tisdag, juli 31, 2007

Dåligt debatthumör?

Kritiken mot Thomas Sandells förslag till badhotell i Riddarfjärden har inte varit nådig. Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har i flertalet inlägg på både kultursidor och insändarsidor sågat friskt. Vår egen debattblogg har fått drygt tjoget uppfriskande inlägg (se längre ner i denna spalt! ). Att en av sommarens hetaste debattämne handlar om stadsbyggnad är spännande.

Thomas Sandell har modigt tagit debatten. Först med friskt humör, men sedan allt mer surmulet (se längre ner! ). Projektet har nu krympts (publicerat i DN i förra veckan) och Thomas ondgör sig över nejsägare i allmänhet och mig i synnerhet (som han tycker sig sett iförd frasande vit badrock i Torekov). Nivån på debattargumenten är kanske inte alltid på topp, men säger kanske en del om självbilden. Med fötterna i det ljumma vattnet vid Dalarö skriver han att han tröstar sig med att annan stor arkitektur också mött motstånd, till exempel Östbergs Stadshus, Asplunds Stadsbibliotek och Celsings Kulturhus...

Se där! Må debatten gå vidare hälsar jag från ett kallt Kattegattvatten. Badrocken är dock randig!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Uppfriskande med debatt som sagt. Och den del av kritiken som har att göra med läge, proportioner etcetera är väl giltig. Men bland mycket kritik verkar det finnas ett rätt konservativ arkitektursyn (där nyfunkis, eller ännu äldre -ismer ses som idealiskt). Det är trist.

/ Erik

thomas sandell sa...

Glatt debatthumör.

Iklädd shorts invid Jungfrufjärdens fortsatt något kylslagna vatten, läser jag att Olof Hultin tar illa vid sig av min antydan om att han, liksom jag själv tillhör en annan verklighet än de Stockholmare som inte har tillgång till Kattegats eller södra skärgårdens naturscenerier.
En numera klassisk medelklassens skam kan anas?
Kanske mindre lyckligt lottade Stockholmare skulle välkomna möjligheten att bada i ett centralt läge i en välordnad anläggning, vad vet jag?
Mitt debatthumör är det heller inget fel på, jag är för det mesta en glad prick som älskar yrket . Jag är inte långsint, glömmer snabbt och går vidare och hittar nya vägar.
Jag arbetar som de flesta arkitekter för mina uppdragsgivare och med politiker, statliga och kommunala myndigheter som motpart vad gäller planförutsättningar , byggnadslov och tillgänglighetskrav m.m. Så även med ett tilltänkt kallbadhus i Stockholm och tur är väl det.
Det är inte vi arkitekter som valt den specifika platsen i Riddarfjärden, utan den exploateringsnämnd vi alla Stockholmare röstat fram i valet. Vi följer de demokratiska spelreglerna och tar den anvisade platsen på allvar till dess vi vet något annat.
Jag är dock själv övertygad om att denna plats vore lämplig men är dessutom övertygad om att vi tillsammans med våra uppdragsgivare måste bearbeta förslaget så att det blir väsentligt mindre i diameter och något lägre i höjd.
Hade media och insändarskribenter fått styra över Stockholms stadsplaneutveckling, nu liksom historiskt, är det nog många bemärkta byggnader som aldrig uppförts, om ens någon alls.
Och vilken tröst det nu skulle ge mig, förstår jag inte riktigt?
Jag och mina medarbetare kommer att fortsätta med att presentera projekt med syfte till att öka densiteten i Stockholm. Mycket är på gång och är Arkitekturs redaktion intresserade delger vi gärna.
Min självbild är det inget vidare fel på, om nu Hultin oroade sig för den saken?
Att nämna kända arkitekter och deras byggnadsverk vid namn, om än bara som ett försök att ge en historik återkoppling, är naturligtvis inget man gör ostraffat i Arkitekturs världsbild.
Kanske bäst att, uppmuntrade av Hultin, snabbt ta sig in i arkitekturens mittfåra, det är väl där vi alla bäst hör hemma?

