fredag, november 16, 2007

Och Kasper Salinpriset 2007


Årets vinnare blev House of Sweden, Washington av Wingårdhs i konkurrens med Uppsala Konserthus (Henning Larsen), Citadellbadet i Landskrona (Wingårdhs), Avalon Hotel i Göteborg (Semrén & Månsson).
Årets Siennapris fick nya Vasaparken i Stockholm av Anders Falk och Anders Kling på Grontmij. Mer priser >> här [PDF].

10 kommentarer:

en arkitekt sa...

Hur sjutton kunde Avalon Hotell bli nominerad? Det måste funnits en bättre kandidat än den medelålders ängsliga byggnaden. Generande.

Pär Eliaeson sa...

Lite för många medelålders ängsliga i juryn, kanske? :-]
Eller lite lokalpatriotism, kanske? Eller lite vanlig svensk oförmåga till urskiljning och bristande kvalitetsmedvetenhet, kanske? Eller...

Johan sa...

Läs senaste fokus. Gullbring är förvirrad, men han har i princip rätt.

Fredrik sa...

Även om Kasper Sahlinpriset spelat ut sin roll som arkitekturpris (eller kanske just därför) så fungerar det onekligen bra som en temp-mätare på den svenska arkitekturscenen... De tre intressantaste projekten ritade av svenska kontor i år är alltså ett kissnödigt göteborgshotell och två Wingårdh-byggnader... Det är riktigt riktigt riktigt pinsamt! Och att Sveriges Arkitekter / tidskriften Arkitektur, inte ens vågar nudda vid frågan om vår ständiga bottenplacering på den internationella arkitekturscenen är riktigt ynkligt!

Claes Sörstedt sa...

Kasper Salinpriset är bara ett pris. Lite pompöst, knappast avantgardistiskt, oftast tråkigt, mest stora hus av mycket etablerade arkitekter. Men visst, jag håller med - svensk arkitektur har långt kvar till att kvala in i någon av de europeiska toppdivisionerna. Fast, vi är på rätt väg, mycket kommer att hända de närmaste åtta åren.

Anonym sa...

De närmaste åtta åren? :-)
Utveckla gärna...

Erik sa...

Kritiken kanske är berättigad, men det ger inte så mycket så mycket. För varje kritiserad byggnad borde man utnämna en kandidat - med motivering - som borde fått priset i stället. Då kan man ha en diskussion. Upp till bevis.

Anonym sa...

Jag vill inte kasta sten i falurött trähus, men det kanske inte är så illa ändå? Det kanske inte är skrivet i granit eller betong? Vi är så vana att vara dåliga att martyrrollen kräver lödiga instämmanden? Tänk om just det är hindret för det goda och eftersträvanansvärda?

Anonym sa...

Kanske är problemet att det inte finns någon ideologi, en avsaknad av egentliga visioner. Vilket följande arkitektbokrecension i SvD avslöjar:

http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_33670.svd

Idealen är jolmiga som välling.

Pär Eliaeson sa...

Den recensionen (av mäster Ola Andersson) är redan en svensk klassiker. Den borde sitta inramad på varje arkitektkontor i Sverige och läsas upp på varje måndagsmöte.
Så jävla bra!