Den goda förebilden
Bra förebilder skall man ha. Och ingen skugga skall falla över Thomas Sandell i det avseendet när det gäller hans omdebatterade hotell/kallbadhus i Riddarfjärden. Det är inte anläggningens arkitektur det är fel på. Det är den illa valda platsen för nedslaget.
SANAAS Lumiere Parc Cafe i Almere från 1999 ligger i en stor park och "blends with the greenery" som man skriver. Suveränt.
Inlägg
1 kommentar:
Kära alla !
Visst är det bra att diskutera vår huvudstad. Men som arkitekt är jag förundrad över nivån i debatten.
Allt från privatpersoner till instutioner ger olika bud på vad kallbadhuset är och hur det ser 'egentligen' ser ut, med mer eller mindre koppling arkitektens förslag som det faktiskt är. Den som kallar projektet klumpigt - vilken av varianterna avses igentligen?
Projektet finns redovisat, inte bara som bilder, utan i plan, snitt och fasad. Byggnaden finns utställd i modell, fri för den misstänksamme att kontrollmäta.
Visst handlar arkitektonisk gestaltning om skala - men inte enbart. En annars seriös dagstidning producerar ogenerat egna, tarvliga utgåvor av huset och dess fasader - och signerar dem med arkitektens namn. Fasaden glänser och glittrar, benhård och bländande - under en mulen himmel!
En arkitekt från KTH jämför huset med andra byggnader, några helt utan koppling till Riddarfjärdens omgivningar. Arkitektens diagram avbildar gårdrummen i alla byggnader utom ett, badhuset. Vad visar det? Att det finns mindre byggnader i andra delar av Stockholm? Eller föreslår han att badhusets inre rum bör vara en solid klump?
Beskrivningen av byggnadens program är ifrågasatt, men inte i en seriös replik om programmets sammansättning utan snarare som en cynisk kommentar till marknadsekonomin.
En debattör föreslår att en lista, "längre än vad som kan mätas i meter", ska borga för god arkitektur. Den debattören brode nog bli vid sin lista, inte spilla tid på debattartiklar.
Ibland liknar projektet ett annat kallbad, ibland en fjäderlätt pavilljong. Det är intressant att badhuset samtidigt lyckas kopiera två så väsensskillda projekt. Eller beror likenheten på en ytlig betraktare?
Det känns befriande att svensk arkitektur fortfarande kan väcka känslor, debatt och allmänintresse. Det är synd att en sådan chans spills på pajaserier - istället för det konstruktiva samtal svensk arkitektur så väl behöver.
Skicka en kommentar