Kanske man kan oroa sig mer över Arkitekturs självbild? Hur kommer det sig att Hultin upprepat måste hänvisa till andra tidningar för att ge sina argument legitimitet?
Borde det inte vara precis tvärtom? Arkitektur, med sin tydliga branschkoppling och expertkunskap borde vara den tidsrift som alltid citeras men nu är det ju sällan så. Hur kommer det sig? Arkitekturs redaktion borde vara de som leder samtalet.
Dessutom hakar Arkitektur på Kallbadhus debatten ungefär sist av alla, trots att vi berättat om projektet för Hultin och hans gäng först av alla, redan 2005. Skulle jag vara på dåligt humör, hade det hetat opportunism.
Nej, Olof häng upp din badrock på sin krok. Kom tillbaka till Stockholm, gå in på redaktionen, spänn ögonen i dina medarbetare och meddela på första redaktionsmötet efter sommaren att: ”-Jag har bestämt mig, vi skall bli världens bästa arkitekturtidskrift”.
Höj din radar från, Forum AID, Form, Rum och allt vad de heter. De som du gärna ger små stick i dina kolumner. Strunt i dem, lyft blicken och ta nya tag.
Det går att genomföra. Inspireras av världens mest inflytelserika modetidskrift, Italienska Vogue, som ständigt citeras, kopieras och refereras till. Den anlitar de bästa fotograferna,stylisterna och skribenterna. Skrivs bara på italienska och har en upplaga på futtiga 30 000 ex(!) Det går Olof, om viljan finns. Börja träna för ett VM. De svenska mästerskapen har du redan vunnit.

Kanske det är förment av mig att ge Arkitekturs chefredaktör uppmuntrande förmaningar men eftersom han uppmanat mig att riva ritningar känner jag mig fri att så göra.

Avslutningsvis kan jag önska mig ett uppföljande samtal(efter DN) med den sympatiske nyutnämnde professorn i stadsbyggnad vid arkitekturskolan,KTH , Alexis Pontvik. En viktig opinionsbildare som denna tjänst utgör borde beredas plats i Arkitektur där han får utveckla sina tankar på ett djupare plan. Det skulle vara intressant.
I DNs intervju med Pontvik framkom många spår man önskar att Arkitektur följer upp.
Planeringen av bebyggelsen kring Klara sjö, ända ned mot Riddarfjärden kanske Arkitektur har en åsikt om? Likaså skall det bli intressant att i höst se hur Arkitektur ställer sig till det vinnande förslaget om tillbyggnaden till Stadsbiblioteket. Förhoppningsvis engagerar man sig med samma intensitet som i ett förslag till Kallbadhus i Stockholm (som ännu inte ens bygglovsprövats).
Nu efter att vid Vaxholmsbåts bryggan hämtat upp dagens tidning och noterar att andra ämnen än vårt Kallbadhus upptar insändarskribenternas intresse och att sommar passagerarnas grälla jackor mer och mer antar de dovare tonerna som hör höstens mer inbitna resenärer till, tecknar jag en förhoppning om en spännande och glad höst för oss alla.

Thomas Sandell

Pär Eliaeson sa...

Strålande kritik, Tomas! En mindre klassiker i svensk arkitekturmediadebatt.
Risken är dock inte stor att OH tar till sig något.
Självbild är nyckelordet här...

Anonym sa...

börjar inte den här debatten likna pajkastning i sandlådan? den var intressant så länge diskussionen handlade om sandells projekt och dess för o nackdelar. men nu...

thomas sandell sa...

Kan hålla med ovanstående, tyvärr anonyme författare. Men debatten om vårt förslag har i Arkitekturs fall mest handlat om hur illa andra media tycker om vårt förslag eller vilka likheter Hultin tycker sig kunna spåra i vår utformning med andra projekt. En hänvisning från Hultin till Expressens ledare fick mig att onödigt sura ihop, det erkänns. Om den tidskrift som borde vara ledande i landet i arkitekturfrågor behöver citera andra media för att göra sig trovärdig, står det inte riktigt rätt till.
En bra tidskrift är bra för landet, arkitekterna och Hultin.
Jag vill inte kasta paj,det vinner ingen på utan delta i ett konstruktivt samtal för att utveckla vårt yrke och samhället i stort.
Jag skall i fortsättningen hålla mig ifrån sandlådan och ägna mig åt det jag gillar bäst. Rita.

lisa boret sa...

