Utred Slussen som Erik berg mfl föreslår. Bergs röst är i mitt tycke en av de mest klarsynta i dagens arkitekturdebatt. En debatt där det i mina ögon fokuseras allt för mycket på monumental arkitektur, och allt för lite på hur vi ska bära oss åt för att göra morgondagens stadsmiljöer attraktiva för människor att bo i. Ett fråga som inga monumentalarkitekter lär förmå lösa. Men som i i alla fall i mina ögon är långt, långt mer intressant och angelägen.
Peter Sörensen, Karlstad
Operation Karlstads Stadsmiljöblogg
Skicka en kommentar