Ur nya numret av Arkitektur (6/2007)
Badhotellet som Thomas Sandell föreslagit flytandes i Riddarfjärden i Stockholm orsakade i somras årets stadsbyggnadsdebatt. Nu lär det knappast bli något hotell, och sörjer gör väl mest de politiker som fortfarande envisas med att tro att det är skojiga byggnadsprojekt sätter Stockholm på världskartan.
Märkligt är förstås att det relativt lilla projektet orsakat så stor debatt medan större projekt knappast orsakar någon debatt alls. Det pågår till exempel en smygande uppjäsning av Stockholm som på sikt dramatiskt kommer att förändra stadens skyline. Hötorgsskraporna med sin +höjd på 85 meter ansågs länge som en sorts höjdmässigt undantag i stadsbilden. Men det tycks vara historia nu med nya politiker som skall manifestera sig.
Ivrigast planerar man för höga hus i närheten av Stockholms stadshus. Maxhöjden där har hittills varit Cityterminalens +40. Men det nya hotell som projekteras hamnar på +55, kontorshusen på +70 och för ett särskilt landmärke vid Klarabergsviadukten talar man om +120 meter. Det vill säga trettiofem meter högre än husen vid Hötorget!
När nya politiker skall manifestera sig kan dessvärre vad som helst hända. Att förvandla det stadshus man sitter i till något av grindstuga är väl ändå inte riktigt genomtänkt?
1 kommentar:
Fyndigt och roligt. Ingen av de som hävdar "platsmarknadsföring" av städer med hjälp av "spektakulär arkitektur" och "landmärken" har ännu kunnat visa på att det fungerar på andra ställen än Bilbao och fd tredjevärldenländer som har ett starkt behov av att visa sina nyfunna pengar. Är universallösningarnas tid inte förbi? "Capital of Scandinavia" - patetiskt.
Skicka en kommentar