Bla bla bla bla...vem bryr sig om arkitekter och deras navelskåderi egentligen? Hur vore det om ni en gång lyfte ert huvud från ritbordet och såg de männsikor som ni påsttår er arbeta för?

När jag så hittar ngt grått ludd i min egen navel vad beror det på? Jag tror jag att det handlar om att Hr Sandell (som gärna vill ha et namn som han kan förhålla sig till eftersom argumenten i sig tydligen inte räcker) inte kan försvara sin naivitet och okunskap ifråga om bevarandets syfte(hemmasnickrade teorier i alla ära men hur vore det att kolla vad med dem du kritisrerar?). Det är lätt att slänga sig med raljerande kommentarer av sorten "[a]ndra tycker att stan är bra som den är, jag hör inte till den skaran" eller 'Thomas, det krävs mer än estetik för att något ska kallas arkitektur!'

Du är reakionär Thomas. Med hänvisningar till hur andra tidigare gjort och en ålderdomlig förståelse av 'stad' och bevarande. Du vill återgå till en tid då arkitekter hade ensamrätt på stadsbyggnad och vägrar acceptera andra perspektiv än dina egna på hur en stad ska vara för att människor på bästa sätt ska trivas och utvecklas.

Kan i förbigående också nämna att i New York, som ju alla ttenderar at hänvisa till, så är kraven på att exploatören och arkitekten ska redovisa påverkan på kulturmiljöer större och mer krävande än i Sverige. I NYC finns dessutom över 1000 regisrerade k-märkta miljöer (däribland hela kvarter). Ändå klarar de av att anpassa nya byggnader (naturligtvis efter sina histtoriska förhållanden). Handlar den upplevda svårigheten som svenska arkitekter uttrycker om vilja eller kompetens?

Att inte utgå från det befintliga och tro sig ha den individuella rätten till ett blankt papper att "uttrycka sig själv" på är en djupt odemokratisk och självisk tanke. At Dessutom ha mage att kalla alla som kritiserar dina "uttryckssätt" för motståndare till (din personliga) utveckling är extremt provocerande och har inget som helst berättigande. Be om ursäkt!

"Jag skall i fortsättningen hålla mig ifrån sandlådan och ägna mig åt det jag gillar bäst. Rita."

Hmm...uppenbarligen skulle jag säga. Överlåt stadsbyggnad åt dem som inte har en statisk och konservativ syn på bevarandet och stadsbyggnad.

Pär Eliaeson sa...

Stå på dig, Thomas!
Det är nu diskussionen börjar komma in på väsentligheter. Bakom arkitekturen blottas ideologin och politiken, oändligt mycket viktigare än de krumelurer som vi gör vid våra ritbord.

Att dessutom koppla in medias roll och påverkan av arkitekturens utveckling är det viktigaste vi kan göra.

Men, kanske att detta inte är rätt forum eller rätt sällskap...

lisa boret sa...

Klart att arkitektur är politik. Vill vi t.ex. att stadsbyggnad ska utgå från vårt gemensamma nu eller den enskilde arkiektens/exploatörens framtidsvision?

AK sa...

Stadsbyggnad handlar inte bara om estetik, kommunikation, nytänkande och förhållande till befintlig struktur utan innehållet i sig är högst centralt.

Att bebygga Riddarfjärden med ett till största delen privatiserat objekt (läs lyxhotell) är inte värt det vackra stadsrum vi förlorar. Kallbadhus gärna, restarang, sportarena, ett nytt nöjesfält, varför inte? Riddarfjärden tillhör stockholmarnas offentliga rum och är så unikt att det bör så förbli, som vatten eller bebyggt diskuteras gärna vidare.